Provläs “Att raka en zebra”

0080-ZEBRA-OMSL-HOIVictors värld rasar när hans flickvän lämnar honom efter nästan tjugo år tillsammans. När han kokande av svartsjuka spionerar på henne hamnar han oväntat i en ny relation, så långt ifrån hans tidigare verklighet att han bara vill springa.

Jacob går från förhållande till förhållande, i ständig jakt på den stora kärleken. Har han äntligen hittat den? Men hans drömprins ställer ultimatum om att skaffa barn för att de ska flytta ihop. Jacob säger att han blivit vaccinerad mot barn, men prinsen ger inte upp. Hur långt är han beredd att gå?

En dag får Jacob ett samtal som talar om att hans bästa vän och hans fru blivit mördade. När han får veta att de i sitt testamente önskar att Jacob ska ta hand om deras tvåårige son blir allting riktigt komplicerat …

Att raka en zebra är en relationsthriller, ett drama där känslorna till en början kan tyckas klassiska, men som snart utvecklas till besatthet.

 

Provläs Att raka en zebra, exempelvis på provläs.se eller direkt på bokus.com

 

Här kommer ett utdrag ur första kapitlet:

Jacob tittade på honom innan han vände blicken mot de fördragna fönstren. Var det slut nu? Skulle livet de byggt upp tillsammans ta slut på ett sådant löjligt och simpelt sätt? En främling i baren. Vilken kliché. Vilken satans jävla klyscha. Vem var den största tönten här? William som inte kunde hålla fingrarna i styr, eller han själv som inte redan slängt ut honom?

   ”Men säg nåt då”, bad William.

   ”Vad fan vill du att jag ska säga? Att det inte gjorde nåt? Att det kan hända oss alla? Well, fat chance for you, darling. Det händer inte oss alla. De flesta av oss har tillräckligt mycket karaktär för att inte låta nån sticka in tungan i munnen på oss. Men inte du, tydligen.”

   ”Men inget annat hände. Jag lovar.”

   ”Inget annat? Så du tycker att det du just har berättat inte betyder nåt? Att när jag gav dig en kyss när du kom hem och troligtvis fick saliv från en okänd men stenkåt pianist i munnen, så spelar det ingen roll? Ursäkta, jag måste gå och borsta tänderna och ta mig en dusch. En riktigt lång dusch. Och du gör bäst i att hålla dig därifrån.” Jacobs blick var mörk när han lämnade William med de smutsiga tallrikarna.

   ”Fuck, fuck, fuck”, hörde han bakom ryggen. ”Fucking bloody fuck!”

   När Jacob efter en lång och varm dusch lade sig i sängen kände han sig helt urlakad. Ändå reste han sig lika snabbt igen. Han rev loss alla sängkläder och bytte dem mot dem han köpt på mellandagsrean men som av någon anledning blivit liggande. De bar garanterat inga spår av William, inte av alla deras år tillsammans och inte av någon pianostämmare med billigt rakvatten.

   I morgon var det söndag. Han skulle definitivt inte tillbringa den med William. Helst ville han träffa Annika, tillbringa dagen med sin älskade syster. Men Annika hade inte pratat med honom på över sjutton år. Var det honom det var fel på? Var det hans fel att människor han älskade betedde sig som de gjorde? Drev han dem till det, var det han som på något vridet sätt fick dem att handla som idioter? I Annikas fall var han väl inte helt oskyldig, det måste han erkänna, men hur många gånger måste han be om ursäkt?

Och hur många gånger skulle han tvinga William att be om förlåtelse för det som just hänt, innan han tog honom till nåder igen? Kunde han glömma vad som hänt i kväll och gå vidare? Vem sa att William överhuvudtaget ville ha honom tillbaka? Han kände stupet öppna sig, ett djupt svart hål, och han föll.