I år fyller Stockholm Pride 25 år och är enligt uppgift Sveriges äldsta festival. Vi firar mångfalden och fortsätter kampen för att alla ska vara accepterade för den man är, vilket tyvärr fortfarande inte är fallet. Att bara vara en ”vanlig gay man” har förvisso (i Sverige men långt ifrån överallt) blivit ganska main stream, plain vanilla eller hur man nu vill uttrycka det, men för så många andra (transsexuella som ett exempel), är det fortfarande svårt att vara sig själv och att inte behöva förställa sig, att inte bli betraktad som något annorlunda och ett för vissa störande inslag i deras ordnade vardag.
I onsdags var det invigning av Pride Park. Erwik Communication hade ordnat med champagnebar och mingel, men innan dess blev vi (familjen och jag) haffade av Rapport och tillfrågade om hur vi ser på lördagens Prideparad med den potentiellt ökade hotbilden efter koranbränningar och vad det fört med sig i synen på Sverige och eventuella hämnd aktioner från dem som anser sig skymfade. Diskussionen om koranbränning är en diskussion i sig, som jag inte tänker utveckla här (även om jag har min syn på polisens tillstånd till den sortens aktiviteter).
Den stora behållningen för Maïa (vår dotter, snart tio år) var just mångfalden, alla färger, all glädje, att få träffa Tusse och andra extravaganta personligheter (och en enhörning, tillsammans med vår vän Tannaz, som pricken över i:et). Om vi de facto tar oss in till stan för att se på paraden på lördag återstår att se, men jag hoppas att Pride fortsätter att existera som det gör i dag, även om den ultimata förhoppningen förstås är att det en dag inte ska behövas.
Men, när Italien 2023 bestämmer sig för att avregistrera icke-biologiska föräldrar från födelsecertifikat/ personbevis, vilken innebär att dessa föräldrar inte längre har rätt att hämta sina barn från skolan eller att ta med dem på läkarbesök, inser man att vunnen terräng så oerhört snabbt kan raseras …
Nej, tyvärr kommer Pride-verksamheten att vara nödvändig en lång tid framöver.
Bilder från Rapport, SVT1 (19.30-sändningen från 2 augusti 2023).
12 december bjuder Tallbergs Förlag in till kulturkväll, tillsammans med Hoi Publishing och Mäster Olofsgården.
Välkommen på kulturkväll på Mäster Olofsgården!
Tillsammans med HOI Publishing och Mäster Olofsgården bjuder vi på Tallbergs Förlag in till kulturkväll och välkomnar författarna Håkan Lindgren och Per Nohr.
12 december mellan 19:00 -21:00 hålls nästa del av en serie med författarsamtal. Vi får höra om spännande böcker, författarskap och skrivande.
FRI ENTRÉ
Välkomna!
Anmälan: https://www.eventcreate.com/e/kulturkvall-med-hakan-lindg
HÅKAN LINDGREN
Efter närmare ett kvartssekel utomlands, har Håkan nu flyttat hem till Sverige med familjen. I romanen ”Skuggan av paradiset” återvänder han till sin gamla barndomsstad Göteborg. Håkan har tidigare utkommit med romanerna ”En fallen man”, ”Moscow Baby” och ”Att raka en zebra”, samt ett stort antal noveller.
PER NOHR
Per Nohr, är en helt vanlig kille som berättar om sina år som alkoholist, hur han hamnade i ett beroendeproblem, hur det påverkade familjen och framförallt hans två söner. Det gick så lång att sönerna ställde ett ultimatum. Sluta drick eller så har du inte oss kvar. I boken ”En brutalt ärlig historia” berättar han öppet och ärligt om hur han blev alkoholist, hur han tog sig ur det och vilka tuffa konsekvenser som han fortfarande får leva med.
I dag fick jag äran och nöjet att vara med i Mama Mia Regnbågspodd. Med tanke på dagens snöoväder, var det nog tur podden spelades in för ett par veckor sedan 😉
Dagens avsnitt handlar om surrogatmödraskap i allmänhet och min familjs resa mot föräldraskap i synnerhet. Lotta och Karin som driver podden hade också läst Moscow Baby, som de tyckte mycket om och som de sa ”var första gången de läst en skönlitterär historia om två killar som ställs inför frågeställningen om att skaffa barn tillsammans och vilka val som faktiskt finns”.
Gå gärna in och lyssna, jag tycker själv att det var både roligt och trevligt, mitt i allt det allvar som surrogatmödraskap kan föra med sig. Naturligtvis talar vi också om regnbågsfamiljer och jämför Frankrike, där vi bodde tills helt nyligen, och Sverige, där vi nu bor.
Podden finns där poddar finns (exempelvis Spotify).
Hoppas att du har möjlighet att lyssna 😉
I helgen som gick fick Skuggan av paradiset sin första recension, vilket var så fantastiskt roligt att se. Evalinas Boktips gav Skuggan 5 av 5 möjliga!
Hos Systrarna Boktokiga kan du läsa intervjun vi nyss gjorde, en väldigt trevlig och fin sådan 🙂 Tänk att Systrarna Boktokiga har 12.000 följare! Grattis till dem, och så roligt att få bli intervjuad av dem! Bildcollaget är också toppen.
Äntligen! 2020 blev det ingen Bokmässa alls, eftersom pandemin lamslog större delen av världen, och då var Sverige ändå mer ”lössläppt” än många andra länder. 2021 blev det en alternativ mässa, med säkerligen intressanta författarsamtal men inga montrar och jag valde, som många andra, att inte åka dit …
Men nu! 22 – 25 september 2022 blir det Bokmässa igen – yay! Det är dags att umgås, att träffa både läsare och författarkollegor, att mingla och inspireras, att skratta och att trivas 🙂
Som vanligt kommer jag en stor del av tiden att hålla till hos Hoi Publishing (som för hette Hoi Förlag), samma monter som alltid, B07:60, även om Hoi också har ytterligare två montrar, en för Tallbergs Förlag och en för Lilla Hoi.
I år kommer jag att ha min splirrans nya Skuggan av paradiset med mig. En fallen man fick aldrig någon bokmässa 2020, som den kommer förstås också att finnas med.
Så här ser schemat ut. Spontana signeringar blir det förstås också, så kom förbi montern även om dessa tider inte passar 🙂 See you there!
Att vår resa att få barn var något alldeles fantastiskt för oss, det har det aldrig rått någon tvekan om. Fem år tog det från det att vi bestämde oss, till vi kunde hämta vår Maïa i Moskva. Det var år av försök, av frustration, stress och förväntan som gång efter annan grusades. Tills den dag då vi fick ett glädjebesked, och från den dag vi faktiskt vågade tro att det var sant. I oktober 2013 föddes vår Maïa <3
Resan blev till en roman, Moscow baby, och ledde till intervjuer hos Malou efter tio och artiklar i flera dags- och veckotidningar. Boken blev omtalad men intresset för vår familj var nästan ännu större.
Nu är det dags för oss och vår historia att bli en del av Surrogat Stories – Twenty extraordinära journeys to parenthood. Författaren Sam Everingham är folkhälsoforskare och grundare till den ideella föreningen Growing Families som utbildar och ger stöd till dem som har svårt att få barn på ”klassiskt vis”, både hetero- och homosexuella familjer, liksom för ensamstående. Genom att arbeta över flera kontinenter har han blivit en av världens främsta kommentatorer om surrogatmödraskapstrender, kapacitet och bästa praxis och hans forskning har publicerats i stor omfattning. Genom Growing Families har Sam hjälpt många hundra blivande föräldrar runt om i världen. Han är författare till tre böcker och har själv döttrar födda via äggdonator och surrogatmödraskap. Tillsammans med Kerry Duncan har han skrivit Surrogacy Stories – Twenty extraordinary journeys to parenthood.
”Creating family is a magical time for most, but for those reliant on the complexities of IVF, egg donation and surrogacy, this process can take years of struggle. It can be a pressure cooker mentally, physically and financially. With declining birth rates and increasing acceptance of diverse family structures in most developed nations, surrogacy is increasingly relied on. And yet in many countries surrogacy is banned. In others, intended parents risk criminal penalties should they engage in commercial arrangements not only in their own country but offshore.
Each of twenty chapters describes one family’s remarkable story of creating via surrogacy. We meet intended parents who are single men, single women, gay and heterosexual couples. Many of them are Australian, but others are from New Zealand, France, USA, Germany, Sweden, Thailand, China and the UK. Each engaged locally or travelled to a diverse range of overseas destinations in the hope of creating family.
These stories shine a light on the private stresses – health scares, miscarriage, premature birth, intensive care, bureaucracy and red tape, job loss, border closures. The raw and personal stories inform and demystify the topic of surrogacy, shedding light on the intimate dramas experienced by intended parents often far from home. But ultimately this book illustrates the remarkable resilience and complexity of parents and what they will do for love and family.”
Här kan du lyssna på en kort presentation av författaren Sam Everingham: Growing families
Jag var nyss inne och tittade på inslaget hos Malou efter tio på Youtube från 2017 – tänk att det setts av snart 55.000 tittare! Titta gärna igen 😉
Så här säger baksidestexten för övrigt om Moscow Baby.
Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike.
Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll.
Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.
Oj!
Tramsfrans på Aftonbladet berättar att Camilla dementerar spökskrivarrykten och refererar till en artikel på Aftonbladet Nöje, där det också står att Spökskrivaren av undertecknad skulle vara orsak till det hela!
Släpp allt du har, det går ett rykte om Camilla Läckberg! Efter att Håkan Lindgren släppt parodiboken ”Spökskrivaren” så har det cirkulerat rykten om att Camilla Läckberg inte skrivit sina senaste böcker själv, utan att hon i själva verket har använt sig av en spökskrivare!
I en intervju med Aftonbladet Nöje dementerar Läckberg ryktena, och menar att det som vanligt handlar om den svenska avundsjukan!
Om man läser den ursprungliga artikeln i Aftonbladet, säger Camilla:
”Den är underbar, så jävla rolig.”
Och senare i samma intervju:
”Jag tycker att det är en fantastisk satir över hela branschen, förlags- och författarbranschen är ju en fruktansvärt rolig bransch.”
Camilla säger att ”Det är flera av deckartjejerna som är parodierade. Parodi är den främsta formen av smicker, så jag tycker att sånt där är väldigt, väldigt roligt.”
Att Spökskrivaren får så mycket både beröm och utrymme är förstås för mig också en förträfflig form av smicker 😉 Följ länkarna för att läsa artiklarna i Aftonbladet Nöje och den av Tramsfrans.
Så lyder rubriken på intervjun journalisten Ann Edliden på TT gjord för mig för ett par veckor sedan. I dag har artikeln dykt upp lite överallt i tidningarnas nätupplagor. Aftonbladet, Göteborgs-Posten och Smålandsposten är bara några.
Även Boktugg har tagit upp artikeln, där också Boktuggs egen Sölve Dahlgren medverkar.
”Vad händer när en deckardrottning inte längre hinner skriva sina böcker? I en ny ljudbok outsourcar författaren helt enkelt sitt skrivande. Spökskrivandet har en lång tradition – och tycks just nu ha fått en renässans.
Det spökar i bokbranschen. Efter att förlag, boklådor och bibliotek har blivit populära spelplatser för litteraturen skildras nu hemliga skribenter i åtminstone två nya ljudboksserier”, börjar artikeln.
”I Håkan Lindgrens Spökskrivaren är huvudpersonen Gauthier Valentino sedan flera år den som skriver deckardrottningen Milli Månssons böcker. Intrigen är inspirerad av rykten som Lindgren själv har hört under sina år i branschen, om framgångsrika författare som låter någon annan göra grovjobbet.
– Frågan jag ställde mig var: vad innebär ett författarskap i dag? Är det att skriva en bok eller att sälja en bok? säger Håkan Lindgren.
– Man är ju alltid nyfiken på vad som händer bakom kulisserna. Hur kan man egentligen vara säker på att en författare har skrivit en viss bok? Det är ett tecken på att någon är framgångsrik, att det går rykten om att den egentligen döljer något.”
Blir du nyfiken? Läs hela artiklen under någon av länkarna ovan.
I dag kan man läsa en intervju med mig hos Systrarna Boktokiga 🙂 Anledningen är serien Spökskrivaren. Systrarna har av förlaget fått ett av de pressexemplar som skickats ut. Jag håller naturligtvis tummarna för att de också ska tycka om boken … 😉
De här frågorna får du svar på om du läser intervjun på Systrarna Boktokigas hemsida:
1. Berätta lite om dig själv.
2. Berätta lite kort om boken du just nu är aktuell med.
3. Vilket är tips kan du ge till dem som vill börja skriva en bok? Vad bör man tänka på?
4. Vilken bok läser du just nu?
5. Vilka 3 böckerna rekommenderar du att läsa i sommar ?
6. Hur firade du publiceringen av din senaste bok ?
7. Vad hoppas du att läsarna tar med sig efter ha läst dina böcker?
8. Skulle du kunna tänka dig att skriva en helt annan genre ?
9. Som författare måste man kunna hantera kritik, hur hanterar du det ?
10. Som författare så kan man ju risken stor att man nekas av olika bokförlag, hur hanterar du det? Har du något bra råd?
11. När visste du att du ville bli författare?
Man behöver knappast påpeka att året som gott varit speciellt för oss alla. De flesta av oss har aldrig upplevt en pandemi och när man på teve visar bilder över många av jordens största stöder, öde och utan tillstymmelse till liv, kan man inte annat än att undra om det verkligen är slut på eländet i och med vaccinet. Kommer det att ha avsedd effekt, kommer man att kunna vaccinera människor i tillräckligt hög takt, innan virusets avarter skapar nya problem?
De flesta av oss känner någon som fått corona, somliga har återhämtat sig, andra inte … Men även på mer världslig nivå har våra liv fått anpassas.
21 september släpptes En fallen man, min tredje roman. Lagom till Bokmässan hade jag drömt om ett triumfartat segertåg (drömma får man alltid göra 😉 )under fyra dagar, men mässan blev om inte inställd, så i alla fall omställd till en digital mässa dit vare sig min fallne man eller jag hade tillgång (annat än som åskådare).
I stället ordnade Hoi Förlag en digital Bokmässa under sommaren (i Billesholm, men den fysiska platsen spelade förstås ingen roll i det här fallet). Det var roligt och väldigt annorlunda att prata om sin bok via Zoom.
Senare under hösten ordnade Hoi ett digitalt författarmöte där forumet utvecklats ytterligare och där både författare och läsare fick större utrymme att träffas. Kanske är det här framtiden, åtminstone som komplement till fysiska möten?
På samma sätt medverkade Ulla Nissen, Annika Billberg. Alexander Koistinen och jag i ett digitalt seminarium med Svenska Rivieraklubben, ett fantastiskt roligt sätt att nå ut till både gamla och nya läsare när fysiska resor inte är/ var möjliga.
Det blev också releasefest för En fallen man. Jag tvekade länge om jag verkligen skulle våga, men Alexander Erwik på Erwik Communication övertygade mig om att hålla fast vid den ursprungliga planen. Så här i efterhand är jag oerhört glad att det blev så. Förutom att kvällen var otroligt lyckad och rolig, fick eventet mycket uppmärksamhet i bland annat Svensk Damtidning, Aftonbladet och Hänt Extra …
Som alltid har jag haft ett par hemliga skrivprojekt på gång och ett av dem kommer att se sin dag under 2021 😉 Oerhört spännande, något nytt för mig, lite av ett beställningsjobb …
Samtidigt arbetar jag på uppföljaren till En fallen man. Historien bygger på en tanke jag haft i huvudet i många år, någonting min morfar en gång sa. Att göra något av det, en hel roman, är en fantastiskt spännande utmaning.
Jag hoppas att få tillfälle att träffa massor av läsare i år, inte minst på Bokmässan 2021, och önskar alla ett riktigt gott nytt år, där den största nyheten blir att pandemin är slagen i småbitar …