Nu är det bokrea, för den som missat det 😉 Du hittar både Att raka en zebra och Moscow Baby på årets rea. I Hoi Förlags egen nätbutik kan du köpa dem för halva priset, en inbunden Zebra för 90 kronor eller Moscow Baby för 105. Pocketversionerna är närmast gratis!
Att raka en zebra:
Victors värld rasar när hans flickvän lämnar honom efter nästan tjugo år tillsammans. När han kokande av svartsjuka spionerar på henne hamnar han oväntat i en ny relation, så långt ifrån hans tidigare verklighet att han bara vill springa.
Jacob går från förhållande till förhållande, i ständig jakt på den stora kärleken. Har han äntligen hittat den? Men hans drömprins ställer ultimatum om att skaffa barn för att de ska flytta ihop. Jacob säger att han blivit vaccinerad mot barn, men prinsen ger inte upp. Hur långt är han beredd att gå?
En dag får Jacob ett samtal som talar om att hans bästa vän och hans fru blivit mördade. När han får veta att de i sitt testamente önskar att Jacob ska ta hand om deras tvåårige son blir allting riktigt komplicerat …
Att raka en zebra är en relationsthriller, ett drama där känslorna till en början kan tyckas klassiska, men som utvecklas till besatthet.
Moscow Baby:
Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike.
Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll.
Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.
Vad sägs om lite humor, så här inför helgen?
15 minuter för Ann-Sofi Munter: Livet har inte alltid farit väl fram med Ann-Sofi Munter. I brist på annat irrar hon planlöst omkring i sin brandgula Toyota Corolla. Stan är full av rödljus och när hon stannar inför ett av dem rycks dörren upp. ’Kör för helvete’, säger mannen och det blir början på ett oväntat möte med ett lika oväntat slut. För en gångs skull är det Ann-Sofi Munter som befinner sig mitt i händelsernas centrum.
Ann-Sofi Munters trista balkongliv: Om det är någonting som Ann-Sofi Munter har lärt sig i fängelset så är det att dra halsbloss. Men förutom detta är det inte så mycket som hon har tagit med sig från sitt sinkabirum. Det skulle vara beteckningen kåkfarare då. Och bankrånare. Inte så illa för en simpel hemmafru, förstås.
Ann-Sofi Munters franska band: Skärgårdsbåten lägger till vid Brännö Rödsten och Ann-Sofi Munter kliver i land med en känsla av förväntan. Borta är hennes gråa utseende – håret är mahognyfärgat och stora solglasögon täcker ögonen. Nu ska hon väl kunna tillbringa sommaren här utan att bli igenkänd.
Och om du är sugen på hela samlingsvolymen, med helt andra stämningar, hittar du även Soldier, Lunatique och Mister President.
Soldier: Smärtan är outhärdlig, den är djävulsk, den är infernalisk. Blodet har sprutat ur honom – och vad är det egentligen som har hänt? Oskar kan inte tro att det är sant, det som läkaren säger.
Lunatique: Det blev aldrig svart, ens på natten, inte i en stad som Paris. Det blev heller aldrig tyst, inte på riktigt. Gatlyktorna gav natten en orange lyster som blandades med ljuset från alla bilar som aldrig verkade behöva vila.
Mister President: ’Han kommer, han kommer, Presidenten kommer, skynda er, ställ upp er nu! Raka led har jag ju sagt, in med magen’ Förberedelserna är många och noggranna i byskolan inför Presidentens besök – och alla vet att han kommer att välja ut några av dem. Men vilka? Och är det en ynnest att bli utvald?
Vi åkte och åkte. Jag vågade knappt röra på mig.Vad skulle hända nu? Hur skulle jag komma hem igen när Presidenten var färdig med mig? Skulle jag komma hem överhuvudtaget?
Har du sett Charlie Mackeys teckningar och kloka ord? De är fantastiska och jag blev så nyfiken när jag såg att ”The Boy, the Mole, the Fox and the Horse” fanns som ljudbok, inläst av Mackesy själv. Och jag blev inte besviken!
Mackesy, tillsammans med stillsam musik i bakgrunden, lyckas förmedla samma vackra budskap som han gör i sina teckningar.
Det är som en godnattsaga, eller ett mjukt uppvaknade på morgonen, eller varför inte en paus under en stressig arbetsdag? Den funkar lika bra att läsa tillsammans med barn, som när du är själv och betydligt äldre, från åtta till åttio, som Charlie Mackesy själv tänkt sig.
Varje teckning följs av kloka ord, precis som A.A. Milnes teckningar om Nalle Puh. det finns inte mycket mer att säga, än att ”Lyssna på den!”
Råmanus till mitt senaste skrivprojekt är klart och skickat till testläsare! Det hamnade på runt 76.000 ord vilket motsvarar en roman av ungefär samma längd som En fallen man. Spänningen är, minst sagt, olidlig.
Arbetet är förstås inte slut än. Nu ska första redigeringsrundan påbörjas. För första gången ska jag själv få uppleva, glädjas eller förfasas över vad jag hittills åstadkommit … Ord ska bytas ut, kanske några namn, detaljer ska läggas till, ledtrådar i början för vad som händer senare i historien ska vävas in på ett finurligt vis.
Det här projektet är inte en fortsättning på En fallen man, det här helt fristående, en slags feelgood med inslag av …. Ja, det kan jag inte avslöja ännu 😉
Jag vet inte vad jag är mest nervös för, testläsarens åsikter, eller mina egna. Båda kommer att vara fullständigt ärliga, och det är förstås vad som behövs om jag ska få en chans att förbättra innehållet.
Då kör vi igång! Jag hoppas att du här nyfiken på vad som komma ska …
När jag hade skrivit klart En fallen man hade jag (förstås) genast ett nytt skrivprojekt på gång, en helt fristående uppföljare som inte har något att göra med något jag tidigare skrivit, men som går i samma still som den fallne mannen. Synopsis när skrivit och mer eller mindre klart, och en bra början på själva texten har jag också hunnit med.
Så blev jag tillfrågad om jag inte ville ta mig an ett annat skrivprojekt, en slags novellserie i tio delar. Det ville jag 😉
Idén är riktigt, riktig kul och otroligt spännande. Att skriva i den här formen, noveller som hänger ihop i en hel och riktig story, är nytt för mig och otroligt lärorikt. Följetong kallades det förr, serie heter det nu. Klart att jag skulle vilja berätta mer, men det får vänta lite till … Om allt går som planerat får du veta mer till sommaren. Kom igen, tiden går fort 😉
I kväll har jag skrivit färdigt en del i serien, som just nu ligger på 55.000 ord. Målet är 80.000 ord, i runda svängar, det här ungefär vad En fallen man hamnade på, men det viktigaste är förstås att berättelsen blir bra. Just nu känns det väldigt bra!
Nu är det dags att leka med dottern innan hon ska lägga sig. Trevlig afton!
Man behöver knappast påpeka att året som gott varit speciellt för oss alla. De flesta av oss har aldrig upplevt en pandemi och när man på teve visar bilder över många av jordens största stöder, öde och utan tillstymmelse till liv, kan man inte annat än att undra om det verkligen är slut på eländet i och med vaccinet. Kommer det att ha avsedd effekt, kommer man att kunna vaccinera människor i tillräckligt hög takt, innan virusets avarter skapar nya problem?
De flesta av oss känner någon som fått corona, somliga har återhämtat sig, andra inte … Men även på mer världslig nivå har våra liv fått anpassas.
21 september släpptes En fallen man, min tredje roman. Lagom till Bokmässan hade jag drömt om ett triumfartat segertåg (drömma får man alltid göra 😉 )under fyra dagar, men mässan blev om inte inställd, så i alla fall omställd till en digital mässa dit vare sig min fallne man eller jag hade tillgång (annat än som åskådare).
I stället ordnade Hoi Förlag en digital Bokmässa under sommaren (i Billesholm, men den fysiska platsen spelade förstås ingen roll i det här fallet). Det var roligt och väldigt annorlunda att prata om sin bok via Zoom.
Senare under hösten ordnade Hoi ett digitalt författarmöte där forumet utvecklats ytterligare och där både författare och läsare fick större utrymme att träffas. Kanske är det här framtiden, åtminstone som komplement till fysiska möten?
På samma sätt medverkade Ulla Nissen, Annika Billberg. Alexander Koistinen och jag i ett digitalt seminarium med Svenska Rivieraklubben, ett fantastiskt roligt sätt att nå ut till både gamla och nya läsare när fysiska resor inte är/ var möjliga.
Det blev också releasefest för En fallen man. Jag tvekade länge om jag verkligen skulle våga, men Alexander Erwik på Erwik Communication övertygade mig om att hålla fast vid den ursprungliga planen. Så här i efterhand är jag oerhört glad att det blev så. Förutom att kvällen var otroligt lyckad och rolig, fick eventet mycket uppmärksamhet i bland annat Svensk Damtidning, Aftonbladet och Hänt Extra …
Som alltid har jag haft ett par hemliga skrivprojekt på gång och ett av dem kommer att se sin dag under 2021 😉 Oerhört spännande, något nytt för mig, lite av ett beställningsjobb …
Samtidigt arbetar jag på uppföljaren till En fallen man. Historien bygger på en tanke jag haft i huvudet i många år, någonting min morfar en gång sa. Att göra något av det, en hel roman, är en fantastiskt spännande utmaning.
Jag hoppas att få tillfälle att träffa massor av läsare i år, inte minst på Bokmässan 2021, och önskar alla ett riktigt gott nytt år, där den största nyheten blir att pandemin är slagen i småbitar …
Inte heller Lucia är som andra år under skuggan av covid-19. Alla andra år har vi på kontoret ordnat med ett traditionellt Luciatåg, med kollegor och kollegors barn. Min dotter Maïa har varit med sedan hon var ett år, ett fantastiskt sätt att förmedla svenska traditioner när man bor utomlands.
Men i år får Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtar med flera inte vistas i samma rum utan att bära munskydd. Att sjunga med munskydd är inte lätt. I stället bestämde vi oss för att köra en Skype-variant. Jag som Luciageneral hade storslagna planer om en skärm fylld av små videor med var och en som sjunger. Alla skulle ha samma bakgrund, en bild av ett stort Lucatåg, och det skulle vara riktigt maffigt.
Har någon försökt sjunga i kör via Skype? Det blir en viss tidsfördröjningen mellan alla deltagare som gör att det i bästa fall blir roligt, men det blir absolut inte vackert … Vi fick helt enkelt köra en Band Aid-variant, där var och en sjöng varsin rad. En kollega spelade in det hela, för vi kunde inte riskera att göra det live (och med facit i handen var det väl en attans tur!).
Under dagens morgonmöte var det dags! Jag var mer nervös inför det här än av att sjunga i det vanliga Luciatåget. Tyvärr kan jag inte dela med mig av videon utanför kontoret, men det gav i alla fall kollegorna lite julstämning 😉
Här kommer i alla fall en bild på en av deltagarna 😉
Glad Lucia till er alla!
I dessa Coronatider är det inte lätt att träffa människor, men Rivieraklubben, föreningen för svenskar i södra Frankrike, har bjudit in till föredrag via zoom. Fantastiskt roligt!
För den som inte här medlem kan du förstås kontakta klubben via deras hemsida rivieraklubben.com eller förlaget hoi.se. Böckerna hittar du hos alla nätbokhandlare, inte minst hos Hoi Bokhandel.
Tillsammans med mina fina förlagskollegor Ulla Nissen, Annika Billberg och Alexander Koistinen, presenterar vi våra senaste böcker.
Föreningens medlemmar får dessutom en finfin julrabatt på alla våra böcker hos Hoi Boikhandel. Perfekta julklappstips!
Vi som medverkar är som sagt:
Ja, men okej, det blir ett inlägg till om releasefesten, men vad ska man göra när Svensk Damtidning uppmärksammar eventet?
En dryg månad efter festen kan man läsa om releasen som arrangerades av Alexander Erwik och hans Erwik Communication och hölls på Swing by Golfbaren.
På bilderna syns några av alla eminenta gäster (se tidigare inlägg för alla namn). Bilden på dottern, maken och mig själv togs på övervåningen i ett antikt och ståtligt kontorsrum.
Jag är så tacksam att vi faktiskt gjorde det, att vi inte fegade ur och ställde in på grund av rådande pandemi, utan helt enkelt i stället ställde om till ett corona-anpassat event. Längtar redan till nästa (ska bara skriva en ny bok först!).
I dag läses många böcker in som ljudböcker, kanske till och med de flesta. Streamingtjänster som Storytel, Nextory och Bookbeat har en ypperlig produkt i det att man kan läsa och lyssna om vartannat och alltid fortsätta att exempelvis lyssna där man tidigare slutade läsa, och vice versa, förstås. Det går också utmärkt att ladda ned både ljud- och ebok från nätbokhandlare som Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln med flera.
Inläsarna är en oerhörd viktig del i lyssningsupplevelsen. Han eller hon (jag har fortfarande svårt att skriva ”hen” …) ska läsa med inlevelse, men utan att överdriva, det ska vara neutralt utan att vara monotont och enformigt. Ändå hör man sällan talas om inläsarna i bokrecensionerna. kanske är det så att de flesta recensenter faktiskt läser boken, kanske till och med i pappersformat, och det är ju fantastisk. Länge leve pappersboken!
Nu har En fallen man i alla fall fått din första ljudboksrecension, och den är riktigt, riktigt fin 🙂 Peter Westberg har lyssnat Anders Öjebo som läst in boken och som gjort det ypperligt bra, tycker även jag!
Så här säger Peter bland annat om boken:
”Jag gillar Lindgrens stil. Språket är vackert, karaktärerna är intressanta och har en fin dynamik. Han bjuder även på en hel del små fina dråligheter som jag uppskattar stort. De flesta av karaktärerna vi möter har sina små lik begravda, ingen eller få är genomgoda och allt är helt klart inte som det verkar. Tempot är varken långsamt eller snabbt utan precis där det bör vara – mittemellan. Det är intressant rakt igenom och jag tycker att Lindgren får till en riktigt trevlig upplösning på det hela.”
och han fortsätter med att berömma Anders:
”Boken är inläst av Anders Öjebo, en ny bekantskap för min del och han sköter sig bra. Hade jag fått betygsätta enligt min gymnasiegångs betygsystem så hade han nog fått ett VG- och det är långt bättre än jag fick i idrott.”
Anders Öjebo är för övrigt både sångare och röstskådespelare. Bland annat har han varit den svenska rösten till många figurer i Disneyfilmer. Vi får se när hans inläsning av ER fallen man dyker upp i hans Wikipedia-profil 😉
Recensenten Peter Westberg är för övrigt själv en duktig författare. Han har bland annat skrivit romanen Europa Pandemus, en historia om en pandemis som sprider sig över kontinenten … Boken skrevs innan covid-19 gjorde entré på banan men är självklart mer aktuell än någonsin.