I år fyller Stockholm Pride 25 år och är enligt uppgift Sveriges äldsta festival. Vi firar mångfalden och fortsätter kampen för att alla ska vara accepterade för den man är, vilket tyvärr fortfarande inte är fallet. Att bara vara en ”vanlig gay man” har förvisso (i Sverige men långt ifrån överallt) blivit ganska main stream, plain vanilla eller hur man nu vill uttrycka det, men för så många andra (transsexuella som ett exempel), är det fortfarande svårt att vara sig själv och att inte behöva förställa sig, att inte bli betraktad som något annorlunda och ett för vissa störande inslag i deras ordnade vardag.
I onsdags var det invigning av Pride Park. Erwik Communication hade ordnat med champagnebar och mingel, men innan dess blev vi (familjen och jag) haffade av Rapport och tillfrågade om hur vi ser på lördagens Prideparad med den potentiellt ökade hotbilden efter koranbränningar och vad det fört med sig i synen på Sverige och eventuella hämnd aktioner från dem som anser sig skymfade. Diskussionen om koranbränning är en diskussion i sig, som jag inte tänker utveckla här (även om jag har min syn på polisens tillstånd till den sortens aktiviteter).
Den stora behållningen för Maïa (vår dotter, snart tio år) var just mångfalden, alla färger, all glädje, att få träffa Tusse och andra extravaganta personligheter (och en enhörning, tillsammans med vår vän Tannaz, som pricken över i:et). Om vi de facto tar oss in till stan för att se på paraden på lördag återstår att se, men jag hoppas att Pride fortsätter att existera som det gör i dag, även om den ultimata förhoppningen förstås är att det en dag inte ska behövas.
Men, när Italien 2023 bestämmer sig för att avregistrera icke-biologiska föräldrar från födelsecertifikat/ personbevis, vilken innebär att dessa föräldrar inte längre har rätt att hämta sina barn från skolan eller att ta med dem på läkarbesök, inser man att vunnen terräng så oerhört snabbt kan raseras …
Nej, tyvärr kommer Pride-verksamheten att vara nödvändig en lång tid framöver.
Bilder från Rapport, SVT1 (19.30-sändningen från 2 augusti 2023).
I dag fick jag äran och nöjet att vara med i Mama Mia Regnbågspodd. Med tanke på dagens snöoväder, var det nog tur podden spelades in för ett par veckor sedan 😉
Dagens avsnitt handlar om surrogatmödraskap i allmänhet och min familjs resa mot föräldraskap i synnerhet. Lotta och Karin som driver podden hade också läst Moscow Baby, som de tyckte mycket om och som de sa ”var första gången de läst en skönlitterär historia om två killar som ställs inför frågeställningen om att skaffa barn tillsammans och vilka val som faktiskt finns”.
Gå gärna in och lyssna, jag tycker själv att det var både roligt och trevligt, mitt i allt det allvar som surrogatmödraskap kan föra med sig. Naturligtvis talar vi också om regnbågsfamiljer och jämför Frankrike, där vi bodde tills helt nyligen, och Sverige, där vi nu bor.
Podden finns där poddar finns (exempelvis Spotify).
Hoppas att du har möjlighet att lyssna 😉
I onsdags var det dags för invigning av Pride Park på Östermalms IP, allt inom ramarna för Stockholm Pride. Alexander Erwik hade fixat minglet, en given succé – och vi var bjudna 🙂 Det är dags att bekänna färg och mottot för tillställningen var just färg, färg, färg! Självklart ägde fotograferingen rum på rosa mattan <3.
Det blev lite boksignering också, närmare bestämt i Pride House som i år höll hus på Clarion Hotel på Ringvägen. Tillsammans med Tallbergs Förlag, som numera tillhör Hoi Publishing, signerade jag böcker både i måndags och på fredagen.
Men vad är väl Pride utan paraden? I dag drog familjen in till stan och tittade på det enorma tåget som tog i runda slängar två och en halv timme att rulla och dansa förbi! Maïa var grymt imponerad av sitt livs första Pride-tåg. Mycket färg, mycket musik, men också viktiga budskap, som sig bör <3
Medan festen säkerligen fortsatte på olika håll i Stockholm, unnade vi oss en underbart god glass på Triple Oh! Ice Cream på Nybrogatan – mums!
Jag vet, jag har sagt det förr, men det närmar sig 😉 Den 15:e april kommer Moscow Baby som pocket. Så här säger Lars Rambe, VD på Hoi Förlag, i förlagets katalog för våren 2020:
”Även i april lyfter vi fram ett spännande och högaktuellt ämne när vi ger ut Moscow Baby av Håkan Lindgren i pocket. Hur fungerar det här med surrogatmödraskap egentligen och vilka risker innebär det för ett gaypar att åka till Ryssland, ett av världens mest homofoba länder, för att skaffa barn? Håkan har skrivit en spännande relations- roman som öppnar en helt ny värld för många läsare.”
Maken och jag påbörjade vår resa till att skaffa barn via surrogatmamma 2008, alltså för mer än elva år sedan. Maïa har nu precis fyllt sex. Det har varit mycket diskussioner kring ämnet under tiden, men jag vet inte om saken kommit särskilt mycket längre. Att ämnet fortfarande är aktuellt råder det hur som helst ingen tvekan om och många är de som fortfarande är barnlösa, både hetero- och homosexuella.
Min förhoppning är att Moscow Baby som pocket ska kunna nå ut till många fler. Om den skulle tas in på exempelvis Pocket Shop vore det alldeles fantastiskt!
Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. De reser till en surrogatmamma i Moskva där homofobin utgör ett ständigt hot, sedan tillbaka till Frankrike där deras tillvägagångssätt kan leda till böter eller fängelse. En strapatsfylld resa med enorma hinder börjar och sätter deras kärlek på prov. Ska de lyckas? Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.
Så här tyckte Nisse Scherman om boken när han läste den inbundna versionen:
”Miljöbeskrivningarna från Paris är så fint målade att jag som har besökt staden känner igen mig och jag är säker på att de som inte har varit där blir nyfikna. Skildringarna från Ryssland är spännande, nästan thrilleraktigt dramatiska. Att Håkan Lindgrens egna erfarenheter av att skaffa barn i Ryssland ligger till grund för romanen är självklart. Jag hoppas att boken också kan vara en stor inspiration för andra enkönade äktenskap i samma situation.” Nisse Scherman
Fler citat från läsare kommer att finnas med på pocketen.
Black Friday är här och köphysterin är ett faktum …
Jag passar på att lansera ett julerbjudande: när du köper Moscow Baby för 180 kr får du den inbunden Att raka en zebra till pocketpris (50 kr) 🙂
Passa på att börja med julklapparna om dun inte redan gjort det. Fri frakt över 300 kr .- varför inte köpa två paket 😉
Om Moscow Baby:
”Stark, gripande & vackert skriven!” – Jennies boklista, 21.10.2017
“Vilken wow-bok.”” … en oerhört välskriven berättelse.” – Villa Freja
“Skönlitterärt en av de mest intressanta svenska romanerna med gay-tema 2017” – Helds HBT-nyheter
”Jag älskade den! Ny typ av historia för mig, underbart språk och rolig!” – Sylwi La Terra
”Väldigt bra, fängslande & spännande” – Jennies Boklista
“Handlingen i denna underhållande och bitvis även småspännande relationsroman, där heteronormativa och samkönade relationer blandas friskt” – Rolli Fölsch i BTJ-häftet nr 16, 2015
I dag har jag fått äran att gästblogga hos Storytel om Moscow Baby 🙂
Fantastiskt roligt!
I dagarna kommer också ett julerbjudande från Hoi Förlag. Köp Moscow Baby för 180 kr och få Att raka en zebra (inbunden) till pocketpris. Fri frakt vid köp över 300 kr på hela shoppen. Perfekta julklappar 🙂 Håll ögonen öppna!
Det har varit en mycket intressant dag med Families Through Surrogacy, Surrogacy Sweden och de många deltagarna i denna nordiska konferens om surrogatmödraskap.
Anna Kullendorff från Surrogacy Sweden var moderator för en panel om fyra surrogatmödrar. Det var verkligen intressant att höra dem berätta om sina erfarenheter som surrogatmammor. De kom från USA, Kanada, England och Danmark. Ingen av länderna tillåter att de får betalt annat än för sina utgifter och utebliven inkomst. Otroligt hur mycket äkta generositet och kärlek de bor i så många människors hjärtan.
Anna Kullendorff, Niclas Holmberg, Oscar Kjellberg och undertecknad under en välbehövd paus.
Själv deltog jag i en paneldebatt om pappors erfarenheter om surrogatmödraskap och våra respektive resor. Moderator var Oscar Kjellberg, också han från Surrogacy Sweden.
Surrogatagenturer från USA, Kanada, Ukraina och Grekland presenterade sina program. Via en panel fick vi höra om kostnader i olika länder och en advokat pratade om de legala aspekterna.
Anna tillsammans med flera andra passade på at köpa ett signerat exemplar av Moscow Baby 🙂
20 oktober är det dags för den stora nordiska konferensen om surrogatmödraskap. Schemat är späckat med spännande programpunkter. Ännu finns det platser kvar 😉
För att hjälpa andra svenskar i sin process, kommer jag, tillsammans med Robert och fem andra gaypappor, att dela med oss av våra erfarenheter av surrogatmödraskap i Europa, Nordamerika och Ryssland på FTSs konferens i Stockholm den 20 oktober. Programmet kommer även innefatta fyra före detta surrogatmammor som delar med sig av sina erfarenheter, respresentanter från agenturer och kliniker samt juridiska experter som kan hjälpa till i förberedelserna av en stundtals komplex resa.
Anmäl dig via länken här eller via Families Through Surrogacy’s hemsida.
Du kan också läsa mer i tidningen QX.
Jag kommer för övrigt också att ha med mig min bok Moscow Baby för den som är intresserad av att läsa om vår romantiserade resa mot föräldraskap.
Vi ses väl där? 😉
Med anledning av den kommande nordiska konferensen om surrogatmödraskap i Stockholm 20 oktober kan man nu läsa en intervju med mig i QX’s nättidning. Artikeln är förstås fokuserad på just vår resa till föräldraskap via surrogatmamma.
Den handlar också om ett annat gaypar, Robert och Sanan, vars tillvägagångssätt skilde sig mycket från vårt.
Robert och jag kommer tillsammans med fem andra gaypappor att medverka i konferensen för att dela med oss av vår erfarenhet. Vi hoppas naturligtvis att det kommer många besökare och konferensdeltagare. Programmet är digert, från nio till efter fem. Schemat hittar du här och deltagarna här.
Bilderna för den nyfikna/-e är från Maïas dop (överst) och från vårt bröllop (nederst).
Karolinska Universitetssjukhuset, med avdelningen för Reproduktionsmedicin, har sedan i juni 2018, en lång lista på ”Lästips, böcker för vuxna om assisterad befruktning”.
Där hittar man allt från medicinsk litteratur, till ”Att berätta för sitt barn om hur det blivit till” (Gunilla Sydsjö och Sofia Sunnerud), diverse utredningar om både priocessen som dess etiska aspekter, men också skönlitteratur.
Bland de sistnämnda finns också Moscow Baby.
Moscow Baby är som sagt skönlitterär, men bygger på egna erfarenheter. Alla fakta i boken är tagna från verkligheten, min och min familjs verklighet, om hur maken och jag fick vår underbara dotter, efter fem år och nio försök.
Om den kan hjälpa någon, om den kan ge någon hopp om att kunna skaffa barn, även när det ser svårt ut, så är ingen gladare än jag.
Jag passar på att göra lite reklam också för den kommande nordiska konferensen om surrogatmödraskap som jag tidigare skrivit om och där jag deltar bland de ”sakkunniga”. Den äger rum den 20 oktober i Stockholm.