Äntligen!
Vår dotter föddes 2013 i Moskva. Inte oväntat mötte vi motstånd från franska konsulatet, som misstänkte att vi använt oss av surrogatmamma. Surrogatmödrar är inte olagligt i Ryssland, men i Frankrike där vi bor, är det inte tillåtet. De franska myndigheterna gjorde sitt bästa för att göra saker så krångliga som möjligt, eftersom vi kringgått fransk lag. Maktmissbruk, kallar jag det.
Vi var kvar i Moskva i två månader. Egentligen hade vi det bra; vi hyrde en lägenhet i ett bra område med promenadavstånd till både matvarubutiker och till Gorkijparken. Det som var så oerhört frustrerande var osäkerheten och väntan på att få komma hem till oss.
Anmälan om födsel till de ryska myndigheterna gick utan problem. De franska myndigheterna sa nej.
Dotter och äkta make
Vi ordnade med ett ryskt pass till vår dotter, för att hon skulle ha någon form av ID-handling. Vi ansökte om visum för att åka till Frankrike. De franska myndigheterna sa nej, med anledning av att de inte bedömde det som troligt att vi, med dottern, skulle komma tillbaka till Ryssland igen. Återigen hade de inte fel, även om vi förstås inte kunde acceptera deras beslut.
Den franska advokat vi anlitat skrev brev till franska utrikesministeriet. Parallellt med det skrev jag till franska ambassadören i Stockholm som jag träffat vid tillfälle.
Vi ordnade med visum till Tjeckien och därmed Schengen för att ta bilen därifrån.
I sista minuten, dagen innan det bar av till Prag, fick vi besked om att vi kunde komma förbi och hämta ett inresetillstånd hos konsulatet, för en, säger en, inresa till Frankrike. Om det berodde på brevet till utrikesministeriet eller till ambassadören i Stockholm får vi väl aldrig veta.
Hela Rysslandsvistelsen hade varit en kamp mot tiden. Vi hade själva bara visum på tre månader. I dagarna mellan jul och nyår skulle de gå ut, och vad skulle vi göra med Maïa då? Lyckligtvis behövde vi inte fundera så mycket på det. Den 13 december stod vi alla på fransk mark. Vilken lycka!
Därmed inte sagt att alla papper kom på plats. De franska myndigheterna vägrade fortfarande att godkänna en registrering av vår dotter i Frankrike. Inga franska ID-handlingar. Sedan Maïa kom till Frankrike har vi inte kunnat ta flyget. Vi har bilat upp till Sverige ett par gånger, men med nuvarande gränskontroller vågade vi inte försöka oss på det i år. Det var inte förrän Frankrike blivit dömda i EU-domstolen för mänskliga rättigheter, ett beslut som man valde att inte överklaga, som det sakta började röra på sig. Lyckligtvis har allt det här inte inneburit några problem med att ordna med sjukförsäkring och dagis/ skola …
I fredags, alltså drygt tre år senare, fick vi en kopia på Maïas franska födselbevis! Franska konsulatet hade fått i uppdrag av ministeriet att överföra handlingen till Frankrike.
Nu ska vi ansöka om pass och ID-kort – sedan tar vi flyget. I år får vi fortfarande fira jul i Frankrike, men nästa år blir det Sverige J
Häromdagen upptäckte jag att förlaget (Hoi) gjort en fin liten reklamfilm inför jul 🙂 Har du inte sett den än, titta gärna här! Själv tycker jag att den blev kanonbra 😉
Nu är det klart! Att raka en zebra blir ljudbok! Om allt går som tänkt, har vi boken ute att lyssna på i början av 2017.
En viktig del är förstås rösten på inläsaren. Jag har lyssnat på några och har två stycken klart godkända. Vi får se om det kommer ytterligare röster att välja mellan.
Sedan måste ju personen ifråga vara disponibel, och dessutom vilja läsa just min bok …
Hm, mycket är klart, men där finns fortfarande många kanske. Spännande är det 🙂
Som några redan sett och kommenterat på Facebook och Instagram, så har jag skaffat nya författarbilder. Jacob Nordström, alias Foto-Jacob, hjälpte mig att se hyfsad och polerad ut 😉
Dessutom skrev han en liten artikel om mig på sin Facebook- och sin Instagramsida 🙂 Stort tack, Jacob!
Bilderna togs på Hotel Skeppsholmen – tack också till Joachim Olausson, hotellchef och en av mina bästa vänner 🙂
Så här skriver Jacob:
Håkan Lindgren – mästaren på relationsthrillers.
Håkan Lindgren kom ända från Frankrike för att bli fotograferad av mig. Vilken ära!
Håkans senaste relationsthriller heter ”Att raka en zebra”. Jag är mitt uppe i den och ser med spänning fram mot det avgörande slutet.
Sedan flera år tillbaka bor Håkan i Frankrike. På dagarna jobbar han på bank, men sedan några år tillbaka tar skrivandet allt mer plats.
Det började med ett par låttexter och noveller på skrivarsajten Kapitel1 och fortsatte med novellsamlingen ”Vildsint gryning” på Hoi Förlag innan ”Att raka en zebra” släpptes.
Romanen är en relationsthriller. Handlingen är en blandning av Håkans egna erfarenheter och fantasi. Att skaffa barn i Frankrike som homosexuell ligger som en röd tråd i boken.
Uppföljaren, Moscow Baby, jobbar Håkan just nu på som allra mest. Även om ”Att raka en zebra” är en helt fristående bok, så kan den ses som upptakten till Moscow Baby, där saker och ting dras än mer till sin spets.
Porträttbilderna är tagna på Hotell Skeppsholmen.
Tack för en trevlig fotostund, Håkan, och lycka till med kommande romaner!
Mer om Håkan här:
https://hakanlindgren.com/
www.facebook.com/hakan.lindgren.forfattare
Behöver du också porträtt- och pressbilder, liksom Håkan?:
http://www.fotojacob.se/
Hej, hej!
Min fina kusin Erika (känd från teve där hon var med i årets Hela Sverige Bakar 😉 driver båda café och tårtfabrik, The Cake Shop. Om ni inte redan tittat in, så gör det! Hennes tårtskapelser är helt fantastiska!
Hon är också en mästare på att hitta på saker som driver henne framåt. I sitt café (Långedragsvägen 72 i Göteborg) säljer hon också lite smått och gott. Inte minst kan man hitta en och annan bok där 😉
Dessutom kan man beställa på nätet. Här poserar Chanel och Claudia, mina söta kusinbarn, med varsin godbit 😉
I går var jag på middag med Lars och Sandra från Hoi Förlag. Kanontrevligt och dessutom pratade vi om skrivande och författarskap. Mycket intressant!
Jag kan redan nu avslöja att jag kommer att ha saker att avslöja inom kort 😉 Spännade, minsann. Tankar finns om både Zebran och om Moscow Baby, och en hel del annat också …
Håll ögon och öron öppna, snart kommer mer …
Klara, färdiga gå! Redigeringsarbetet av Moscow Baby är i full gång, igen!. Jag har fått tillbaka manus med kommentarer från mina testläsare – och vilka kommentarer sedan! I bästa kreativa anda har jag fått både beröm och massor av förslag på förbättringar (kanske mer än jag hoppats, ska villigt erkännas 😉
Jag läser också igenom hela manuset på papper. Fantastiskt vad man ser saker som man missat när man läst det på skärmen …
Nu ger jag mig en månad av intensivt arbete, så hoppas jag att jag kommit en bra bit närmare slutmålet 🙂
Moscow Baby är en relationsthriller. Jacob och hans prins är beredda att gå långt i sin önskan att få barn, mycket långt. Inte ens ”olyckan” som nästan kostade Jacob livet sätter stopp för deras planer. När döden når ikapp dem är det redan för sent …
Man får väl lov att ta till sig det man önskar? Jag har just fått en ny recension av Att raka en zebra 😉 Sanningen är den att recensionen är minst sagt blandad. Bengt Held gillar inte allt, och det får jag självklart acceptera.
Bengt tycker bland annat att min relationsthriller inte har några thrillerelement. Jag kan förstå det han säger. Att raka en zebra är ingen thriller i vanlig mening, och Bengt är inte den förste som anmärkt på det. Det är helt klart en tanke att ta till sig inför Moscow Baby. Att raka en zebra är en relationsroman med thrillerinslag (tycker jag fortfarande själv ;-).
För den som vill läsa hela recensionen kan man klicka här. Jag tar till mig vad Bengt säger och kommer att se till att Moscow Baby har betydligt mindre av de debutantmisstag som han pekar på.
Samtidigt tar jag förstås till mig allt det goda i Bengts recension:
”Trots det ska öppet homosexuelle författaren Håkan Lindgren inte avfärdas. För när det gäller hantering av svenska språket är han bra – ibland mästerlig – trots att han sedan länge bor i Frankrike. Miljöskildringarna av Paris kanske inte är perfekta litterärt men de ger en känsla att man är i staden. Bäst är han i detaljerna – de där sakerna som vi människor känner igen. Saker i vardagen som vi gillar och ogillar.”
”Trots att Lindgren är lika duktig på svenska språket som Jonas Gardell.”
Som sagt, med dessa ord låter jag mig inspireras och det övriga visar var jag kan bli bättre. Med stor spänning väntar jag på vad mina testläsare skall tycka om ”Moscow Baby” … Redan ikväll skall jag sätta igång att läsa den utskrivna versionen 😉
Novellantologin Över en vinterfika kommer ut i början av december, lagom till jul och är en perfekt julklapp till läsglada vänner och familjemedlemmar. 33 författare (Läs mer om oss alla i albumet på Aritons Facebook-sida) har skrivit varsin berättelse om livsförändring och jag tror att jag vågar utlova en härlig samling historier som trots ett gemensamt ämne bjuder på massor av olika perspektiv. Spännande!
Min novell heter Ryska dockor. Min tolkning av livsförändring kan du alltså läsa i den här antologin 😉 Jag signerar gärna boken och skickar den till dig. Boken är inbunden och jag skickar den till dig signerad för 200 kronor, inklusive frakt.
Jösses, vilken känsla. I går skickade jag som sagt iväg Moscow Baby till mina testläsare. Jag skall nu själv läsa den på papper, för att få en annan känsla än den man får på datorn. Också det känns spännande 😉
Men vad skall jag nu göra på morgonen, när jag sitter på kontoret strax efter klockan sex, min egentid när jag skriver och marknadsför? Jag har ett par hemliga projekt, som jag absolut skulle kunna ta tag i och komma vidare med. Det lockar, det gör det verkligen.
Men jag har också den mindre hemliga ”bok nummer tre”. I motsats till Att raka en zebra och Moscow Baby, liksom min novell Ryska dockor i antologin Över en vinterfika som kommer ut på Ariton Förlag i december, så är historien helt fristående.
En fallen man är arbetsnamnet. När jag plockar upp den senaste versionen på datorn ser jag att den är daterad nästan exakt för två år sedan. Jag har redan kommit en bit, 180 sidor och cirkus 70.000 ord. Halvvägs, med andra ord, om man utgår från att allt jag skrivit är bra … Det gör jag inte! Medan jag skriver det här inser jag att jag måste, jag vill, ta tag i det här. Nu!
Historien? Än vill jag inte säga så mycket, mer är att den utspelar sig helt och hållet i Göteborg. Jag använde mig av den när jag gick en skrivarkurs hos Leffe Grimwalker (då Leffe Delo) på Skrivsidan. Det var innan Att raka en zebra kommit ut. ”Det luktar utgivning”, sa Leffe då. Tack Leffe! Det motiverade mig oerhört och fanns i bakhuvudet när jag skickade in Zebran till Hoi Förlag.
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA
Så nu kör vi på En fallen man ett tag, tills det är dags att finjustera Moscow Baby 😉