“Höga hästar”, Krönika i Coachingguiden

Nu kan du läsa min krönika i Coachingguiden 🙂

Krönikan har jag döpt till Höga hästar. Den är en del i Ariton Förlags project Under ytan.

I Höga hästar filosoferar jag om hur lätt det är att döma andra efter sina egna förutsättningar, utan att ens försöka förstå vad som ligger bakom ett handlande som skiljer sig från det egna.

Det kan förstås gälla vilken situation som helst, men just här skriver jag utifrån mitt bidrag till projektet, Under min regnbågshud. Du kan lyssna på mitt webbradioprogram här, som också handlar om det.


Denna krönika är en del av projektet #UnderYtan initierat av Ariton Förlag.

När du möter någon på kryckor med gipsat ben vet du utan att personen behöver säga någonting att det finns saker som för denne kan vara utmanande. Många människor bär på sjukdomar, sorg, tankar och känslor som inte syns på ytan. Saker som gör att vardagen kan bli utmanande i relation till andra. När det som inte syns på ytan skapar förvirring, missförstånd, ilska, rädsla eller frustration för att det saknas kunskap eller förståelse.

Under våren 2018 lyfter vi verkliga berättelser om det som inte syns på ytan.

 

 

Under min regnbågshud – mitt eget radioprogram

I dag är det dags! Mitt webbradioprogram hos Ariton Förlag finns nu att lyssna på!

Ariton har under året ett projekt de kallar Under ytan. Så här skriver de själva:

“Detta webbradioprogram är en del av projektet #UnderYtan initierat av Ariton Förlag.
När du möter någon på kryckor med gipsat ben vet du utan att personen behöver säga någonting att det finns saker som för denne kan vara utmanande. Många människor bär på sjukdomar, sorg, tankar och känslor som inte syns på ytan. Saker som gör att vardagen kan bli utmanande i relation till andra. När det som inte syns på ytan skapar förvirring, missförstånd, ilska, rädsla eller frustration för att det saknas kunskap eller förståelse. Under våren 2018 lyfter vi verkliga berättelser om det som inte syns på ytan.”

Jag medverkar bland annat med en självbiografisk berättelse i en novellantologi som kommer i maj. Till Aritons Coachingguiden har jag skrivit en krönika som dyker upp inom kort.

Och nu i dag finns alltså mitt 45-minuters radioprogram à la P1s Sommar, med prat av och med mig själv, samt lite av min favoritmusik. Jag hoppas att du vill lyssna och att du gillar vad du hör. Sprid det gärna till andra som kan tänkas vara intresserade 😉

Min musik? Jag har valt fem låtar:

Storm med Lifehouse
The Sound of Silence med Disturbed
Say Something med A Great Big World och Christina Aguilera
Hos Dig Är Jag Underbar med Patrik Isaksson
Fight Song med Billy Gilman

Lyssna här!

Biblioteken tipsar om HBTQ-litteratur

 

Allt fler bibliotek tipsar nu om bra HBTQ-litteratur. Nyligen hittade jag bland annat följande hos Värmdö Bibliotek, med både Att raka en zebra och Moscow Baby.

Även biblioteket i Laholm har en liknande lista.

Biblioteket i Härnösand har en särskild Regnbågshylla,

På nätet finns det flera bibliotek med egna regnbågshyllor, exempelvis Mina Bibliotek och BiblioteketMitt.

Böckerna finns förstås på många andra bibliotek också. Låna på 😉

 

Snögubbsselfie och Maïa fyller 50

 

 

Bland alla julförberedelser hann vi i helgen med att fira lilla julafton hos mamie (franska farmor) i Gérardmer. Maïa fick julklappar (för andra gången redan och julafton är fortfarande nästan en vecka bort …).

Vi vuxna fick njuta av franska traditioner med sniglar och gåslever. Sniglar (escargots) är faktiskt gott och det smälta vitlökssmöret gör inte saken värre. Jag vet att jag inte borde äta gåslever, jag är fullt emot hur de tvångsmatar gässen för att få gåslevern som den ska (?!) vara. Ändå äter jag den, trots det dåliga samvetet …

Och så hann vi med en snögubbe, med morotsnäsa, öron av kottar, ögon av stenar och hår (maken är trots allt frisör 😉 ) Vad tycks om vår familjeselfie?

I dag fyller Maïa 50! Inte år, förstås, men dock månader. Tänk vad tiden går. Grattis på födelsedagen, älskling, säger i alla fall papsen. Alex (maken, tillika papa) säger. “Typiskt papsen att räkna ut såna saker!” Han älskar inte matte, papa.

Mitt i allt julandet försöker jag skriva. Tredje romanen, En fallen man, ligger just nu på 225 sidor men är långt ifrån färdig. Jag gissar att den hamnar strax över 300 sidor som de tidigare.

Därefter väntar den tredje fristående delen om Jacob och Victor. Ämnet är helt annorlunda jämfört med Att raka en zebra och Moscow Baby och det ska bli grymt spännande att skriva den.

Apropå väntan, så borde jag/ vi denna vecka få veta vem som gått till final i QX gaygala 2018. Moscow Baby finns ju att nominera/ rösta på bland alla andra … Nervkittlande, minst sagt. Förresten, om du inte redan röstat/ nominerat, gör det! Länken har du här 😉

Klockan är sju, snart dags för lunch … Nej, nej, riktigt så länge har jag inte varit upp, men frukosten är avklarad och jag är på kontoret. Då kör vi ett litet skrivarpass innan kollegorna kommer in och telefonerna börjar ringar. Ha en fin vecka!

 

 

Lucia kommer med ljus

 

 

 

Jag har berättat det tidigare, men Lucia är så speciell för vår familj, mer än för de flesta, vill jag tro.

Den 13:e december 2013 kom vår Maïa hem till Frankrike, nästan två månader gammal. Min man och jag hämtade henne på bb i Moskva när hon var fyra dagar och under nästan två månader bodde vi i lägenheten vi hyrt vid Ulitsa Prechistenka. Det tog evigheter att få våra franska papper, mycket längre än våra ryska visum skulle räcka. Därför fick jag åka hem i början på december, själv, och lämna Alexandre och Maïa i Moskva. Det var en mardröm, men vi hade inte något val.

Så två veckor senare fick vi ett inresetillstånd till Frankrike för Maïa och de kunde ta planet till Paris. Väntan på Charles de Gaulle-flygplatsen var evighetslång, men jag fick sällskap av Maïas blivande franska gudmor (vi bad henne av bli det just på flygplatsen, när vi alla senare lugnat oss lite) och hennes pojkvän.

När Alexandre dök upp i dörren ut mot vänthallen med Maïa i bärsele och bagaget bakom sig släppte all spänning och glädjetårarna strömmade ymnigt, mycket ymnigt.

I dag är det fyra år sedan. Jag arbetar på en svensk bank i Luxemburg där vi firar Lucia varje år. Från 2014, när Maïa var drygt ett år, deltar vi två i lussetåget, i år alltså för fjärde gången. Själv har jag avancerat till Lucia-general (vilket innebär att organisera tåget, införskaffa glögg, pepparkakor och lussebullar och lite annat smått och got till alla barn som också är med)  😉

Traditioner är viktigt, kanske särskilt om man bor utomlands och man vill förmedla den nationella identiteten och allt det för med sig. Maïa är svensk, fransk men också rysk. Om just det sistnämnda kan vi inte så mycket, så vi koncentrerar oss på svenskt och franskt för tillfället. Det ryska får vi undersöka tillsammans lite senare.

Trevlig Lucia!

 

 

 

 

Nyanserad intervju i Göteborgs Fria Tidning

 

Gustav PåhlssonGöteborgs Fria Tidning intervjuade mig för ett tag sedan och jag har varit nyfiken på att se slutresultatet. Vi hade ett mycket trevligt samtal och Gustav skickade mig utdrag innan för godkännande. Jag blev inte besviken 🙂

Här kommer några klipp från intervjun, men läs den gärna i sin helhet här.

“Genom en surrogatmamma uppfylldes deras önskan om att skaffa barn. I dag är dottern Maïa fyra år gammal och i den nya romanen Moscow Baby berättar Håkan Lindgren delvis fiktivt, delvis verklighetsbaserat om den långa resan.”

Kultur.

I Håkan Lindgrens nya roman Moscow Baby får vi följa fransmannen Victor och svensken Jacob och deras liv i Paris innerstad. När de bestämmer sig för att skaffa barn tillsammans ställs de inför en stor utmaning, i Frankrike är det inte tillåtet för samkönade par att adoptera och att flytta till Sverige går inte. Via kontakter på internet får de upp ögonen för möjligheten att försöka med en surrogatmamma – i Moskva.

Förutom bokens karaktärer och en del utvecklande händelser är väldigt mycket hämtat från verkligheten i denna relationsroman.”

“Jag känner flera par som haft problem med att få barn och vissa har lyckats, vissa har det inte. I boken handlar det om en familjekonstellation som kallas regnbågsfamilj, men i mångt och mycket är den som vilken annan familj som helst, säger han.”

P.S. På bilden min underbara lilla familj: Alexandre, Maïa och undertecknad 🙂

 

Härlig recension av “Att raka en zebra”

I lördags fick jag en recension av Att raka en zebra som jag verkligen blev glad av. Stort tack, Jan! Så här säger han:

Hej! Har just läst Att raka en Zebra med stor behållning och kommer att ta tag i din nästa roman så snart jag klarat av ett par romaner av Ishiguro, vilka jag fick i födelsedagspresent av uppenbarligen synska vänner. Jag fascinerades av berättartekniken i din bok. Dubbla perspektiv, dubbla tidszoner som efterhand gled ihop. Det uppskattas av en avdankad svensklärare och litteraturvetare..”
Jan Pålsson

Då hoppas jag att du tycker lika mycket om Moscow Baby, Jan!

Nu kan du rösta inför QX gaygala 2018!

Nu kan du rösta/ nominera till QX Gaygala 2018! Via länken nedan hittar du alla kategorier. Klicka sedan på NOMINERA HÄR, efter alla förslag på nomineringar.

Bland kategorierna finns ÅRETS BOK. Jag hoppas att du röstar och blir förstås extra glad om du lägger din röst på MOSCOW BABY. Då ger du boken och mig en chans att komma till finalen

Några röster om Moscow Baby:

“TACK för en underbar roman.”, “… lätt att läsa in en så välskriven bok med flyt, hjärta, kött och blod.” Christoffer Svensson, inläsare av ljudboken

“Stark, gripande & vackert skriven!” Jenniesboklista

Kom igen och rösta nu!