Alltså, jag hade storyn klar med synopsis och allt, och hade skrivit en sådär 13.000 ord, när plötsligt undertecknad författare blev helt överrumplad av händelserna i boken. Det här var verkligen inte vad jag planerat! Ändå kände jag att det måste få ske …
Men, ska det vara så här när man är författare? Är det inte jag som bestämmer?
Tydligen inte, inte i det här fallet … Att det här infallet dessutom löste en annan frågeställning som jag inte tidigare hittat något svar till, gjorde att det hela var enkelt att acceptera. Nu ska jag bara tänka om fortsättningen 😉 Och skriva om/ anpassa synopsis.
Kommer berättelsen att sluta annorlunda? Nja, inte så mycket. Den slutliga twisten finns kvar (än så länge, men vem vet vad som händer längre fram?), den har bara blivit ännu starkare (om det inte dyker upp en hänsynslös mördare, en enbent psykopat eller en blodtörstig vampir på vägen …).
Bäst att fortsätta med skrivandet, med andra ord, medan saker och ting fortfarande är som de ser ut att vara. Hjärnan arbetar för högtryck, just nu känns det som om jag har koll på berättelsen igen, men hur länge ska det vara?
Snart är det förresten dags för den stora bokmässan. Jag ska tyvärr inte dit i år, så tråkigt att inte vara med på årets litterära händelse, men i år blir det så. Inom kort kommer Instagram och Facebook att överflödas av bilder på glada bokfantaster och det är kanske lika bra att pausa övriga inlägg om skrivande … Nå, jag får väl koncentrera mig på mitt manus i stället 😉
Minns du gymnasietiden? För min del var det ett tag sedan, runt fyra decennier, men jag kommer ihåg hur man stundtals kände sig oövervinnelig och vid andra tillfällen det rakt motsatta. För min del handlade det om kompisar, som för de flesta, skolan (förstås) men också sökandet efter identitet, både sexuellt och på andra plan.
Mina vänner var alla heterosexuella och gick från förhållande till förhållande, medan jag var den som lyssnade, förstod och längtade efter någon, en kille, att själv få prova på att vara tillsammans med. Men Växjö var litet, inte ännu en universitetsstad och inte tillräckligt stor för att ha ett gaydisco. Kanske skulle jag inte vågat mig dit, ens om det funnits … Hur som helst innebar gymnasietiden på många sätt en väntan på och en längtan efter något mer.
När jag nu arbetar med nästa bok, skriver synopsis och även funderar över det som hänt tidigare i livet för huvudpersonen, det som ledde fram till den situationen som huvudstoryn behandlar och leker med, är den stora frågan: Vad kan gå fel när man har allt? Saken är kanske den att ingen har allt, inte ens den som i allas ögon är vacker, intelligent och har tillräckligt med pengar för att inte behöva oroa sig för ekonomin … Mycket vill ha mer, och dessutom är det förstås så att det som syns utåt inte alltid är detsamma som verkligheten.
Min historia är som jag tidigare sagt kanske den mest komplexa jag någonsin arbetat med. Synopsis är viktigare än någonsin och att hitta en trovärdig orsak och verkansbild något som är fantastiskt roligt och spännande. Och svårt!
Parallellt med att strukturera berättelsen, skriver jag bakgrundsstoryn för att på så sätt få en känsla för personligheterna och att låta både huvud- och bipersoner få en chans att uttrycka sig. För visst är det så att dem man skriver om, hur påhittade de än är, ibland väljer att göra uppror och göra saker som du som författare inte planerat. Man måste lyssna på dem om deras agerande ska bli logiskt och trovärdigt.
Dessutom måste karaktärernas agerande i nutid vara konsekvent med deras yngre jag. Även om människor förändras, måste en viss ”ryggrad” finns där och stämma överens över tiden. Skrivprocessen är verkligen intressant. Ju mer man skriver, ju mer vana man får i författandet, desto mer inser man hur många delar det finns som måste passa ihop. Men det blir också bra roligare och roligare!
Alla bilder från bairbie.me
I dag har jag äran att får vara med och lämna skrivtips hos Tallbergs Förlag 🙂
Tallbergs Förlag är ju numera en del av Hoi Publishing och jag finns med i Tallbergs senaste antologi om psykisk ohälsa, Bland molnen finns solen.
Alla författare har sina sätt att skriva, och säkerligen sina tips att ta del av. Det gäller att hitta det som passar just dig. Inte minst finns frågan om att arbeta med synopsis eller inte, eller storyboard, som jag brukade kalla det, vilket helt enkelt är ett sätt att arbeta och bygga upp storyn med kapitel och/ eller delar, innan man börjar skriva. Andra tycker att det inskränker på den konstnärliga friheten.
En viktig del är att våga! så länge du inte gett ut det, innan någon annan läst det, är det bara du som författare som har tillgång till det du skriver. Våga ta ut svängarna, låt karaktärerna göra tokiga saker, känn efter om det passar in i deras sätt, och glöm inte att tokigheter kan tillföra komplexitet, som i rätt mängd ger kött på benen och mustighet i historien.
Det här är förstås bara ett axplock av saker du kan tänka på. Det finns massor av böcker i ämnet att skriva, alltifrån Stephen Kings Att skriva: en hantverkares memoarer, till Att skriva filmmanus av Fredrik Lindqvist. Lycka till och berätta gärna hur det går 🙂
60.000 – en magisk siffra, en milstolpe i min författarvärld, men ännu är jag inte framme. Nej, jag talar inte om 60.000 sålda eller ens nedladdade exemplar, jag tänker på min femte roman, den jag arbetar på just nu, och på hur mycket jag har skrivit. En fallen man hamnade på runt 80.000 ord, det gjorde även Spökskrivaren och det är därför min hållpunkt när jag tänker på hur ”tjock” boken ska vara. Självklart kan det variera och siffran i sig är inget självändamål, men då vet jag ungefär var jag ligger i skrivandet.
Det stämmer ganska bra, när jag tittar på min synopsis, jag har skrivit ungefär tre fjärdedelar. Storyn är klar, alla kapitel har en liten beskrivning om sitt innehåll, även om jag själv inte är hundra på hur alla trådar kommer att knytas ihop. Ännu …
När man börjar skriva, när man bara har en idé, kanske en inledning eller bara ett slut, och man ska befolka den med karaktärer, storyn ska färgsättas, miljöer ska skapas, och skärmen är tom, är författarrollen ibland minst sagt karg. Man får söka efter ljuset, kika bakom varje litet hörn, i varenda liten vrå, och ändå hittar man stundtals inte mycket att gå på och bygga med.
Sedan släpper det, väggarna blir ljusare, gladare, solen tittar fram, fönster öppnas, någon knackar på och vill vara med, rollerna fylls och själva skrivandet kan börja. Allt flyter, men ändå för det lite som livet, stundtals tar det stopp, annat tar över och fyller dagarna, och skrivandet får pausa. Så kommer det igång igen, berättelsen tar överhanden och vill komma ut, vill bli färdig och vill veta hur den ska sluta.
Så är det nu. Sista fjärdedelen pockar och vill bli klar. Sedan är det redigering som gäller och författaren får se till att alla tankar som uppstått under tiden han (i mitt fall) skrivit, de måste hitta sin plats så att storyn hänger ihop. Språket ska putsas, saker ska läggas till, annat ska tas bort, innan allt går iväg till förlaget. Spännande tider!
Dessutom hägrar Bokmässan 2022. Ingen av mina två senaste böcker har varit med på den. Kommer nummer 5 att bli klar och få loss om uppmärksamheten då? Bäst att jobba på …
Vad ska det bli av det här? Ingen som vet, ingen som vet. Eller ja, jag kanske vet. På ett ungefär, i alla fall. Jag har i alla fall skrivit första raderna på nästa bok, roman nummer 4.
Boken har till och med ett arbetsnamn som jag gillar så mycket att jag måste hålla det hemligt ett tag till 😉 Initialerna blir i alla fall MSIVSS …
Men oj, inte ens en halv sida klar av kanske 300 … Det finns en hel del kvar att göra, med andra ord! Så spännande och så roligt jag kommer att ha 🙂 Och så mycket hår som kommer att slitas (nej, det är inte jag på bilden, mitt svall är betydligt mindre omfattande).
Jag kan säga så mycket som att hela idén började med ett rykte som troligtvis inte har minsta förankring i verkligheten, något som kanske hände för över hundra år sedan. Men, det fick i alla fall igång nyfikenheten. och på den vägen är det …
Glöm för all del inte roman nummer 3, En fallen man. Den kommer den 21 (september).
När min kära redaktör Joanna läst manus första gången och skickade det tillbaka med kommentarer och förslag på förbättringar var det med blandad förskräckelse jag läste vad hon skrivit. Jag var tvungen att intala mig själv att det verkligen var för mitt och manusets bästa som stod i fokus, precis som Joanna intygade, när hon levererade den ena sanningen efter den andra. Märkligt hur sanningarna alltid rörde sådant som inte fungerade …
Det var stundtals inte lätt, men jag tror att det är varje författare dilemma, att stundtals vara övertygad om att det här bara måste få minst ett prestigefyllt litteraturpris och andra stunder bestämma sig att det endast finns en plats för det så kallade alstret och det är papperskorgen, och sedan vara fast i något mellanläge.
Nu är jag i alla fall ganska säker på att resultatet, det jag nu skickat in till Joanna för en andra runda, är flera snäpp bättre än det första. Men, kanske tycker hon i stället att jag snurrat till det ordentligt och att man nu går vilse från sidan ett och aldrig hittar ut från den snåriga skog som mitt manuset utgör …
Skönt är det hur som helst att vi började långt tidigare än förlagets tidsschema. Hela denna första runda, som åtminstone normalt sett är den längst och svåraste, är klar innan vi ens uppmanats att börja. Det ger hopp 😉
Jag har också äntligen fått träffa Joanna. Vi fikade, pratade i ett par timmar och hade fantastiskt trevligt. Vi mejlar en hel del och har lika trevligt där. Jag är otroligt nöjd att ha fått just Joanna som min redaktör!
Förlaget och jag har också suttit ned och diskuterat allt från tankar om omslag till processen fram till, och efter, utgivning. Oerhört inspirerande!
Nu går jag in väntans tider medan Joanna och förlaget arbetar, men jag har mycket annat på gång och slipper sitta sysslolös och bita på mina naglar, och tur är väl det.
Det har varit en mycket intressant dag med Families Through Surrogacy, Surrogacy Sweden och de många deltagarna i denna nordiska konferens om surrogatmödraskap.
Anna Kullendorff från Surrogacy Sweden var moderator för en panel om fyra surrogatmödrar. Det var verkligen intressant att höra dem berätta om sina erfarenheter som surrogatmammor. De kom från USA, Kanada, England och Danmark. Ingen av länderna tillåter att de får betalt annat än för sina utgifter och utebliven inkomst. Otroligt hur mycket äkta generositet och kärlek de bor i så många människors hjärtan.
Anna Kullendorff, Niclas Holmberg, Oscar Kjellberg och undertecknad under en välbehövd paus.
Själv deltog jag i en paneldebatt om pappors erfarenheter om surrogatmödraskap och våra respektive resor. Moderator var Oscar Kjellberg, också han från Surrogacy Sweden.
Surrogatagenturer från USA, Kanada, Ukraina och Grekland presenterade sina program. Via en panel fick vi höra om kostnader i olika länder och en advokat pratade om de legala aspekterna.
Anna tillsammans med flera andra passade på at köpa ett signerat exemplar av Moscow Baby 🙂
Vilken underbar morgon!
Inte nog med att familjen kom hem i går efter en veckas semester (tillåtet när jag själv är borta nästan en vecka med bokmässa och jobb). Vi gick omlott, så jag fick klara mig tio dagar utan dem. Det har aldrig hänt förr och jag hoppas att det dröjer till nästa gång … Kramen jag fick av Maïa när de kom hem strax före midnatt var obetalbar.
Dessutom fick jag mejl från Sacem, franska Stim. Det var länge sedan sist, men nu är det dags. Utbetalning av royalties från de två låttexter jag skrivit J 28 euros! 292 kronor enligt dagens kurs. Sist det hände var beloppet så litet att de inte skickade ut det, men nu lär jag få en check med posten.
2006 skrev jag två låttexter till min kompis Indra. Det var första gången och resultatet (för texten) var inte strålande. Tydligen har jag nu tjänat 50 öre på nedladdningar och resten på konserter. Fantastiskt att någon faktiskt håller sådan koll på det.
Frågan är hur jag ska investera denna väldiga summa. Jag tror jag sätter in den på Maïas fondkonto.
Och ytterligare bonus: två födelsedagar på jobbet och båda kollegor hade kaffebröd med sig J
Så plötsligt är den slut – Bokmässan som man väntat på i ett år. Så mycket skoj, så många människor, så multum kontakt och utbyte av erfarenheter och läsarrespons.
Redan på onsdagskvällen mötte vi upp i Hoi Förlags monter (B07:60, som alltid) och skålade in årets mässa. Både gamla och nya författare i en skön blandning. Dagen därpå var vi taggade att börja mässan. Mycket folk på fackfolkets dag. Dagen avslutades med mycket trevligt mingel i Bokfabrikens monter, med kära återseenden bland författarkollegor och bokbloggare. Därefter Afterwork på Bokmässan innan det var dags att få någonting i sig. Förutom undertecknad var det Karin Pasche, Ulla Nissen, Mats Erasmie, Christin Holmgren, Åsa Ringdahl och Frida. Vilken dag, så lyckad. Fin avslutning med Poseidon bortom ljus- och vattenspel.
Nästa dag börjar fint med utsikt över Saluhallen. Nya möten, intressanta föredrag och inte att förglömma, viktiga inköp av signerade böcker från minst både debutanter och minst sagt väletablerade författare, som favoriten Carin Gerhardsen.
Fredagen avslutades som sig bör med mingel hos Hoi. Vid ett snabbt ögonkast skulle man kunna tro att fotot nedan endast visar författarna Anna Jansson, Carin Gerhardsen, Sölve Dahlgren, Mari Jungstedt, Stefan Ahnhem och Anna Karolina, men det är naturligtvis fel. På allra bakersta raden finns också Mats Erasmie och jag själv.
Lördagen avslutades med traditionsenlig förlagsmiddag, den femte i ordningen för min del. Till bords hade jag Pernilla Alm, Åsa Schwartz, Niclas Christoffer, Sandra Gustafsson, Therese Slettengren och Julian Lundsgaard (Swann Studios).
Bland viktiga möten bör också nämnas följande, inte minst för de foton man kan ta med hem och visa Maïa 🙂
Och sist men inte minst, den klassiska bilden på årets bokskörd (alla signerade), tillsammans med den ständiga frågan: Hur i all sin dar ska jag få ned alla de här i resväskan?
Snart är det dags för årets litteraturfest – Bokmässan i Göteborg! Fyra fullspäckade dagar av både kultur och skojigheter. Ett strålande tillfälle att träffa författare och andra skriv- och bokintresserade. Förutom att man kan få sina böcker signerade är de ofta till ett riktigt bra pris!
Mig träffar man oftast i Hoi Förlags monter B07:60. Jag har officiell signeringstid fredagen 28/9 kl 14 men det går givetvis utmärkt att hugga tag I mig när helst du ser mig. Man kan självklart även få bade Moscow Baby och Att raka en zebra signerade.
Jag längtar efter Bokmässan och hoppas att vi ses där 🙂