Det är förstås inte första gången rykten cirkulerar om Camilla, så varför skulle jag ens skriva om dem här?
Kanske för att min roman & ljudboksserie Spökskrivaren figurerar i artikeln som dök upp gårdagens Stoppa pressarna. ”Han är Camilla Läckbergs hemliga spökskrivare”, står det. Nej, det är inte mig som journalisten Per Nilsson refererar till, utan författaren Pascal Engman, men det skrivs om tidigare rykten som cirkulerat i pressen och där både Spökskrivaren och jag varit med.
Så här står det i artikeln:
”Ryktena tog även fart som en följd av den satiriska romanen ”Spökskrivaren” av författaren Håkan Lindgren.
Camilla Läckbergs dåvarande PR-rådgivare instruerade henne att ta lätt på det hela i det offentliga och skratta bort det – på så sätt skulle hon te sig mindre ”skyldig”.
– Den är underbar, så jävla rolig, sa Camilla Läckberg om parodin där den framgångsrika deckarförfattaren Milli Månsson lever med en ung atlet och säljer miljontals böcker över världen.
Som bekant är Camilla Läckbergs unge make en framgångsrik MMA-fighter.
Camilla Läckberg talade vid den här tiden om att Pascal Engman arbetat som hennes redaktör – han har dock, till skillnad från andra, inte tackats i förordet till hennes böcker.
Camilla Läckberg spekulerade även i att ryktena uppstått som en följd av ”avundsjuka”.
– Ja, men det tror jag. Precis som med artistbranschen så är det här en bransch när det blir mycket snack och avundsjuka. Och jag tar ju plats på gott och ont.
Uppgifterna om Pascal Engmans roll som spökskrivare har dock förekommit långt innan ”Spökskrivaren” kom ut och nu kan Stoppa Pressarna avslöja vad det var som satte igång ryktesspridningen om det hela.”
Läs artikeln i sin helhet för att få veta mer 😉
Nu är hemsidan för Hoi Agency lanserad. Så här säger pressreleasen:
”Hoi Agency, en del av Hoi Publishing, har idag lanserat sin hemsida www.hoi-agency.com och tar därmed ett viktigt steg i att presentera den stora rättighetskatalogen. Agenturen har nu också startat sina första förhandlingar om försäljningar av bokrättigheter till utlandet. 18 – 20 april är det dags för London Book Fair 2023 😉
Som tidigare kommunicerats har Hoi Agency under det senaste halvåret byggt upp katalogen av författare och titlar som agenturen representerar på global basis. Idag lanserades också agenturens hemsida som den närmaste tiden kommer att fyllas på med väsentligt fler författare och titlar. Samtidigt meddelas att agenturen har startat förhandlingar om försäljning av fler bokrättigheter till utlandet.”
OBS! HOI AGENCY’S HEMSIDA ÄR JUST NU UNDER ARBETE. ALL INFORMATION PÅ DEN ÄR DÄRFÖR INTE TILLGÄNGLIG, MEN HÅLL UT, SNART ÄR ALLT PÅ PLATS.
Sidan är på engelska (förstås, eftersom syftet är att nå utanför Sveriges gränser). Skuggan av paradiset är en av de böcker som man arbetar aktivt med. Så här står det om The Shadow of Paradise.
Two boys switch places at birth, a deliberate act by their father. Twenty years later, one boy searches for his ancestry as he struggles to make amends.
Count Archibald’s wealthy wife and junkie mistress each give birth to a son by chance on the same day. When the Count discovers that the son his wife has given birth to has severe facial deformities, he decides to exchange the children.
Handsome Hampus grows up as the Count’s son, with a silver spoon on a fine estate. The fact that he’s gay doesn’t quite fit in with the conservative family; otherwise, everything is almost perfect.
Dante grows up an outsider because of his looks and his rumoured mother. Unfortunately, she is not very present, and Dante often curses his existence on the shady side of life. Then, as a teenager, something happens that makes him search for his origins and suspect that the Count might be his father. Now begins the quest for redemption. Soon a plan starts to take shape: Dante is about to enter a noble family. Whatever the cost.
OBS! Det ”uppdaterade” engelska omslaget är det jag som lekt fram. Cecilia Pettersson på Pica Pica Design Studio är den som gjort det riktiga.
Förra året deltog familjen och jag i en serie intervjuer som resulterade i boken ”Surrogacy Stories – 20 extraordinary journeys to parenthood”. Boken är utgiven i Australien och finns att beställa på Barnes & Noble, eller på Amazon.
Häromveckan kom en recension om boken på The Progress Educational Trust (PET), Bionews från Dr Kirsty Horsey, Senior Research Associate på London Women’s Clinic, och som forskat om surrogatmödraskap under 25 år.
Dr Kirsty Horsey säger bland annat:
”I have been researching surrogacy for 25 years and, in that time, it’s always been hard to find personal accounts of what undertaking surrogacy is actually like – other than the odd feature in the newspapers. There aren’t many books detailing personal stories of surrogacy, especially recent ones, and certainly none with many and varied – and raw – accounts of different, intimate journeys.”
”However, what the book also illustrates very clearly is that no-one seeks out surrogacy as their first choice. The stories indicate plainly that for those who are medically or socially infertile, the process of even getting to the point where surrogacy becomes the only option, let alone the surrogacy journey itself, can be a struggle. We are given true insight into the mental, physical – and in many cases financial – tolls surrogacy places on people and their relationships.”
”It truly illustrates the pain experienced by intended parents, and the bravery and empathy of surrogates. And one thing it reinforces for me is that much of the pain and heartache could be – at the point of deciding on surrogacy at least – ameliorated if countries have a legal route whereby their citizens who need to access safe and ethical surrogacy can do so, whether at home or abroad.”
”Reading the book draws you in to the personal and often difficult journeys of those who have navigated surrogacy; it relishes the highs while not shying away from the lows, or the emotional and bureaucratic complexity, or the challenges faced. While obviously helpful for (potential) intended parents and surrogates to read, especially those seeking overseas arrangements (not least because of the information in the Appendix), I hope this book is also read by people who are ambivalent about surrogacy.”
Det var svårt att välja stycken att ta med i detta inlägg. Läs gärna hela recensionen, den ger många tankar och en i mitt tycke intelligent och nyanserad syn på surrogatmödraskap.
Bilden i Dr Kirsty Horsey’s recension är gjord av Dr. Christina Weis
P.S. Boken, om än inte recensionen, tar också upp Moscow Baby, som är en romantiserad berättelse om två män som väljer att skaffa barn via surrogatmamma i Moskva, ”based on a true story.”
Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike.
Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll.
Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.
Min dotter Maïa har länge bett mig skriva en bok som hon kan läsa och jag har alltid velat göra just det. Hon är nu nio och fyller tio till hösten, så att skriva en bok för åldern 9 – 12 känns fantastiskt roligt. Det blir också lite enklare, när det inte behövs bilder eller teckningar som för yngre barn 😉 Maïa tycker nog att jag skulle kunna klämma in en bild eller två ändå, vi får suga på den karamellen ett tag och se var vi hamnar …
Självklart diskuterar jag handlingen med Maïa. Hon har godkänt storyn (vilken tur) och är ett ständigt bollplank till var handlingen ska utspela sig, vad karaktärerna ska heta och andra detaljer. Av bilderna att döma, skulle man kunna tro att det handlar om hästar eller hjortar, men så lätt blir det inte att gissa … En häst ändå har en viktig roll i historien, liksom en dovhjort, men det blir inga scener i stall eller ridskolor (det finns det andra som skriver om så mycket bättre än jag).
Boken handlar om Maïa – inte min dotter, men någon med samma namn och som får låna en del karaktärsdrag från henne. Någon är försvunnen, någon som står Maïa nära. Av olika anledningar tvingas Maïa själv ge sig ut att leta. Hon får hjälp från oväntat håll, men frågorna är så många och vägen dit de måste ta sig är lång och minst sagt oklar. Ska de lyckas?
Bilden i toppen av inlägget Bénédicte ARROU-VIGNOD från Pixabay
I dag, 21 februari, när alla sociala medier säkerligen kommer att svämma över av foton på semlor (jag kommer också att äta åtminstone en 😉 ), är jag extra nöjd. Jag har nämligen skrivit och redigerat klart manus till min sjätte roman, och skickat in det till förlaget!
Dessutom börjar förstås bokrean i dag, så vänta dig ett par tusen bilder på det också … Apropå den, hittar du bland andra Att raka en zebra, Moscow Baby och En fallen man till pangpriser hos Bokus 🙂
Men som sagt, i dag tänker jag mer på nästa bok. Titeln är satt men än så länge hemlig. Jag kan i alla fall säga att det den har bra melodi och att den till och med rimmar, så kort den är.
Den här gången är det hos Bookea det händer, precis som det gjorde för Spökskrivaren. Som bilderna avslöjar har det med musik att göra, men inte bara. Jag lovar att det händer mycket i den här berättelsen, och bokens huvudperson gör en resa på fler än ett sätt. Jag längtar efter att avslöja mer; den som väntar på något gott (och då menar jag inte bara semlor) …
Marianne Ahrne blev historisk när hon som första kvinna vann en Guldbagge för bästa regi 1977 (Källa: Wikipedia). Jag är så oerhört glad och stolt att få arbete med Marianne, och hoppas givetvis att det ska föra med sig fantastiska saker.
Marianne Ahrne, som nu skriver grundläggande filmsynopsis till Skuggan av paradiset, klassar den som ”Svart komedi med touch av melodram och mordhistoria.”
Mikael Törneman, CEO Script46AB, har skrivit en artikel på LinkedIn om vårt samarbete. Så här inleder han: ” Jag är mycket glad att meddela att ännu en högst intressant roman från Hoi Publishing har signats av Script46. Den här gången är det Håkan Lindgrens ”Skuggan av paradiset” som blivit föremål för vår uppvaktning. Det är Lindgrens femte roman och släpptes på senaste bokmässan i september förra året.”
Läs hela artikeln här.
Om du glömt vad Skuggan av paradiset handlar om, kommer här lite information:
Greve Archibalds förmögna hustru och hans knarkande älskarinna råkar föda varsin son på samma dag. När greven till sin förfäran märker att sonen hans fru nedkommit med har grava missbildningar i ansiktet bestämmer han sig för att byta ut barnen. Den vackre Hampus växer upp som grevens son, med silversked på det fina godset. Att han är gay stämmer inte helt in i bilden av den konservativa familjen, men utöver det är allt så gott som perfekt.
Dante växer upp i utanförskap på grund av sitt utseende och sin ryktesomsusade mamma. Hon är inte särskilt närvarande och Dante förbannar ofta sin tillvaro på livets skuggsida. I sena tonåren inträffar något som får honom att söka efter sitt ursprung och ana att greven kanske är hans far. Nu startar jakten på upprättelse. Snart börjar en plan ta form, Dante tänker ta sig in i den fina familjen. Till varje pris.
Håkan Lindgren är tillbaka med en smått skruvad roman där frågan om hur miljön påverkar en människa löper som en röd tråd.
Håkan Lindgrens femte bok sedan debuten 2015 är en episk underhållningsroman med dunkla bottenstråk. /…/ Historiens många oklarheter och oväntade vändningar skapar spänning åt läsningen.
BTJ-häftet nr 16, 2022. Lektör Kristofer Flensmarck
Vi har bara ett barn, maken och jag, och vi har aldrig haft några andra (om man inte räknar våra brorsbarn, förstås). Vår dotter Maïa är vårt allt. Min man blev officiell pappa när hon föddes och ingen har någonsin ifrågasatt det. Franska myndigheter misstänkte dock surrogatmödraskap när Maïa föddes i Moskva, och ställde därför till en hel del problem när vi skulle se till att Maïa blev erkänd som fransk medborgare. Det tog tre år. Som tur var fick vi i alla fall efter mycket om och men lov att lämna Moskva och åka in till Frankrike när Maïa var två månader. På självaste Lucia kom Maïa till Paris.
I franska myndigheters ögon var jag länge ingen i förhållande till Maïa. Vi bodde tillsammans som en familj, skola och sjukvård var inga problem, eftersom maken och jag hade vår relation, och Maïa var hans, också på papperet.
Efter många år, när Alexandre och jag gift oss, ansökte jag om att få adoptera Maïa. Det tog ett år innan jag blev pappa också hos franska staten.
Så flyttade vi till Sverige i slutet av mars förra året. Att Skatteverket skulle godkänna vår familj var för oss en självklarhet. Maïa skulle per automatik bli svensk medborgare och hon skulle få det dubbla efternamn, bestående av makens och mitt respektive efternamn, som vi bestämt och som stod angivet i de franska adoptionspapperna.
När vi tre månader efter det att vi skrivit in oss fick brev från Skatteverket, höll vi på att gå i bitar. Alexandre godkändes förstås som Maïas pappa, men det gjorde inte jag. I stället folkbokförde man vår ryska surrogatmamma som andra vårdnadshavare för vår dotter. Jag var på nytt ingen, mer än Alexandres man och någon som bodde på samma adress som Maïa. Vad skulle hände om vi behövde båda föräldrars underskrift på någonting? Hur skulle vi kunna kontakta vår ryska surrogatmamma som vi inte ens i vanliga fall har någon regelbunden kontakt med? Att hon bor på gränsen till Ukraina och säkerligen har fler och större bekymmer än vi någonsin kan föreställa oss, gjorde inte saken enklare. En tvist om folkbokföring måste förefalla som ett drömscenario jämfört med vad hon och hennes familj just nu genomlider.
Utan att på något sätt vilja ta fokus från vår surrogatmammas situation, var det här inte hållbart för oss. Och vad skulle jag ta mig till om något hände maken? Vilka rättigheter skulle jag då ha för Maïas liv och uppväxt? Maïa blev för övrigt av Skatteverket inte heller godkänd som svensk medborgare, och inte heller folkbokförde man henne med hennes dubbla efternamn (vi hade inte hunnit skaffa nytt franskt id-handling med dubbelnamnet och de papper vi kunde tillhandahålla, ansågs ha lågt ”bevisvärde”).
Vi överklagade givetvis, med ett långt brev där vi la fram alla tänkbara argument. Vi bifogade de dokument vi hade som skulle kunna stärka vårt fall. Och sedan väntade vi …
Dan före dan, alltså den 23:e december, åkte vi till mamma i Växjö. Min egen pappa hade gått bort ett par veckor tidigare och vi hade sorgen efter honom att bearbeta. December var ingen lätt månad.
Precis när vi körde in i Växjö, fick jag mejl från Förvaltningsdomstolen, som var ansvariga för överklagandet av Skatteverkets tidigare beslut. Jag bad till högre makter och försökte intala mig att de väl ändå inte skulle skicka ett avslag dagen innan julafton …
De hade inte godkänt hela överklagan, men de hade godkänt det viktigaste. Jag är på nytt pappa till Maïa, tillsammans med Alexandre. Vi två är Maïas föräldrar och vårdnadshavare. Man godkände henne inte som svensk medborgare och inte heller ville man ge henne ett dubbelt efternamn, men i slutet av domen angav man att man kan söka det första via Migrationsverket och det andra via Skatteverket. Det får bli nästa steg i processen, mindre bråttom än mitt föräldraskap.
Jag var just inne och tittade under Mina sidor hos Skatteverket; nu är det klart och just denna lilla mening får mig tårögd (och förstås vad som står därefter) <3
Så har man alltså gått och blivit med litterär agent, och inte bara med ett utan med två avtal. Hoi Agency, som är en del av mitt förlag Hoi Publishing, ska hjälpa mina böcker att hitta ut i världen, genom att finna förlag i olika länder som vill ge ut mina verk. Så spännande att få den här chansen, och förstås att utöka arbetet med det förlag som varit med mig från första början, inte bara sedan Att raka en zebra kom ut 2015, utan för alla noveller jag skrev dessförinnan (och därefter).
Dessutom kommer Hoi genom sitt samarbete och partnerskap med Script46, arbeta för att min senaste bok, Skuggan av paradiset, får en chans att bli filmatiserad.
Att man har en agent är förstås ingen garanti för varje sig utgivning utomlands eller för att en bok blir film eller teveserie, men det är fantastiskt att ha någon som arbetar för att det ska hända.
Så här säger Hoi i dagens pressmeddelande:
Pressmeddelande
Stockholm 2023-01-10
Skuggan av paradiset: Hoi Agencyrepresenterar Håkan Lindgren
Hoi Agency har skrivit representationsavtal med författarenHåkan Lindgren och kommer att arbeta med hansbokrättigheter på global basis inklusive rättigheter inom rörlig media i samarbete med Script46. Detta kompletterar de tidigare förlagsavtalen på Lindgens smarta och intressanta romaner för utgivning i Sverige.
Håkan Lindgren har etablerat sig som en författare med en stark fanbase och historier som väcker mycket intresse. Romaner som En fallen man, Spökskrivaren och nu senast Skuggan av paradiset innehåller alla spännande litterära grepp och kittlar läsarnas sinnen.
Hoi Agency bygger vidare på sitt stall av intressanta författaregenom representationsavtalet med Håkan Lindgren. Samarbetet mellan Hoi Agency och Script46 AB förstärks samtidigt ytterligare. Script46 är scoutingbyrån för manus till film- och tevebranschen, som Hoi blev delägare i under hösten.
”Vi har arbetat länge med Håkan Lindgren och det gläder mig att se hur hans författarskap stärks med varje ny bok. Hoi Agency i samarbete med Script46 har här riktigt spännande möjligheter att sprida dessa fantastiska historier till en ännu bredare publik”, säger Lars Rambe, VD för Hoi Publishing och ansvarig för Hoi Agency.
”Jag ser fram emot det utökade samarbetet med Hoi Agency och de möjligheter det kan föra med sig för mig och mina böcker. Hoi står för den typen av innovation och nytänkande som förlagsbranschen behöver”, säger Håkan Lindgren.
Skuggan av paradiset släpptes precis lagom till Bokmässan (i slutet av september), som planerat, och det var fantastiskt. Men det är svårt att fixa releasefest i samma veva. Oktober var fullbokat med en massa annat, så festen skulle bli i november. Men, Alexander Erwik, min ständige festarrangör, fick covid, och vi var tvungna att ställa in. Det var samma vecka som snökaoset i Stockholm, med flera gäster som inte vågade ta sig in till stan av rädsla för att inte komma hem igen.
Så blev det bestämt att göra det i tisdags, på självaste Lucia. Den 13:e december är en särskilt dag för familjen, det var dagen då vi kom hem från Moskva till Frankrike med vår Maïa 🙂
December är en svår månad, med många andra event, och Lucia är ett av dem. Det var (och är forfarande kallt), vilket gör att somliga hellre stannar hemma i stugvärmen.
Ändå blev det ett fantastiskt lyckat event på mysiga Delibaren i gamla Brygghuset vid Odenplan. Som vanligt hade Alexander bjudit in massor av trevliga och spännande gäster, så stämningen var hög från första stund. En stund in på kvällen blev det högläsning och publiken såg ut att tycka att boken lät riktigt spännande (och många av gästerna kunde gå hem med läsning både till sig själva och som julklapp till någon kär).
Foton: Daniel Ahlberg
En sak jag älskar med tillställningar som den här, är alla nya (och gamla) kontaktar, samtal, skratt och spännande möten. Sådant lever man länge på! Inte utan att man får ta med det i planeringen medan man filar på nästa bok (som för övrigt ligger hos min testläsare Åsa Ringdahl, som skoningslöst kommer att läsa och tycka till, så att det hela blir minst ett par snäpp bättre) 😉
Min gode vän och musiker André Fernandez släpper i januari 2023 äntligen sitt första album på engelska – congratulations!
Redan för ett år sedan släppte han ju Streets of my mind som musikvideo. För den som missat det, finns den bland annat på YouTube.
Jag skrev texten till Streets of my mind redan 2006, efter att ha skrivit ett par texter till min vän, sångerskan Indra, och sedan arbetat en del med att översätta franska låttexter till engelska. Det här var första gången jag skrev en text, och någon sedan satte musik till den, i stället för tvärtom. En otrolig upplevelse, nästan som att se sitt manus bli till en bok.
Förra året, när Streets of my mind kommit ut på YouTube, lät jag den bli som ett ledmotiv till Spökskrivaren, min ljud- och ebokserie som släpptes i tio delar (och som just kommit ut i samlingsvolym). Så roligt när olika medier kan interagera 😉
Nu har André spelat in en kort a cappella-version på TikTok (länken går till Vimeo där jag sparat ned videon) – in och lyssna, den är så cool 🙂