Sju kapitel kvar och många säckar att knyta ihop. De flesta har jag klara i huvudet redan, men jag känner att jag också kommer att bli rejält överraskad 😉 Skrivandet går nästan av sig själv. Nya idéer dyker upp hela tiden och jag skulle kunna skriva flera olika versioner av boken. Men, det är tillräckligt svårt att få ihop tiden till att färdigställa en enda, så jag får lägga saker i skrivarskafferiet och hoppas att jag får användning av dem i en annan historia.
Jacob har råkat ut för en mycket traumatisk upplevelse och han vet inte vad han ska göra åt det. Har har en idé vad som utlöst det hela, men är det verkligen så? Just nu verkar det inte så …
Victor är stressad, mer stressad än någonsin, och han har all anledning att vara det. En lösning kan vara nära förestående, men det är långt ifrån säkert. Senaste tidens erfarenheter har lärt honom att tvivla …
Ja, mycket kommer att hända innan Moscow Baby är slut. Tur att jag har min story board, annars hade jag aldrig klarat att hålla alla bollar i luften 😉 Håller du ut till 2017? Då kommer den. Jag ska bara skriva den helt färdig först …
Jag håller på att byta internet- telefon- och internetoperatör. Inga problem i sig, det går precis som programmerat. Sajten för den nya operatören visar att allt är klart, min nya ”box” är skickat via UPS. Trackingnumret hos UPS sa att leveransen skall ske under dagen (det här var igår). De kunde tyvärr inte säga mer än att det skulle ske mellan klockan 9 och 18 … Otroligt dåligt, men vad göra? Jag tar en dags semester och sitter hemma och skriver. Och väntar.
När tror du att de kom? Klockan 9? Klockan 17.59? Fel! De kom inte alls! Nu på morgonen, när jag tittar på den uppdaterade trackingen, ser jag att leveransen är omprogrammerad till i dag. På MIN begäran! säger de. Om de hade bett om ursäkt och sagt att de tyvärr hade så mycket att göra, att de bara inte hann, så skulle jag (med visst grymtande, det ska erkännas) förlåtit dem. Men att ljuga och lägga skulden på mig, antagligen för att framstå som bättre hos deras uppdragsgivare, det har jag svårt att förstå, och att förlåta. Och jag kan dessutom inte ta en dags semester till, för att de (kanske?) kommer i dag … Nu får de väl åka dit, så får jag se om jag har en lapp i brevlådan när jag kommer hem i kväll … Fortsättning följer, med andra ord.
Om jag är upprörd? Märks det? Egentligen är jag bara besviken för att någon inte håller vad de lovar, och sedan ljuger och säger att det är jag som bett dem ändra.
Samtidigt är jag glad 🙂 Jag skrev massor i går! Nästan tre kapitel och dessutom löste sig en del klurigheter som jag funderat på. Det händer saker. Många saker! En del av historien håller sig kvar i Moskva, medan en annan tagit tillbaka till Paris, och en tredje till Göteborg. Det rör på sig 😉 Jag skulle gärna suttit hemma i dag också, men kan tyvärr inte ta ledigt från dagjobbet igen …
Fram tills jag löst situationen och fått min nya box har jag inget internet hemma. Jag kan inte googla efter detaljer när jag skriver, men jag kan inte heller surfa på facebook, twitter och instagram. Vi får se vad det blir i kväll – skrivande eller systeminstallation? Just nu bestämmer jag mig för att jag ska tycka att båda situationer är jättebra 😉
Jaha, nu är det kväll och jag sitter hemma med internet 🙂 Det hade jag nästan inte trott. När jag kom hem från jobbet stod UPS-bilen framför huset och en kille hoppade ut med mitt paket. Hurra! Teve, radio och internet funkar, det återstår bara lite finlir. Tur att man gillar sådant 😉
Trevlig afton!
Att raka en zebra blev ganska exakt 121.000 ord. 120.000 lär vara optimalt. Moscow Baby ligger just nu på 119.058 ord. Det låter ju förträffligt, men jag har tolv kapitel kvar att skriva … Dessutom har jag saker som jag vet att jag måste lägga till i texten när jag redigerar. Det verkar som om jag också måste ta bort en del …
Skrivflowet är på plats, trots brandlarmet som gick på kontoret 06.30 i morse, just när kaffet var klart och jag skulle sätta igång … Nu är det dagjobbet som gäller ett antal timmar. Men, sedan i går kväll är jag gräsänkling till lördag morgon, så nu skall här skrivas på kvällarna också 🙂
Dagen började bra. I bilen på väg till jobbet sjunger en förförisk röst ”Je ne ne suis qu’un homme” (Jag är bara en man)/ ”Should’ve gone home”, precis den sorts musik jag älskar, inte minst på morgonen. Kör en snabb Shazam och ser att det är allas vår Måns Zelmerlöw som sjunger för mig. Strålande skrivarinspiration denna måndagsmorgon.
Måns Zelmerlöw – Je ne suis qu’un homme
Nås sedan av budet att min före detta svärmor, som jag förvisso inte träffat på snart tjugo år, men som jag minns med stor ömhet, gått bort. En tår rullar nedför kinden när jag skickar mitt varma deltagande. Mycket känslor att börja både dagen och veckan med.
Det är så lätt att hitta anledningar till att skjuta på skrivandet. Ibland kan man undra varför, när man faktiskt älskar att göra just det, att skriva! Men det är så mycket annat som skall göras, som faktiskt också har med skrivandet att göra. Marknadsföring, till exempel. Jag kör förresten just nu en liten annonskampanj på Facebook med min fina boktrailer. Den har du väl sett?
Dessutom har jag en del andra än så länge hemliga skrivprojekt som tagit mycket tid, men det är förstås helt i sin ordning.
Skrivandet av Moscow Baby har tyvärr blivit lidande … Men, nu så, är det dags att ändra på det! Klart att det kan hända saker som gör att man måste omprioritera, men i princip så kör vi Moscow Baby hela sommaren. Om det nu håller, så kommer den faktiskt att bli klar lagom till Bokmässan 🙂 Sedan får det förstås finnas utrymme för redigering, men om jag kunde skicka det till förlaget tills dess, så skulle jag vara mycket nöjd! Show up for work! blir mitt motto nu 😉
Just married 🙂 Ja, det är faktiskt sant! Eller närmare bestämt för en vecka sedan, lördagen den 18:e juni. Först nu börjar vi hämta oss och komma ikapp 😉
Efter tio år tillsammans (eller nio år och 364 dagar om man skall vara noga) och på dagen nio år sedan vår PACS (fransk partnerskapsregistrering), slog vi till. Så nu är man äntligen en ärbar man 😉
Efteråt höll vi igång till långt in på natten och till och Maïa dansade till klockan elva. Både den svenska och de franska familjen var på plats och alla var i full form.
Nu byter jag också efternamn, även om jag inte bestämt hur jag gör i mitt skrivande. Vi har slagit ihop våra namn och tagit oss dubbelnamnet Thomas-Lindgren.
För den skarpögde, så har jag äntligen fått mina nya glasögon 😉
Vann rätt låt i Eurovision? Kanske, men den var inte min favorit. För första gången på länge höll jag på Frankrike, inte bara för att jag skulle önskat att Frankrike, mitt adoptivland, skulle fått vinna i mitt hemland.
Jag har nyss varit på gymmet för ett pass Stairmaster. Jag lyssnade på J’ai cherché och vad kan jag säga annat än att den ger mig massor av energi, och att den gör mig glad 🙂
Titta och lyssna på Youtube. Texten har du nedan, på franska och på engelska 😉 Jag gillar speciellt:
I have thrown…
Too many bottles to the sea,
Drank so much bitter liquor,
It made my lips as cold as stone
J’AI CHERCHÉ
J’ai cherché
un sens à mon existence
J’y ai laissé mon innocence
J’ai fini le coeur sans défense
J’ai cherché
L’amour et la reconnaissance
J’ai payé
Le prix du silence
Je me blesse et je recommence
Tu m’as
Comme donné l’envie d’être moi
Donné un sens à mes pourquoi
Tu as tué la peur
Qui dormait là
Qui dormait là
Dans mes bras
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
J’ai cherché
Un sens, un point de repère
Partagé en 2 hémisphères
Comme une erreur de l’univers
J’ai jeté
Tellement de bouteilles à la mer
J’ai bu tant de liqueurs amères
Que j’en ai les lèvres de pierre
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Au gré de nos blessures
Et de nos désinvoltures
C’est quand on n’y croit plus du tout
Qu’on trouve un paradis perdu
En nous
Oh you you you you
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Like the melody of my song
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
giving you love with my song
giving you love with my song
I’VE BEEN LOOKING FOR
I have looked for a sense to my existence,
It made me leave my innocence behind
I’ve finished with an unprotected heart
I have looked for…
Love and recognition,
I have paid the price of silence,
I am getting hurt but starting all over again
You gave me the will to be myself,
Gave a meaning to my questions,
You have killed the fear that was sleeping here,
that was sleeping here, in my arms.
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
I have looked for, a direction, a landmark,
Split into two hemispheres,
Like a mistake of the universe,
I have thrown…
Too many bottles to the sea,
Drank so much bitter liquor,
It made my lips as cold as stone
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Along our injuries and our flippancies,
It’s when we completely lose our faith,
That we find a lost paradise inside ourselves,
Oh you…
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Like the melody of my song
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
giving you love with my song
giving you love with my song
I går fyllde jag femtio! Ett halvt sekel!!! Det känns som att man då borde hunnit göra någon form av intryck här i världen 😉 Men nej, jag har ingen femtioårskris, och jag hade ingen kris när jag fyllde trettio eller fyrtio heller, för den delen.
Jag fick så många fina gratulationer i går, från så många underbara vänner, att jag verkligen kände att jag kan vara mer än nöjd med mitt ”intryck”. Jag kan inte önska mig bättre 🙂 Stort tack till er alla!
Jag tog ledigt från jobbet. Mannen och jag lämnade Maïa på dagis och stack iväg på en 
dag av lugnt strosande, lunchande, kaffedrickande … Jag fick äntligen beställt mina nya glasögon. För den som såg fotot för någon månad sedan, så blev det inte de bågarna, utan i stället ett par andra Charles Mosa, ”very 1950’s …
Tack än en gång till alla som hjälpte till att göra min dag så fantastisk:-)
Tack också Christine Deluteau för födelsedagszebran 😉
I går var det Mors dag, både i Sverige och i Frankrike. Jag ringde till min ömma moder, mannen till sin, förstås. Vår dotter har en mamma, på sätt och vis, men det är en surrogatmamma i Ryssland. Vi håller en viss kontakt med henne, men inte så att vi firar mors dag, eller ens refererar till henne som mamma.
I stället har vi delat upp firandet i fars dag och i papsens dag. Det är jag som är papsen 🙂 Så jag fick present i går, en fin kom-ihåg-tavla som Maïa gjort på dagis, med små runda lappar att skriva på. På den första lappens står det Grattis och Maïa. Hur skall jag då bära mig åt för att använda lapparna? Jag vill ju inte ta bort den första … Den lilla trätavlan har inte fått någon plats på väggen ännu, men den skall sparas som den är. Jag får minnas saker på annat sätt, jag har ju både iPhone och iPad.
Snart är det Fars dag i Frankrike. Bra, då ligger det så när i tiden att man inte hinner glömma bort det 😉 Men på dagis har de koll!
Vi var ute på lekplatsen, Maïa och jag, både i lördags och söndags. Det dåliga vädret det lovat höll sig nästan borta, så vi fick en eller två timmar om dagen med gungande och rutschkanor, och kompisar som kommer att gå i samma klass när förskolan drar igång till hösten. ”Jag är stor, jag ska gå i skolan”, säger Maïa stolt. Men ännu stoltare är papa och papsen 🙂
Välkommen Tango kom ut i USA redan 2005 och i Sverige 2012. Jag blev tipsad om den i helgen som gick, av barnboksförfattaren Linda Eklund som skrivit och illustrerat Grodan som sa miau. Tack Linda 🙂
Välkommen Tango handlar om två manliga pingviner som älskar varandra, och som får barn tillsammans. Det är en riktigt fin bok. Så här säger Kabusa om boken:
”På Central Park Zoo i New York finns det många sorters familjer. Här finns kattbjörnsfamiljer, apfamiljer, padd-familjer och tukanfamiljer. Men det finns en familj som inte är som någon annan. Roy och Silo bygger ett bo precis som de andra pingvinparen på Zoo. Men stenen vill inte kläckas, och deras skötare ger dem ett ägg som behöver tas om hand. Ur ägget kliver Tango, som blir den första pingvinungen med två pappor.
Berättelsen om Tango är sann. Hakremspingvinerna Roy och Silo hade levt sida vid sida i Central Park Zoo i New York i många år, när de plötsligt fick upp ögonen för varandra 1998 och sedan dess har de varit ett par. Tango är deras enda unge, och hon föddes ur ett ägg som hade lagts av ett annat pingvinpar.”
http://www.kabusabocker.se/bocker/valkommen-tango-1