• hakan@hakanlindgren.com

Surrogatmödraskap

Brev från en fyraåring till sin surrogatmamma

Hej mamma,

Det är Adèle som skriver. Adèle, din dotter. Kommer du ihåg mig? Jag måste få fråga dig några saker.

Jag måste erkänna att jag inte minns dig så mycket. Inte alls, faktiskt, fast jag vet att du finns och att du heter Irina. Pappa och papsen har berättat om dig, men att du bor långt bort. De har sagt att när jag föddes var jag med dig på sjukhuset i Moskva i fyra dagar, innan jag fick komma med dem till hem lägenheten de hyrt.

När jag var två månader flyttade vi tillbaka från Moskva till Frankrike. Det vet du förstås, för du fick ju också stanna i Moskva ett tag för vår skull. Jag kom till Paris den trettonde december. Papsen säger att jag kom som ljusets drottning till dem, som en riktig Lucia.

I dag fyller jag fyra år. Pappa och papsen har förklarat att de så gärna ville ha barn tillsammans. De kunde inte att göra det i Frankrike eller i Sverige, så därför fick de åka ända till dig i Ryssland. Jag vet inte var det ligger, bara att det är ännu längre bort än Sverige, där farmor och farfar bor. Och att det är så långt dit att man måste åka flygplan.

Först fick jag inte flyga. Det var därför vi fick stanna i Moskva så länge. Jag hade bara ett ryskt pass och franska konsulatet ville inte ge mig några franska papper. Inte ens ett visum fick jag. Papsen skrev till en ambassadör han träffat och de fick skaffa en advokat i Paris som skrev till utrikesdepartementet; så en dag fick jag ett speciellt papper för att åka hem till Frankrike, även om det bara gällde en gång.

Frankrike blev faktiskt dömt i Europadomstolen för mänskliga rättigheter, för att de gjort fel och inte gav alla barn som mig sina franska papper. Vi kallades Frankrikes fantombarn, för att vi fanns men ändå inte. Ändå dröjde det jättelänge till innan de rättade till vad de gjort fel. Man skulle kunna tro att Frankrike ändå tyckte att de skulle få bestämma själva. Jag hann bli nästan tre och ett halvt innan jag fick bli fransyska på riktigt. Nu är jag i alla fall inget spöke längre och vi kan resa till Sverige och hälsa på familjen där.

Alla mina kompisar har en mamma. När vi skulle göra en present i skolan sa fröken att Mors dag också är Papsens dag, för att du bor så långt bort. Ingen av mina kompisar har en papsen som jag, men jag har en mamma som dem. Ibland leker jag att jag är mamma till mina dockor, men jag har inte fått någon morsdagspresent ännu. Äh, jag bara skojar.

Somliga tror att bara för att jag har två pappor, så har jag inga vuxna flickor i mitt liv. Ja, jag vet att det heter kvinnor egentligen. Så är det i alla fall inte. Jag har massor av stora flickor runt mig. I skolan har jag två fröknar och en hjälpfröken. Och jag har min kompis Victoire och hennes mamma Sophie och jag har farmor i Sverige och mamie i Frankrike. Pappa och papsen har en massa tjejkompisar. Ibland får jag låna deras läppstift och måla mig. En tant på teve sa att man måste ha kvinnliga förebilder. Det var ett väldigt krångligt ord, men jag har i alla fall en massa bilder på kvinnor, både före, efter och vid sidan om. En del har läppstift, andra inte. Varför måste somliga bestämma hur många sådana bilder man ska ha? Det beror väl på hur duktiga de är på att visa mig saker?

En annan kompis, Alice, har ingen pappa alls. Hennes mamma säger att pappan är dum och att hon inte vill ha några mer pojkar i huset. Egentligen säger hon ”karlar”, men jag vet att det betyder pojkar. Alice har inga ”manliga förebilder”, säger pappa, men det är det ingen som verkar bry sig om. Varför ska somliga då tjata om mina kvinnliga sådana?

Jag har två kärlekar. Det är pappa och papsen. Jag älskar dem och jag vet att de älskar mig. Jag älskar dig också, mamma, fast jag inte känner dig. Men pappa och papsen säger att de är så lyckliga för att du hjälpte dem att få mig. De älskar mig så mycket att det nästan rinner över, säger de, och jag vet att det är sant.

”Stackars flicka”, sa en tant, ”som inte har sin mamma”. Louis, en pojke i min förskoleklass, är adopterad. Han har en mamma och en pappa här i Paris, men han känner inte sin andra mamma och pappa i Columbia där han föddes. Han undrar också vilka de är. ”Men vilken tur han har som fick komma till Frankrike och bli adopterad av Joëlle och Laurent”, sa en mamma till en annan. Varför är det synd om mig och inte om honom? Jag bor ju med min biologiska pappa.

På teve såg jag att några tycker att det är konstigt att två pojkar kan bo tillsammans. Det förstår inte jag. Alla säger att alla är lika mycket värda och att alla kan göra vilket jobb de vill, att alla ska tjäna lika mycket pengar, alla ska vara mamma- eller pappalediga och allt det där. Varför får inte en pojke älska en pojke då, om han vill? Eller en flicka och en annan flicka? De där personerna måste ha missat någonting, om de inte förstår att de har fel. Har de inte fattat vad kärlek är? Kanske den aldrig har svämmat över hos dem?

Och så säger de att man inte borde få be någon annan om hjälp om man vill ha barn och inte kan själv. Då skulle pappa och papsen inte ha fått lov att fråga dig och du skulle inte få bestämma själv om du ville hjälp till. Men det är märkligt: papsen säger att du får lov att ge bort din livmoder, men du får inte låna ut den medan du har den kvar. Är inte det väldigt konstigt? Skulle du hellre ha skänkt din mage än att låna ut den?

Jag skulle inte vilja byta bort pappa eller papsen mot någon. Du blir väl inte ledsen när jag säger så? Jag har världens bästa föräldrar och kärlek från alla håll och kanter. Jag äter grönsaker och frukt varje dag, och jag får en liten bit choklad om jag äter upp allt på tallriken på lunchen. Jag går i skolan och har många kompisar. Jag skrattar varje dag och hittar på en massa bus. Jag sover på natten och kan gå upp och kissa själv. Jag kan räkna till mer än tjugo på franska, svenska och engelska Och så kan jag cykla utan stödhjul!

Räcker inte det? Varför ska en del människor bestämma att man inte kan bo med två pappor? Varför ska en farbror och en tant som är gifta och som har barn tillsammans, bestämma att ingen annan får skaffa barn på något annat vis? Varför räcker det inte med kärlek?

Visst är det märkligt egentligen? Här går vi och tycker att vi är lyckliga – och så sitter det någon som vi aldrig ens har träffat, som säger att vi inte har det så bra som tror att vi har det. Bara för att vi inte lever som dem?

Hur gör du, mamma, som har tre barn men ingen man? Säger folk konstiga saker till dig också?

Nu måste jag sluta, för papsen och jag ska baka en tårta. I eftermiddag ska jag ha födelsedagskalas. Det kommer båda pojkar och flickor, för den som undrar. Och några mammor. Oj! Vi kanske borde ha bett om lov först?

Kram från Adèle


”Adèle” är en påhittad flicka. Även om hon har likheter med min egen dotter, så förblir hennes tankar och situation i brevet mitt eget verk.

I motsats till vad någon läsare förstått, så försöker jag alltså inte att lägga orden i min dotters mun eller låtsas att det är hon som skriver.

Mer än till mig och min familj ska kopplingen snarare ses till min roman Moscow BabyDen är också skönlitterär men bygger på många egna upplevelser i samband med surrogatmödraskapet.

Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike.

Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll.

Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.

 

 

Malou efter tio och debatt om surrogat

Den 18:e oktober, på min dotter Maïas födelsedag, var vi på TV4 och spelade in Malou efter tio. Det var en mycket trevlig intervju med en avslappad Malou som gjorde att vi också kände oss bekväma. Att det inte skickades direkt berodde bland annat på att min man Alexandre pratar franska och hans svar behövde textas. Dessutom har Malou den här veckan ett tema som är ”Barn till varje pris”.

I går skickades äntligen avsnittet 🙂 Vi har fått otroligt mycket uppskattning och kärlek för intervjun.

Se den gärna här via TV4 Play. Jag kommer också att få klippet skickat till mig och kommer då att lägga upp det direkt här på hemsidan.

Programmet följdes av en debatt för och emot surrogatmödraskap. Den var intressant, men förde kanske inte ämnet framåt så mycket. Både Anna Kullendorff från Föreningen för surrogatmödraskap, och Clara Berglund, Sveriges Kvinnolobby, stod fast vid sina åsikter. Självklart står jag och min familj med Anna Kullendorff och är för kvinnors rätt att själva bestämma om de vill vara surrogatmödrar (inte minst som det står dem fritt att donera sin livmoder, vilket för mig känns som ett ännu större ingrepp än att bära någon annans barn, även om det är enormt).

Självklart måste man först och främst se till barnens bästa, men jag tror inte att barnen lider av att komma till en kärleksfull familj. I motsats till en del av de barn som adopteras och som kommer till en lika kärleksfull familj men från eländiga förhållanden, så har barn som fötts via surrogatmödrar inte några sådana trauman bakom sig. Allt det negativa som de eventuellt får till sig kommer från människor (ingen nämnd, ingen glömd) som talar om för barnen att de borde ha problem. Kärnan till dessa barns eventuella problem, enligt nämnda domedagsprofeter, är alltså domedagsprofeterna själva. Utan dem och deras negativa inlägg skulle både barn och de som inte kan få barn den traditionella vägen, vara mycket lyckligare.

 

 

 

 

Varm och härlig recension av Moscow Baby

Bina’s Books gillar Moscow Baby 🙂 Så här säger hon bland annat:

”Jag gillade verkligen den här boken. Både temat och sättet den är skriven på. Den är välskriven, gripande, har en genomtänkt historia som är oerhört rörande.”

Men Bina’s Books nöjer sig inte bara med att recensera boken. Hon tänker dessutom till och funderar över det där med barnlöshet, på ett klart och intelligent sätt. Hon säger:

”Jag tycker folk i allmänhet borde vara lite mera känsliga för när de kommenterar andras barnskaffande eller saknad av barn. Man vet aldrig vad som är på gång i andras liv, oberoende om hur det ser ut för en utomstående. Men samtidigt är det viktigt att man inser att problemen finns och den här boken känns ju viktigt i det sammanhanget.”

Läs gärna hela recensionen på Bina’s Books blogg.

Hon sammanfattar det hela så här:

”Jag tycker Moscow baby är en välskriven roman om ett ofattbart rörande resa att få det barn man längtar efter. Jag kan varmt rekommendera den!”

 

 

Vimmelbilder i tidningen QX

Bästa QX delar med sig av vimmelbilder från releasen av Moscow Baby!

Titta in på QX hemsida och se några av dem som var där.

Dessutom finns nu Moscow Baby att köpa i QX Shop 🙂

 

Stor intervju i QX

I novembernumret av QX finns en intervju med mig om både Moscow Baby och om hur min man och jag fick vår dotter Maïa via surrogatmamma. Den blev riktigt bra (tycker jag 😉 ).

Klicka på bilderna för full storlek.

Läs hela tidningen här, det finns mycket annat spännande också. Inte minst kan man hitta ett inslag om ”Regnbågsvandring i Paris”, alltså ur ett gayperspektiv.

Spana gärna in sidan 31 😉

Så här ser tidningens framsida och smakfulla ( 😉 ) innehållsförteckning ut:

Tack Jacob Nordström för de fina bilderna och Mia Fallby för annonsen.

 

”Moscow Baby” är förlöst!

Jösses, vilken vecka! Snacka om händelserik!

På onsdagen 18 oktober, som redan är ett viktigt datum eftersom det är vår dotter Maïas födelsedag, var hela familjen, inbjudna till Malou efter tio. Temat var ”Barn till varje pris”, med min bok Moscow Baby som bakgrund. Inte direktsändning utan inspelning, eftersom min man måste textas (han är ju fransman och pratar inte svenska) 😉 Det gick strålande – ett stort tack både till Malou och hela teamet för fantastiskt trevligt mottagande. Jag vet inte exakt när avsnittet sänds men det borde inte dröja så länge.

På torsdagen bjöd Alexander Erwik in oss till invigningsmingel för Internationella Komedifilmfestivalen. Det var både roligt och trevligt! Vi såg flera kända personer som dagen efter kom och hälsade på oss 😉

På fredagen var det dags för releasefest för Moscow Baby 🙂 Äntligen! Alexander (igen) hade ordnat med en fantastisk tillställning i sann baby shower-anda på Laika vid Hornstull – en perfekt inramning till kvällen!

Gästerna minglade och hade trevligt, jag signerade och hade minst lika trevligt 😉 Alexander höll ett kort välkomstal och Lars (Rambe, VD för Hoi Förlag) talade om vårt samarbete.

Jag tog chansen att prata om min man Alexandres och min resa, vårt äventyr, att få barn via surrogatmamma och hur det ledde fram till båda mina böcker, Att raka en zebra och inte minst Moscow Baby.

Här kommer lite mingelbilder att njuta av 😉 Moscow Baby finns förstås att köpa och läsa/ lyssnas på hos bland annat adlibris, bokus, Storytel, Nextory, Bookbeat m fl.

Bokmässan – en första delrapport

Två dagar av mässan avklarade redan – halva mässtiden! Drygt, om man räknar välkomstdrinken på onsdag kväll. Men nu börjar helgen och den stora massan kommer till mässan 🙂

Torsdagen och halva fredagen är för fackfolk, bibliotekarier, skolor. Första dagen var lugn, till och med för att vara en torsdag, som är mässans lugnaste dag. Men redan i morse kom det en del privatpersoner och trycket ökade sakta.

Första planerade signeringen är också avklarad. Montermingel hos andra förlag i går och hos Hoi i dag. Många spännande möten och samtal 🙂

I dag hade vi också samtal på scenen hos Hoi Förlag. Efter flera författarintervjuer av Niclas Christoffer med Åsa Schwarz, Cecilia Lindblad och Dan Nilsson, och ett mycket intressant samtal mellan förlagets VD Lars Rambe och Julian Lundsgaard från AV-Förlaget som har hand om alla våra ljudboksinspelningar, var det dags för en avslutande diskussion om ”HBTQ i litteraturen”. Det blev stor uppslutning och fint intresse och mycket positiv respons efteråt. En härlig erfarenhet 🙂

Bland åhörarna fanns Petra och Dennis Ariton från Ariton Förlag (som bland annat gett ut novellantologierna Över en sommarfika och Över en vinterfika, där jag finns med). De samlar materiel till en podcast om personlig utveckling och bad om en kort intervju med mig. Vi får se vad det blir av det.

I december kommer Över en fika i Svea Rike, också från Ariton Förlag. Det är en antologi med 35 noveller om det som skrämmer oss. Det kan vara vad som helst och det är upp till var och en av författarna att tolka det på sitt sätt.

Någonting att bli rädd för att nynazisterna som i morgon kommer att demonstrera i Göteborg. Många av motdemonstrationerna är också oroande, eller rättare sagt de sammandrabbningar som kan komma att äga rum. Det lägger en minst sagt negativ stämning över staden. Själv tänker jag hålla mig inne på mässan hela dagen. Jag önskar att man kunde tiga ihjäl hela nazistdemonstrationen i stället för att ge den så oerhört mycket uppmärksamhet. Kärlek är det enda som kan lösa det här, inte mer våld.

Älska varandra!

Och så första officiella recensionen av Moscow Baby, från BTJ …

Så har den landat. Första recensionen av Moscow Baby är här. Inte så lite nervöst, trots att Julia på Hoi Förlag sagt att det var en bra recension …

BTJ (Bibliotekstjänst) är lite speciella med hur man får och inte får citera recensionen. Man får bland annat inte citera hela recensionen, endast utvalda delar, utan att för den sakens skull (förstås) ge en missvisande bild av helheten.

Lektören heter Camilla Bergwall och recensionen finns I BTJ-häftet nr 22, 2017.

Camilla avslutar så här: ” … lyfter boken ett viktigt ämne som skildras på ett trovärdigt och väl efterforskat sätt. Läsaren får en välbehövlig inblick i hur teoretiska lagar och regler får konsekvenser för individers liv och frihet i praktiken.”

Moscow baby, inbunden 3D

Om jag med mitt skrivande i allmänhet och med Moscow Baby särskilt kan bidra till debatten om surrogatmödraskap och andra problemställningar i samband med barnlöshet både i Sverige, Frankrike och i andra länder, så är jag oerhört tacksam. Kan jag på något sätt hjälpa till att ge en bild av regnbågsfamiljer, med eller utan barn för den delen, som en helt naturlig del av samhället, så blir jag fantastiskt glad.

Målet med mitt skrivande är inte på något sätt politiskt. Det jag berättar är helt skönlitterärt. Samtidigt är jag ”ett barn av min tid”. Samhället vi lever i utgör scenen för mitt berättande. Människor jag möter blir skådespelare i min historia. Mina upplevelser, direkta eller indirekta, blir händelser i mina romaner och noveller.

Jag hoppas på många läsare, och att många av er vill tala om vad ni tycker 😉

21 oktober kommer Moscow Baby ut på riktigt, men redan nästa vecka, på Bokmässan i Göteborg, kan du skaffa dig ett signerat exemplar!

Moscow Baby som ljudbok – färdig!

Christoffer Svensson Bild: Dramaten

I torsdags pratade jag med Christoffer Svensson som läst in Moscow Baby – ljudboken. Det var första gången och jag var lite nervös för vad han skulle tycka om boken, eftersom jag visste att han alltså redan läst och spelat in hela. Alldeles i onödan, visade det sig (min oro, alltså). Han gav mig bara (men mycket) beröm. En väldigt trevlig kille, Christoffer, och inte bara för att han gillar vad jag skrivit 😉

Sent i fredags kväll fick jag ljudfilen från förlaget. Mycket spännande! Och mycket bra 🙂 Jag har inte ännu lyssnat på hela, men de första kapitlena lovar gott.

Som exklusiv smygpremiär kan jag nu bjuda på den första av totalt 120 delfiler.

Som bonus i boken finns min novell Soldier ”Den blev också jäkligt bra”, sa Christoffer, eftsom han läst in den på köpet.

Nu ska jag sätta igång och lyssna på resten. Hoppas att du gillar den här teaser 😉 Hela boken kommer 21 oktober – om du missat det …

 

 

Konferens om surrogatmödraskap i Stockholm 12 augusti

I dag kickar Stockholms Pridefestival igång! Jag hade så gärna varit där … Den håller på till 6 augusti, så för den som är i stan … Läs mer på hemsidan 🙂

Eduardo Afonso, pappa till två döttrar via surrogatmamma i Thailand.

Inte långt därefter hålls en nordisk konferens om surrogatmödraskap, anordnad av Families Through Surrogacy, också i den kungliga huvudstaden. Föräldrar, surrogatmödrar och experter, som medverkar på konferensen finns tillgängliga för intervjuer. Konferensen vänder sig till både homo- som heterosexuella. Man tar upp surrogatmödraskap via Ukraina, Grekland, USA och Canada. Medverkar gör bland andra Eduardo Afonso som fick två döttrar via surrogatmamma i Thailand. Läs mer om honom i tidningen QX.

Titta gärna på programmet för konferensen här.

 


Så här står det i pressreleasen:

PRESSMEDDELANDE: JULI 2017 

En majoritet av svenskarna stödjer surrogatmoderskap

Trots att inga lagar reglerar surrogatmoderskap, har många skandinaver bildat familj på detta sätt. Föreningen ”Families through surrogacy” gjorde år 2015 en undersökning för att ta reda på i vilka länder man mest använt sig av denna metod.

Av de 57 länder som deltog i undersökningen var Sverige den sjätte största och Norge tredje största användaren av surrogatmoderskap i proportion till befolkningen.

Nyligen offentliggjordes en undersökning om inställningen till surrogatmoderskap bland över 800 svenskar och norrmän i åldrarna 18-49 år. Undersökningen visade att en överväldigande majoritet (89%) ansåg att surrogatmoderskap ska tillåtas att genomföras i det egna landet. 80% ansåg att surrogatmoderskap ska tillåtas att genomföras i ett annat land där kvinnors rättigheter kan garanteras. Medan en majoritet ansåg att kvinnor ska tillåtas att använda metoden av medicinska skäl, ansåg avsevärt färre (53%) att surrogatmoderskap ska erbjudas gaypar. De flesta (76%) motsatte sig möjligheten att göra metoden tillgänglig för ensamstående män.

I länder där surrogatmoderskap inte varit tillgängligt i det egna landet har man främst vänt sig till USA, Indien och Thailand. Kulturella skillnader, maktobalans och andra orsaker har dock inneburit att flera länder såsom Indien, Thailand, Kambodja och Nepal, har stängt möjligheten för utländska medborgare och därmed endast tillåter surrogatmoderskap för sina egna medborgare. Därför vänder sig flertalet till USA och Kanada där utbildning och kompetens finns och där det formella arbetet efter födseln är lättare.

Barnlösa svenskar använder sig i större utsträckning av ”hybrid – alternativ” som innebär att en surrogatmoder reser till ett billigare resmål såsom Cypern eller Indien för IVF-behandlingen.

Skandinaviens första konferens den 12 augusti i Stockholm gällande surrogatmoderskap har 23 talare och diskussionspaneler bestående av surrogatmödrar, föräldrar, akademiker och IVF – specialister från sex nationer. Konferensen kommer att behandla frågor såsom den förändrade inställningen till surrogatmoderskap globalt, försöken att införa altruistiska surrogatmoderskap i Sverige, praktiska råd, psykiskt hälsa hos surrogatmödrar/ blivande föräldrar och hur surrogatmödrar kan genomgå en graviditet och lämna bort barnet när det fötts.

Bland talarna finns åtta föräldrar som skapat familj via gränsöverskridande surrogatmoderskap. Vissa är svenska eller danska, andra kommer från Australien, England, Kanada och Israel för att dela med sig av sina erfarenheter. Många inledde sin surrogatprocess utan att förstå vilka svårigheter det kan innebära, såsom att pendla mellan hopp och förtvivlan. Några har också erfarenheter av olika tragedier och sorger.

– För några år sedan låg fokus på ett prisvärt surrogatupplägg, säger konferensens arrangör Sam Everingham, och fortsätter:

– Det har förändrats till en ökad vilja att skaffa sig kunskap om de olika aktörerna för att utröna vilka som har de bästa uppläggen och erfarenheterna. Under de senaste tolv månaderna har vi sett ett tredubblat intresse för surrogatmoderskap i Ukraina och USA.

Om konferensen

Konferensen hålls på Elite Palace Hotel, 12 augusti, St Eriksgatan 115, StockholmDet fullständiga programmet återfinns på:www.familiesthrusurrogacy.com/scandinavian-conference-12-august-2017/

Om Families through surrogacy

Families through surrogacy är en icke-vinstdrivande organisation som fokuserar på forskning och utbildning. Vi sammanför surrogatmödrar, blivande föräldrar och Families through surrogacy att nätverka, dela med sig av sina berättelser och hålla sig informerade om bästa metoder gällande surrogatmoderskap. Vi stöttar blivande föräldrar & surrogatmödrar som planerar, eller som redan har bildat familj, via surrogatmoderskap.

Foto: Eduardo Afonso

Alexander Erwik

Erwik Communication

+46734 48 66 78

www.erwikcommunication.com

www.facebook.com/ErwikCommunication/