När jag skriver försöker jag att ha struktur. Jag börjar med ett synopsis som ger mig en idé vart jag är på väg och sedan vad varje kapitel ska handla om. Andra skriver på och låter berättelsen själv föra dem framåt, de känner sig låsta av ramverk och att inte låta karaktärerna få ta den väg de vill.
Med den bok jag skriver nu, tänkte jag att jag skulle försöka mig på ett mellanting. Jag hade synopsis för första halvan klar och visste vad kapitlen skulle handla om och ungefär hur historien skulle sluta. Så jag skrev. Och skrev.
Tills jag kom till en punkt där jag inte längre visste hur jag skulle komma till den punkt jag tidigare bestämt … Den person som jag tidigare tänkt skulle spela andrafiolen hade tagit mera plats än jag tänkt mig, hans roll hade blivit intressantare och personligheten mer spännande. Den tänkte huvudpersonen hade fogat sig och gett plats åt sin medkaraktär.
Men skulle jag fortsätta så? Skulle historien få bli en helt annan än den jag tidigare tänkt mig, eller skulle jag få tag tag i det hela och styra upp skrivandet som jag alltid gjort?
Scrivener är ett fantastiskt verktyg när man är i min situation. Det är som att jobba med post-it-lappar där man kan flytta runt kapitel och händelser och allt man skrivit i respektive avsnitt följer med. Dessutom kan man ge varje karaktärs avsnitt en specifik färg, vilket gör det ännu enklare att hitta rätt: blå post-it för D, gula för H (D och H är mina två huvudrollsinnehavare), gröna för A och rosa för S (två viktiga biroller, men inte de enda som har något att säga till om …). Varje post-it-lapp har en rubrik och dessutom får man plats med precis hur mycket man vill på lappen (även om allt förstås inte syns när man tittar på anslagstavlan i sin helhet).
Nu är jag nästan i mål med strukturen, så att jag snart kan börja skriva igen. Jag gillar verkligen planeringsstadiet, inte minst när man känner att man hittar rätt och att de hörnstenar som saknats faktiskt kommit inte bara tillrätta utan också på rätt plats – jag säger så nu, men ingenting i den här världen är förstås hugget just i sten 🙂 Mycket kan hända på vägen och jag ser verkligen fram emot att få upptäcka vad det är.
Då kör vi! Trevlig helg 🙂
Egentligen har boktrailern för En fallen man funnits ett tag, närmaste bestämt sedan strax innan bokrean, men att försöka konkurrera med en av årets händelser i bokbranschen kändes som dömt att misslyckas …
Nu är rean över och jag är stolt över de två trailers, en kortare och en längre, som Formidaniel hjälpt mig med. Stort tack, Daniel!
Som Daniel sammanfattar, fick han följande uppdrag:
”Boktrailer med tydlig grafisk manér till författaren Håkan Lindgren och hans tredje bok En Fallen Man. Rafflande spänning i en berättelse om kärlek och svek.
Ambitionen och uppdraget var att hitta ett sätt att förmedla romanens känsla och knyta an grafisk till den stilrena utsidan. Samtidigt, förstås, locka blicken till sig på ett bra sätt i sociala medier.”
Danial har lyckats utmärkt, jag är otroligt nöjd med resultatet. Först den kortare versionen, med referens till tidigare böcker
Och den längre, med fokus enbart på En fallen man. Enjoy!
Äntligen! Nu får jag lov att berätta mer om mitt projekt. Det som jag trodde skulle bli en slags novellserie, blev till en hel roman, dock fortfarande i serieform. Tio avsnitt blev det, om Spökskrivaren Gauthier Valentino, så otroligt roligt att skriva och dessutom är jag fantastiskt nöjd med slutresultatet.
Omslaget är grymt, ett stort tack till Mikael Landby som precis fångat den känsla jag vill åt med serien, och dessutom har han behållit den grafiska stil som jag älskar och som blivit något av mitt kännetecken bland tidigare romaner.
Att Bookea dessutom lyckats få Ola Rapace som inläsare var mer än jag vågat hoppas på. Ola går från klarhet till klarhet, från James Bond till Stjärnorna på slottet, till Spökskrivaren 😉 Ingen är mer nyfiken än jag på att få lyssna på den färdiga ljudboken!
Milli Månson är Sveriges deckardrottning, hennes verk översätts och säljs världen över. Milli bor med den unge atleten Samuel och deras två hundar Lady och Gaga. Hon har byggt upp ett riktigt PR-imperium, men samtidigt har hon outsourcat stora delar av verksamheten – däribland sitt skrivande! En modern författare fokuserar på annat än att skriva.
Gauthier Valentino, eller Spooky som Milli kallar honom, är spökskrivaren som står bakom miljontals sålda böcker. Egentligen skulle han vilja skriva något eget, men han vet inte riktigt vad. Deras relation är invecklad; samtidigt som Milli är en krävande arbetsgivare som ställer höga krav, vet båda att Gauthier har ett trumfkort som han när som helst kan spela ut – avslöja att Milli inte skriver själv. Milli har även en trasslig relation till sin sambo – hur är det egentligen ställt med kärleken i förhållandet?
Spökskrivaren är en humoristisk feelgood i svensk samtidsmiljö, där medie- och förlagsbranschen avhandlas med glimten i ögat. Hur är egentligen livet i rampljuset, när ens offentliga och riktiga person ofta flyter ihop? Kommer Gauthier lyckas med att skriva sin egen bok? Och hur kommer det gå för Millis kärleksliv? Igenkänningsfaktorn är hög i denna roman som bjuder på många skratt
Eller ja, kanske inte Godot direkt, men på nästa utgivning (mer information mycket snart, fick det grymt snygga omslaget i går …), varför inte passa på att lyssna på eller läsa någon av de tidigare böckerna?
En del av dem finns dessutom på den stora bokrean 😉 Du hittar dem också hos Storytel, Nextory, Bookbeat, Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln och många andra.
Förutom de tre romanerna Att raka en zebra, som kom 2015, Moscow Baby (2017) och En fallen man (2020), har du också sex noveller att njuta av, enskilt eller i en samlingsvolym.
Femton minuter för Ann-Sofi Munter – Livet har inte alltid farit väl fram med Ann-Sofi Munter. I brist på annat irrar hon planlöst omkring i sin brandgula Toyota Corolla. Stan är full av rödljus och när hon stannar inför ett av dem rycks dörren upp. ’Kör för helvete’, säger mannen och det blir början på ett oväntat möte med ett lika oväntat slut. För en gångs skull är det Ann-Sofi Munter som befinner sig mitt i händelsernas centrum.
Ann-Sofi Munters trista balkongliv – Om det är någonting som Ann-Sofi Munter har lärt sig i fängelset så är det att dra halsbloss. Men förutom detta är det inte så mycket som hon har tagit med sig från sitt sinkabirum. Det skulle vara beteckningen kåkfarare då. Och bankrånare. Inte så illa för en simpel hemmafru, förstås.
Ann-Sofi Munters franska band – Skärgårdsbåten lägger till vid Brännö Rödsten och Ann-Sofi Munter kliver i land med en känsla av förväntan. Borta är hennes gråa utseende: håret är mahognyfärgat och stora solglasögon täcker ögonen. Nu ska hon väl kunna tillbringa sommaren här utan att bli igenkänd.
Mister President – ’Han kommer, han kommer, Presidenten kommer, skynda er, ställ upp er nu! Raka led har jag ju sagt, in med magen!’ Förberedelserna är många och noggranna i byskolan inför Presidentens besök – och alla vet att han kommer att välja ut några av dem. Men vilka? Och är det en ynnest att bli utvald? Vi åkte och åkte. Jag vågade knappt röra på mig. Vad skulle hända nu? Hur skulle jag komma hem igen när Presidenten var färdig med mig? Skulle jag komma hem överhuvudtaget?
Soldier – Smärtan är outhärdlig, den är djävulsk, den är infernalisk. Blodet har sprutat ur honom och vad är det egentligen som har hänt? Oskar kan inte tro att det är sant, det som läkaren säger.
Lunatique – Det blev aldrig svart, ens på natten, inte i en stad som Paris. Det blev heller aldrig tyst, inte på riktigt. Gatlyktorna gav natten en orange lyster som blandades med ljuset från alla bilar som aldrig verkade behöva vila.
Sedan i höstas har jag skrivit på en ljudboksserie, ett otroligt roligt och spännande projekt. Nu är den klar och inskickad till förlaget!
Förlaget har läst och gillat. Dessutom har vi fått tag på en otroligt duktig inläsare som jag knappt kan vänta på att få avslöja 😉
Om allt går som planerat kommer första delen av tio till sommaren, och efterföljande i snabb takt därefter. Jag hoppas kunna berätta mer om både inläsare, förlaget och omslag inom mycket kort 😉
Nu är det bokrea, för den som missat det 😉 Du hittar både Att raka en zebra och Moscow Baby på årets rea. I Hoi Förlags egen nätbutik kan du köpa dem för halva priset, en inbunden Zebra för 90 kronor eller Moscow Baby för 105. Pocketversionerna är närmast gratis!
Att raka en zebra:
Victors värld rasar när hans flickvän lämnar honom efter nästan tjugo år tillsammans. När han kokande av svartsjuka spionerar på henne hamnar han oväntat i en ny relation, så långt ifrån hans tidigare verklighet att han bara vill springa.
Jacob går från förhållande till förhållande, i ständig jakt på den stora kärleken. Har han äntligen hittat den? Men hans drömprins ställer ultimatum om att skaffa barn för att de ska flytta ihop. Jacob säger att han blivit vaccinerad mot barn, men prinsen ger inte upp. Hur långt är han beredd att gå?
En dag får Jacob ett samtal som talar om att hans bästa vän och hans fru blivit mördade. När han får veta att de i sitt testamente önskar att Jacob ska ta hand om deras tvåårige son blir allting riktigt komplicerat …
Att raka en zebra är en relationsthriller, ett drama där känslorna till en början kan tyckas klassiska, men som utvecklas till besatthet.
Moscow Baby:
Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike.
Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll.
Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.
Råmanus till mitt senaste skrivprojekt är klart och skickat till testläsare! Det hamnade på runt 76.000 ord vilket motsvarar en roman av ungefär samma längd som En fallen man. Spänningen är, minst sagt, olidlig.
Arbetet är förstås inte slut än. Nu ska första redigeringsrundan påbörjas. För första gången ska jag själv få uppleva, glädjas eller förfasas över vad jag hittills åstadkommit … Ord ska bytas ut, kanske några namn, detaljer ska läggas till, ledtrådar i början för vad som händer senare i historien ska vävas in på ett finurligt vis.
Det här projektet är inte en fortsättning på En fallen man, det här helt fristående, en slags feelgood med inslag av …. Ja, det kan jag inte avslöja ännu 😉
Jag vet inte vad jag är mest nervös för, testläsarens åsikter, eller mina egna. Båda kommer att vara fullständigt ärliga, och det är förstås vad som behövs om jag ska få en chans att förbättra innehållet.
Då kör vi igång! Jag hoppas att du här nyfiken på vad som komma ska …
När jag hade skrivit klart En fallen man hade jag (förstås) genast ett nytt skrivprojekt på gång, en helt fristående uppföljare som inte har något att göra med något jag tidigare skrivit, men som går i samma still som den fallne mannen. Synopsis när skrivit och mer eller mindre klart, och en bra början på själva texten har jag också hunnit med.
Så blev jag tillfrågad om jag inte ville ta mig an ett annat skrivprojekt, en slags novellserie i tio delar. Det ville jag 😉
Idén är riktigt, riktig kul och otroligt spännande. Att skriva i den här formen, noveller som hänger ihop i en hel och riktig story, är nytt för mig och otroligt lärorikt. Följetong kallades det förr, serie heter det nu. Klart att jag skulle vilja berätta mer, men det får vänta lite till … Om allt går som planerat får du veta mer till sommaren. Kom igen, tiden går fort 😉
I kväll har jag skrivit färdigt en del i serien, som just nu ligger på 55.000 ord. Målet är 80.000 ord, i runda svängar, det här ungefär vad En fallen man hamnade på, men det viktigaste är förstås att berättelsen blir bra. Just nu känns det väldigt bra!
Nu är det dags att leka med dottern innan hon ska lägga sig. Trevlig afton!
Man behöver knappast påpeka att året som gott varit speciellt för oss alla. De flesta av oss har aldrig upplevt en pandemi och när man på teve visar bilder över många av jordens största stöder, öde och utan tillstymmelse till liv, kan man inte annat än att undra om det verkligen är slut på eländet i och med vaccinet. Kommer det att ha avsedd effekt, kommer man att kunna vaccinera människor i tillräckligt hög takt, innan virusets avarter skapar nya problem?
De flesta av oss känner någon som fått corona, somliga har återhämtat sig, andra inte … Men även på mer världslig nivå har våra liv fått anpassas.
21 september släpptes En fallen man, min tredje roman. Lagom till Bokmässan hade jag drömt om ett triumfartat segertåg (drömma får man alltid göra 😉 )under fyra dagar, men mässan blev om inte inställd, så i alla fall omställd till en digital mässa dit vare sig min fallne man eller jag hade tillgång (annat än som åskådare).
I stället ordnade Hoi Förlag en digital Bokmässa under sommaren (i Billesholm, men den fysiska platsen spelade förstås ingen roll i det här fallet). Det var roligt och väldigt annorlunda att prata om sin bok via Zoom.
Senare under hösten ordnade Hoi ett digitalt författarmöte där forumet utvecklats ytterligare och där både författare och läsare fick större utrymme att träffas. Kanske är det här framtiden, åtminstone som komplement till fysiska möten?
På samma sätt medverkade Ulla Nissen, Annika Billberg. Alexander Koistinen och jag i ett digitalt seminarium med Svenska Rivieraklubben, ett fantastiskt roligt sätt att nå ut till både gamla och nya läsare när fysiska resor inte är/ var möjliga.
Det blev också releasefest för En fallen man. Jag tvekade länge om jag verkligen skulle våga, men Alexander Erwik på Erwik Communication övertygade mig om att hålla fast vid den ursprungliga planen. Så här i efterhand är jag oerhört glad att det blev så. Förutom att kvällen var otroligt lyckad och rolig, fick eventet mycket uppmärksamhet i bland annat Svensk Damtidning, Aftonbladet och Hänt Extra …
Som alltid har jag haft ett par hemliga skrivprojekt på gång och ett av dem kommer att se sin dag under 2021 😉 Oerhört spännande, något nytt för mig, lite av ett beställningsjobb …
Samtidigt arbetar jag på uppföljaren till En fallen man. Historien bygger på en tanke jag haft i huvudet i många år, någonting min morfar en gång sa. Att göra något av det, en hel roman, är en fantastiskt spännande utmaning.
Jag hoppas att få tillfälle att träffa massor av läsare i år, inte minst på Bokmässan 2021, och önskar alla ett riktigt gott nytt år, där den största nyheten blir att pandemin är slagen i småbitar …
Ja, men okej, det blir ett inlägg till om releasefesten, men vad ska man göra när Svensk Damtidning uppmärksammar eventet?
En dryg månad efter festen kan man läsa om releasen som arrangerades av Alexander Erwik och hans Erwik Communication och hölls på Swing by Golfbaren.
På bilderna syns några av alla eminenta gäster (se tidigare inlägg för alla namn). Bilden på dottern, maken och mig själv togs på övervåningen i ett antikt och ståtligt kontorsrum.
Jag är så tacksam att vi faktiskt gjorde det, att vi inte fegade ur och ställde in på grund av rådande pandemi, utan helt enkelt i stället ställde om till ett corona-anpassat event. Längtar redan till nästa (ska bara skriva en ny bok först!).