• hakan@hakanlindgren.com

Skrivande

En bild säger mer än 60.000 ord – eller?

60.000 – en magisk siffra, en milstolpe i min författarvärld, men ännu är jag inte framme. Nej, jag talar inte om 60.000 sålda eller ens nedladdade exemplar, jag tänker på min femte roman, den jag arbetar på just nu, och på hur mycket jag har skrivit. En fallen man hamnade på runt 80.000 ord, det gjorde även Spökskrivaren och det är därför min hållpunkt när jag tänker på hur ”tjock” boken ska vara. Självklart kan det variera och siffran i sig är inget självändamål, men då vet jag ungefär var jag ligger i skrivandet.

Det stämmer ganska bra, när jag tittar på min synopsis, jag har skrivit ungefär tre fjärdedelar. Storyn är klar, alla kapitel har en liten beskrivning om sitt innehåll, även om jag själv inte är hundra på hur alla trådar kommer att knytas ihop. Ännu …

När man börjar skriva, när man bara har en idé, kanske en inledning eller bara ett slut, och man ska befolka den med karaktärer, storyn ska färgsättas, miljöer ska skapas, och skärmen är tom, är författarrollen ibland minst sagt karg. Man får söka efter ljuset, kika bakom varje litet hörn, i varenda liten vrå, och ändå hittar man stundtals inte mycket att gå på och bygga med.

Sedan släpper det, väggarna blir ljusare, gladare, solen tittar fram, fönster öppnas, någon knackar på och vill vara med, rollerna fylls och själva skrivandet kan börja. Allt flyter, men ändå för det lite som livet, stundtals tar det stopp, annat tar över och fyller dagarna, och skrivandet får pausa. Så kommer det igång igen, berättelsen tar överhanden och vill komma ut, vill bli färdig och vill veta hur den ska sluta.

Så är det nu. Sista fjärdedelen pockar och vill bli klar. Sedan är det redigering som gäller och författaren får se till att alla tankar som uppstått under tiden han (i mitt fall) skrivit, de måste hitta sin plats så att storyn hänger ihop. Språket ska putsas, saker ska läggas till, annat ska tas bort, innan allt går iväg till förlaget. Spännande tider!

Dessutom hägrar Bokmässan 2022. Ingen av mina två senaste böcker har varit med på den. Kommer nummer 5 att bli klar och få loss om uppmärksamheten då? Bäst att jobba på …

Camilla Läckberg skrattar åt spökskrivarryktena

Oj!

Tramsfrans på Aftonbladet berättar att Camilla dementerar spökskrivarrykten och refererar till en artikel på Aftonbladet Nöje, där det också står att Spökskrivaren av undertecknad skulle vara orsak till det hela!

Släpp allt du har, det går ett rykte om Camilla Läckberg! Efter att Håkan Lindgren släppt parodiboken ”Spökskrivaren” så har det cirkulerat rykten om att Camilla Läckberg inte skrivit sina senaste böcker själv, utan att hon i själva verket har använt sig av en spökskrivare!

I en intervju med Aftonbladet Nöje dementerar Läckberg ryktena, och menar att det som vanligt handlar om den svenska avundsjukan!

Om man läser den ursprungliga artikeln i Aftonbladet, säger Camilla:

Den är underbar, så jävla rolig.

Och senare i samma intervju:

Jag tycker att det är en fantastisk satir över hela branschen, förlags- och författarbranschen är ju en fruktansvärt rolig bransch.

Camilla säger att ”Det är flera av deckartjejerna som är parodierade. Parodi är den främsta formen av smicker, så jag tycker att sånt där är väldigt, väldigt roligt.”

Att Spökskrivaren får så mycket både beröm och utrymme är förstås för mig också en förträfflig form av smicker 😉 Följ länkarna för att läsa artiklarna i Aftonbladet Nöje och den av Tramsfrans.

Allt ljus på spökskrivarna

Så lyder rubriken på intervjun journalisten Ann Edliden på TT gjord för mig för ett par veckor sedan. I dag har artikeln dykt upp lite överallt i tidningarnas nätupplagor. Aftonbladet, Göteborgs-Posten och Smålandsposten är bara några.

Även Boktugg har tagit upp artikeln, där också Boktuggs egen Sölve Dahlgren medverkar.

”Vad händer när en deckardrottning inte längre hinner skriva sina böcker? I en ny ljudbok outsourcar författaren helt enkelt sitt skrivande. Spökskrivandet har en lång tradition – och tycks just nu ha fått en renässans.

Det spökar i bokbranschen. Efter att förlag, boklådor och bibliotek har blivit populära spelplatser för litteraturen skildras nu hemliga skribenter i åtminstone två nya ljudboksserier”, börjar artikeln.

”I Håkan Lindgrens Spökskrivaren är huvudpersonen Gauthier Valentino sedan flera år den som skriver deckardrottningen Milli Månssons böcker. Intrigen är inspirerad av rykten som Lindgren själv har hört under sina år i branschen, om framgångsrika författare som låter någon annan göra grovjobbet.

– Frågan jag ställde mig var: vad innebär ett författarskap i dag? Är det att skriva en bok eller att sälja en bok? säger Håkan Lindgren.

– Man är ju alltid nyfiken på vad som händer bakom kulisserna. Hur kan man egentligen vara säker på att en författare har skrivit en viss bok? Det är ett tecken på att någon är framgångsrik, att det går rykten om att den egentligen döljer något.”

Blir du nyfiken? Läs hela artiklen under någon av länkarna ovan.

Camilla Läckberg gillar Spökskrivaren

Camilla Läckberg, en av mina favoritförfattare, har läst Spökskrivaren. Med glimten i ögat berättar hon att hon tycker att Milli Månson på något vis känns bekant …

Dessutom säger hon: ”Ljuvligt rolig, underhållande satir om bokbranschen och förläggarvärlden. In och lyssna!” Underbart att höra!

Jag tycker att ni ska lyssna på Camilla och skynda er in i någon av streamingtjänsterna, eller där ljud- och böcker säljs eller lånas ut, och lyssna på serien. I morgon, fredag 13 oktober, släpps sjätte delen av tio.

Dessutom har Spökskrivaren dykt upp på Storytels lista över Snackisar! Häng på, så att du vet vad alla talar om 😉

Spökskrivaren – ett axplock av recensioner

När man skrivit en bok måste det vara oundvikligt att bli nervös för hur den ska tas emot av alla läsare och ljudbokslyssnare … Och när man ser alla positiva utrop kan man inte heller bli annat än glad 🙂 Jag samlar recensioner för alla böcker under fliken Recensioner på hemsidan, med en sida för varje bok. Titta gärna in där, om du är nyfiken på vad andra tycker.

Här kommer några av tankarna om Spökskrivaren:

”Ärligt talat! Det här är en knasig, humoristisk och härlig berättelse som jag tycker ni bör lyssna på om ni gillar glitter, glamour och knasiga karaktärer. En berättelse om hur man formas som person av sin uppväxt och miljö. En berättelse om kamratskap, kärlek, intrigerande och måluppfyllelse. Så himla härlig semesteravkoppling!”
Camilla med Bokbytarhuset

”Mycket dialog, snabba vändningar och hastiga upplösningar, men obs obs missförstå mig rätt: på ett bra sätt!”
Enbokklubb

”… älskar jag hans sätt att skriva, hans humor och de överraskande vändningarna han ofta bjuder på!”
Kaisa Johansson

”En berättelse med humor och glädje som rekommenderas varmt … Ladda ned … och njut.”
Fantastiska Böcker

”Jag gillar den här boken. Jag ler och fnissar, överraskas och upprörs … Det här är en härlig feelgood …”
Saras Bokhyllor

”En välskriven berättelse som har ett starkt driv framåt, fantastiskt språk och flyt i svensk samtidsmiljö … Det är en underhållande och rolig berättelse som bjuder på många skratt. Med härligt gestaltade karaktärer som ger hög igenkänning faktor och lockar till mer läsning eller lyssning. ”
I min bokhylla

”Jag brukar inte göra recensioner i flödet men jag måste bara tipsa er om författaren @hakanlindgrencom
Fröken Rödlök

”Vilken rolig bok! … Boken är underhållande och kärleksfull.”
Bokmoster

”Håll utkik efter denna. Rekommenderas om man vill ha något rappt, fyndigt och skojigt att läsa i hängmattan.”
Författarfredrik

Jag hoppas förstås kunna fylla på listan med ännu fler 😉

När allt faller ihop – och sedan på plats

När jag skriver försöker jag att ha struktur. Jag börjar med ett synopsis som ger mig en idé vart jag är på väg och sedan vad varje kapitel ska handla om. Andra skriver på och låter berättelsen själv föra dem framåt, de känner sig låsta av ramverk och att inte låta karaktärerna få ta den väg de vill.

Med den bok jag skriver nu, tänkte jag att jag skulle försöka mig på ett mellanting. Jag hade synopsis för första halvan klar och visste vad kapitlen skulle handla om och ungefär hur historien skulle sluta. Så jag skrev. Och skrev.

Tills jag kom till en punkt där jag inte längre visste hur jag skulle komma till den punkt jag tidigare bestämt … Den person som jag tidigare tänkt skulle spela andrafiolen hade tagit mera plats än jag tänkt mig, hans roll hade blivit intressantare och personligheten mer spännande. Den tänkte huvudpersonen hade fogat sig och gett plats åt sin medkaraktär.

Men skulle jag fortsätta så? Skulle historien få bli en helt annan än den jag tidigare tänkt mig, eller skulle jag få tag tag i det hela och styra upp skrivandet som jag alltid gjort?

Scrivener är ett fantastiskt verktyg när man är i min situation. Det är som att jobba med post-it-lappar där man kan flytta runt kapitel och händelser och allt man skrivit i respektive avsnitt följer med. Dessutom kan man ge varje karaktärs avsnitt en specifik färg, vilket gör det ännu enklare att hitta rätt: blå post-it för D, gula för H (D och H är mina två huvudrollsinnehavare), gröna för A och rosa för S (två viktiga biroller, men inte de enda som har något att säga till om …). Varje post-it-lapp har en rubrik och dessutom får man plats med precis hur mycket man vill på lappen (även om allt förstås inte syns när man tittar på anslagstavlan i sin helhet).

Nu är jag nästan i mål med strukturen, så att jag snart kan börja skriva igen. Jag gillar verkligen planeringsstadiet, inte minst när man känner att man hittar rätt och att de hörnstenar som saknats faktiskt kommit inte bara tillrätta utan också på rätt plats – jag säger så nu, men ingenting i den här världen är förstås hugget just i sten 🙂 Mycket kan hända på vägen och jag ser verkligen fram emot att få upptäcka vad det är.

Då kör vi! Trevlig helg 🙂

Två män, så lika, ändå varandras motsatser

30.000 ord skrivna av nästa bok, det motsvarar ungefär en tredjedel eller 100 sidor. Den här gången gäller det en helt fristående ”uppföljare” till En fallen man. Temat är annorlunda men tanken är att känslan ska vara liknande, relationer som döljer hemligheter, kärlek och svek.

Det handlar om två män som har mycket gemensamt, men vars liv skiljer sig milsvitt åt. Men nej, kärleken vi talar om är inte mellan dessa män, de förs samman av något helt annat, när hemligheten uppdagas.

Boken har två arbetsnamn, men jag vill inte tala om vilka de är. Ett av dem hänför sig till en av killarna, det andra till vad historien för med sig.

Det är en otrolig ynnest, att få bestämma vad som ska hända i en berättelse, att få saker att hänga ihop, att se vad som saknas och kan tillföras, att hitta på dialoger med de där slutklämmarna man i vanliga livet inte kommer på förrän samtalet är över och det är för sent.

Problemet är förstås att hitta tiden till skrivandet. Heltidsjobbet tar en stor del av dagen, familjelivet en annan. Tidiga morgnar är min räddning, som alltid. Jag längtar efter morgondagen när jag ska fortsätta och jag längtar efter att få se historien ta sin form. Självklart vet jag hur det kommer all sluta, mer eller mindre, men jag är säker på att även jag kommer att bli överraskad mer än en gång under skrivandets resa 😉

Ljudboksserie klar och inskickad

Sedan i höstas har jag skrivit på en ljudboksserie, ett otroligt roligt och spännande projekt. Nu är den klar och inskickad till förlaget!

Förlaget har läst och gillat. Dessutom har vi fått tag på en otroligt duktig inläsare som jag knappt kan vänta på att få avslöja 😉

Om allt går som planerat kommer första delen av tio till sommaren, och efterföljande i snabb takt därefter. Jag hoppas kunna berätta mer om både inläsare, förlaget och omslag inom mycket kort 😉

Råmanus klart …

Råmanus till mitt senaste skrivprojekt är klart och skickat till testläsare! Det hamnade på runt 76.000 ord vilket motsvarar en roman av ungefär samma längd som En fallen man. Spänningen är, minst sagt, olidlig.

Arbetet är förstås inte slut än. Nu ska första redigeringsrundan påbörjas. För första gången ska jag själv få uppleva, glädjas eller förfasas över vad jag hittills åstadkommit … Ord ska bytas ut, kanske några namn, detaljer ska läggas till, ledtrådar i början för vad som händer senare i historien ska vävas in på ett finurligt vis.

Det här projektet är inte en fortsättning på En fallen man, det här helt fristående, en slags feelgood med inslag av …. Ja, det kan jag inte avslöja ännu 😉

Jag vet inte vad jag är mest nervös för, testläsarens åsikter, eller mina egna. Båda kommer att vara fullständigt ärliga, och det är förstås vad som behövs om jag ska få en chans att förbättra innehållet.

Då kör vi igång! Jag hoppas att du här nyfiken på vad som komma ska …

55.000 ord på senaste skrivprojektet

När jag hade skrivit klart En fallen man hade jag (förstås) genast ett nytt skrivprojekt på gång, en helt fristående uppföljare som inte har något att göra med något jag tidigare skrivit, men som går i samma still som den fallne mannen. Synopsis när skrivit och mer eller mindre klart, och en bra början på själva texten har jag också hunnit med.

Så blev jag tillfrågad om jag inte ville ta mig an ett annat skrivprojekt, en slags novellserie i tio delar. Det ville jag 😉

Idén är riktigt, riktig kul och otroligt spännande. Att skriva i den här formen, noveller som hänger ihop i en hel och riktig story, är nytt för mig och otroligt lärorikt. Följetong kallades det förr, serie heter det nu. Klart att jag skulle vilja berätta mer, men det får vänta lite till … Om allt går som planerat får du veta mer till sommaren. Kom igen, tiden går fort 😉

I kväll har jag skrivit färdigt en del i serien, som just nu ligger på 55.000 ord. Målet är 80.000 ord, i runda svängar, det här ungefär vad En fallen man hamnade på, men det viktigaste är förstås att berättelsen blir bra. Just nu känns det väldigt bra!

Nu är det dags att leka med dottern innan hon ska lägga sig. Trevlig afton!