Intervju i Allt om skrivande

I webbtidningen Allt om skrivande finns en intervju med undertecknad inför  den kommande novellantologin Över en regnbågsfika.

För den som vill titta och lyssna på inspirationen till antologin, kika gärna på videon från “HBTQ i litteraturen” från Bokmässan 2017, hos Hoi Förlag.


Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar, filosoferar och löser världsproblem. I denna novellantologi samsas självupplevda och skönlitterära berättelser om vardagsbetraktelser över en fika. 27 författare ger dig inspirerande, underhållande och tankeväckande berättelser med huvudpersoner som är h, b, t eller q.

 

Internationella dagen mot homo- och transfobi

17:e maj var inte bara Norges nationaldag. Det var också Internationella dagen mot homo- och transfobi. Ariton Förlag uppmärksammade detta på sin Facebooksida, och i samband med det även undertecknad 🙂
(alla 22 novellförfattare i antologin Dolt under ytan fick välja en dag under maj månad.)

Själv var jag på semester och missade det här, men bättre sent än aldrig … Och att kämpa mot homo- och transfobi måste man förstås göra varje dag, året om!

 

Idag uppmärksammar vi Internationella dagen mot homo- och transfobi. Håkan Lindgren har valt att bli hyllad denna dag. Inte bara för att han själv är gay, utan för att det är viktigt att kämpa mot alla former av diskriminering. Hans bidrag till boken “Dolt under Ytan” handlar just om sin “coming out”, om rädslan för vad omvärlden ska säga och för hur du kommer att bli bemött när andra vet…

 

Över en regnbågsfika

Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar, filosoferar och löser världsproblem.

I slutet av juli lanserar vi (Ariton Förlag) den färgglada “Över en regnbågsfika”, en novellantologi med självupplevda och skönlitterära berättelser om vardagsbetraktelser. Idén till denna bok kom under en föreläsning om HBTQ i litteraturen på bokmässan i Göteborg. Eller snarare avsaknaden av detta.

27 författare ger dig inspirerande, underhållande och tankeväckande berättelser om kärlek, mer eller mindre krångliga relationer och livet i största allmänhet.

Nu är omslaget klart 🙂


Bland de 27 författarna finns undertecknad, vilket är särskilt roligt eftersom jag var med bland författarna (tillsammans med Kristina Boman och Niclas Christoffer) i den nämnda föreläsningen (arrangerad av Hoi Förlag) på Bokmässan 2017.

Min novell heter Snart kommer han men titeln ska inte läsas med någon erotisk underton 😉

Vårt Moskvaäventyr i Göteborgs-Posten

I januari hade vi journalisten Lina Norman hemma tillsammans med fotografen Pernilla Wahlman. Förutom ett par trevliga timmar tillsammans resulterade det hela i en artikel i gårdagens GP. Ytterligare en längre artikel kommer inom kort i Allers veckotidning.

Hela artikeln i GP såg ut så här. Den finns förstås att läsa på Göteborgs-Posten på nätet, men man måste vara prenumerant för att kunna läsa den där. Vi fuskar därför lite och lägger den här. Klicka på bilden för att få den i fullt och mer läsbart format 😉

Bilderna ovan är från papperstidningen. I nätvarianten valde man några andra bilder, som kommer här 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

“Höga hästar”, Krönika i Coachingguiden

Nu kan du läsa min krönika i Coachingguiden 🙂

Krönikan har jag döpt till Höga hästar. Den är en del i Ariton Förlags project Under ytan.

I Höga hästar filosoferar jag om hur lätt det är att döma andra efter sina egna förutsättningar, utan att ens försöka förstå vad som ligger bakom ett handlande som skiljer sig från det egna.

Det kan förstås gälla vilken situation som helst, men just här skriver jag utifrån mitt bidrag till projektet, Under min regnbågshud. Du kan lyssna på mitt webbradioprogram här, som också handlar om det.


Denna krönika är en del av projektet #UnderYtan initierat av Ariton Förlag.

När du möter någon på kryckor med gipsat ben vet du utan att personen behöver säga någonting att det finns saker som för denne kan vara utmanande. Många människor bär på sjukdomar, sorg, tankar och känslor som inte syns på ytan. Saker som gör att vardagen kan bli utmanande i relation till andra. När det som inte syns på ytan skapar förvirring, missförstånd, ilska, rädsla eller frustration för att det saknas kunskap eller förståelse.

Under våren 2018 lyfter vi verkliga berättelser om det som inte syns på ytan.

 

 

“Skönlitterärt en av de mest intressanta svenska romanerna med gay-tema 2017”

Bengt Held skriver en blog om vad som händer på HBTQ-fronten, Helds HBT-nyheter. Han beskriver sidan som “info om nyheter om hbt-rättigheter, oftast politik, ibland kultur”.

2016 recenserade Bengt Att raka en zebra som han hade blandade åsikter om.

Nu har han även läst Moscow Baby och jag kan glatt konstatera att han är betydligt mer positiv den här gången 😉

Så här skriver Bengt bland annat:

“Skönlitterärt är det här en av de intressantaste svenska romanerna med gay-tema som publicerades 2017. Homoerotik blandas med familjekonflikter och att pengar ibland kan fixa saker. Men även att surrogatmödraskap är synnerligen kontroversiellt både i Sverige och Frankrike.”

Läs hela recensionen på Helds HBT-nyheter!

 

 

Homosexuella blodgivares vara eller inte vara

I morse på väg till jobbet, hörde jag på fransk radio att man efterlyser blodgivare. Lagren minskar och man ber alla att donera. Jättebra uppmaning.

Jag skulle gärna ge blod. Men, jag är homosexuell. I Frankrike var det förbjudet att ge blod för homosexuella, fram tills 11 juli 2016 (alltså till för bara ett och ett halvt år sedan). Då kom den stora nyheten om det framåtskridande Frankrike – också homosexuella får donera blod. Att det varit helt förbjudet tidigare kan förstås förklaras med AIDS, men när slutade det att vara lika med “bögpest”? Jag bara undrar …

På den officella hemsidan för bloddonation i Frankrike, EFS, kan man göra ett test för att se om man är lämplig som blodgivare. Man får svara på 13 frågor om blodtransfusion, operationer senaste tiden, nyligen gjorda tatueringar mm, samt om man haft flera sexuella partners de fyra sista månaderna. Om man kan svara nej på alla frågorna är man  princip lämplig som blodgivare. “En medlem av det medicinska teamet bestämmer er kapacitet att lämna blod”, får man sedan veta.

Det är klart att 13 frågor inte kan ta hänsyn till allt. Exempelvis vill man tydligen inte på sajten ställa frågan om du är homosexuell. Som homosexuell måste du nämligen ha levt i celibat minst 12 månader. Ett år! med andra ord. Som heterosexuell får man lov att ha levt rullan fram till fyra månader innan blodgivning. Jag undrar just hur många homosexuella blodgivare de får med det, eller om det kanske, kanske (jag har bara ett pyttelitet tvivel) är ett politiskt spel för att kunna säga att Frankrike är ett tolerant land där allas värde är lika …

Så sent som 28 december 2017 avslog man begäran om att ta bort celibatkravet. Man hänvisar till att HIV är 70 gånger vanligare hos män som har sex med andra män. Ett mycket gott argument i sig, det tycker jag verkligen. Men, finns det inget annat sätt att mäta risken än att dra alla homosexuella över en kant? Ska alla homosexuella som lever i parförhållanden, med eller utan barn, likställas med de som besöker vissa klubbar, backrooms mm och har oskyddat sex? För sådana ställen finns, i Paris och säkert i andra stora städer. År 2018 borde man inte behöva ta sådana drastiska åtgärder för att komma åt problemet med smittrisk.

Om jag vore tvungen att ta emot blod från någon annan, så skulle jag önska att blodet var testat, oavsett vem det kommer från, bade för HIV och andra sjukdomar. Jag kan inte annat än att tycka att fransmännens sätt att kräva celibat av homosexuella (vilket alltså innebär att du inte ens får älska med den du lever med, om du inte är ensamstående, en enda gång under tolv månader), är en enorm diskriminering mot HBTQ-samhället. Men det är ju bara min åsikt, förstås …

 

2017 är över, länge leve 2018 :-)

God fortsättning!

2017 är tillända och året förde med sig så mycket kul.

Inte minst kom min andra roman, Moscow Baby,  ut med buller och bång. 21 oktober var det premiär, men redan dagen innan hade vi stor releasefest på Laika Hornhuset i Stockholm. Det blev mingelbilder i båda Gala Magazine och I QX. Tack Alexander Erwik för organisationen av den!

Dessförinnan hade jag också “förfest” för Moscow Baby på Bokmässan i Göteborg 1:e oktober.

Tillsammans med familjen gästade vi Malou efter tio som visades 21 november. Det var en mycket trevlig upplevelse.

Under hösten har dessutom flera tidningsintervjuer gjorts, som jag är riktigt nöjd med, inte minst den i QX novembernummer.

Jag lät också en fyraårig flicka skriva brev till sin surrogatmamma och fick oerhört många positiva kommentarer (och några mindre så).

På våren släpptes Att raka en zebra som pocket. Ett nytt format för mig 🙂

Jag var också med med novellerna Rickyland i Över en sommarfika och med Jag kan inte andas i Över en fika i Svea RikeAriton Förlag.

Mina noveller hos Hoi Förlag (som ju också ger ut mina romaner) släpptes också som ljudböcker och syntes på nytt på topplistorna hos bland andra Storytel. Lunatique låg bland annat på en hedervärd femteplats bland erotiska noveller.

Under Bokmässan blev jag också intervjuad av Dennis på Ariton och fick vara med i deras podcast om personlig utveckling.

Jag har säkert glömt någonting, men det är ju å andra sidan bara att skrolla ned på min förstasida/ blogg 😉

2018 är här, men en massa spännande.

Jag arbetar hårt på min tredje roman, den helt fristående sådan som går under arbetsnamnet En fallen man. Jag har en deadline för utgivning 12 november och hoppas att jag kan hålla den.

Samtidigt skall jag vara med i ytterligare en antologi hos Ariton på temat Under ytan. Den här novellsamlingen skiljer sig från de tidigare, i det att alla berättelser ska vara självbiografiska och tala om det som inte syns utåt.
Ämnet är stort och Petra Ariton vill göra mer än bara en bok. Jag kommer också att delta med en krönika i deras webbtidning CoachingGuiden och även med ett eget avsnitt I deras webbradio. Otroligt roligt och spännande (och lite nervöst). Återkommer med mer om det.

Ariton har dessutom nyligen gått ut med inbjudan till en ny antologi, på temat HBTQ. Inspiration till det var bland annat det samtal Niclas Christoffer, Kristina Boman och jag hade på Hois scen under Bokmässan 2017. Mycket smickrande för vår del!

Sedan har jag förstås en del hemliga project också, som sig bör 😉

Och som sagt, god fortsättning till alla!

 

 

Lucia kommer med ljus

 

 

 

Jag har berättat det tidigare, men Lucia är så speciell för vår familj, mer än för de flesta, vill jag tro.

Den 13:e december 2013 kom vår Maïa hem till Frankrike, nästan två månader gammal. Min man och jag hämtade henne på bb i Moskva när hon var fyra dagar och under nästan två månader bodde vi i lägenheten vi hyrt vid Ulitsa Prechistenka. Det tog evigheter att få våra franska papper, mycket längre än våra ryska visum skulle räcka. Därför fick jag åka hem i början på december, själv, och lämna Alexandre och Maïa i Moskva. Det var en mardröm, men vi hade inte något val.

Så två veckor senare fick vi ett inresetillstånd till Frankrike för Maïa och de kunde ta planet till Paris. Väntan på Charles de Gaulle-flygplatsen var evighetslång, men jag fick sällskap av Maïas blivande franska gudmor (vi bad henne av bli det just på flygplatsen, när vi alla senare lugnat oss lite) och hennes pojkvän.

När Alexandre dök upp i dörren ut mot vänthallen med Maïa i bärsele och bagaget bakom sig släppte all spänning och glädjetårarna strömmade ymnigt, mycket ymnigt.

I dag är det fyra år sedan. Jag arbetar på en svensk bank i Luxemburg där vi firar Lucia varje år. Från 2014, när Maïa var drygt ett år, deltar vi två i lussetåget, i år alltså för fjärde gången. Själv har jag avancerat till Lucia-general (vilket innebär att organisera tåget, införskaffa glögg, pepparkakor och lussebullar och lite annat smått och got till alla barn som också är med)  😉

Traditioner är viktigt, kanske särskilt om man bor utomlands och man vill förmedla den nationella identiteten och allt det för med sig. Maïa är svensk, fransk men också rysk. Om just det sistnämnda kan vi inte så mycket, så vi koncentrerar oss på svenskt och franskt för tillfället. Det ryska får vi undersöka tillsammans lite senare.

Trevlig Lucia!