• hakan@hakanlindgren.com

Etikettarkiv Surrogat

343 sidor, 128.250 ord and counting

moscow_dummy-re1ddfac568df42aa843cbabd6fc7cd71_8byvd_8byvr_324Sju kapitel kvar och många säckar att knyta ihop. De flesta har jag klara i huvudet redan, men jag känner att jag också kommer att bli rejält överraskad 😉 Skrivandet går nästan av sig själv. Nya idéer dyker upp hela tiden och jag skulle kunna skriva flera olika versioner av boken. Men, det är tillräckligt svårt att få ihop tiden till att färdigställa en enda, så jag får lägga saker i skrivarskafferiet och hoppas att jag får användning av dem i en annan historia.


Jacob har råkat ut för en mycket traumatisk upplevelse och han vet inte vad han ska göra åt det. Har har en idé vad som utlöst det hela, men är det verkligen så? Just nu verkar det inte så …


Victor är stressad, mer stressad än någonsin, och han har all anledning att vara det. En lösning kan vara nära förestående, men det är långt ifrån säkert. Senaste tidens erfarenheter har lärt honom att tvivla …


Ja, mycket kommer att hända innan Moscow Baby är slut. Tur att jag har min story board, annars hade jag aldrig klarat att hålla alla bollar i luften 😉 Håller du ut till 2017? Då kommer den. Jag ska bara skriva den helt färdig först …

När det blir dags för redigering av Moscow Baby …

moscow_baby_bib-rab7aa2f51334470a954e6bf9d3c7f8f6_zfe0o_512Att raka en zebra blev ganska exakt 121.000 ord. 120.000 lär vara optimalt. Moscow Baby ligger just nu på 119.058 ord. Det låter ju förträffligt, men jag har tolv kapitel kvar att skriva … Dessutom har jag saker som jag vet att jag måste lägga till i texten när jag redigerar. Det verkar som om jag också måste ta bort en del …

Skrivflowet är på plats, trots brandlarmet som gick på kontoret 06.30 i morse, just när kaffet var klart och jag skulle sätta igång … Nu är det dagjobbet som gäller ett antal timmar. Men, sedan i går kväll är jag gräsänkling till lördag morgon, så nu skall här skrivas på kvällarna också 🙂

Nu kör vi!

18218952-ryska-dockornaDet är så lätt att hitta anledningar till att skjuta på skrivandet. Ibland kan man undra varför, när man faktiskt älskar att göra just det, att skriva! Men det är så mycket annat som skall göras, som faktiskt också har med skrivandet att göra. Marknadsföring, till exempel. Jag kör förresten just nu en liten annonskampanj på Facebook med min fina boktrailer. Den har du väl sett?

Dessutom har jag en del andra än så länge hemliga skrivprojekt som tagit mycket tid, men det är förstås helt i sin ordning.

Skrivandet av Moscow Baby har tyvärr blivit lidande … Men, nu så, är det dags att ändra på det! Klart att det kan hända saker som gör att man måste omprioritera, men i princip så kör vi Moscow Baby hela sommaren. Om det nu håller, så kommer den faktiskt att bli klar lagom till Bokmässan 🙂 Sedan får det förstås finnas utrymme för redigering, men om jag kunde skicka det till förlaget tills dess, så skulle jag vara mycket nöjd! Show up for work! blir mitt motto nu 😉

Just married :-)

Just married 🙂 Ja, det är faktiskt sant! Eller närmare bestämt för en vecka sedan, lördagen den 18:e juni. Först nu börjar vi hämta oss och komma ikapp 😉

Efter tio år tillsammans (eller nio år och 364 dagar om man skall vara noga) och på dagen nio år sedan vår PACS (fransk partnerskapsregistrering), slog vi till. Så nu är man äntligen en ärbar man 😉

IMG_5454

Efteråt höll vi igång till långt in på natten och till och Maïa dansade till klockan elva. Både den svenska och de franska familjen var på plats och alla var i full form.

Nu byter jag också efternamn, även om jag inte bestämt hur jag gör i mitt skrivande. Vi har slagit ihop våra namn och tagit oss dubbelnamnet Thomas-Lindgren.

För den skarpögde, så har jag äntligen fått mina nya glasögon 😉

Papsens dag

IMG_1311I går var det Mors dag, både i Sverige och i Frankrike. Jag ringde till min ömma moder, mannen till sin, förstås. Vår dotter har en mamma, på sätt och vis, men det är en surrogatmamma i Ryssland. Vi håller en viss kontakt med henne, men inte så att vi firar mors dag, eller ens refererar till henne som mamma.

I stället har vi delat upp firandet i fars dag och i papsens dag. Det är jag som är papsen 🙂 Så jag fick present i går, en fin kom-ihåg-tavla som Maïa gjort på dagis, med små runda lappar att skriva på. På den första lappens står det Grattis och Maïa. Hur skall jag då bära mig åt för att använda lapparna? Jag vill ju inte ta bort den första … Den lilla trätavlan har inte fått någon plats på väggen ännu, men den skall sparas som den är. Jag får minnas saker på annat sätt, jag har ju både iPhone och iPad.

IMG_1414Snart är det Fars dag i Frankrike. Bra, då ligger det så när i tiden att man inte hinner glömma bort det 😉 Men på dagis har de koll!

Vi var ute på lekplatsen, Maïa och jag, både i lördags och söndags. Det dåliga vädret det lovat höll sig nästan borta, så vi fick en eller två timmar om dagen med gungande och rutschkanor, och kompisar som kommer att gå i samma klass när förskolan drar igång till hösten. “Jag är stor, jag ska gå i skolan”, säger Maïa stolt. Men ännu stoltare är papa och papsen 🙂

 

“Välkommen Tango” – barnbok om samkönad adoption

valkommen-tango-3dVälkommen Tango kom ut i USA redan 2005 och i Sverige 2012. Jag blev tipsad om den i helgen som gick, av barnboksförfattaren Linda Eklund som skrivit och illustrerat Grodan som sa miau. Tack Linda 🙂

Välkommen Tango handlar om två manliga pingviner som älskar varandra, och som får barn tillsammans. Det är en riktigt fin bok. Så här säger Kabusa om boken:

“På Central Park Zoo i New York finns det många sorters familjer. Här finns kattbjörnsfamiljer, apfamiljer, padd-familjer och tukanfamiljer. Men det finns en familj som inte är som någon annan. Roy och Silo bygger ett bo precis som de andra pingvinparen på Zoo. Men stenen vill inte kläckas, och deras skötare ger dem ett ägg som behöver tas om hand. Ur ägget kliver Tango, som blir den första pingvinungen med två pappor.

Berättelsen om Tango är sann. Hakremspingvinerna Roy och Silo hade levt sida vid sida i Central Park Zoo i New York i många år, när de plötsligt fick upp ögonen för varandra 1998 och sedan dess har de varit ett par. Tango är deras enda unge, och hon föddes ur ett ägg som hade lagts av ett annat pingvinpar.”

http://www.kabusabocker.se/bocker/valkommen-tango-1

 

LÄNGTAN – en ny förening för de ofrivilligt barnlösas rättigheter: PRESSRELEASE 22 februari 2016

En sida om ofrivillig barnlöshet

 

Längtan-pressbild-945x520Källa: PRESSRELEASE 22 februari 2016

Här finns många fina och intressanta artiklar. Jag har ännu bara hunnit läsa några. Titta gärna in!

Legalisera surrogatmödraskap? Och i så fall för vem?

11137061_10153233478806310_191649369_nI SVT Opinion den 17 februari skriver Lydiah Wålsten en mycket intressant artikel om rätten för en kvinna att själv få bestämma om hon vill bära och föda en annan kvinnas barn.

Hon gör det som svar på en annan artikel, den 15 februari, också i SVT Opinion, där S-kvinnor säger nej till samma sak. Allt detta i samband med en statlig utredning om ofrivillig barnlöshet som skall presenteras den 24 februari.

S-kvinnor hårdrar det hela och säger att där man tillåter altruistiskt surrogatmödraskap (där en kvinna utan betalning bär och föder någon annans barn), ökar också det kommersiella surrogatmödraskapet (då en kvinna får betalt för att göra samma sak). S-kvinnor menar vidare att det senare är detsamma som att man köper en kvinnas kropp och till och med köper ett barn. De talar om det som ett sätt att reducera kvinnor och barn till verktyg och till handelsvaror.

Lydiah Wålsten har lyckligtvis en mer nyanserad syn på det hela. Medan S-kvinnor lägger fram det hela som att i stort sett hela världen inser, eller borde inse, att de har rätt, och att resultatet av utredningen måste bli en bekräftelse av det, så belyser Lydiah en undersökning av Timbro där 53% av Sveriges kvinnor är för en legalisering av surrogatmödraskap. Lydiah hävdar att “kvinnor äger rätten till sin egen kropp”. Hon argumenterar vidare att om en kvinna har rätt att göra abort, så ska hon också ha rätt att föda det barn hon vill.

Om det inte redan framgått, så bekräftar jag gärna att jag står på Lydiahs sida. S-kvinnor kan förstås argumentera att jag är man och att jag inte vet vad jag talar om. Må så vara. Jag är man, jag har aldrig varit gravid och kan aldrig bli det. Jag lever med en annan man. Han har aldrig varit gravid och kan aldrig bli det. Men vi har ett barn tillsammans, ett barn som vi fått med hjälp av en surrogatmamma. Jag hoppas att det ger mig en viss legitimitet i debatten, min kön till trots.

Apropå legitimitet i debatten, så skulle jag gärna vilja veta vilka av motståndarna till surrogatmödraskap som INTE har barn, och då på grund av att de inte KAN få barn. Jag bor i Frankrike där de har varit flera demonstrationer på senare år, för och emot samkönade äktenskap och rätten att adoptera för ett homosexuellt par. I teve ställs frågan om motstånd till samkönad adoption till en kärnfamilj med ett eller två friska barn. Svaret blir att “ett barn behöver en mamma och en pappa”. Nej, jag rör inte ihop saker och ting. Jag vill bara visa på hur motståndarna, vare sig det rör surrogatmödraskap eller adoption, i stort sett utan undantag befinner sig i en situation där de själva kunnat, eller skulle kunna, få barn den naturliga vägen. Då är det väldigt lätt att sätta sig på sina höga hästar och säga att allt annat är fel.

Det handlar om kärlek, om kärlek till sitt barn, om önskan att ha ett barn att älska. Vår dotter är snart två och ett halvt år och hon är älskad, av oss och av alla runt om henne. Det vet hon, det känner hon, och jag kan ärligt säga att hon är lycklig.

Ja, vi har betalat en surrogatmamma (utomlands) för att få hjälp till att föda vårt barn. Surrogatmamman fick tillräckligt för att klara sig ut ur en skuldsituation med kronofogden tillsammans med sina tre barn, så visst kan man diskutera om vi utnyttjat en kvinna i “ekonomisk utsatthet”. Pengarna är inte desamma, men visst får man en slant för att ge blod och en snabb sökning på nätet säger att man får 500 kronor för att donera sperma. En människa måste få ha rätt att själv bestämma, inom vissa gränser, hur långt han eller hon vill gå och till vilket pris. Att ge blod eller sperma går snabbt och motiverar ingen hög ersättning. Men att en kvinna som bestämmer sig för att bära och föda någon annans barn, inte skulle kunna få betalt för det, känns också orimligt.

Ett barn som föds via surrogatmamma är minst sagt både önskat och planerat. Hur kan man påstå att barnet är reducerat till verktyg och handelsvara? Barnet är målet, barnet är drömmen. Använd inte argumentet om att barnet skulle lida, jag är övertygad om att andelen olyckliga barn är betydligt lägre än hos alla kvinnor som råkat bli med barn efter en kväll på krogen eller där man skaffar barn för att försöka rädda ett förhållande som inte längre fungerar. Jag tror att de är lika lyckliga som i vilken “normal” familj som helst.

Det ska bli intressant att se den statliga utredningen. S-kvinnor förväntar sig “att utredningen synliggör hur kvinnor drabbas av surrogatmödraskap och vilka konsekvenser det får, oavsett om det kallas altruistiskt eller inte”. Självklart, där håller jag med. Om man gör en utredning, så måste den belysa alla aspekter. Men då menar jag också ALLA aspekter. Timbros undersökning (eller liknande) måste också tas med.

Därför ska det också bli intressant att se hur begreppet “ofrivillig barnlöshet” tolkas. Jag antar att det är underförstått att det enbart gäller heterosexuella par, även om barnlöshet i ett homosexuellt par, om paret vill ha barn, knappast kan definieras som annat än ofrivilligt. Andra aspekter på barn hos ett homosexuellt par tar jag inte upp här. Det är (kanske) en annan debatt, vid ett annat tillfälle. Ändå vill jag återigen påpeka att jag inte tror att ett barn hos ett homosexuellt par på något sätt är mindre lyckligt än hos ett heterosexuellt par. Mot argumentet som jag hört flera gånger, att barnet kan bli retat i skolan, så vill jag bara säga att om så är fallet, så beror det bara på en sak: föräldrarna till de andra eleverna sprider homofoba tankar hos sina barn. Problemet ligger alltså inte i det faktum att ett barn har två mammor eller två pappor, utan i synen hos somliga andra föräldrar. Som för alla problem, angrip roten till problemet och försök inte bara dölja symptomen.

Sammanfattningsvis, och för att anknyta till rubriken på inlägget, så hoppas jag att utredningen visar på att man ska legalisera surrogatmödraskap, och att man dessutom etablerar att rätten att använda sig av en surrogatmamma för att få barn inte får vara begränsat till vare sig kön eller sexuell läggning.

 

Fransk surrogatmamma åtalad för att ha lurat två gaypar och sålt deras barn vidare …

Det här låter ju helt otroligt, men det verkar tyvärr vara sant.

En kvinna skrev 2010 “kontrakt” med ett gaypar i Frankrike, där surrogatmamma är olagligt, att föda deras barn. När barnet fötts 2011 skickade hon ett sms och sa att barnet var dödfött. Men, barnet levde och mådde bra. Kvinnan sålde sedan barnet till ett annat gaypar i Luxemburg.

Hon gjorde samma sak 2012, innan hon arresterades 2013.

French surrogate mother on trial for defrauding two gay couples

7a3c6fed46a70a51edc43bf5f012eab0aaeed0f4

Nu skyller hon på sina hårda barndom …

Första svenska samkönade utlandsadoptionen

Vad du med på den? På “svensk utlandsadoption”, alltså? Att adoptera har för två killar varit tillåtet i många år i Sverige. Ändå har inget land, hur många föräldralösa barn det än finns och hur många av dem som bor på gatan, insett att kärleken hos ett homosexuellt par är att föredra framför det livet, än mindre att den kärleken är lika fin som den hos ett heterosexuellt par.

Nu har Saymom en koppling till Brasilien där adoptionen just blivit godkänd, men det måste vara ett stort steg i rätt riktning. Läs hela artikeln på länken nedan.

Jacob och Saymon gör historisk adoption

760

Grattis Jacob och Saymom! Jag är så glad för er skull 🙂