När Spökskrivaren nu kom på tal igen efter artikeln i Stoppa Pressarna, kunde jag inte låta bli att gå in och titta på recensionerna jag fått. Och jag blir lika glad nu, som jag blev 2021 när boken kom ut 🙂 Vad sägs om det här:
”Ljuvligt rolig, underhållande satir om bokbranschen och förläggarvärlden. In och lyssna!”
Camilla Läckberg
”Ärligt talat! Det här är en knasig, humoristisk och härlig berättelse som jag tycker ni bör lyssna på om ni gillar glitter, glamour och knasiga karaktärer. En berättelse om hur man formas som person av sin uppväxt och miljö. En berättelse om kamratskap, kärlek, intrigerande och måluppfyllelse. Så himla härlig semesteravkoppling!”
Camilla med Bokbytarhuset
”Mycket dialog, snabba vändningar och hastiga upplösningar, men obs obs missförstå mig rätt: på ett bra sätt!”
Enbokklubb
”… älskar jag hans sätt att skriva, hans humor och de överraskande vändningarna han ofta bjuder på!”
Kaisa Johansson
”En berättelse med humor och glädje som rekommenderas varmt … Ladda ned … och njut.”
Fantastiska Böcker
”Jag gillar den här boken. Jag ler och fnissar, överraskas och upprörs … Det här är en härlig feelgood …”
Saras Bokhyllor
”En välskriven berättelse som har ett starkt driv framåt, fantastiskt språk och flyt i svensk samtidsmiljö … Det är en underhållande och rolig berättelse som bjuder på många skratt. Med härligt gestaltade karaktärer som ger hög igenkänning faktor och lockar till mer läsning eller lyssning. ”
I min bokhylla
”Jag brukar inte göra recensioner i flödet men jag måste bara tipsa er om författaren @hakanlindgrencom”
Fröken Rödlök
”Vilken rolig bok! … Boken är underhållande och kärleksfull.”
Bokmoster
”Håll utkik efter denna. Rekommenderas om man vill ha något rappt, fyndigt och skojigt att läsa i hängmattan.”
Författarfredrik
”Spökskrivaren är en händelserik och inspirerande feelgood som jag absolut kan rekommendera till er som vill läsa något lättsamt, välskrivet och som har ett snabbt tempo.
Idas Recensioner
”Jag tyckte väldigt mycket om boken. Den är rolig, härlig, intressant och lite chockerande.”
Angelicas bokhylla
”Härliga karaktärerna som är både intressanta och trovärdiga.”
Stinas boksida
”… härlig och underhållande läsning.”
Anna.e.boktips
”En härlig, lättläst feelgood med mycket humor.”
Bokannicka
”Det är bra driv, riktigt spännande.”
Maggismix.blogg.se
Milli Månson är Sveriges deckardrottning, hennes verk översätts och säljs världen över. Milli bor med den unge atleten Samuel och deras två hundar Lady och Gaga. Hon har byggt upp ett riktigt PR-imperium, men samtidigt har hon outsourcat stora delar av verksamheten – däribland sitt skrivande! En modern författare fokuserar på annat än att skriva.
Gauthier Valentino, eller Spooky som Milli kallar honom, är spökskrivaren som står bakom miljontals sålda böcker. Egentligen skulle han vilja skriva något eget, men han vet inte riktigt vad. Deras relation är invecklad; samtidigt som Milli är en krävande arbetsgivare som ställer höga krav, vet båda att Gauthier har ett trumfkort som han när som helst kan spela ut – avslöja att Milli inte skriver själv. Milli har även en trasslig relation till sin sambo – hur är det egentligen ställt med kärleken i förhållandet.
Spökskrivaren är en humoristisk feelgood i svensk samtidsmiljö, där medie- och förlagsbranschen avhandlas med glimten i ögat. Hur är egentligen livet i rampljuset, när ens offentliga och riktiga person ofta flyter ihop? Kommer Gauthier lyckas med att skriva sin egen bok? Och hur kommer det gå för Millis kärleksliv? Igenkänningsfaktorn är hög i denna roman som bjuder på många skratt.
Min dotter Maïa har länge bett mig skriva en bok som hon kan läsa och jag har alltid velat göra just det. Hon är nu nio och fyller tio till hösten, så att skriva en bok för åldern 9 – 12 känns fantastiskt roligt. Det blir också lite enklare, när det inte behövs bilder eller teckningar som för yngre barn 😉 Maïa tycker nog att jag skulle kunna klämma in en bild eller två ändå, vi får suga på den karamellen ett tag och se var vi hamnar …
Självklart diskuterar jag handlingen med Maïa. Hon har godkänt storyn (vilken tur) och är ett ständigt bollplank till var handlingen ska utspela sig, vad karaktärerna ska heta och andra detaljer. Av bilderna att döma, skulle man kunna tro att det handlar om hästar eller hjortar, men så lätt blir det inte att gissa … En häst ändå har en viktig roll i historien, liksom en dovhjort, men det blir inga scener i stall eller ridskolor (det finns det andra som skriver om så mycket bättre än jag).
Boken handlar om Maïa – inte min dotter, men någon med samma namn och som får låna en del karaktärsdrag från henne. Någon är försvunnen, någon som står Maïa nära. Av olika anledningar tvingas Maïa själv ge sig ut att leta. Hon får hjälp från oväntat håll, men frågorna är så många och vägen dit de måste ta sig är lång och minst sagt oklar. Ska de lyckas?
Bilden i toppen av inlägget Bénédicte ARROU-VIGNOD från Pixabay
Vi har bara ett barn, maken och jag, och vi har aldrig haft några andra (om man inte räknar våra brorsbarn, förstås). Vår dotter Maïa är vårt allt. Min man blev officiell pappa när hon föddes och ingen har någonsin ifrågasatt det. Franska myndigheter misstänkte dock surrogatmödraskap när Maïa föddes i Moskva, och ställde därför till en hel del problem när vi skulle se till att Maïa blev erkänd som fransk medborgare. Det tog tre år. Som tur var fick vi i alla fall efter mycket om och men lov att lämna Moskva och åka in till Frankrike när Maïa var två månader. På självaste Lucia kom Maïa till Paris.
I franska myndigheters ögon var jag länge ingen i förhållande till Maïa. Vi bodde tillsammans som en familj, skola och sjukvård var inga problem, eftersom maken och jag hade vår relation, och Maïa var hans, också på papperet.
Efter många år, när Alexandre och jag gift oss, ansökte jag om att få adoptera Maïa. Det tog ett år innan jag blev pappa också hos franska staten.
Så flyttade vi till Sverige i slutet av mars förra året. Att Skatteverket skulle godkänna vår familj var för oss en självklarhet. Maïa skulle per automatik bli svensk medborgare och hon skulle få det dubbla efternamn, bestående av makens och mitt respektive efternamn, som vi bestämt och som stod angivet i de franska adoptionspapperna.
När vi tre månader efter det att vi skrivit in oss fick brev från Skatteverket, höll vi på att gå i bitar. Alexandre godkändes förstås som Maïas pappa, men det gjorde inte jag. I stället folkbokförde man vår ryska surrogatmamma som andra vårdnadshavare för vår dotter. Jag var på nytt ingen, mer än Alexandres man och någon som bodde på samma adress som Maïa. Vad skulle hände om vi behövde båda föräldrars underskrift på någonting? Hur skulle vi kunna kontakta vår ryska surrogatmamma som vi inte ens i vanliga fall har någon regelbunden kontakt med? Att hon bor på gränsen till Ukraina och säkerligen har fler och större bekymmer än vi någonsin kan föreställa oss, gjorde inte saken enklare. En tvist om folkbokföring måste förefalla som ett drömscenario jämfört med vad hon och hennes familj just nu genomlider.
Utan att på något sätt vilja ta fokus från vår surrogatmammas situation, var det här inte hållbart för oss. Och vad skulle jag ta mig till om något hände maken? Vilka rättigheter skulle jag då ha för Maïas liv och uppväxt? Maïa blev för övrigt av Skatteverket inte heller godkänd som svensk medborgare, och inte heller folkbokförde man henne med hennes dubbla efternamn (vi hade inte hunnit skaffa nytt franskt id-handling med dubbelnamnet och de papper vi kunde tillhandahålla, ansågs ha lågt ”bevisvärde”).
Vi överklagade givetvis, med ett långt brev där vi la fram alla tänkbara argument. Vi bifogade de dokument vi hade som skulle kunna stärka vårt fall. Och sedan väntade vi …
Dan före dan, alltså den 23:e december, åkte vi till mamma i Växjö. Min egen pappa hade gått bort ett par veckor tidigare och vi hade sorgen efter honom att bearbeta. December var ingen lätt månad.
Precis när vi körde in i Växjö, fick jag mejl från Förvaltningsdomstolen, som var ansvariga för överklagandet av Skatteverkets tidigare beslut. Jag bad till högre makter och försökte intala mig att de väl ändå inte skulle skicka ett avslag dagen innan julafton …
De hade inte godkänt hela överklagan, men de hade godkänt det viktigaste. Jag är på nytt pappa till Maïa, tillsammans med Alexandre. Vi två är Maïas föräldrar och vårdnadshavare. Man godkände henne inte som svensk medborgare och inte heller ville man ge henne ett dubbelt efternamn, men i slutet av domen angav man att man kan söka det första via Migrationsverket och det andra via Skatteverket. Det får bli nästa steg i processen, mindre bråttom än mitt föräldraskap.
Jag var just inne och tittade under Mina sidor hos Skatteverket; nu är det klart och just denna lilla mening får mig tårögd (och förstås vad som står därefter) <3
Skuggan av paradiset släpptes precis lagom till Bokmässan (i slutet av september), som planerat, och det var fantastiskt. Men det är svårt att fixa releasefest i samma veva. Oktober var fullbokat med en massa annat, så festen skulle bli i november. Men, Alexander Erwik, min ständige festarrangör, fick covid, och vi var tvungna att ställa in. Det var samma vecka som snökaoset i Stockholm, med flera gäster som inte vågade ta sig in till stan av rädsla för att inte komma hem igen.
Så blev det bestämt att göra det i tisdags, på självaste Lucia. Den 13:e december är en särskilt dag för familjen, det var dagen då vi kom hem från Moskva till Frankrike med vår Maïa 🙂
December är en svår månad, med många andra event, och Lucia är ett av dem. Det var (och är forfarande kallt), vilket gör att somliga hellre stannar hemma i stugvärmen.
Ändå blev det ett fantastiskt lyckat event på mysiga Delibaren i gamla Brygghuset vid Odenplan. Som vanligt hade Alexander bjudit in massor av trevliga och spännande gäster, så stämningen var hög från första stund. En stund in på kvällen blev det högläsning och publiken såg ut att tycka att boken lät riktigt spännande (och många av gästerna kunde gå hem med läsning både till sig själva och som julklapp till någon kär).
Foton: Daniel Ahlberg
En sak jag älskar med tillställningar som den här, är alla nya (och gamla) kontaktar, samtal, skratt och spännande möten. Sådant lever man länge på! Inte utan att man får ta med det i planeringen medan man filar på nästa bok (som för övrigt ligger hos min testläsare Åsa Ringdahl, som skoningslöst kommer att läsa och tycka till, så att det hela blir minst ett par snäpp bättre) 😉
Min gode vän och musiker André Fernandez släpper i januari 2023 äntligen sitt första album på engelska – congratulations!
Redan för ett år sedan släppte han ju Streets of my mind som musikvideo. För den som missat det, finns den bland annat på YouTube.
Jag skrev texten till Streets of my mind redan 2006, efter att ha skrivit ett par texter till min vän, sångerskan Indra, och sedan arbetat en del med att översätta franska låttexter till engelska. Det här var första gången jag skrev en text, och någon sedan satte musik till den, i stället för tvärtom. En otrolig upplevelse, nästan som att se sitt manus bli till en bok.
Förra året, när Streets of my mind kommit ut på YouTube, lät jag den bli som ett ledmotiv till Spökskrivaren, min ljud- och ebokserie som släpptes i tio delar (och som just kommit ut i samlingsvolym). Så roligt när olika medier kan interagera 😉
Nu har André spelat in en kort a cappella-version på TikTok (länken går till Vimeo där jag sparat ned videon) – in och lyssna, den är så cool 🙂
12 december bjuder Tallbergs Förlag in till kulturkväll, tillsammans med Hoi Publishing och Mäster Olofsgården.
Välkommen på kulturkväll på Mäster Olofsgården!
Tillsammans med HOI Publishing och Mäster Olofsgården bjuder vi på Tallbergs Förlag in till kulturkväll och välkomnar författarna Håkan Lindgren och Per Nohr.
12 december mellan 19:00 -21:00 hålls nästa del av en serie med författarsamtal. Vi får höra om spännande böcker, författarskap och skrivande.
FRI ENTRÉ
Välkomna!
Anmälan: https://www.eventcreate.com/e/kulturkvall-med-hakan-lindg
HÅKAN LINDGREN
Efter närmare ett kvartssekel utomlands, har Håkan nu flyttat hem till Sverige med familjen. I romanen ”Skuggan av paradiset” återvänder han till sin gamla barndomsstad Göteborg. Håkan har tidigare utkommit med romanerna ”En fallen man”, ”Moscow Baby” och ”Att raka en zebra”, samt ett stort antal noveller.
PER NOHR
Per Nohr, är en helt vanlig kille som berättar om sina år som alkoholist, hur han hamnade i ett beroendeproblem, hur det påverkade familjen och framförallt hans två söner. Det gick så lång att sönerna ställde ett ultimatum. Sluta drick eller så har du inte oss kvar. I boken ”En brutalt ärlig historia” berättar han öppet och ärligt om hur han blev alkoholist, hur han tog sig ur det och vilka tuffa konsekvenser som han fortfarande får leva med.
Skuggan av paradiset har fått ett underbart mottagande, det är helt fantastiskt. Boken kom ut 21 september, dagen innan Bokmässan, och jag fick fira den i dagarna fyra – helt otroligt. Ändå har jag inte haft någon releasefest – än! Men, det ska bli ändring på den salen! Alexander Erwik på Erwik Communication hjälper mig nu att ordna en sådan, två månader efter det att boken släpptes. 22 november är det dags. Alexander håller dessutom i gästlistan, så jag har inte mycket att säga till om där 😉 Mer information och rapportering utlovas.
Dessutom har boksläppet fört med sig fokus på en av mina tidigare böcker, Moscow Baby, vilket förstås är otroligt kul. Frågan om surrogatmödraskap är lika aktuell nu som den var 2017, när boken kom ut. Familjen och jag satt i tevesoffan och berättade och vi var med i flera tidningar. 21 november medverkar jag i Mama Mias Regnbågspodd. Avsnittet är redan inspelat och om den färdiga versionen blir lika bra och trevlig som samtalet, blir jag riktigt nöjd. Jag hoppas att du vill lyssna – den kommer att finnas överallt där poddar sänds.
Snart blir det julmarknad på stan och Stockholms Bokhelg ordnar bokbord på Stadsmuseet (Stockholm) lördag 3 december, klockan 12 – 17. Läs gärna mer på Svensk Bokhandels hemsida. Hoi Förlag kommer att finnas på plats med ett antal författare, däribland jag. Vi hoppas på fint väder, mysig julstämning och många nyfikna och lässugna gäster 🙂
Ny finns nya numret av Icakuriren ute. Bland Linda Skugges ”Böcker att inspireras av – själv eller ihop med andra”, finns Skuggan av paradiset 🙂 Fantastiskt roligt att få synas på en sådan eminent plats! Och Linda Skugge är ju en inspirationskälla i sig 😉
Och apropå att inspireras – jag har av flera personer fått höra att min bok Moscow Baby motiverat par som kämpar för att få barn. Jag älskar att skriva, men när man får höra att böckerna också fyller en annan funktion än ren underhållning, känner man oundvikligen en glädje som går än djupare.
Jag skickade ett litet bokpaket till Jonas och Oskar som via sin Instagramprofil pappa.pappa.barn delar med sig av sin resa mot att skaffa barn. Så roligt när det uppskattas, och man blir omnämnd i deras inlägg <3.
”Ett stort TACK till Håkan, dels för att du stöttar oss i vår barnprocess (se meddelandet i bilden), dels för dina böcker. Det ska bli oerhört spännande att läsa dem.”
Nu fortsätter vi (jag) att skriva 🙂 Hur ska nästa bok tas emot och inspirera?
Så var den slut, Bokmässan i Göteborg, anno 2022, den som vi väntat på sedan 2019, som var så intensiv men kom till ända så fort att man knappt hann blinka. Göteborgs-Posten säger att dagarna lockade 82.000 besökare. 2019 hade mässan drygt 86.000 besökare. 7.000 valde att besöka mässan digitalt, vilket var möjligt parallellt med den fysiska mässan i år, och totalt hade vi alltså fler besökare än den senast Bokmässan innan pandemin.
Det var boksigneringar, det var samtal på scen med Benjamin Falk och med Åsa Ringdahl, det var möten med författare och med läsare, med kollegor på Hoi Publishing liksom på andra förlag. På bilderna i fotogalleriet syns några av de fantastiska människor jag träffade, förutom Åsa och Benjamin, till exempel min eminenta redaktör Joanna Björkqvist, journalisten Lina Norman, författaren Natalie Gerami, artisten och författaren Stina Sundling och författaren Åsa Ågren.
Under mitt författarsamtal, när jag blev intervjuad av Benjamin Falk, beskrev han Skuggan av paradiset som en story som påminner om Sidney Sheldon och åttiotalets Dallas. Så otroligt roligt! Jag slukade allt av Sidney Sheldon när hans böcker var som störst. Samtalet kommer inom kort på Youtube.
I dag pratade Åsa Ringdahl om hur man formar sina karaktärer när man skriver, beroende på var rollfiguren befinner sig i livet. Ett mycket trevligt och uppskattat samtal som vi kommer att göra om.
Att sedan Skuggan av paradiset närmast såldes slut, gjorde förstås inte saken sämre 😉 Nu ser vi fram emot allt som hösten har att bjuda, samtidigt som det är svårt att inte redan längta efter nästa års Bokmässa …
En sådan ära att få söndagstugga hos Boktugg i dag! Jag pratar om hur det är att marknadsföra och sälja sina böcker när man bor långt ifrån sin hemmamarknad. Det har varit en utmaning, en som jag gjort vad jag kunnat för att övervinna sedan Att raka en zebra kom ut 2015.
Jag har ju bott utomlands, närmare bestämt i Frankrike, sedan närmare tjugofem år, fram till i år, när familjen och jag flyttat till Sverige. Plötsligt har jag tillgång till lokala händelser och kan så mycket enklare vara en del av kulturutbudet i Stockholm och i städerna runt omkring. Men, som sagt, mitt söndagstugg handlar inte om möjligheterna som Sverige bjuder på, utan om tiden dessförinnan.
Läs gärna hela inlägget hos Boktugg och hör av dig om du har något att tillägga 😉
Att synas, det är väl alla överens om är det viktigaste när man ska marknadsföra sig? Men hur gör man det, särskilt när man bor långt ifrån den marknad där man vill bli sedd? Författaren Håkan Lindgren skriver om sina erfarenheter.
Sverige bjuder på mängder av lokala bokmässor och signeringstillfällen, här finns bibliotek och andra lokaler där man kan föreläsa, men om man själv inte är på plats, vad händer då, och hur gör man för att tillsammans med böckerna skapa sig ett varumärke?