• hakan@hakanlindgren.com

Moscow Baby

Pappa för tredje gången – till samma dotter

Vi har bara ett barn, maken och jag, och vi har aldrig haft några andra (om man inte räknar våra brorsbarn, förstås). Vår dotter Maïa är vårt allt. Min man blev officiell pappa när hon föddes och ingen har någonsin ifrågasatt det. Franska myndigheter misstänkte dock surrogatmödraskap när Maïa föddes i Moskva, och ställde därför till en hel del problem när vi skulle se till att Maïa blev erkänd som fransk medborgare. Det tog tre år. Som tur var fick vi i alla fall efter mycket om och men lov att lämna Moskva och åka in till Frankrike när Maïa var två månader. På självaste Lucia kom Maïa till Paris.

I franska myndigheters ögon var jag länge ingen i förhållande till Maïa. Vi bodde tillsammans som en familj, skola och sjukvård var inga problem, eftersom maken och jag hade vår relation, och Maïa var hans, också på papperet.
Efter många år, när Alexandre och jag gift oss, ansökte jag om att få adoptera Maïa. Det tog ett år innan jag blev pappa också hos franska staten.

Så flyttade vi till Sverige i slutet av mars förra året. Att Skatteverket skulle godkänna vår familj var för oss en självklarhet. Maïa skulle per automatik bli svensk medborgare och hon skulle få det dubbla efternamn, bestående av makens och mitt respektive efternamn, som vi bestämt och som stod angivet i de franska adoptionspapperna.

När vi tre månader efter det att vi skrivit in oss fick brev från Skatteverket, höll vi på att gå i bitar. Alexandre godkändes förstås som Maïas pappa, men det gjorde inte jag. I stället folkbokförde man vår ryska surrogatmamma som andra vårdnadshavare för vår dotter. Jag var på nytt ingen, mer än Alexandres man och någon som bodde på samma adress som Maïa. Vad skulle hände om vi behövde båda föräldrars underskrift på någonting? Hur skulle vi kunna kontakta vår ryska surrogatmamma som vi inte ens i vanliga fall har någon regelbunden kontakt med? Att hon bor på gränsen till Ukraina och säkerligen har fler och större bekymmer än vi någonsin kan föreställa oss, gjorde inte saken enklare. En tvist om folkbokföring måste förefalla som ett drömscenario jämfört med vad hon och hennes familj just nu genomlider.
Utan att på något sätt vilja ta fokus från vår surrogatmammas situation, var det här inte hållbart för oss. Och vad skulle jag ta mig till om något hände maken? Vilka rättigheter skulle jag då ha för Maïas liv och uppväxt? Maïa blev för övrigt av Skatteverket inte heller godkänd som svensk medborgare, och inte heller folkbokförde man henne med hennes dubbla efternamn (vi hade inte hunnit skaffa nytt franskt id-handling med dubbelnamnet och de papper vi kunde tillhandahålla, ansågs ha lågt ”bevisvärde”).

Vi överklagade givetvis, med ett långt brev där vi la fram alla tänkbara argument. Vi bifogade de dokument vi hade som skulle kunna stärka vårt fall. Och sedan väntade vi …

Dan före dan, alltså den 23:e december, åkte vi till mamma i Växjö. Min egen pappa hade gått bort ett par veckor tidigare och vi hade sorgen efter honom att bearbeta. December var ingen lätt månad.
Precis när vi körde in i Växjö, fick jag mejl från Förvaltningsdomstolen, som var ansvariga för överklagandet av Skatteverkets tidigare beslut. Jag bad till högre makter och försökte intala mig att de väl ändå inte skulle skicka ett avslag dagen innan julafton …

De hade inte godkänt hela överklagan, men de hade godkänt det viktigaste. Jag är på nytt pappa till Maïa, tillsammans med Alexandre. Vi två är Maïas föräldrar och vårdnadshavare. Man godkände henne inte som svensk medborgare och inte heller ville man ge henne ett dubbelt efternamn, men i slutet av domen angav man att man kan söka det första via Migrationsverket och det andra via Skatteverket. Det får bli nästa steg i processen, mindre bråttom än mitt föräldraskap.

Jag var just inne och tittade under Mina sidor hos Skatteverket; nu är det klart och just denna lilla mening får mig tårögd (och förstås vad som står därefter) <3

Regnbågspodden

I dag fick jag äran och nöjet att vara med i Mama Mia Regnbågspodd. Med tanke på dagens snöoväder, var det nog tur podden spelades in för ett par veckor sedan 😉

Dagens avsnitt handlar om surrogatmödraskap i allmänhet och min familjs resa mot föräldraskap i synnerhet. Lotta och Karin som driver podden hade också läst Moscow Baby, som de tyckte mycket om och som de sa ”var första gången de läst en skönlitterär historia om två killar som ställs inför frågeställningen om att skaffa barn tillsammans och vilka val som faktiskt finns”.

Gå gärna in och lyssna, jag tycker själv att det var både roligt och trevligt, mitt i allt det allvar som surrogatmödraskap kan föra med sig. Naturligtvis talar vi också om regnbågsfamiljer och jämför Frankrike, där vi bodde tills helt nyligen, och Sverige, där vi nu bor.

Podden finns där poddar finns (exempelvis Spotify).

Hoppas att du har möjlighet att lyssna 😉

Mycket på gång

Skuggan av paradiset har fått ett underbart mottagande, det är helt fantastiskt. Boken kom ut 21 september, dagen innan Bokmässan, och jag fick fira den i dagarna fyra – helt otroligt. Ändå har jag inte haft någon releasefest – än! Men, det ska bli ändring på den salen! Alexander Erwik på Erwik Communication hjälper mig nu att ordna en sådan, två månader efter det att boken släpptes. 22 november är det dags. Alexander håller dessutom i gästlistan, så jag har inte mycket att säga till om där 😉 Mer information och rapportering utlovas.

Dessutom har boksläppet fört med sig fokus på en av mina tidigare böcker, Moscow Baby, vilket förstås är otroligt kul. Frågan om surrogatmödraskap är lika aktuell nu som den var 2017, när boken kom ut. Familjen och jag satt i tevesoffan och berättade och vi var med i flera tidningar. 21 november medverkar jag i Mama Mias Regnbågspodd. Avsnittet är redan inspelat och om den färdiga versionen blir lika bra och trevlig som samtalet, blir jag riktigt nöjd. Jag hoppas att du vill lyssna – den kommer att finnas överallt där poddar sänds.

Snart blir det julmarknad på stan och Stockholms Bokhelg ordnar bokbord på Stadsmuseet (Stockholm) lördag 3 december, klockan 12 – 17. Läs gärna mer på Svensk Bokhandels hemsida. Hoi Förlag kommer att finnas på plats med ett antal författare, däribland jag. Vi hoppas på fint väder, mysig julstämning och många nyfikna och lässugna gäster 🙂

Surrogacy Stories:Twenty Extraordinary Journeys to Parenthood

Att vår resa att få barn var något alldeles fantastiskt för oss, det har det aldrig rått någon tvekan om. Fem år tog det från det att vi bestämde oss, till vi kunde hämta vår Maïa i Moskva. Det var år av försök, av frustration, stress och förväntan som gång efter annan grusades. Tills den dag då vi fick ett glädjebesked, och från den dag vi faktiskt vågade tro att det var sant. I oktober 2013 föddes vår Maïa <3

Resan blev till en roman, Moscow baby, och ledde till intervjuer hos Malou efter tio och artiklar i flera dags- och veckotidningar. Boken blev omtalad men intresset för vår familj var nästan ännu större.

Nu är det dags för oss och vår historia att bli en del av Surrogat Stories – Twenty extraordinära journeys to parenthood. Författaren Sam Everingham är folkhälsoforskare och grundare till den ideella föreningen Growing Families som utbildar och ger stöd till dem som har svårt att få barn på ”klassiskt vis”, både hetero- och homosexuella familjer, liksom för ensamstående. Genom att arbeta över flera kontinenter har han blivit en av världens främsta kommentatorer om surrogatmödraskapstrender, kapacitet och bästa praxis och hans forskning har publicerats i stor omfattning. Genom Growing Families har Sam hjälpt många hundra blivande föräldrar runt om i världen. Han är författare till tre böcker och har själv döttrar födda via äggdonator och surrogatmödraskap. Tillsammans med Kerry Duncan har han skrivit Surrogacy Stories – Twenty extraordinary journeys to parenthood.

”Creating family is a magical time for most, but for those reliant on the complexities of IVF, egg donation and surrogacy, this process can take years of struggle. It can be a pressure cooker mentally, physically and financially. With declining birth rates and increasing acceptance of diverse family structures in most developed nations, surrogacy is increasingly relied on. And yet in many countries surrogacy is banned. In others, intended parents risk criminal penalties should they engage in commercial arrangements not only in their own country but offshore.

Each of twenty chapters describes one family’s remarkable story of creating via surrogacy. We meet intended parents who are single men, single women, gay and heterosexual couples. Many of them are Australian, but others are from New Zealand, France, USA, Germany, Sweden, Thailand, China and the UK. Each engaged locally or travelled to a diverse range of overseas destinations in the hope of creating family.

These stories shine a light on the private stresses – health scares, miscarriage, premature birth, intensive care, bureaucracy and red tape, job loss, border closures. The raw and personal stories inform and demystify the topic of surrogacy, shedding light on the intimate dramas experienced by intended parents often far from home. But ultimately this book illustrates the remarkable resilience and complexity of parents and what they will do for love and family.”

Här kan du lyssna på en kort presentation av författaren Sam Everingham: Growing families


Jag var nyss inne och tittade på inslaget hos Malou efter tio på Youtube från 2017 – tänk att det setts av snart 55.000 tittare! Titta gärna igen 😉

Så här säger baksidestexten för övrigt om Moscow Baby.

Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike.

Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll.

Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.

Stockholm Pride – min blygsamma sammanställning

I onsdags var det dags för invigning av Pride Park på Östermalms IP, allt inom ramarna för Stockholm Pride. Alexander Erwik hade fixat minglet, en given succé – och vi var bjudna 🙂 Det är dags att bekänna färg och mottot för tillställningen var just färg, färg, färg! Självklart ägde fotograferingen rum på rosa mattan <3.

Det blev lite boksignering också, närmare bestämt i Pride House som i år höll hus på Clarion Hotel på Ringvägen. Tillsammans med Tallbergs Förlag, som numera tillhör Hoi Publishing, signerade jag böcker både i måndags och på fredagen.

Men vad är väl Pride utan paraden? I dag drog familjen in till stan och tittade på det enorma tåget som tog i runda slängar två och en halv timme att rulla och dansa förbi! Maïa var grymt imponerad av sitt livs första Pride-tåg. Mycket färg, mycket musik, men också viktiga budskap, som sig bör <3

Medan festen säkerligen fortsatte på olika håll i Stockholm, unnade vi oss en underbart god glass på Triple Oh! Ice Cream på Nybrogatan – mums!

Stockholm Pride

En av fördelarna med att bo i Sverige, och i den kungliga huvudstaden, är att man kan vara med på en massa skojigheter 🙂 Tillsammans med Alexander Erwik ska vi vara med på invigningen av Pride Park på onsdagen 3 augusti, bara en sådan sak! Vi = maken och jag, som dessutom får lov att ta med oss dottern, eftersom det är barnvänlig tid (kl 15) och det fortfarande är sommarlov. Mer om detta senare 😉

Dessutom har Tallbergs Förlag, som nu för en del av Hoi Publishing, ordnat med signeringar i Pride House. På måndag och fredag eftermiddag får jag vara med och skriva. Spännande! Bland annat kommer jag att ha med en rejäl laddning av Moscow Baby, som ju handlar om gaykillarna Jacob och Victor som bestämmer sig för att skaffa barn via en surrogatmamma i Moskva.


Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike.

Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll.

Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.


Stockholms bokhelg – börjar redan på torsdag (19 maj)

Nu (19 – 22 maj) är det dags för Stockholms bokhelg. Igen, eftersom det ägde rum även förra året, men för första gången för mig, eftersom jag kommer att delta och dyka upp på signeringar. En av fördelarna med att numera vara bosatt i Stockholm, är förstås att kunna vara med på många flera sådana här roliga event.

Stockholms bokhelg hittar du på stans gator, varav en stor del i Gamla stan. Här har du en karta.

Skuggan av paradiset kommer först i september (går att förhandsboka redan nu), lagom till Bokmässan i Göteborg, men det här är tillfället att komma ikapp med tidigare böcker hos Hoi 😉

Programmet hos Hoi på Johannesgränd 1 i Gamla stan, är som följer:

21 maj kl 13

22 maj kl 15

Varsågod, en liten teaser/ påminnelse för En fallen man:

Vi ses snart!

Min dotter är född i Ryssland.

Att säga att det som händer i Ukraina är fruktansvärt, kommer inte i närheten av hur man kan beskriva vad större delen av världen just nu känner och upprörs över. Det är besinningslöst horribelt, vansinnigt overkligt, obeskrivligt verklighetsfrämmande, bortom ens värsta mardrömmar.

Det är oundvikligt för min familj och mig att tänka på vår egen situation, inte för att vi är självcentrerade (åtminstone hoppas jag inte det), men för att vår dotter Maïa är född i Moskva, av en surrogatmamma som bor i Ryssland, på gränsen till Ukraina. Kompisar till oss valde Ukraina i stället för Ryssland, som födelseland till sitt barn.

Vad hade vi gjort om vår dotter just skulle födas, i dag? Om man ringt och sagt att vattnet gått för surrogatmamman, att vi borde se till att vara på plats nästa dag? Eller om vi redan befunnit oss på plats, i lägenheten i Moskva som vi hyrt i två månader, i väntan på att alla papper skulle bli färdiga? Om de 90 dagars visum vi hade snart skulle förfalla och vi var tvungna att åka hem, vem skulle ta hand om var dotter då? Skulle vi ens kunna åka dit och möte henne vid bb, skulle vi kunna ta hand om henne när surrogatmamman eller kliniken inte längre var ansvariga? Eller, skulle vi vara tvungna att hitta ett barnhem under tiden som konflikten (för att använda mildast möjliga uttryck) pågår, om alla visum annullerats eller inte beviljats, om vi som européer setts som fienden som måste bekämpas eller åtminstone inte tillåtas några privilegier eller rättigheter på rysk mark?

Frågetecknen är så många att det är lätt, för att inte säga oundvikligt, att drunkna i alla tankar om vad som skulle kunna hända. Hur har vår surrogatmamma det i Rostov-na-Donu, där hon har sin familj och där hon tillbringade sin graviditet, där vår dotter växte i hennes mage och där hon förberedde sig för att föda vårt barn? Vi har inte fått något svar på vårt mejl till henne.

Om ett par veckor flyttar vi till Sverige. Vår hyresvärd i Frankrike är gift med en ukrainska, vars syster bor i samma by som vi. De har just kommit tillbaka efter att ha hämtat hem fruns (och systerns) mamma från Ukraina, en biltur på 400 mil från och tillbaka. Att tala om sådant som måste stämmas av innan vår utflytt känns minst sagt värdsligt i sammanhanget …

Nu får vi bara hoppas att striderna i Ukraina snabbt får ett slut, att inte fler människor behöver sätta livet till, att inte fler bomber behöver falla, att alla hot upphör och att livet, som vi önskar det, kan återta sin vanliga gång. Vardagens lunk, vem saknar inte det just nu? Jag inser att det är en utopi, att det inte är så enkelt, att en diktator, med eller utan bibehållet intellekt, har en agenda som vare sig går att förutse eller förstå, och att han inte går att resonera med. Som en enkel man, utan vare sig pretentioner eller förståelse för världspolitik, inser jag att allt det ligger bortom mitt förstånd, att jag inte har någon lösning, mer än att jag i min naivitet skulle göra allt för att hitta en mindre våldsam väg framåt. Samtidigt, om man faller till föga för kraven och lägger sig för att undvika ett än större blodbad, vilka signaler ger det då för ännu fler och ännu våldsammare avancemang från de som ser sig som världshärskare.

Jag vet inte, jag har inga svar, bara samma tusentals frågor som alla andra.

Vad är det som händer?

När ska det ta slut?

Hur ska det sluta?

I väntan på Godot …

Eller ja, kanske inte Godot direkt, men på nästa utgivning (mer information mycket snart, fick det grymt snygga omslaget i går …), varför inte passa på att lyssna på eller läsa någon av de tidigare böckerna?

En del av dem finns dessutom på den stora bokrean 😉 Du hittar dem också hos Storytel, Nextory, Bookbeat, Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln och många andra.

Förutom de tre romanerna Att raka en zebra, som kom 2015, Moscow Baby (2017) och En fallen man (2020), har du också sex noveller att njuta av, enskilt eller i en samlingsvolym.

Femton minuter för Ann-Sofi Munter – Livet har inte alltid farit väl fram med Ann-Sofi Munter. I brist på annat irrar hon planlöst omkring i sin brandgula Toyota Corolla. Stan är full av rödljus och när hon stannar inför ett av dem rycks dörren upp. ’Kör för helvete’, säger mannen och det blir början på ett oväntat möte med ett lika oväntat slut. För en gångs skull är det Ann-Sofi Munter som befinner sig mitt i händelsernas centrum.

Ann-Sofi Munters trista balkongliv – Om det är någonting som Ann-Sofi Munter har lärt sig i fängelset så är det att dra halsbloss. Men förutom detta är det inte så mycket som hon har tagit med sig från sitt sinkabirum. Det skulle vara beteckningen kåkfarare då. Och bankrånare. Inte så illa för en simpel hemmafru, förstås.

Ann-Sofi Munters franska band – Skärgårdsbåten lägger till vid Brännö Rödsten och Ann-Sofi Munter kliver i land med en känsla av förväntan. Borta är hennes gråa utseende: håret är mahognyfärgat och stora solglasögon täcker ögonen. Nu ska hon väl kunna tillbringa sommaren här utan att bli igenkänd.

Mister President – ’Han kommer, han kommer, Presidenten kommer, skynda er, ställ upp er nu! Raka led har jag ju sagt, in med magen!’ Förberedelserna är många och noggranna i byskolan inför Presidentens besök – och alla vet att han kommer att välja ut några av dem. Men vilka? Och är det en ynnest att bli utvald? Vi åkte och åkte. Jag vågade knappt röra på mig. Vad skulle hända nu? Hur skulle jag komma hem igen när Presidenten var färdig med mig? Skulle jag komma hem överhuvudtaget?

Soldier – Smärtan är outhärdlig, den är djävulsk, den är infernalisk. Blodet har sprutat ur honom och vad är det egentligen som har hänt? Oskar kan inte tro att det är sant, det som läkaren säger.

Lunatique – Det blev aldrig svart, ens på natten, inte i en stad som Paris. Det blev heller aldrig tyst, inte på riktigt. Gatlyktorna gav natten en orange lyster som blandades med ljuset från alla bilar som aldrig verkade behöva vila.

Bokrea 2021

Nu är det bokrea, för den som missat det 😉 Du hittar både Att raka en zebra och Moscow Baby på årets rea. I Hoi Förlags egen nätbutik kan du köpa dem för halva priset, en inbunden Zebra för 90 kronor eller Moscow Baby för 105. Pocketversionerna är närmast gratis!

Att raka en zebra:

Victors värld rasar när hans flickvän lämnar honom efter nästan tjugo år tillsammans. När han kokande av svartsjuka spionerar på henne hamnar han oväntat i en ny relation, så långt ifrån hans tidigare verklighet att han bara vill springa.

Jacob går från förhållande till förhållande, i ständig jakt på den stora kärleken. Har han äntligen hittat den? Men hans drömprins ställer ultimatum om att skaffa barn för att de ska flytta ihop. Jacob säger att han blivit vaccinerad mot barn, men prinsen ger inte upp. Hur långt är han beredd att gå?

En dag får Jacob ett samtal som talar om att hans bästa vän och hans fru blivit mördade. När han får veta att de i sitt testamente önskar att Jacob ska ta hand om deras tvåårige son blir allting riktigt komplicerat …

Att raka en zebra är en relationsthriller, ett drama där känslorna till en början kan tyckas klassiska, men som utvecklas till besatthet.

Moscow Baby:

Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike.

Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll.

Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.