Äntligen är det dags för Moscow Baby i pocketformat. Historien är förstås densamma och omslaget också, men nu har fram- och insidan uppdaterats med utdrag ur fina recensioner och dessutom med ett av de kanonfina foton som min gamla kompis Peter Cederling tagit.
Dessutom kan du läsa min novell Soldier, en annorlunda historia (minst sagt 😉 )
Finns att köpa hos alla näthandlare, liksom förstås på förlagets egen webshop. Om du vill lyssna (eller läsa) finns boken förstås också på Storytel, Nextory, Bookbeat m fl.
21 september är det dags! En fallen man, min tredje roman, kommer och jag hoppas att få chansen att presentera den på Bokmässan i Göteborg.
Ett stort tack till fantastiska Cecilia Pettersson på PicaPica Design som gjort alla mina omslag! Hon har verkligen fångat mina tankar om både form och färg, den är annorlunda än de tidigare två, ändå har hon behållit ”Håkan Lindgren-andan”.
”Oscar hamnar i koma efter ett fall från sjätte våningen på hotellet där han jobbar. När han vaknar upp på sjukhuset inser han att han inte alls är vaken – åtminstone inte utåt sett. Alla tror att han är djupt försjunken i koma, han kan varken röra sig eller tala. Men han hör allt som pågår omkring honom. Alla beklaganden och bekännelser från besökarna som dyker upp i sjukrummet. Snart börjar han ana att fallet kanske inte alls var en olycka. Visst har han inte varit Guds bästa barn, men det innebär väl inte att någon skulle vilja döda honom? Han förstår att polisen har lagt ner utredningen, men hans syster Kitty är fast besluten att ta reda på vad som verkligen hänt Oscar.
En fallen man är en nervkittlande roman som utspelar sig både ”inom lyckta dörrar” och utanför dem.”
I slutet av 2008 bestämde maken och jag att vi skulle försöka skaffa barn via en familjejurist och surrogatmamma i Moskva. Efter nästan fem år, i oktober 2013, föddes vår underbara Maïa. Två månader senare var vi hemma på fransk mark och vardagen som barnfamilj kunde börja på riktigt. Trots att Maïa har två pappor har vi alltid känt oss som vilken familj som helst. Vi ÄR som vilken familj som helst!
Fransk administration kan dock ta lite tid. Maïa fick vänta i drygt tre år innan hon blev ”godkänd” som fransk medborgare, trots att maken, som är biologisk pappa, är fransman. Vi gifte oss för övrigt inte förrän det var klart, eftersom vi inte vill störa systemet genom att ändra på några som helst detaljer i familjebilden.
I oktober 2018 körde vi igång adoptionsprocessen. Jag, som inte är biologisk pappa, har utan den inga lagliga rättigheter om något skulle hända. Man vill ju inte måla fan på väggen, men visst måste man se om sitt hus och vara beredd på allt.
Vi tog kontakt med en advokat, densamma som hjälpte oss att få inresetillstånd för Maïa till Frankrike från Moskva 2013, och samlade ihop alla papper som behövdes, ryska sådana med notariestämplade översättningar om surrgoatmammans medgivande till adoption och flera andra dokument. Familj och vänner fick hjälpa till och skriva intyg på att jag var en bra pappa, vi fixade ett fotoalbum som visade att jag funnits med i bilden sedan Maïa föddes, med mera, med mera.
Så gick tiden, tills vi en dag fick ett mejl från advokaten som sa att domstolen saknade viktiga originalhandlingar. Panik! Jag som skickat in allt – hade de kommit bort? När advokaten och jag sedan mindes att vi som försiktighetsåtgärd behållit vissa papper tills vidare, och att det var just dessa som efterfrågades, kunde vi andas ut igen. Sedan största möjliga tystnad ytterligare ett halvår eller så.
Tills i går … I dag ringde advokaten och talade om att adoptionen gått igenom! Jag är nu pappa också på papperet 🙂 Om något skulle hända kan ingen ifrågasätta mina rättigheter. Självklart förändrar det inte det allra viktigaste – kärleken till vårt barn. Vi älskar Maïa mest av allt och det kan ingenting ta ifrån oss. Love is love is love!
Maken och jag var i Neapel förra veckan. Inget coronavirus där enligt pressen och vi känner oss säkra på att inte ha smittats, men hur som helst sitter jag i karantän och arbetar hemifrån under två veckor. Vi får fira tillsammans, Maïa, maken och jag. Och fira ska vi 🙂
När min kära redaktör Joanna läst manus första gången och skickade det tillbaka med kommentarer och förslag på förbättringar var det med blandad förskräckelse jag läste vad hon skrivit. Jag var tvungen att intala mig själv att det verkligen var för mitt och manusets bästa som stod i fokus, precis som Joanna intygade, när hon levererade den ena sanningen efter den andra. Märkligt hur sanningarna alltid rörde sådant som inte fungerade …
Det var stundtals inte lätt, men jag tror att det är varje författare dilemma, att stundtals vara övertygad om att det här bara måste få minst ett prestigefyllt litteraturpris och andra stunder bestämma sig att det endast finns en plats för det så kallade alstret och det är papperskorgen, och sedan vara fast i något mellanläge.
Nu är jag i alla fall ganska säker på att resultatet, det jag nu skickat in till Joanna för en andra runda, är flera snäpp bättre än det första. Men, kanske tycker hon i stället att jag snurrat till det ordentligt och att man nu går vilse från sidan ett och aldrig hittar ut från den snåriga skog som mitt manuset utgör …
Skönt är det hur som helst att vi började långt tidigare än förlagets tidsschema. Hela denna första runda, som åtminstone normalt sett är den längst och svåraste, är klar innan vi ens uppmanats att börja. Det ger hopp 😉
Jag har också äntligen fått träffa Joanna. Vi fikade, pratade i ett par timmar och hade fantastiskt trevligt. Vi mejlar en hel del och har lika trevligt där. Jag är otroligt nöjd att ha fått just Joanna som min redaktör!
Förlaget och jag har också suttit ned och diskuterat allt från tankar om omslag till processen fram till, och efter, utgivning. Oerhört inspirerande!
Nu går jag in väntans tider medan Joanna och förlaget arbetar, men jag har mycket annat på gång och slipper sitta sysslolös och bita på mina naglar, och tur är väl det.
Jag vet, jag har sagt det förr, men det närmar sig 😉 Den 15:e april kommer Moscow Baby som pocket. Så här säger Lars Rambe, VD på Hoi Förlag, i förlagets katalog för våren 2020:
”Även i april lyfter vi fram ett spännande och högaktuellt ämne när vi ger ut Moscow Baby av Håkan Lindgren i pocket. Hur fungerar det här med surrogatmödraskap egentligen och vilka risker innebär det för ett gaypar att åka till Ryssland, ett av världens mest homofoba länder, för att skaffa barn? Håkan har skrivit en spännande relations- roman som öppnar en helt ny värld för många läsare.”
Maken och jag påbörjade vår resa till att skaffa barn via surrogatmamma 2008, alltså för mer än elva år sedan. Maïa har nu precis fyllt sex. Det har varit mycket diskussioner kring ämnet under tiden, men jag vet inte om saken kommit särskilt mycket längre. Att ämnet fortfarande är aktuellt råder det hur som helst ingen tvekan om och många är de som fortfarande är barnlösa, både hetero- och homosexuella.
Min förhoppning är att Moscow Baby som pocket ska kunna nå ut till många fler. Om den skulle tas in på exempelvis Pocket Shop vore det alldeles fantastiskt!
Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. De reser till en surrogatmamma i Moskva där homofobin utgör ett ständigt hot, sedan tillbaka till Frankrike där deras tillvägagångssätt kan leda till böter eller fängelse. En strapatsfylld resa med enorma hinder börjar och sätter deras kärlek på prov. Ska de lyckas? Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.
Så här tyckte Nisse Scherman om boken när han läste den inbundna versionen:
”Miljöbeskrivningarna från Paris är så fint målade att jag som har besökt staden känner igen mig och jag är säker på att de som inte har varit där blir nyfikna. Skildringarna från Ryssland är spännande, nästan thrilleraktigt dramatiska. Att Håkan Lindgrens egna erfarenheter av att skaffa barn i Ryssland ligger till grund för romanen är självklart. Jag hoppas att boken också kan vara en stor inspiration för andra enkönade äktenskap i samma situation.” Nisse Scherman
Fler citat från läsare kommer att finnas med på pocketen.
Man skulle kanske kunna tro att när man väl skrivit kontrakt på en bok är det mesta av arbetet gjort. Men icke!
Min redaktör har gjort ett minst sagt gediget arbete när hon läst och kommenterat, när hon kommit med förslag på förbättringar eller helt enkelt talat om vad som inte funkar.
Nu sitter jag och läser igenom, skriver om, lägger till, tar bort och försöker att hitta rätt bland allt som ska justeras och ”rättas till”. Det tar mycket tid och kräver fullständig koncentration. Jag har ett särskilt dokument med saker som jag ska göra, få med eller undersöka, och ett annat med alla referenser på nätet där jag hittar de fakta jag behöver. Alla fel och tankevurpor måste bort, all bristande logik måste fixas, tidsaxeln måste vara rätt, ledtrådar måste läggas in, lagom och på rätt ställen.
På lunchen ska jag till gymmet och springa på löpbandet – min erfarenhet säger mig att det är där jag löser många ”problem”, vi får se om det blir fallet också i dag.
Under våren sätter förlaget igång också med omslag och övrigt material runt boken. Allt måste förstås vara klart inför boksläpp 25 september, precis lagom till Bokmässan och jag har redan kontaktat Alexander Erwik på Erwik Communication inför releasefesten i oktober.
Spännande tider! 2020 lovar mycket roligt och det gäller att ta vara på tillfällena 😉 Och 15 april kommer dessutom Moscow Baby som pocket!
De senaste sju dagarna har minst sagt varit händelserika. För en vecka sedan kraschade datorn, min trogne följeslagare sedan sju år. Det var kanske ”hans” tid nu. Det har varit på g ett par gånger tidigare med bland annat en komplett ominstallation för ett par år sedan, men jag trodde nog att vi skulle få ännu lite tid tillsammans … Jag hade i alla fall gjort back-up på det mesta, om än inte allt …
Ny dator beställd och den här gången gjorde jag som många andra – jag lämnade Windows-världen och köpte mig en MacBook Air. Det ska bli spännande att börja arbeta på ett kanske (delvis) nytt sätt. Jag tänker också göra ett rejält försök att arbete med Scrivener … Att köpa dator med svenskt tangentbord när man bor i utlandet är för övrigt inte lätt. Ingen firma (som jag hittat) levererar till utlandet. Ett stort tack till kollegorna Calle och Casper som hjälpte till med leverans i Stockholm och transport tillbaka till Luxemburg 🙂
Däremellan har vi också firat dotterns sexårsdag! Tårtan var kanske inte världens vackraste, men den var hembakad och faktiskt väldigt god …
Så, igår skrev jag kontrakt för min tredje roman! Det sker som alltid hos Hoi Förlag 🙂 Arbetsnamnet är En fallen man. Utgivningen är planerad till september 2020. Det kan tyckas långt bort, men det är mycket som ska göras dessförinnan. Inte minst kommer Moscow Baby som pocket, lagom till sommarens läsning. MB-pocketen kommer i maj.
Jag hoppas att du fortsätter att följa mig på resan 😉
Jaha, så var den slut: Bokmässan, den vi väntar på ett helt år, som under fyra dagar fyller en författares liv. Vi träffar skrivarkollegor, läsare, branchfolk samt inte minst vänner och bekanta som tittar förbi.
Vi pratar böcker, vi signerar böcker, vi håller i böcker, vi säljer böcker, köper böcker och vi lyssnar på andra författare som pratar om böcker. Och om att skriva dem. CrimeTime Göteborg var en höjdare, liksom Feelgood-scenen. Skådespelaren Alexander Karim och författaren Anna Bågstam var några av dem jag lyssnade på med mycket stor behållning.
En annan av mässans höjdpunkter är författarminglen på torsdagskvällen, inte minst i Bokfabrikens monter. På fredagen är det av tradition vårt eget Hoi som står för VIP-mingel. Mycket frotterande med själsfränder blir det! Många skratt och massor av roliga samtal.
Med kollegor blev det också en del diskussioner om framtida planer. Mycket spännande och om bara ett eller av två av dem går igenom blir det mycket roligt också framöver 😉 Bland det sista jag gjorde på söndagen var att spela in ett kort avsnitt hos Skrivarpodden.
Familjen var hemma i Frankrike och självklart var jag tvungen att köpa med mig någonting hem till Maïa, men vad? Bamse och Mumintrollet har jag redan haft som teman, men nu kom hästen Mulle förbi som en räddande ängel. I väskan ligger nu två signerade Mulle-böcker 🙂
Att sedan Bamse kom förbi och ställde upp på en selfie var naturligtvis en bonus. Kärleken till Bokmässan till trots längtar jag nu så att det gör ont efter familjen.
Ja, som jag redan sagt har jag inget tajt schema för årets Bokmässa, åtminstone inte dagtid. Jag kommer ändå med största säkerhet att hänga en hel del runt Hoi Förlags monter. Där finns alltid en massa spännande och trevliga författarkollegor. Kom dit och häng, du också! Och passa på att köpa några signerade böcker 😉
Hoi finns i monter B07:60, för den som inte redan vet det.
Hos Hoi har jag hittills gett ut två romaner, Att raka en zebra och Moscow Baby. Därutöver har jag skrivit en mängd noveller.
Under fredagen 27/9 finns Ariton Förlag i monter F02:49, på plan 2.
15.00 – 16.30 blir det release för Skriv om ditt liv, där jag alltså medverkar och berättar lite om hur Moscow Baby kom till, både om bakgrunden till varför jag skrev den, om varför jag skrev den som en roman och inte som en självbiografi, och hur jag tänkte när jag faktiskt skrev.
Moscow Baby kan man som sagt sedan köpa hos Hoi.
Hos Ariton har jag medverkat i totalt sex olika antologier. Den senaste, innan Skriv om ditt liv, var Över en regnbågsfika.
Med risk för att bli tjatig hoppas jag verkligen att vi ses där 😉
Under årets Bokmässa (26 – 30 september) kommer jag inte ha någon egen bok med, men jag deltar i Skriv om ditt liv på Aritons Förlag. Det blir för övrigt releasefest under Bokmässan för den som missat det – varmt välkommen till plan 2 och monter F02:49 fredag 27 september kl 15 – 16.30!
I övrigt tänker jag glida runt, njuta och inspireras. Med datorn i ryggsäcken ska jag passa på att ta kraft av all kreativitet bland både författare och besökare. Min nästa roman är snart färdig att skickas till förlag och kanske kläcker jag den sista briljanta (?) idéen just på mässgolvet.
Dessutom har jag en del spännande möten på gång, både med skrivarvänner och icke-skrivarvänner. Det blir mingel (erfarenheten säger att det blir fler än ett) och det blir förlagsmiddag.
Ses vi där?