Klara, färdiga gå! Redigeringsarbetet av Moscow Baby är i full gång, igen!. Jag har fått tillbaka manus med kommentarer från mina testläsare – och vilka kommentarer sedan! I bästa kreativa anda har jag fått både beröm och massor av förslag på förbättringar (kanske mer än jag hoppats, ska villigt erkännas 😉
Jag läser också igenom hela manuset på papper. Fantastiskt vad man ser saker som man missat när man läst det på skärmen …
Nu ger jag mig en månad av intensivt arbete, så hoppas jag att jag kommit en bra bit närmare slutmålet 🙂
Moscow Baby är en relationsthriller. Jacob och hans prins är beredda att gå långt i sin önskan att få barn, mycket långt. Inte ens ”olyckan” som nästan kostade Jacob livet sätter stopp för deras planer. När döden når ikapp dem är det redan för sent …
Man får väl lov att ta till sig det man önskar? Jag har just fått en ny recension av Att raka en zebra 😉 Sanningen är den att recensionen är minst sagt blandad. Bengt Held gillar inte allt, och det får jag självklart acceptera.
Bengt tycker bland annat att min relationsthriller inte har några thrillerelement. Jag kan förstå det han säger. Att raka en zebra är ingen thriller i vanlig mening, och Bengt är inte den förste som anmärkt på det. Det är helt klart en tanke att ta till sig inför Moscow Baby. Att raka en zebra är en relationsroman med thrillerinslag (tycker jag fortfarande själv ;-).
För den som vill läsa hela recensionen kan man klicka här. Jag tar till mig vad Bengt säger och kommer att se till att Moscow Baby har betydligt mindre av de debutantmisstag som han pekar på.
Samtidigt tar jag förstås till mig allt det goda i Bengts recension:
”Trots det ska öppet homosexuelle författaren Håkan Lindgren inte avfärdas. För när det gäller hantering av svenska språket är han bra – ibland mästerlig – trots att han sedan länge bor i Frankrike. Miljöskildringarna av Paris kanske inte är perfekta litterärt men de ger en känsla att man är i staden. Bäst är han i detaljerna – de där sakerna som vi människor känner igen. Saker i vardagen som vi gillar och ogillar.”
”Trots att Lindgren är lika duktig på svenska språket som Jonas Gardell.”
Som sagt, med dessa ord låter jag mig inspireras och det övriga visar var jag kan bli bättre. Med stor spänning väntar jag på vad mina testläsare skall tycka om ”Moscow Baby” … Redan ikväll skall jag sätta igång att läsa den utskrivna versionen 😉
Novellantologin Över en vinterfika kommer ut i början av december, lagom till jul och är en perfekt julklapp till läsglada vänner och familjemedlemmar. 33 författare (Läs mer om oss alla i albumet på Aritons Facebook-sida) har skrivit varsin berättelse om livsförändring och jag tror att jag vågar utlova en härlig samling historier som trots ett gemensamt ämne bjuder på massor av olika perspektiv. Spännande!
Min novell heter Ryska dockor. Min tolkning av livsförändring kan du alltså läsa i den här antologin 😉 Jag signerar gärna boken och skickar den till dig. Boken är inbunden och jag skickar den till dig signerad för 200 kronor, inklusive frakt.
Jösses, vilken känsla. I går skickade jag som sagt iväg Moscow Baby till mina testläsare. Jag skall nu själv läsa den på papper, för att få en annan känsla än den man får på datorn. Också det känns spännande 😉
Men vad skall jag nu göra på morgonen, när jag sitter på kontoret strax efter klockan sex, min egentid när jag skriver och marknadsför? Jag har ett par hemliga projekt, som jag absolut skulle kunna ta tag i och komma vidare med. Det lockar, det gör det verkligen.
Men jag har också den mindre hemliga ”bok nummer tre”. I motsats till Att raka en zebra och Moscow Baby, liksom min novell Ryska dockor i antologin Över en vinterfika som kommer ut på Ariton Förlag i december, så är historien helt fristående.
En fallen man är arbetsnamnet. När jag plockar upp den senaste versionen på datorn ser jag att den är daterad nästan exakt för två år sedan. Jag har redan kommit en bit, 180 sidor och cirkus 70.000 ord. Halvvägs, med andra ord, om man utgår från att allt jag skrivit är bra … Det gör jag inte! Medan jag skriver det här inser jag att jag måste, jag vill, ta tag i det här. Nu!
Historien? Än vill jag inte säga så mycket, mer är att den utspelar sig helt och hållet i Göteborg. Jag använde mig av den när jag gick en skrivarkurs hos Leffe Grimwalker (då Leffe Delo) på Skrivsidan. Det var innan Att raka en zebra kommit ut. ”Det luktar utgivning”, sa Leffe då. Tack Leffe! Det motiverade mig oerhört och fanns i bakhuvudet när jag skickade in Zebran till Hoi Förlag.
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA
Så nu kör vi på En fallen man ett tag, tills det är dags att finjustera Moscow Baby 😉
Sådär, ja! Nu har jag gått igenom Moscow Baby i en första redigeringsrunda och det känns riktigt bra 🙂 Jag fick lägga till två kapitel för att få in det jag visste att jag måste lägga till. Nu har vi en full kortlek med 52 kapitel 😉
Vilken känsla att skicka den till mina tre fina testläsare! Två av dem var med på tåget redan för Att raka en zebra, medan den tredje är en skrivande vän vars debutroman jag slukade efter förra årets bokmässa … Det här ska bli riktigt, riktigt spännande! (Och lite nervöst, måste erkännas …)
Målet att vara färdig inför Bokmässan 2016 klarades med en veckas marginal 😉 På torsdag nästa vecka sätter årets bokhändelse igång och jag kommer förstås att vara på plats!
Moscow Baby är en relationsthriller. Jacob och hans prins är beredda att gå långt i sin önskan att få barn, mycket långt. Inte ens ”olyckan” som nästan kostade Jacob livet sätter stopp för deras planer. När döden når ikapp dem är det redan för sent …
Utkommer 2017!
Snart är det dags för Bokmässan igen, årets händelse som dessutom äger rum i världens bästa Göteborg 😉 (Har jag sagt att jag är göteborgare i själ och hjärta?)
Ska du dit? Jag kommer i alla fall att vara där och hoppas att vi ses 🙂
Min ”hemmastation” är Hoi’s monter, B07:60, som alltid. Jag har bokade signeringar varje dag:
Torsdag 22 september kl 14.30 – 15.00
Fredag 23 september kl 16.30 – 17.00
Lördag 24 september kl 13.30 – 14.00
Söndag 25 september kl 13.00 – 13.30
Jag kommer att finnas runtomkring och kanske dessutom ordnar lite spontansigneringar när tillfälle bjuds 😉
Du kommer väl?
Ett busskort är förstås inte särskild märkvärdigt. Men när det har din ännu inte treåriga dotters namn på det, känns det ändå lite overkligt …
”Jag är stor, jag ska gå i skolan”, har Maïa sagt sedan någon gång i maj. Hon fyller tre i oktober, så allting är förstås relativt. Och vi pratar om förskolan. I Frankrike börjar barnen det året de fyller tre. Det är inte obligatoriskt, men alla gör så. Barnen går också ofta på dagis från ett par månaders ålder (mammaledigheten är tio veckor, ja veckor, inte månader, varav flera måste tas innan själva förlossningen, så vad annat kan man göra?).
Det är lite paradoxalt att barnen anses vara mogna för förskola även innan de faktiskt fyllt tre, men att de inte får gå på fritidsverksamhet, och därmed inte heller äta i skolmatsalen, förrän dagen efter tredje födelsedagen. För vår del innebär det att under en och en halv månads tid, så ska Maïa lämnas 8.15, hämtas 11.30, lämnas igen 13.30 och hämtas på nytt 15.30. Det är svårt att ha ett heltidsjobb då, om man inte har far- eller morföräldrar i närheten.
Och så skolbussen då. Hon har ett busskort, men vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra med det . Skolan ligger tre kilometer bort, så det är ingen lång färd, och det finns förstås någon på bussen som tar hand om barnen, och någon som ser till att de kommer av och in till skolsalen. Det får väl bli Maïa själv som bestämmer, och det i sin tur beror säkert på hur de andra barnen gör. Med 340 invånare i byn har hon i alla fall tre barn i samma klass och flera stora barn på samma skola.
En ny tid är här! Ja jösses …
Omslaget till novellantologin Över en Vinterfika är klart (åtminstone det preliminära) 🙂 Tack Jospehine Öhrlund på Alexis Design!
Tjusigt! Måste erkänna att min första tanke gick till en ölsejdel, men det säger nog mer om mig än om bilden 😉 Jag är ingen tekille, föredrar kaffe (eller en öl, inte nödvändigtvis tillsammans, eller vid samma klockslag …).
Temat, som du ser, är ”livsförändring”. Min novell Ryska dockor handlar om en potentiell sådan, en fråga som många ställs inför, men på ett sätt som många färre tvingas angripa den …
Över en Vinterfika utkommer i vinter och kommer med andra ord att finnas tillgänglig när du behöver sällskap över en kaffe på ett ombonat café … Mer information följer 😉
Hurra! Medan somliga är på Gotland och njuter av CrimeTime, sitter andra och skriver 😉 Jag blev precis färdig med Moscow Baby 🙂
Redigeringen återstår, den är ännu inte redo att skicka vare sig till testläsare, lektör eller förlag, men ändå – en fantastisk känsla. Jag är grymt nöjd med slutet (också). Det ska bli hur roligt som helst att sätta igång att redigera. Jag har inte läst igenom vad jag skrivit en enda gång, men Hoi Förlags ”speed coach” läste igenom första sidorna under Bokmässan 2015 och gav mig oerhört mycket inspiration att fortsätta. Och nu är jag klar 🙂
Moscow Baby är en relationsthriller. Jacob och hans prins är beredda att gå långt i sin önskan att få barn, mycket långt. Inte ens ”olyckan” som nästan kostade Jacob livet sätter stopp för deras planer. När döden når ikapp dem är det redan för sent …
Utkommer 2017!
I morse fick jag nedanstående mejl från Petra Ariton på Ariton Förlag:
Sammanlagt 152 noveller fick vi till “Över en vinterfika” och det har varit ett mycket svårt beslut att välja ut vilka bidrag som ska publiceras i den kommande antologin bland så många välskrivna och intressanta berättelser. Jag har glädjen att meddela att din novell är en av de utvalda berättelserna som vi vill publicera i den kommande antologin.
Berättelsen (alltså min novell) utspelar sig strax efter Att raka en zebra, men innan Mosow Baby. Huvudpersonerna är desamma. Jacob träffar sin prins över en fika på ”Café de la Paix” i Paris. För den som läst Att raka en zebra, hoppas jag att där finns många igenkänningstecken. För den som ännu inte läst, hoppas jag att novellen skall locka till vidare läsning 😉
Novellen heter Ryska dockor. Titeln har förstås en betydelse, och den som vill kan dra en parallell till uppföljaren Moscow Baby …
