• hakan@hakanlindgren.com

Maïas busskort – en surrealistisk känsla

Maïas busskort – en surrealistisk känsla

Maïas busspass 2016 17Ett busskort är förstås inte särskild märkvärdigt. Men när det har din ännu inte treåriga dotters namn på det, känns det ändå lite overkligt …

“Jag är stor, jag ska gå i skolan”, har Maïa sagt sedan någon gång i maj. Hon fyller tre i oktober, så allting är förstås relativt. Och vi pratar om förskolan. I Frankrike börjar barnen det året de fyller tre. Det är inte obligatoriskt, men alla gör så. Barnen går också ofta på dagis från ett par månaders ålder (mammaledigheten är tio veckor, ja veckor, inte månader, varav flera måste tas innan själva förlossningen, så vad annat kan man göra?).

Det är lite paradoxalt att barnen anses vara mogna för förskola även innan de faktiskt fyllt tre, men att de inte får gå på fritidsverksamhet, och därmed inte heller äta i skolmatsalen, förrän dagen efter tredje födelsedagen. För vår del innebär det att under en och en halv månads tid, så ska Maïa lämnas 8.15, hämtas 11.30, lämnas igen 13.30 och hämtas på nytt 15.30. Det är svårt att ha ett heltidsjobb då, om man inte har far- eller morföräldrar i närheten.

Och så skolbussen då. Hon har ett busskort, men vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra med det . Skolan ligger tre kilometer bort, så det är ingen lång färd, och det finns förstås någon på bussen som tar hand om barnen, och någon som ser till att de kommer av och in till skolsalen. Det får väl bli Maïa själv som bestämmer, och det i sin tur beror säkert på hur de andra barnen gör. Med 340 invånare i byn har hon i alla fall tre barn i samma klass och flera stora barn på samma skola.

En ny tid är här! Ja jösses …

hakanlindgren.com

Håkan Lindgren flyttade till Paris för snart tjugo år sedan. Från storstaden flyttade han till en liten by i nordöstra Frankrike, men kan inte hålla sig ifrån pulsen i huvudstaden emellanåt. Båda miljöer liksom den svenska hemstaden Göteborg inspirerar ständigt till nya skriverier. Håkan har skrivit låttexter, noveller och romaner. För många år sedan fanns också tid att teckna och att fotografera. Med ett litet barn hemma verkar dock tiden inte räcka till ...

4 comments so far

MariePosted on4:09 e m - Aug 30, 2016

Så stort och spännande. Tänk så olika kan det vara med vad som anses som “rutiner” från land till land. Man inser att man är väldigt präglad av sin egen uppväxt. Så kul att du delar med dig av er vardag 🙂

AnnPosted on9:39 f m - Sep 1, 2016

oh, det är stort! Den lilla tjejen. Det kommer så klart att gå bra, de andra är ju inte äldre. Härligt att höra att hon är taggad, det är den bästa förutsättningen.

    hakanlindgren.comPosted on9:48 f m - Sep 1, 2016

    Det gick jättebra 🙂 Så duktig och glad, vår stora lilla tjej! Bara ett barn som grät, så det spred sig inte till de andra …

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: