• hakan@hakanlindgren.com

En fallen man

En bild säger mer än 60.000 ord – eller?

60.000 – en magisk siffra, en milstolpe i min författarvärld, men ännu är jag inte framme. Nej, jag talar inte om 60.000 sålda eller ens nedladdade exemplar, jag tänker på min femte roman, den jag arbetar på just nu, och på hur mycket jag har skrivit. En fallen man hamnade på runt 80.000 ord, det gjorde även Spökskrivaren och det är därför min hållpunkt när jag tänker på hur ”tjock” boken ska vara. Självklart kan det variera och siffran i sig är inget självändamål, men då vet jag ungefär var jag ligger i skrivandet.

Det stämmer ganska bra, när jag tittar på min synopsis, jag har skrivit ungefär tre fjärdedelar. Storyn är klar, alla kapitel har en liten beskrivning om sitt innehåll, även om jag själv inte är hundra på hur alla trådar kommer att knytas ihop. Ännu …

När man börjar skriva, när man bara har en idé, kanske en inledning eller bara ett slut, och man ska befolka den med karaktärer, storyn ska färgsättas, miljöer ska skapas, och skärmen är tom, är författarrollen ibland minst sagt karg. Man får söka efter ljuset, kika bakom varje litet hörn, i varenda liten vrå, och ändå hittar man stundtals inte mycket att gå på och bygga med.

Sedan släpper det, väggarna blir ljusare, gladare, solen tittar fram, fönster öppnas, någon knackar på och vill vara med, rollerna fylls och själva skrivandet kan börja. Allt flyter, men ändå för det lite som livet, stundtals tar det stopp, annat tar över och fyller dagarna, och skrivandet får pausa. Så kommer det igång igen, berättelsen tar överhanden och vill komma ut, vill bli färdig och vill veta hur den ska sluta.

Så är det nu. Sista fjärdedelen pockar och vill bli klar. Sedan är det redigering som gäller och författaren får se till att alla tankar som uppstått under tiden han (i mitt fall) skrivit, de måste hitta sin plats så att storyn hänger ihop. Språket ska putsas, saker ska läggas till, annat ska tas bort, innan allt går iväg till förlaget. Spännande tider!

Dessutom hägrar Bokmässan 2022. Ingen av mina två senaste böcker har varit med på den. Kommer nummer 5 att bli klar och få loss om uppmärksamheten då? Bäst att jobba på …

Ola Rapace läser Spökskrivaren

Vad har den kommande Spökskrivaren gemensamt med James Bond?

Jo, jag vet. Jag har redan berättat att det är Ola Rapace som är inläsare till Spökskrivaren, men i går kväll fick jag filerna med den färdiginlästa boken. Wow! Men allvarligt, Ola Rapace! Så otroligt bra – Ola läser lugnt och sansat, välartikulerat och med exakt rätt avvägning mellan att läsa neutralt och att lägga in en alldeles särskild, men inte överdriven, betoning i Milli Månsons repliker.

Nu sitter jag här och vill bara att boken ska komma ut! I första skedet kommer Spökskrivaren enbart som ljudbok, så Olas inläsning är förstås oerhört viktig. Och det här bådar gott 🙂 Om ljudboken går bra, kommer boken också i pappersformat. Det är inte utan att man skulle vilja ha tillgång till en kristallkula för att se hur det går …

I stället skriver jag på nästa bok, den fristående fortsättningen till En fallen man. Egentligen är det ingen uppföljare alls, den har inte mer gemensamt med boken om Oscar än att den utspelar sig i och omkring Göteborg, samt att en av huvudpersonerna besöker Oscars Hotel Midgård, men tanken är att den ska vara i samma anda, en relationsroman med psykologiska spänningsmoment och oväntade vändningar. Otroligt roligt att både planera och att skriva.

Spökskrivaren är också en relationsroman, men i stället i feel good-anda som jag hoppas ska locka till både mys och skratt. Och en del höjda ögonbryn, fler än en gång! Och ja, det finns en planerad uppföljare till Spökskrivaren också, på samma sätt som till En fallen man, utan några uppenbara sammanhang, åtminstone än så länge. Synopsis är påbörjat och det lovar bli en riktigt berg- och dalbana på fler än ett sätt.

Måndagen 26 juli är det dags för första delen, sedan följer kommande delar varje fredag och måndag, i tio avsnitt. Jag hoppas att du hänger på från början 😉


Milli Månson är Sveriges deckardrottning, hennes verk översätts och säljs världen över. Milli bor med den unge atleten Samuel och deras två hundar Lady och Gaga. Hon har byggt upp ett riktigt PR-imperium, men samtidigt har hon outsourcat stora delar av verksamheten – däribland sitt skrivande! En modern författare fokuserar på annat än att skriva.

Gauthier Valentino, eller Spooky som Milli kallar honom, är spökskrivaren som står bakom miljontals sålda böcker. Egentligen skulle han vilja skriva något eget, men han vet inte riktigt vad. Deras relation är invecklad; samtidigt som Milli är en krävande arbetsgivare som ställer höga krav, vet båda att Gauthier har ett trumfkort som han när som helst kan spela ut – avslöja att Milli inte skriver själv. Milli har även en trasslig relation till sin sambo – hur är det egentligen ställt med kärleken i förhållandet.

Spökskrivaren är en humoristisk feelgood i svensk samtidsmiljö, där medie- och förlagsbranschen avhandlas med glimten i ögat. Hur är egentligen livet i rampljuset, när ens offentliga och riktiga person ofta flyter ihop? Kommer Gauthier lyckas med att skriva sin egen bok? Och hur kommer det gå för Millis kärleksliv? Igenkänningsfaktorn är hög i denna roman som bjuder på många skratt.

Två män, så lika, ändå varandras motsatser

30.000 ord skrivna av nästa bok, det motsvarar ungefär en tredjedel eller 100 sidor. Den här gången gäller det en helt fristående ”uppföljare” till En fallen man. Temat är annorlunda men tanken är att känslan ska vara liknande, relationer som döljer hemligheter, kärlek och svek.

Det handlar om två män som har mycket gemensamt, men vars liv skiljer sig milsvitt åt. Men nej, kärleken vi talar om är inte mellan dessa män, de förs samman av något helt annat, när hemligheten uppdagas.

Boken har två arbetsnamn, men jag vill inte tala om vilka de är. Ett av dem hänför sig till en av killarna, det andra till vad historien för med sig.

Det är en otrolig ynnest, att få bestämma vad som ska hända i en berättelse, att få saker att hänga ihop, att se vad som saknas och kan tillföras, att hitta på dialoger med de där slutklämmarna man i vanliga livet inte kommer på förrän samtalet är över och det är för sent.

Problemet är förstås att hitta tiden till skrivandet. Heltidsjobbet tar en stor del av dagen, familjelivet en annan. Tidiga morgnar är min räddning, som alltid. Jag längtar efter morgondagen när jag ska fortsätta och jag längtar efter att få se historien ta sin form. Självklart vet jag hur det kommer all sluta, mer eller mindre, men jag är säker på att även jag kommer att bli överraskad mer än en gång under skrivandets resa 😉

I väntan på Godot …

Eller ja, kanske inte Godot direkt, men på nästa utgivning (mer information mycket snart, fick det grymt snygga omslaget i går …), varför inte passa på att lyssna på eller läsa någon av de tidigare böckerna?

En del av dem finns dessutom på den stora bokrean 😉 Du hittar dem också hos Storytel, Nextory, Bookbeat, Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln och många andra.

Förutom de tre romanerna Att raka en zebra, som kom 2015, Moscow Baby (2017) och En fallen man (2020), har du också sex noveller att njuta av, enskilt eller i en samlingsvolym.

Femton minuter för Ann-Sofi Munter – Livet har inte alltid farit väl fram med Ann-Sofi Munter. I brist på annat irrar hon planlöst omkring i sin brandgula Toyota Corolla. Stan är full av rödljus och när hon stannar inför ett av dem rycks dörren upp. ’Kör för helvete’, säger mannen och det blir början på ett oväntat möte med ett lika oväntat slut. För en gångs skull är det Ann-Sofi Munter som befinner sig mitt i händelsernas centrum.

Ann-Sofi Munters trista balkongliv – Om det är någonting som Ann-Sofi Munter har lärt sig i fängelset så är det att dra halsbloss. Men förutom detta är det inte så mycket som hon har tagit med sig från sitt sinkabirum. Det skulle vara beteckningen kåkfarare då. Och bankrånare. Inte så illa för en simpel hemmafru, förstås.

Ann-Sofi Munters franska band – Skärgårdsbåten lägger till vid Brännö Rödsten och Ann-Sofi Munter kliver i land med en känsla av förväntan. Borta är hennes gråa utseende: håret är mahognyfärgat och stora solglasögon täcker ögonen. Nu ska hon väl kunna tillbringa sommaren här utan att bli igenkänd.

Mister President – ’Han kommer, han kommer, Presidenten kommer, skynda er, ställ upp er nu! Raka led har jag ju sagt, in med magen!’ Förberedelserna är många och noggranna i byskolan inför Presidentens besök – och alla vet att han kommer att välja ut några av dem. Men vilka? Och är det en ynnest att bli utvald? Vi åkte och åkte. Jag vågade knappt röra på mig. Vad skulle hända nu? Hur skulle jag komma hem igen när Presidenten var färdig med mig? Skulle jag komma hem överhuvudtaget?

Soldier – Smärtan är outhärdlig, den är djävulsk, den är infernalisk. Blodet har sprutat ur honom och vad är det egentligen som har hänt? Oskar kan inte tro att det är sant, det som läkaren säger.

Lunatique – Det blev aldrig svart, ens på natten, inte i en stad som Paris. Det blev heller aldrig tyst, inte på riktigt. Gatlyktorna gav natten en orange lyster som blandades med ljuset från alla bilar som aldrig verkade behöva vila.

55.000 ord på senaste skrivprojektet

När jag hade skrivit klart En fallen man hade jag (förstås) genast ett nytt skrivprojekt på gång, en helt fristående uppföljare som inte har något att göra med något jag tidigare skrivit, men som går i samma still som den fallne mannen. Synopsis när skrivit och mer eller mindre klart, och en bra början på själva texten har jag också hunnit med.

Så blev jag tillfrågad om jag inte ville ta mig an ett annat skrivprojekt, en slags novellserie i tio delar. Det ville jag 😉

Idén är riktigt, riktig kul och otroligt spännande. Att skriva i den här formen, noveller som hänger ihop i en hel och riktig story, är nytt för mig och otroligt lärorikt. Följetong kallades det förr, serie heter det nu. Klart att jag skulle vilja berätta mer, men det får vänta lite till … Om allt går som planerat får du veta mer till sommaren. Kom igen, tiden går fort 😉

I kväll har jag skrivit färdigt en del i serien, som just nu ligger på 55.000 ord. Målet är 80.000 ord, i runda svängar, det här ungefär vad En fallen man hamnade på, men det viktigaste är förstås att berättelsen blir bra. Just nu känns det väldigt bra!

Nu är det dags att leka med dottern innan hon ska lägga sig. Trevlig afton!

2020 i graven, länge leve 2021

Man behöver knappast påpeka att året som gott varit speciellt för oss alla. De flesta av oss har aldrig upplevt en pandemi och när man på teve visar bilder över många av jordens största stöder, öde och utan tillstymmelse till liv, kan man inte annat än att undra om det verkligen är slut på eländet i och med vaccinet. Kommer det att ha avsedd effekt, kommer man att kunna vaccinera människor i tillräckligt hög takt, innan virusets avarter skapar nya problem?

De flesta av oss känner någon som fått corona, somliga har återhämtat sig, andra inte … Men även på mer världslig nivå har våra liv fått anpassas.

21 september släpptes En fallen man, min tredje roman. Lagom till Bokmässan hade jag drömt om ett triumfartat segertåg (drömma får man alltid göra 😉 )under fyra dagar, men mässan blev om inte inställd, så i alla fall omställd till en digital mässa dit vare sig min fallne man eller jag hade tillgång (annat än som åskådare).

I stället ordnade Hoi Förlag en digital Bokmässa under sommaren (i Billesholm, men den fysiska platsen spelade förstås ingen roll i det här fallet). Det var roligt och väldigt annorlunda att prata om sin bok via Zoom.

Senare under hösten ordnade Hoi ett digitalt författarmöte där forumet utvecklats ytterligare och där både författare och läsare fick större utrymme att träffas. Kanske är det här framtiden, åtminstone som komplement till fysiska möten?

På samma sätt medverkade Ulla Nissen, Annika Billberg. Alexander Koistinen och jag i ett digitalt seminarium med Svenska Rivieraklubben, ett fantastiskt roligt sätt att nå ut till både gamla och nya läsare när fysiska resor inte är/ var möjliga.

Det blev också releasefest för En fallen man. Jag tvekade länge om jag verkligen skulle våga, men Alexander Erwik på Erwik Communication övertygade mig om att hålla fast vid den ursprungliga planen. Så här i efterhand är jag oerhört glad att det blev så. Förutom att kvällen var otroligt lyckad och rolig, fick eventet mycket uppmärksamhet i bland annat Svensk Damtidning, Aftonbladet och Hänt Extra …

Som alltid har jag haft ett par hemliga skrivprojekt på gång och ett av dem kommer att se sin dag under 2021 😉 Oerhört spännande, något nytt för mig, lite av ett beställningsjobb …

Samtidigt arbetar jag på uppföljaren till En fallen man. Historien bygger på en tanke jag haft i huvudet i många år, någonting min morfar en gång sa. Att göra något av det, en hel roman, är en fantastiskt spännande utmaning.

Jag hoppas att få tillfälle att träffa massor av läsare i år, inte minst på Bokmässan 2021, och önskar alla ett riktigt gott nytt år, där den största nyheten blir att pandemin är slagen i småbitar …

Föredrag hos Svenska Rivieraklubben 10 december

I dessa Coronatider är det inte lätt att träffa människor, men Rivieraklubben, föreningen för svenskar i södra Frankrike, har bjudit in till föredrag via zoom. Fantastiskt roligt!

För den som inte här medlem kan du förstås kontakta klubben via deras hemsida rivieraklubben.com eller förlaget hoi.se. Böckerna hittar du hos alla nätbokhandlare, inte minst hos Hoi Bokhandel.

Tillsammans med mina fina förlagskollegor Ulla Nissen, Annika Billberg och Alexander Koistinen, presenterar vi våra senaste böcker.

Föreningens medlemmar får dessutom en finfin julrabatt på alla våra böcker hos Hoi Boikhandel. Perfekta julklappstips!

 Vi som medverkar är som sagt:

  • Håkan Lindgren föddes i Göteborg men har sedan slutet på 90-talet bott i Frankrike. Starten på hans skrivande kom när en vän som var sångerska bad honom skriva några låttexter. Detta ledde in honom på novellskrivandet och 2015 kom romanen Att raka en zebra. Denna följdes år 2017 upp med Moscow Baby. Håkans senaste roman En fallen man utspelar sig i Sverige och den gamla hemstaden Göteborg, men en french touch har ändå lyckats smyga sig in.”
  • Alexander Koistinen är reservofficer med internationell tjänstgöring på Balkan och Västafrika i bagaget. Har civilingenjörsexamen och har även verkat som EU-tjänsteman. Alexander är uppvuxen i Danderyd men bor numera och är verksam i Belgien där han driver egen firma som datakonsult. Han har sedan barnsben tillbringat somrarna i Gorges du Verdon. 2014 publicerades hans debutroman, den politiska thrillern, Skymning över Europa och våren 2019 kom uppföljaren Där kyrkklockorna tystnat.
  • Ulla M Nissen växte upp i Norrland, men bor idag i Täby. Hon har arbetat med information och marknadsföring. Ulla har skrivit två ungdomsromaner för att hon hade något viktigt att berätta. Nu förflyttar hon sig till hästvärlden och sitt största intresse: ridningen.
  • Böckerna om Lisa, Tutte Brödsmula och Kalle Humla är fantasifulla och färgglada äventyr för barn från 5 år, skrivna av Annika Billberg. Annika bor i Stockholm och arbetar som kommunikatör vid sidan av författarskapet. Del 4 i serien heter ”En vimsig vinter” och släpptes i oktober 2020. En magisk vintersaga för stora och små.

Svensk Damtidning, om jag får be

Ja, men okej, det blir ett inlägg till om releasefesten, men vad ska man göra när Svensk Damtidning uppmärksammar eventet?

En dryg månad efter festen kan man läsa om releasen som arrangerades av Alexander Erwik och hans Erwik Communication och hölls på Swing by Golfbaren.

På bilderna syns några av alla eminenta gäster (se tidigare inlägg för alla namn). Bilden på dottern, maken och mig själv togs på övervåningen i ett antikt och ståtligt kontorsrum.

Jag är så tacksam att vi faktiskt gjorde det, att vi inte fegade ur och ställde in på grund av rådande pandemi, utan helt enkelt i stället ställde om till ett corona-anpassat event. Längtar redan till nästa (ska bara skriva en ny bok först!).

Härlig ljudboksrecension av En fallen man

I dag läses många böcker in som ljudböcker, kanske till och med de flesta. Streamingtjänster som Storytel, Nextory och Bookbeat har en ypperlig produkt i det att man kan läsa och lyssna om vartannat och alltid fortsätta att exempelvis lyssna där man tidigare slutade läsa, och vice versa, förstås. Det går också utmärkt att ladda ned både ljud- och ebok från nätbokhandlare som Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln med flera.

Inläsarna är en oerhörd viktig del i lyssningsupplevelsen. Han eller hon (jag har fortfarande svårt att skriva ”hen” …) ska läsa med inlevelse, men utan att överdriva, det ska vara neutralt utan att vara monotont och enformigt. Ändå hör man sällan talas om inläsarna i bokrecensionerna. kanske är det så att de flesta recensenter faktiskt läser boken, kanske till och med i pappersformat, och det är ju fantastisk. Länge leve pappersboken!

Nu har En fallen man i alla fall fått din första ljudboksrecension, och den är riktigt, riktigt fin 🙂 Peter Westberg har lyssnat Anders Öjebo som läst in boken och som gjort det ypperligt bra, tycker även jag!

Så här säger Peter bland annat om boken:

Jag gillar Lindgrens stil. Språket är vackert, karaktärerna är intressanta och har en fin dynamik. Han bjuder även på en hel del små fina dråligheter som jag uppskattar stort. De flesta av karaktärerna vi möter har sina små lik begravda, ingen eller få är genomgoda och allt är helt klart inte som det verkar. Tempot är varken långsamt eller snabbt utan precis där det bör vara – mittemellan. Det är intressant rakt igenom och jag tycker att Lindgren får till en riktigt trevlig upplösning på det hela.

och han fortsätter med att berömma Anders:

Boken är inläst av Anders Öjebo, en ny bekantskap för min del och han sköter sig bra. Hade jag fått betygsätta enligt min gymnasiegångs betygsystem så hade han nog fått ett VG- och det är långt bättre än jag fick i idrott.

Anders Öjebo är för övrigt både sångare och röstskådespelare. Bland annat har han varit den svenska rösten till många figurer i Disneyfilmer. Vi får se när hans inläsning av ER fallen man dyker upp i hans Wikipedia-profil 😉


Recensenten Peter Westberg är för övrigt själv en duktig författare. Han har bland annat skrivit romanen Europa Pandemus, en historia om en pandemis som sprider sig över kontinenten … Boken skrevs innan covid-19 gjorde entré på banan men är självklart mer aktuell än någonsin.

Festextra hos Hänt Extra

Jag hade kanske tänkt att inte skriva mer om min releasefest, men när man dyker upp i Hänt Extra är det svårt att låta bli, i alla fall med en liten blänkare 🙂

Många minnen från denna kväll, coronan till trots och flera fina vänskaper att ta med sig 🙂

Inser att jag måste läsa Kafkas Förvandlingen som man jämför En fallen man med 😉

Undrar det är första gången jag omnämns som ”finansmannen”, åtminstone i dessa sammanhang …