• hakan@hakanlindgren.com

Etikettarkiv Surrogat

Moscow Baby som ljudbok – färdig!

Christoffer Svensson Bild: Dramaten

I torsdags pratade jag med Christoffer Svensson som läst in Moscow Baby – ljudboken. Det var första gången och jag var lite nervös för vad han skulle tycka om boken, eftersom jag visste att han alltså redan läst och spelat in hela. Alldeles i onödan, visade det sig (min oro, alltså). Han gav mig bara (men mycket) beröm. En väldigt trevlig kille, Christoffer, och inte bara för att han gillar vad jag skrivit 😉

Sent i fredags kväll fick jag ljudfilen från förlaget. Mycket spännande! Och mycket bra 🙂 Jag har inte ännu lyssnat på hela, men de första kapitlena lovar gott.

Som exklusiv smygpremiär kan jag nu bjuda på den första av totalt 120 delfiler.

Som bonus i boken finns min novell Soldier “Den blev också jäkligt bra”, sa Christoffer, eftsom han läst in den på köpet.

Nu ska jag sätta igång och lyssna på resten. Hoppas att du gillar den här teaser 😉 Hela boken kommer 21 oktober – om du missat det …

 

 

Konferens om surrogatmödraskap i Stockholm 12 augusti

I dag kickar Stockholms Pridefestival igång! Jag hade så gärna varit där … Den håller på till 6 augusti, så för den som är i stan … Läs mer på hemsidan 🙂

Eduardo Afonso, pappa till två döttrar via surrogatmamma i Thailand.

Inte långt därefter hålls en nordisk konferens om surrogatmödraskap, anordnad av Families Through Surrogacy, också i den kungliga huvudstaden. Föräldrar, surrogatmödrar och experter, som medverkar på konferensen finns tillgängliga för intervjuer. Konferensen vänder sig till både homo- som heterosexuella. Man tar upp surrogatmödraskap via Ukraina, Grekland, USA och Canada. Medverkar gör bland andra Eduardo Afonso som fick två döttrar via surrogatmamma i Thailand. Läs mer om honom i tidningen QX.

Titta gärna på programmet för konferensen här.

 


Så här står det i pressreleasen:

PRESSMEDDELANDE: JULI 2017 

En majoritet av svenskarna stödjer surrogatmoderskap

Trots att inga lagar reglerar surrogatmoderskap, har många skandinaver bildat familj på detta sätt. Föreningen ”Families through surrogacy” gjorde år 2015 en undersökning för att ta reda på i vilka länder man mest använt sig av denna metod.

Av de 57 länder som deltog i undersökningen var Sverige den sjätte största och Norge tredje största användaren av surrogatmoderskap i proportion till befolkningen.

Nyligen offentliggjordes en undersökning om inställningen till surrogatmoderskap bland över 800 svenskar och norrmän i åldrarna 18-49 år. Undersökningen visade att en överväldigande majoritet (89%) ansåg att surrogatmoderskap ska tillåtas att genomföras i det egna landet. 80% ansåg att surrogatmoderskap ska tillåtas att genomföras i ett annat land där kvinnors rättigheter kan garanteras. Medan en majoritet ansåg att kvinnor ska tillåtas att använda metoden av medicinska skäl, ansåg avsevärt färre (53%) att surrogatmoderskap ska erbjudas gaypar. De flesta (76%) motsatte sig möjligheten att göra metoden tillgänglig för ensamstående män.

I länder där surrogatmoderskap inte varit tillgängligt i det egna landet har man främst vänt sig till USA, Indien och Thailand. Kulturella skillnader, maktobalans och andra orsaker har dock inneburit att flera länder såsom Indien, Thailand, Kambodja och Nepal, har stängt möjligheten för utländska medborgare och därmed endast tillåter surrogatmoderskap för sina egna medborgare. Därför vänder sig flertalet till USA och Kanada där utbildning och kompetens finns och där det formella arbetet efter födseln är lättare.

Barnlösa svenskar använder sig i större utsträckning av “hybrid – alternativ” som innebär att en surrogatmoder reser till ett billigare resmål såsom Cypern eller Indien för IVF-behandlingen.

Skandinaviens första konferens den 12 augusti i Stockholm gällande surrogatmoderskap har 23 talare och diskussionspaneler bestående av surrogatmödrar, föräldrar, akademiker och IVF – specialister från sex nationer. Konferensen kommer att behandla frågor såsom den förändrade inställningen till surrogatmoderskap globalt, försöken att införa altruistiska surrogatmoderskap i Sverige, praktiska råd, psykiskt hälsa hos surrogatmödrar/ blivande föräldrar och hur surrogatmödrar kan genomgå en graviditet och lämna bort barnet när det fötts.

Bland talarna finns åtta föräldrar som skapat familj via gränsöverskridande surrogatmoderskap. Vissa är svenska eller danska, andra kommer från Australien, England, Kanada och Israel för att dela med sig av sina erfarenheter. Många inledde sin surrogatprocess utan att förstå vilka svårigheter det kan innebära, såsom att pendla mellan hopp och förtvivlan. Några har också erfarenheter av olika tragedier och sorger.

– För några år sedan låg fokus på ett prisvärt surrogatupplägg, säger konferensens arrangör Sam Everingham, och fortsätter:

– Det har förändrats till en ökad vilja att skaffa sig kunskap om de olika aktörerna för att utröna vilka som har de bästa uppläggen och erfarenheterna. Under de senaste tolv månaderna har vi sett ett tredubblat intresse för surrogatmoderskap i Ukraina och USA.

Om konferensen

Konferensen hålls på Elite Palace Hotel, 12 augusti, St Eriksgatan 115, StockholmDet fullständiga programmet återfinns på:www.familiesthrusurrogacy.com/scandinavian-conference-12-august-2017/

Om Families through surrogacy

Families through surrogacy är en icke-vinstdrivande organisation som fokuserar på forskning och utbildning. Vi sammanför surrogatmödrar, blivande föräldrar och Families through surrogacy att nätverka, dela med sig av sina berättelser och hålla sig informerade om bästa metoder gällande surrogatmoderskap. Vi stöttar blivande föräldrar & surrogatmödrar som planerar, eller som redan har bildat familj, via surrogatmoderskap.

Foto: Eduardo Afonso

Alexander Erwik

Erwik Communication

+46734 48 66 78

www.erwikcommunication.com

www.facebook.com/ErwikCommunication/

Pocket-Zebran är lös!

Nu kan du även få Att raka en zebra som pocket!

Omslaget har fått en uppdaterad look och likaså fotot på undertecknad. Så här fint blev det 🙂

För att få se det berömda författarfotot får du titta i boken 😉


 

Här kommer några citat om boken, för att locka ytterligare:

“… boken är både underhållande och välskriven och igenkänningsfaktorn när det gäller de olika personernas reaktioner på olika händelser, inte minst otrohet, är stor.”

ROLLI FÖLSCH I BTJ-HÄFTET 16, 2015

“Jag gillar verkligen det här. Det här är faktiskt en av de bättre relationsromanerna jag har läst. Att raka en zebra är en tankeväckande bok, både när det gäller homosexuella förhållanden som heterosexuella.”E-BOKSEVANGELISTERNA

“Jag gillar att den lyfter att människor kan fela och relationer gå sönder. Jag gillar att den inte är så förbaskat heteronormativ, jag gillar den helt enkelt. Både underhållande, romantisk och tankeväckande läsning.”EBBAS BOKBLOGG

“En härlig relationshistoria från Paris.”PIAS LILLA KULTURBLOGG

Och så blir det teve …

I går eftermiddag var jag lite trött och hade otroligt svårt att hålla mig vaken på administrationmötet mellan fyra och fem. Jag kanske ska tillägga att den här veckan går jag upp klockan fem (på morgonen) för att redigera Moscow Baby. Vi har ett tajt schema och jag måste lämna in manus till min redaktör Anna på måndag (och har bästa kompisen på besök från Göteborg i helgen).

När jag kom tillbaka till datorn hade jag fått mejl från ett känt teveprogram som undrar om jag ville vara med hos dem till hösten. Svår fråga – inte!

De har hört talas om Moscow Baby och vill gärna att jag kommer, eventuellt med familjen. Spännande och otroligt roligt att det händer saker innan pressreleasen ens är skriven (vad jag vet).

Vi har mejlväxlat lite och nu ser det preliminärt ut som att det blir tevesoffa 19 oktober 🙂 Moscow Baby släpps ju 21 oktober men det skulle passa bra att ha releasefesten den 19:e på kvällen.

Mer info kommer …

Förlagsavtal för Moscow Baby :-)

Härlig avslutning på semester – sist kvällen, mitt i packandet, skrev Hoi Förlag och jag avtal för utgivningen av Moscow Baby 🙂

Det känns verkligen bra. Sandra (Gustafsson) har redan läst manuset två gånger och kommit med mycket värdefull input och förslag till förbättringar. Arbete pågår alltså fortfarande, nästa deadline är 1 april …

Carola (Rääf) blir förläggare. Det skall bli otroligt spännande att gå mot nästa steg tillsammans. Jag hoppas att Cecilia (Pson) på PicaPica fixar omslaget, precis som för Att raka en zebra.

Den här gången kör vi ljudboken direkt. Mattias (Palm), jag räknar med dig 😉

Dessutom innehåller avtalet ett och annat nytt jämfört med tidigare 😉


Moscow Baby är en relationsroman, ett drama om surrogatmödraskap och en fristående fortsättning på Att raka en zebra.

Världens mest efterlängtade ID-kort?

Några kanske minns mitt inlägg från den sjätte december där jag berättade att min dotter Maïa nu är fransk medborgare? Hon fyllde tre i oktober, och vi hade hållit på sedan hon föddes 2013 i Moskva, så lyckan och lättnaden var enorm.

Därmed inte sagt att alla frågetecken var uträtade … Trots alla papper vi skickat in till franska konsulatet i Moskva, så ansåg de sig inte ha tillräckligt för att fastställa mammans födelsedag och -ort. I Frankrike skall det stå i din/ ditt födelseattest/ personbevis. I Maïas papper, de som vi fick i december, finns mammans namn, men ingenting mer om henne.

Och personbevis behövs när man ansöker om ID-kort och pass. Vi började med ID-kortet och tog med allt man sagt behövdes. Men, det blev bakläxa, om än inte oväntat. “Mammans födelsedatum och -ort saknas på födelseattesten!” Med lätt panik letade vi i alla papper vi har om vad vi kunde bifoga för att bekräfta det som saknades. Informationen hade vi, men konsulatet hade alltså inte tyckt att våra papper var tillräckliga.

Borgmästeriet i vår by, där man lämnar in ansökan, kunde inte svara på hur lång tid det skulle ta att få kortet. Lite googlande sa fem till sex veckor. Prefekturen i närmaste storstad, där det hela behandlas, sa sex till åtta. Det var bara att hoppas att de inte först skulle återkomma och säga att de papper vi lämnat in var otillräckliga …

Sent igår kväll kom ett mejl från borgmästeriet, med ett kort meddelande: “God kväll, Maïas ID-kort finns att hämta i borgmästeriet …”. Jag vågade nästan inte tro att det var sant – tänk om det bara var ett brev som sa att någonting saknades.

Men, nu har vi det – äntligen! Då kör vi igång med passet 🙂

 

God Jul och Gott Nytt År!

Det känns fortfarande som det är långt borta, förutom när man befinner sig på det vanliga jobbet och tänker på allt som skall göra innan – men snart är julen här! (Om någon nu missat det …)

Det har varit ett roligt år, nästan jämt. Mycket har hänt, både privat och på den skrivande fronten.

Jag har gift mig med hela den svenska familjen på plats i Frankrike 🙂

Vår dotter har fått sina franska papper 🙂

I början av året gick svärfar bort 🙁

Jag har skrivit klart Moscow Baby till 99% 🙂

Novellantologin “Över en vinterfika” med min novell “Ryska dockor” kom ut och har gått som smör i solen 🙂

Kontrakt påskrivet för ljudboksutgivning av Zebran 🙂

Listan kan göra mycket längre, men jag väljer att sluta medan tid är, för att önska

 

God Jul & Gott Nytt År

Vårt eget ljus kom till Frankrike Lucia 2013

Jag vet att jag skrev om det förra året, på min gamla blogg, men jag kan inte låta bli att göra det igen 😉

Vår dotter föddes i Moskva i oktober 2013. Den 13:e december samma år kom hon till Frankrike, efter två månader med diverse administration i Ryssland, och efter fem år av väntan på att hon skulle komma till.

Lucia kommer för alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan 🙂 När vi på papsens (min) arbetsplats firar Lucia, är Maïa och jag med. Vi firar mer än vad som kanske syns i bild 😉

Dessutom måste vi förstås värna om våra svenska traditioner, inte minst när vi bor utomlands och Maïa inte får dem i samma utsträckning som om vi bott i Sverige.

Jag vet, vi är inte helt politiskt korrekta. Pojkarna har fortfarande strutar på huvudet …

Efter 3 år blev min dotter erkänd som fransyska

Äntligen!

Vår dotter föddes 2013 i Moskva. Inte oväntat mötte vi motstånd från franska konsulatet, som misstänkte att vi använt oss av surrogatmamma. Surrogatmödrar är inte olagligt i Ryssland, men i Frankrike där vi bor, är det inte tillåtet. De franska myndigheterna gjorde sitt bästa för att göra saker så krångliga som möjligt, eftersom vi kringgått fransk lag. Maktmissbruk, kallar jag det.

Vi var kvar i Moskva i två månader. Egentligen hade vi det bra; vi hyrde en lägenhet i ett bra område med promenadavstånd till både matvarubutiker och till Gorkijparken. Det som var så oerhört frustrerande var osäkerheten och väntan på att få komma hem till oss.

Anmälan om födsel till de ryska myndigheterna gick utan problem. De franska myndigheterna sa nej.

maia-alex-lux-xmas-161204

Dotter och äkta make

Vi ordnade med ett ryskt pass till vår dotter, för att hon skulle ha någon form av ID-handling. Vi ansökte om visum för att åka till Frankrike. De franska myndigheterna sa nej, med anledning av att de inte bedömde det som troligt att vi, med dottern, skulle komma tillbaka till Ryssland igen. Återigen hade de inte fel, även om vi förstås inte kunde acceptera deras beslut.

Den franska advokat vi anlitat skrev brev till franska utrikesministeriet. Parallellt med det skrev jag till franska ambassadören i Stockholm som jag träffat vid tillfälle.

Vi ordnade med visum till Tjeckien och därmed Schengen för att ta bilen därifrån.

I sista minuten, dagen innan det bar av till Prag, fick vi besked om att vi kunde komma förbi och hämta ett inresetillstånd hos konsulatet, för en, säger en, inresa till Frankrike. Om det berodde på brevet till utrikesministeriet eller till ambassadören i Stockholm får vi väl aldrig veta.

Hela Rysslandsvistelsen hade varit en kamp mot tiden. Vi hade själva bara visum på tre månader. I dagarna mellan jul och nyår skulle de gå ut, och vad skulle vi göra med Maïa då? Lyckligtvis behövde vi inte fundera så mycket på det. Den 13 december stod vi alla på fransk mark. Vilken lycka!

Därmed inte sagt att alla papper kom på plats. De franska myndigheterna vägrade fortfarande att godkänna en registrering av vår dotter i Frankrike. Inga franska ID-handlingar. Sedan Maïa kom till Frankrike har vi inte kunnat ta flyget. Vi har bilat upp till Sverige ett par gånger, men med nuvarande gränskontroller vågade vi inte försöka oss på det i år. Det var inte förrän Frankrike blivit dömda i EU-domstolen för mänskliga rättigheter, ett beslut som man valde att inte överklaga, som det sakta började röra på sig. Lyckligtvis har allt det här inte inneburit några problem med att ordna med sjukförsäkring och dagis/ skola …

maia-acte-de-naissance-signature-consulat-161115I fredags, alltså drygt tre år senare, fick vi en kopia på Maïas franska födselbevis! Franska konsulatet hade fått i uppdrag av ministeriet att överföra handlingen till Frankrike.

Nu ska vi ansöka om pass och ID-kort – sedan tar vi flyget. I år får vi fortfarande fira jul i Frankrike, men nästa år blir det Sverige J

Maïas busskort – en surrealistisk känsla

Maïas busspass 2016 17Ett busskort är förstås inte särskild märkvärdigt. Men när det har din ännu inte treåriga dotters namn på det, känns det ändå lite overkligt …

“Jag är stor, jag ska gå i skolan”, har Maïa sagt sedan någon gång i maj. Hon fyller tre i oktober, så allting är förstås relativt. Och vi pratar om förskolan. I Frankrike börjar barnen det året de fyller tre. Det är inte obligatoriskt, men alla gör så. Barnen går också ofta på dagis från ett par månaders ålder (mammaledigheten är tio veckor, ja veckor, inte månader, varav flera måste tas innan själva förlossningen, så vad annat kan man göra?).

Det är lite paradoxalt att barnen anses vara mogna för förskola även innan de faktiskt fyllt tre, men att de inte får gå på fritidsverksamhet, och därmed inte heller äta i skolmatsalen, förrän dagen efter tredje födelsedagen. För vår del innebär det att under en och en halv månads tid, så ska Maïa lämnas 8.15, hämtas 11.30, lämnas igen 13.30 och hämtas på nytt 15.30. Det är svårt att ha ett heltidsjobb då, om man inte har far- eller morföräldrar i närheten.

Och så skolbussen då. Hon har ett busskort, men vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra med det . Skolan ligger tre kilometer bort, så det är ingen lång färd, och det finns förstås någon på bussen som tar hand om barnen, och någon som ser till att de kommer av och in till skolsalen. Det får väl bli Maïa själv som bestämmer, och det i sin tur beror säkert på hur de andra barnen gör. Med 340 invånare i byn har hon i alla fall tre barn i samma klass och flera stora barn på samma skola.

En ny tid är här! Ja jösses …