Några kanske minns mitt inlägg från den sjätte december där jag berättade att min dotter Maïa nu är fransk medborgare? Hon fyllde tre i oktober, och vi hade hållit på sedan hon föddes 2013 i Moskva, så lyckan och lättnaden var enorm.
Därmed inte sagt att alla frågetecken var uträtade … Trots alla papper vi skickat in till franska konsulatet i Moskva, så ansåg de sig inte ha tillräckligt för att fastställa mammans födelsedag och -ort. I Frankrike skall det stå i din/ ditt födelseattest/ personbevis. I Maïas papper, de som vi fick i december, finns mammans namn, men ingenting mer om henne.
Och personbevis behövs när man ansöker om ID-kort och pass. Vi började med ID-kortet och tog med allt man sagt behövdes. Men, det blev bakläxa, om än inte oväntat. ”Mammans födelsedatum och -ort saknas på födelseattesten!” Med lätt panik letade vi i alla papper vi har om vad vi kunde bifoga för att bekräfta det som saknades. Informationen hade vi, men konsulatet hade alltså inte tyckt att våra papper var tillräckliga.
Borgmästeriet i vår by, där man lämnar in ansökan, kunde inte svara på hur lång tid det skulle ta att få kortet. Lite googlande sa fem till sex veckor. Prefekturen i närmaste storstad, där det hela behandlas, sa sex till åtta. Det var bara att hoppas att de inte först skulle återkomma och säga att de papper vi lämnat in var otillräckliga …
Sent igår kväll kom ett mejl från borgmästeriet, med ett kort meddelande: ”God kväll, Maïas ID-kort finns att hämta i borgmästeriet …”. Jag vågade nästan inte tro att det var sant – tänk om det bara var ett brev som sa att någonting saknades.
Men, nu har vi det – äntligen! Då kör vi igång med passet 🙂
Det här kan bli en bra dag, en härlig vecka och varför inte ett fantastiskt år 🙂
I morse skickade jag in Moscow baby till förlag, äntligen! Det tog lite längre än beräknat. Den ständiga redigeringen som aldrig blir klar, inte riktigt, höll mig kvar till dess jag satt en absolut deadline. I dag! Och den höll 🙂
Och så fick jag en ny kaffemugg av en kollega – tack Tannaz! Vad händer om man rakar en zebra? Går ränderna ur? Och vem har sagt att en zebra måste vara svartvit? Är detta ett tecken på vart Moscow Baby är på väg?
Ser fram emot ett färgstarkt 2017 🙂
Så spännande! Den femte februari (alltså om mindre än fyra veckor) är det officiellt släpp på Att raka en zebra – the audio book!
Inläsare är Mattias Palm. Mattias har en fantastisk röst. Jag har lyssnat på min förlagskollega Daniel Wångstens Oavsett vad, och är grymt imponerad. Jag har dessutom pratat med Mattias ett par gånger på telefon. Nu är jag inte så lite nyfiken på hur Zebran kommer att låta …
Zebran kom ut i mitten av 2015. Det skall bli spännande att se hur ljudboken tas emot också, inte minst hos streamingtjänster som Storytel och Nextory … Det brukar ta någon vecka extra innan ljudböckerna finns på plats där, men den som väntar på någonting gott 😉
Ljudböcken kommer att finnas som ”vanlig” CD-bok, som nedladdningsbar mp3-fil samt mp3-versionen på CD-skiva. Zebran finns förstås fortfarande som både pappersbok och e-bok. Det är bara att välja, med andra ord …
Läs gärna den här artikeln på Boktugg om trender i bokbranchen 2017. Ljudbok som media kommer att öka och bli ännu större än idag – det lovar gott 😉
Biblioteken har ofta en sektion om gaylitteratur. Jag råkade just på Biblioteket i Kramfors, på nätet, och deras lista på ”Regnbågslitteratur”. Ett fantastiskt trevligt och vackert begrepp som jag är stolt över att få tillhöra!
Man får gå ned till ”Bögiga boktips” för att hitta Zebran. Måste erkänna att jag är mindre förtjust i det begreppet, men får samtidgt inse att jag kan vara lite gammeldags i det hänseendet – skyller på att jag inte bott hemma på länge 😉
Här finns Jonas Gardell, Michael Cunningham, Alan Hollinghurst, Edmund White – och jag (+ några till). Känns fint 🙂
”Hur i allsin dar fick Lindgren in Batman och Robin i Moscow Baby?”
Tja, det föll sig ganska naturligt, faktiskt 😉 Men exakt hur, var och när, det tänker jag inte avslöja här … Jag kan dock lova att du kommer att bli förvånad och kanske till och med full i skratt.
Om max två veckor kommer jag att vara klar med redigeringen av manus till Zebrans uppföljare. Då är det dags att skicka in den till förlaget och sedan får vi vänta … och vänta … och vänta … Spännande och nervöst blir det (och är det redan).
Nyårslöften på det? Låt mig kalla det mål snarare än löfte. Målet heter Bokmässan 2017! Jag har varit där två gånger med Zebran. Det har varit fantastiskt, men nu vill jag komma med en ny bok 🙂 Jag inte bara vill, jag skall!
Moscow Baby är en relationsthriller. Jacob och hans prins är beredda att gå långt i sin önskan att få barn, mycket långt. Inte ens ”olyckan” som nästan kostade Jacob livet sätter stopp för deras planer. När döden når ikapp dem är det redan för sent …
Gott Nytt År!
Jag hoppas att alla haft en skön jul- och nyårshelg. Familjen och jag hade det lugnt och fint. Lite datorproblem som gett mig en del gråa hår gjorde att också skrivandet fick ta en paus under helgerna …
Som man gör ibland kollade jag lite listor i morse och såg att min ”gamla” novell från 2013, Lunatique, nu ligger på Storytels topplista over populära e-böcker. Alldeles förträffliga nyheter, så här på årets första vardag 😉
God fortsättning och må 2017 föra en massa spännande och roligt med sig! I dag börjar förresten inläsningen av Att raka en zebra som ljudbok … 26 januari skall den vara färdigläst – återkommer med utgivningsdatum.
Det känns fortfarande som det är långt borta, förutom när man befinner sig på det vanliga jobbet och tänker på allt som skall göra innan – men snart är julen här! (Om någon nu missat det …)
Det har varit ett roligt år, nästan jämt. Mycket har hänt, både privat och på den skrivande fronten.
Jag har gift mig med hela den svenska familjen på plats i Frankrike 🙂
Vår dotter har fått sina franska papper 🙂
I början av året gick svärfar bort 🙁
Jag har skrivit klart Moscow Baby till 99% 🙂
Novellantologin ”Över en vinterfika” med min novell ”Ryska dockor” kom ut och har gått som smör i solen 🙂
Kontrakt påskrivet för ljudboksutgivning av Zebran 🙂
Listan kan göra mycket längre, men jag väljer att sluta medan tid är, för att önska
God Jul & Gott Nytt År
Oj, oj, oj! Vad göra när böckerna nästan är slut inför fikareleasen? Som tur var räckte det precis. Jag fick böckerna i slutet av november och fikan var bestämd till 14:e december …
Jag hade kunnat ha fikan tidigare, men eftersom jag gillar marginaler och inte var säker på hur lång tid det skulle ta att få hit böckerna från Sverige, så fick det bli så här. Jag hann alltså, om det är någon som inte förstått ännu, och böckerna hann också nästan ta slut. Nu finns det ett par stackare kvar, så om någon är sent ute, så kan man skynda sig till mig 😉
Utdrag ur Ryska dockor:
”Jag kunde knappast klandra honom om han ångrat sig. Ännu mindre om han kom några minuter försent. Jag tittade på klockan för säkert hundrade gången. Tjugofyra minuter. Café de la Paix var varmt och svetten rann nedför ryggraden. Jag borde inte ha tagit en polotröja på mig, men det var kallt ute. Några enstaka snöflingor visade att Paris försökte komma i julstämning. Skyltfönstren hos Galeries Lafayette och Printemps lite längre bort lyckades bättre.
Från bordet på den inglasade verandan fördrev jag tiden med att betrakta den parisiska eftermiddagsrusningen. Egentligen var det konstigt att de inte styrde undan trafiken framför Operan där alla turister slogs om det perfekta fotot framför den pampiga byggnaden. Men det var inte mitt problem och definitivt inte det som upptog mina tankar tjugofyra timmar om dygnet.
Det hade blivit så fel. Jag hade inte skött det snyggt, det visste jag. Om Jacob bara inte hört Fred och mig genom dörren, om han inte bestämt sig för att hälsa på just då, just när jag faktiskt talade om för Fred att det var Jacob jag ville ha.”
Jag vet att jag skrev om det förra året, på min gamla blogg, men jag kan inte låta bli att göra det igen 😉
Vår dotter föddes i Moskva i oktober 2013. Den 13:e december samma år kom hon till Frankrike, efter två månader med diverse administration i Ryssland, och efter fem år av väntan på att hon skulle komma till.
Lucia kommer för alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan 🙂 När vi på papsens (min) arbetsplats firar Lucia, är Maïa och jag med. Vi firar mer än vad som kanske syns i bild 😉
Dessutom måste vi förstås värna om våra svenska traditioner, inte minst när vi bor utomlands och Maïa inte får dem i samma utsträckning som om vi bott i Sverige.
Jag vet, vi är inte helt politiskt korrekta. Pojkarna har fortfarande strutar på huvudet …
Äntligen!
Vår dotter föddes 2013 i Moskva. Inte oväntat mötte vi motstånd från franska konsulatet, som misstänkte att vi använt oss av surrogatmamma. Surrogatmödrar är inte olagligt i Ryssland, men i Frankrike där vi bor, är det inte tillåtet. De franska myndigheterna gjorde sitt bästa för att göra saker så krångliga som möjligt, eftersom vi kringgått fransk lag. Maktmissbruk, kallar jag det.
Vi var kvar i Moskva i två månader. Egentligen hade vi det bra; vi hyrde en lägenhet i ett bra område med promenadavstånd till både matvarubutiker och till Gorkijparken. Det som var så oerhört frustrerande var osäkerheten och väntan på att få komma hem till oss.
Anmälan om födsel till de ryska myndigheterna gick utan problem. De franska myndigheterna sa nej.
Dotter och äkta make
Vi ordnade med ett ryskt pass till vår dotter, för att hon skulle ha någon form av ID-handling. Vi ansökte om visum för att åka till Frankrike. De franska myndigheterna sa nej, med anledning av att de inte bedömde det som troligt att vi, med dottern, skulle komma tillbaka till Ryssland igen. Återigen hade de inte fel, även om vi förstås inte kunde acceptera deras beslut.
Den franska advokat vi anlitat skrev brev till franska utrikesministeriet. Parallellt med det skrev jag till franska ambassadören i Stockholm som jag träffat vid tillfälle.
Vi ordnade med visum till Tjeckien och därmed Schengen för att ta bilen därifrån.
I sista minuten, dagen innan det bar av till Prag, fick vi besked om att vi kunde komma förbi och hämta ett inresetillstånd hos konsulatet, för en, säger en, inresa till Frankrike. Om det berodde på brevet till utrikesministeriet eller till ambassadören i Stockholm får vi väl aldrig veta.
Hela Rysslandsvistelsen hade varit en kamp mot tiden. Vi hade själva bara visum på tre månader. I dagarna mellan jul och nyår skulle de gå ut, och vad skulle vi göra med Maïa då? Lyckligtvis behövde vi inte fundera så mycket på det. Den 13 december stod vi alla på fransk mark. Vilken lycka!
Därmed inte sagt att alla papper kom på plats. De franska myndigheterna vägrade fortfarande att godkänna en registrering av vår dotter i Frankrike. Inga franska ID-handlingar. Sedan Maïa kom till Frankrike har vi inte kunnat ta flyget. Vi har bilat upp till Sverige ett par gånger, men med nuvarande gränskontroller vågade vi inte försöka oss på det i år. Det var inte förrän Frankrike blivit dömda i EU-domstolen för mänskliga rättigheter, ett beslut som man valde att inte överklaga, som det sakta började röra på sig. Lyckligtvis har allt det här inte inneburit några problem med att ordna med sjukförsäkring och dagis/ skola …
I fredags, alltså drygt tre år senare, fick vi en kopia på Maïas franska födselbevis! Franska konsulatet hade fått i uppdrag av ministeriet att överföra handlingen till Frankrike.
Nu ska vi ansöka om pass och ID-kort – sedan tar vi flyget. I år får vi fortfarande fira jul i Frankrike, men nästa år blir det Sverige J