• hakan@hakanlindgren.com

Inspiration

Nytt uppslag blev nytt avtal

Något jag för ett tag sedan knappat funderat på blev plötsligt en självklarhet. Nej, jag kan egentligen avslöja så mycket mer i det här läget, mer än att Peter Norrman på Bookea Vulkan Group nappade direkt. Det är inte bara en ny idé, den har också spår av något tidigare i sig (kan man bli mer kryptisk? 😉 )

Dessutom kan man säga att det är lite brådskande, det gäller att smida medan järnet är varmt och så vidare … Så brådskande att jag för tillfället lägger det manus jag är mitt inne i åt sidan, för att koncentrera mig helhjärtat åt detta nya. Med helhjärtat menar jag förstås utöver heltidsjobb, familjeliv och allt annat. Men helhjärtat med mina förutsättningar.

Så, på kanelbullens dag, mindre än en vecka efter det att jag pitchat idén och skrivit ihop ett kort synopsis, skrev vi kontrakt.

Under tiden, också i går, fick jag inlagan till den bok som kommer i relativ snar framtid. Den blir också sååå snygg. Omslaget är klart och jag hoppas snart kunna avslöja det, tillsammans med bokens titel 🙂 Inläsaren bestämde vi i början på veckan och utkast till baksidestexten är också inskickat.

Stay tuned för mer …

Vad kan gå fel när man är ung, snygg och intelligent?

Minns du gymnasietiden? För min del var det ett tag sedan, runt fyra decennier, men jag kommer ihåg hur man stundtals kände sig oövervinnelig och vid andra tillfällen det rakt motsatta. För min del handlade det om kompisar, som för de flesta, skolan (förstås) men också sökandet efter identitet, både sexuellt och på andra plan.

Mina vänner var alla heterosexuella och gick från förhållande till förhållande, medan jag var den som lyssnade, förstod och längtade efter någon, en kille, att själv få prova på att vara tillsammans med. Men Växjö var litet, inte ännu en universitetsstad och inte tillräckligt stor för att ha ett gaydisco. Kanske skulle jag inte vågat mig dit, ens om det funnits … Hur som helst innebar gymnasietiden på många sätt en väntan på och en längtan efter något mer.

När jag nu arbetar med nästa bok, skriver synopsis och även funderar över det som hänt tidigare i livet för huvudpersonen, det som ledde fram till den situationen som huvudstoryn behandlar och leker med, är den stora frågan: Vad kan gå fel när man har allt? Saken är kanske den att ingen har allt, inte ens den som i allas ögon är vacker, intelligent och har tillräckligt med pengar för att inte behöva oroa sig för ekonomin … Mycket vill ha mer, och dessutom är det förstås så att det som syns utåt inte alltid är detsamma som verkligheten.

Min historia är som jag tidigare sagt kanske den mest komplexa jag någonsin arbetat med. Synopsis är viktigare än någonsin och att hitta en trovärdig orsak och verkansbild något som är fantastiskt roligt och spännande. Och svårt!

Parallellt med att strukturera berättelsen, skriver jag bakgrundsstoryn för att på så sätt få en känsla för personligheterna och att låta både huvud- och bipersoner få en chans att uttrycka sig. För visst är det så att dem man skriver om, hur påhittade de än är, ibland väljer att göra uppror och göra saker som du som författare inte planerat. Man måste lyssna på dem om deras agerande ska bli logiskt och trovärdigt.

Dessutom måste karaktärernas agerande i nutid vara konsekvent med deras yngre jag. Även om människor förändras, måste en viss ”ryggrad” finns där och stämma överens över tiden. Skrivprocessen är verkligen intressant. Ju mer man skriver, ju mer vana man får i författandet, desto mer inser man hur många delar det finns som måste passa ihop. Men det blir också bra roligare och roligare!

Alla bilder från bairbie.me

En helt ny värld

När det är dags att börja med ett nytt manus, finns det kanske lika många sätt att gå tillväga som det finns författare … Somliga sätter igång att skriva direkt, andra gör som jag och planerar storyn i hyfsat stor detalj.

Bild av Gerd Altmann från Pixabay

Den här gången har jag en idé som är min hittills mest ambitiösa. Det kommer att bli många vändningar, en del tillbakablickar men kanske inte på det sätt läsaren förväntar sig. Just nu gäller det att planera noggrant, annars kommer det bli svårt för författaren att hålla tungan rätt i mun, och om det är krångligt för mig, kommer de stackars läsarna att få det än värre. Det kommer att bli en hel del frågetecken under resans gång, men självklart ska alla trådar knytas ihop innan sista sidan är slut 😉

Bild av Lorri Lang från Pixabay

Jag skriver just nu ett utkast på synopsis, för att få en känsla av vart jag är på väg och vilka moment som ska passeras. Därefter gör jag som jag brukar och skriver en kort sammanfattning av varje kapitel, och av bokens karaktärer. Just nu vet jag hur boken ska börja, och (ungefär) hur den ska sluta, men vägen dit är minst sagt oklar …

Mina tidigare böcker har klassificerats som ”relationsroman med spänningsinslag” och som feelgood. Den här tror jag inte kommer att hamna inom den första och definitivt inte i den andra genren, kanske mer Nordic Noir men utan att det blir en deckare av det. Lite färg till det i form av spännande dialoger, så tror jag att vi är på god väg.

Inom kort hoppas jag kunna presentera titel, omslag och baksidestext till min kommande roman (med tänkt release innan jul), vars korrektur skickades in till förlaget Bookea förra veckan. Mer information om den kommande barnboken kommer också …

Sagt om Spökskrivaren

När Spökskrivaren nu kom på tal igen efter artikeln i Stoppa Pressarna, kunde jag inte låta bli att gå in och titta på recensionerna jag fått. Och jag blir lika glad nu, som jag blev 2021 när boken kom ut 🙂 Vad sägs om det här:

”Ljuvligt rolig, underhållande satir om bokbranschen och förläggarvärlden. In och lyssna!”
Camilla Läckberg

”Ärligt talat! Det här är en knasig, humoristisk och härlig berättelse som jag tycker ni bör lyssna på om ni gillar glitter, glamour och knasiga karaktärer. En berättelse om hur man formas som person av sin uppväxt och miljö. En berättelse om kamratskap, kärlek, intrigerande och måluppfyllelse. Så himla härlig semesteravkoppling!”
Camilla med Bokbytarhuset

”Mycket dialog, snabba vändningar och hastiga upplösningar, men obs obs missförstå mig rätt: på ett bra sätt!”
Enbokklubb

”… älskar jag hans sätt att skriva, hans humor och de överraskande vändningarna han ofta bjuder på!”
Kaisa Johansson

”En berättelse med humor och glädje som rekommenderas varmt … Ladda ned … och njut.”
Fantastiska Böcker

”Jag gillar den här boken. Jag ler och fnissar, överraskas och upprörs … Det här är en härlig feelgood …”
Saras Bokhyllor

”En välskriven berättelse som har ett starkt driv framåt, fantastiskt språk och flyt i svensk samtidsmiljö … Det är en underhållande och rolig berättelse som bjuder på många skratt. Med härligt gestaltade karaktärer som ger hög igenkänning faktor och lockar till mer läsning eller lyssning. ”
I min bokhylla

”Jag brukar inte göra recensioner i flödet men jag måste bara tipsa er om författaren @hakanlindgrencom
Fröken Rödlök

”Vilken rolig bok! … Boken är underhållande och kärleksfull.”
Bokmoster

”Håll utkik efter denna. Rekommenderas om man vill ha något rappt, fyndigt och skojigt att läsa i hängmattan.”
Författarfredrik

”Spökskrivaren är en händelserik och inspirerande feelgood som jag absolut kan rekommendera till er som vill läsa något lättsamt, välskrivet och som har ett snabbt tempo.
Idas Recensioner

”Jag tyckte väldigt mycket om boken. Den är rolig, härlig, intressant och lite chockerande.”
Angelicas bokhylla

”Härliga karaktärerna som är både intressanta och trovärdiga.”
Stinas boksida

”… härlig och underhållande läsning.”
Anna.e.boktips

”En härlig, lättläst feelgood med mycket humor.”
Bokannicka

”Det är bra driv, riktigt spännande.”
Maggismix.blogg.se 


Milli Månson är Sveriges deckardrottning, hennes verk översätts och säljs världen över. Milli bor med den unge atleten Samuel och deras två hundar Lady och Gaga. Hon har byggt upp ett riktigt PR-imperium, men samtidigt har hon outsourcat stora delar av verksamheten – däribland sitt skrivande! En modern författare fokuserar på annat än att skriva.

Gauthier Valentino, eller Spooky som Milli kallar honom, är spökskrivaren som står bakom miljontals sålda böcker. Egentligen skulle han vilja skriva något eget, men han vet inte riktigt vad. Deras relation är invecklad; samtidigt som Milli är en krävande arbetsgivare som ställer höga krav, vet båda att Gauthier har ett trumfkort som han när som helst kan spela ut – avslöja att Milli inte skriver själv. Milli har även en trasslig relation till sin sambo – hur är det egentligen ställt med kärleken i förhållandet.

Spökskrivaren är en humoristisk feelgood i svensk samtidsmiljö, där medie- och förlagsbranschen avhandlas med glimten i ögat. Hur är egentligen livet i rampljuset, när ens offentliga och riktiga person ofta flyter ihop? Kommer Gauthier lyckas med att skriva sin egen bok? Och hur kommer det gå för Millis kärleksliv? Igenkänningsfaktorn är hög i denna roman som bjuder på många skratt.

Nu skriver jag barnbok

Min dotter Maïa har länge bett mig skriva en bok som hon kan läsa och jag har alltid velat göra just det. Hon är nu nio och fyller tio till hösten, så att skriva en bok för åldern 9 – 12 känns fantastiskt roligt. Det blir också lite enklare, när det inte behövs bilder eller teckningar som för yngre barn 😉 Maïa tycker nog att jag skulle kunna klämma in en bild eller två ändå, vi får suga på den karamellen ett tag och se var vi hamnar …

Självklart diskuterar jag handlingen med Maïa. Hon har godkänt storyn (vilken tur) och är ett ständigt bollplank till var handlingen ska utspela sig, vad karaktärerna ska heta och andra detaljer. Av bilderna att döma, skulle man kunna tro att det handlar om hästar eller hjortar, men så lätt blir det inte att gissa … En häst ändå har en viktig roll i historien, liksom en dovhjort, men det blir inga scener i stall eller ridskolor (det finns det andra som skriver om så mycket bättre än jag).

BIld av Lubos Houska från Pixabay

Boken handlar om Maïa – inte min dotter, men någon med samma namn och som får låna en del karaktärsdrag från henne. Någon är försvunnen, någon som står Maïa nära. Av olika anledningar tvingas Maïa själv ge sig ut att leta. Hon får hjälp från oväntat håll, men frågorna är så många och vägen dit de måste ta sig är lång och minst sagt oklar. Ska de lyckas?

Bilden i toppen av inlägget Bénédicte ARROU-VIGNOD från Pixabay

Pappa för tredje gången – till samma dotter

Vi har bara ett barn, maken och jag, och vi har aldrig haft några andra (om man inte räknar våra brorsbarn, förstås). Vår dotter Maïa är vårt allt. Min man blev officiell pappa när hon föddes och ingen har någonsin ifrågasatt det. Franska myndigheter misstänkte dock surrogatmödraskap när Maïa föddes i Moskva, och ställde därför till en hel del problem när vi skulle se till att Maïa blev erkänd som fransk medborgare. Det tog tre år. Som tur var fick vi i alla fall efter mycket om och men lov att lämna Moskva och åka in till Frankrike när Maïa var två månader. På självaste Lucia kom Maïa till Paris.

I franska myndigheters ögon var jag länge ingen i förhållande till Maïa. Vi bodde tillsammans som en familj, skola och sjukvård var inga problem, eftersom maken och jag hade vår relation, och Maïa var hans, också på papperet.
Efter många år, när Alexandre och jag gift oss, ansökte jag om att få adoptera Maïa. Det tog ett år innan jag blev pappa också hos franska staten.

Så flyttade vi till Sverige i slutet av mars förra året. Att Skatteverket skulle godkänna vår familj var för oss en självklarhet. Maïa skulle per automatik bli svensk medborgare och hon skulle få det dubbla efternamn, bestående av makens och mitt respektive efternamn, som vi bestämt och som stod angivet i de franska adoptionspapperna.

När vi tre månader efter det att vi skrivit in oss fick brev från Skatteverket, höll vi på att gå i bitar. Alexandre godkändes förstås som Maïas pappa, men det gjorde inte jag. I stället folkbokförde man vår ryska surrogatmamma som andra vårdnadshavare för vår dotter. Jag var på nytt ingen, mer än Alexandres man och någon som bodde på samma adress som Maïa. Vad skulle hände om vi behövde båda föräldrars underskrift på någonting? Hur skulle vi kunna kontakta vår ryska surrogatmamma som vi inte ens i vanliga fall har någon regelbunden kontakt med? Att hon bor på gränsen till Ukraina och säkerligen har fler och större bekymmer än vi någonsin kan föreställa oss, gjorde inte saken enklare. En tvist om folkbokföring måste förefalla som ett drömscenario jämfört med vad hon och hennes familj just nu genomlider.
Utan att på något sätt vilja ta fokus från vår surrogatmammas situation, var det här inte hållbart för oss. Och vad skulle jag ta mig till om något hände maken? Vilka rättigheter skulle jag då ha för Maïas liv och uppväxt? Maïa blev för övrigt av Skatteverket inte heller godkänd som svensk medborgare, och inte heller folkbokförde man henne med hennes dubbla efternamn (vi hade inte hunnit skaffa nytt franskt id-handling med dubbelnamnet och de papper vi kunde tillhandahålla, ansågs ha lågt ”bevisvärde”).

Vi överklagade givetvis, med ett långt brev där vi la fram alla tänkbara argument. Vi bifogade de dokument vi hade som skulle kunna stärka vårt fall. Och sedan väntade vi …

Dan före dan, alltså den 23:e december, åkte vi till mamma i Växjö. Min egen pappa hade gått bort ett par veckor tidigare och vi hade sorgen efter honom att bearbeta. December var ingen lätt månad.
Precis när vi körde in i Växjö, fick jag mejl från Förvaltningsdomstolen, som var ansvariga för överklagandet av Skatteverkets tidigare beslut. Jag bad till högre makter och försökte intala mig att de väl ändå inte skulle skicka ett avslag dagen innan julafton …

De hade inte godkänt hela överklagan, men de hade godkänt det viktigaste. Jag är på nytt pappa till Maïa, tillsammans med Alexandre. Vi två är Maïas föräldrar och vårdnadshavare. Man godkände henne inte som svensk medborgare och inte heller ville man ge henne ett dubbelt efternamn, men i slutet av domen angav man att man kan söka det första via Migrationsverket och det andra via Skatteverket. Det får bli nästa steg i processen, mindre bråttom än mitt föräldraskap.

Jag var just inne och tittade under Mina sidor hos Skatteverket; nu är det klart och just denna lilla mening får mig tårögd (och förstås vad som står därefter) <3

Releasefest for Skuggan av paradiset

Skuggan av paradiset släpptes precis lagom till Bokmässan (i slutet av september), som planerat, och det var fantastiskt. Men det är svårt att fixa releasefest i samma veva. Oktober var fullbokat med en massa annat, så festen skulle bli i november. Men, Alexander Erwik, min ständige festarrangör, fick covid, och vi var tvungna att ställa in. Det var samma vecka som snökaoset i Stockholm, med flera gäster som inte vågade ta sig in till stan av rädsla för att inte komma hem igen.

Så blev det bestämt att göra det i tisdags, på självaste Lucia. Den 13:e december är en särskilt dag för familjen, det var dagen då vi kom hem från Moskva till Frankrike med vår Maïa 🙂
December är en svår månad, med många andra event, och Lucia är ett av dem. Det var (och är forfarande kallt), vilket gör att somliga hellre stannar hemma i stugvärmen.

Ändå blev det ett fantastiskt lyckat event på mysiga Delibaren i gamla Brygghuset vid Odenplan. Som vanligt hade Alexander bjudit in massor av trevliga och spännande gäster, så stämningen var hög från första stund. En stund in på kvällen blev det högläsning och publiken såg ut att tycka att boken lät riktigt spännande (och många av gästerna kunde gå hem med läsning både till sig själva och som julklapp till någon kär).

Foton: Daniel Ahlberg

En sak jag älskar med tillställningar som den här, är alla nya (och gamla) kontaktar, samtal, skratt och spännande möten. Sådant lever man länge på! Inte utan att man får ta med det i planeringen medan man filar på nästa bok (som för övrigt ligger hos min testläsare Åsa Ringdahl, som skoningslöst kommer att läsa och tycka till, så att det hela blir minst ett par snäpp bättre) 😉

”Streets of my mind” på TikTok

Min gode vän och musiker André Fernandez släpper i januari 2023 äntligen sitt första album på engelska – congratulations!

Redan för ett år sedan släppte han ju Streets of my mind som musikvideo. För den som missat det, finns den bland annat på YouTube.

Jag skrev texten till Streets of my mind redan 2006, efter att ha skrivit ett par texter till min vän, sångerskan Indra, och sedan arbetat en del med att översätta franska låttexter till engelska. Det här var första gången jag skrev en text, och någon sedan satte musik till den, i stället för tvärtom. En otrolig upplevelse, nästan som att se sitt manus bli till en bok.

Förra året, när Streets of my mind kommit ut på YouTube, lät jag den bli som ett ledmotiv till Spökskrivaren, min ljud- och ebokserie som släpptes i tio delar (och som just kommit ut i samlingsvolym). Så roligt när olika medier kan interagera 😉

Nu har André spelat in en kort a cappella-version på TikTok (länken går till Vimeo där jag sparat ned videon) – in och lyssna, den är så cool 🙂

Kulturkväll med Håkan Lindgren och Per Nohr

12 december bjuder Tallbergs Förlag in till kulturkväll, tillsammans med Hoi Publishing och Mäster Olofsgården.

Välkommen på kulturkväll på Mäster Olofsgården!
Tillsammans med HOI Publishing och Mäster Olofsgården bjuder vi på Tallbergs Förlag in till kulturkväll och välkomnar författarna Håkan Lindgren och Per Nohr.

12 december mellan 19:00 -21:00 hålls nästa del av en serie med författarsamtal. Vi får höra om spännande böcker, författarskap och skrivande.

FRI ENTRÉ

Välkomna!

Anmälan: https://www.eventcreate.com/e/kulturkvall-med-hakan-lindg

HÅKAN LINDGREN
Efter närmare ett kvartssekel utomlands, har Håkan nu flyttat hem till Sverige med familjen. I romanen ”Skuggan av paradiset” återvänder han till sin gamla barndomsstad Göteborg. Håkan har tidigare utkommit med romanerna ”En fallen man”, ”Moscow Baby” och ”Att raka en zebra”, samt ett stort antal noveller.

PER NOHR
Per Nohr, är en helt vanlig kille som berättar om sina år som alkoholist, hur han hamnade i ett beroendeproblem, hur det påverkade familjen och framförallt hans två söner. Det gick så lång att sönerna ställde ett ultimatum. Sluta drick eller så har du inte oss kvar. I boken ”En brutalt ärlig historia” berättar han öppet och ärligt om hur han blev alkoholist, hur han tog sig ur det och vilka tuffa konsekvenser som han fortfarande får leva med.

Mycket på gång

Skuggan av paradiset har fått ett underbart mottagande, det är helt fantastiskt. Boken kom ut 21 september, dagen innan Bokmässan, och jag fick fira den i dagarna fyra – helt otroligt. Ändå har jag inte haft någon releasefest – än! Men, det ska bli ändring på den salen! Alexander Erwik på Erwik Communication hjälper mig nu att ordna en sådan, två månader efter det att boken släpptes. 22 november är det dags. Alexander håller dessutom i gästlistan, så jag har inte mycket att säga till om där 😉 Mer information och rapportering utlovas.

Dessutom har boksläppet fört med sig fokus på en av mina tidigare böcker, Moscow Baby, vilket förstås är otroligt kul. Frågan om surrogatmödraskap är lika aktuell nu som den var 2017, när boken kom ut. Familjen och jag satt i tevesoffan och berättade och vi var med i flera tidningar. 21 november medverkar jag i Mama Mias Regnbågspodd. Avsnittet är redan inspelat och om den färdiga versionen blir lika bra och trevlig som samtalet, blir jag riktigt nöjd. Jag hoppas att du vill lyssna – den kommer att finnas överallt där poddar sänds.

Snart blir det julmarknad på stan och Stockholms Bokhelg ordnar bokbord på Stadsmuseet (Stockholm) lördag 3 december, klockan 12 – 17. Läs gärna mer på Svensk Bokhandels hemsida. Hoi Förlag kommer att finnas på plats med ett antal författare, däribland jag. Vi hoppas på fint väder, mysig julstämning och många nyfikna och lässugna gäster 🙂