Der finns stunder då man tycker att alla gör precis de man allra helst har lust att göra. Senaste tiden har det varit omslag på kommande böcker till höger och vänster, och jag har väntat på att få släppa mitt. Jag inser att jag inte ens låtit er veta titeln tidigare, men nu ärr det alltså dags. Vi avslöjar allt 😉
L.A. Runaway släpps som pappersbok redan den 1 december, men den som hellre vill ha ljud- och eboken får vänta tills 5 mars 2024 (inläsning av ljudboken pågår). Hur som helst, gå in och förhandsboka redan nu 😉
Med titeln och omslaget släpper vi också nyheten om att det är skådespelerskan Charlotta Åkerblom som läser in boken – hurra! Hon har bland annat läst in Tunn is av Carolina Angelis och har en minst sagt imponerande palett av ljudböcker på sitt cv.
Formgivare till omslaget är konstnären Tomas Vagner. Han har fått till en otrolig både design och färgsammansättning – love it!
Och vad handlar då L.A. Runaway om? Så här säger baksidestexten:
Vic känner sig instängd i den lilla norrländska staden Tallfors, där dagarna mest går ut på att sköta jobbet på det trendiga kaféet och att vårda den behövande familjen. Drömmen är en helt annan värld – musiken! Men för att komma in på norra Sveriges mest prestigefyllda musikhögskola behöver hon scenvana. En spelning i Umeå kan vara hennes chans, särskilt när en musikagent i publiken erbjuder henne en biljett till L.A. och senare plats i en modern uppsättning av musikalfilmen ”Grease”. Men Hollywoods glans och glamour döljer skumma avtal och oväntade frestelser. När Vic stöter på den mystiske musikern Hunter och den karismatiske dragshow-artisten Kandi, blir saker ännu mer komplicerade. Med ett nervkittlande svartsjukedrama, laddade #metoo-skandaler och pulshöjande svek i horisonten tvingas Vic och Hunter navigera genom Los Angeles snåriga musikbransch. Vem kan de egentligen lita på?
”L.A. Runaway” är en fängslande feelgood-roman där drömmar möter verklighet och röster blandas med musik, med en tonsäker balans av spänning och djupgående #metoo-teman
Något jag för ett tag sedan knappat funderat på blev plötsligt en självklarhet. Nej, jag kan egentligen avslöja så mycket mer i det här läget, mer än att Peter Norrman på Bookea Vulkan Group nappade direkt. Det är inte bara en ny idé, den har också spår av något tidigare i sig (kan man bli mer kryptisk? 😉 )
Dessutom kan man säga att det är lite brådskande, det gäller att smida medan järnet är varmt och så vidare … Så brådskande att jag för tillfället lägger det manus jag är mitt inne i åt sidan, för att koncentrera mig helhjärtat åt detta nya. Med helhjärtat menar jag förstås utöver heltidsjobb, familjeliv och allt annat. Men helhjärtat med mina förutsättningar.
Så, på kanelbullens dag, mindre än en vecka efter det att jag pitchat idén och skrivit ihop ett kort synopsis, skrev vi kontrakt.
Under tiden, också i går, fick jag inlagan till den bok som kommer i relativ snar framtid. Den blir också sååå snygg. Omslaget är klart och jag hoppas snart kunna avslöja det, tillsammans med bokens titel 🙂 Inläsaren bestämde vi i början på veckan och utkast till baksidestexten är också inskickat.
Stay tuned för mer …
I dag är det dags för ett nytt avsnitt av den eminenta Förlagspodden, nummer 202 i ordningen.
Förlagspodden drivs av Kristoffer Lind, som driver förlaget Lind & Co, och Lasse Winkler, journalist och tidigare chefredaktör för Svensk Bokhandel (svenska bokbranschens tidning).
I dagens avsnitt diskuterar de:
Det är (förstås) den första punkten på dagordningen som lockar mig mest just i dag. Lasse Winkler och jag var båda inbjudna att delta i P1 Morgon i torsdags, på temat Spökskrivare – paria och produktionsgarant. Bakgrunden var den artikel som tidningen Kvartal släppte dagen innan, där journalisten Lapo Lappin låtit AI analysera bland andra Camilla Läckbergs böcker med s k stilometri, tillsammans med andra författare, där ibland Pascal Engman som flera gånger utpekats som Camilla Läckbergs spökskrivare.
Lyssna gärna, inte bara på just det här. Podden är riktigt spännande för den som är intresserad av bokbranschen.
Lapo Lappins artikel i Kvartal. se om spökskrivare i allmänhet och Camilla Läckberg i synnerhet har gjort ringar på vattnet. I morse hade P1 Morgon och journalisten Elias Wahlberg ett inslag om spökskrivare och AI i bokbranschen, där Lasse Winkler från Förlagspodden och jag själv var inbjudna. Rubriken var Spökskrivare – paria och produktionsgarant. Lyssna gärna på inlägget som var både trevligt och intressant. 9 minuter (och 10 sekunder) långt.
Så här står det på sr.se:
Som alltid är det svårt att lyssna på sig själv, men jag hoppas att och vill tro att det blev ett nyanserat resultat.
Kulturnytt i Sveriges Radio har gjort en kort sammanfattning av programmet.
Aftonbladet och andra tidningar har också tagit tillfället i akt att skriva om fenomenet, liksom Göteborgs-Posten.
Till sist en liten påminnelse till den som ännu inte läst eller lyssnat på Spökskrivaren 😉
Tack Formidaniel för boktrailern.
I dag har nättidningen kvartal.se publicerat en lång artikel på temat ”AI visar: De här romanerna av Läckberg är spökskrivna”. Min egen bok Spökskrivaren nämns också i artikeln (nej, inte som något Camilla skulle ha skrivit, eller en som hon påstår sig ligga bakom 😉 ), liksom Camillas Instagraminlägg i samband med att boken publicerades.
Det är en mycket intressant artikel som Lapo Lappin har skrivit. Jag måste erkänna att jag inte var (eller fortfarande är) särskilt insatt i frågan om stilometri. Lapo visar hur han låtit AI tittat på den stilistiska skrivstilen (bruk av ord mm). Dataprogrammet har analyserat Camillas samtliga böcker tillsammans med en hel del andras: Liza Marklund, Lars Kepler, Sofie Sarenbrant, David Lagercrantz och Stieg Larsson och inte minst Pascal Engman som det tidigare ryktats skulle ha tjänat som spökskrivare.
Camilla har kommenterat artikeln och dementerat ryktet på sitt Instagramkonto ännu en gång. Camilla berättar att Pascal Engman har varit hennes redaktör och hjälpte henne när hon inför böckerna om Faye ville byta stil jämfört med de tidigare Fjällbackaböckerna.
Aftonbladet plockar också upp Lapos artikel. Aftonbladet har låtit AI göra och kvalitetssäkra en snabbversion:
För den som ännu inte läst Spökskrivaren säger baksidestexten så här:
Milli Månson är Sveriges deckardrottning, hennes verk översätts och säljs världen över. Milli bor med den unge atleten Samuel och deras två hundar Lady och Gaga. Hon har byggt upp ett riktigt PR-imperium, men samtidigt har hon outsourcat stora delar av verksamheten – däribland sitt skrivande! En modern författare fokuserar på annat än att skriva.
Gauthier Valentino, eller Spooky som Milli kallar honom, är spökskrivaren som står bakom miljontals sålda böcker. Egentligen skulle han vilja skriva något eget, men han vet inte riktigt vad. Deras relation är invecklad; samtidigt som Milli är en krävande arbetsgivare som ställer höga krav, vet båda att Gauthier har ett trumfkort som han när som helst kan spela ut – avslöja att Milli inte skriver själv. Milli har även en trasslig relation till sin sambo – hur är det egentligen ställt med kärleken i förhållandet.
Spökskrivaren är en humoristisk feelgood i svensk samtidsmiljö, där medie- och förlagsbranschen avhandlas med glimten i ögat. Hur är egentligen livet i rampljuset, när ens offentliga och riktiga person ofta flyter ihop? Kommer Gauthier lyckas med att skriva sin egen bok? Och hur kommer det gå för Millis kärleksliv? Igenkänningsfaktorn är hög i denna roman som bjuder på många skratt.
Alltså, jag hade storyn klar med synopsis och allt, och hade skrivit en sådär 13.000 ord, när plötsligt undertecknad författare blev helt överrumplad av händelserna i boken. Det här var verkligen inte vad jag planerat! Ändå kände jag att det måste få ske …
Men, ska det vara så här när man är författare? Är det inte jag som bestämmer?
Tydligen inte, inte i det här fallet … Att det här infallet dessutom löste en annan frågeställning som jag inte tidigare hittat något svar till, gjorde att det hela var enkelt att acceptera. Nu ska jag bara tänka om fortsättningen 😉 Och skriva om/ anpassa synopsis.
Kommer berättelsen att sluta annorlunda? Nja, inte så mycket. Den slutliga twisten finns kvar (än så länge, men vem vet vad som händer längre fram?), den har bara blivit ännu starkare (om det inte dyker upp en hänsynslös mördare, en enbent psykopat eller en blodtörstig vampir på vägen …).
Bäst att fortsätta med skrivandet, med andra ord, medan saker och ting fortfarande är som de ser ut att vara. Hjärnan arbetar för högtryck, just nu känns det som om jag har koll på berättelsen igen, men hur länge ska det vara?
Snart är det förresten dags för den stora bokmässan. Jag ska tyvärr inte dit i år, så tråkigt att inte vara med på årets litterära händelse, men i år blir det så. Inom kort kommer Instagram och Facebook att överflödas av bilder på glada bokfantaster och det är kanske lika bra att pausa övriga inlägg om skrivande … Nå, jag får väl koncentrera mig på mitt manus i stället 😉
Minns du gymnasietiden? För min del var det ett tag sedan, runt fyra decennier, men jag kommer ihåg hur man stundtals kände sig oövervinnelig och vid andra tillfällen det rakt motsatta. För min del handlade det om kompisar, som för de flesta, skolan (förstås) men också sökandet efter identitet, både sexuellt och på andra plan.
Mina vänner var alla heterosexuella och gick från förhållande till förhållande, medan jag var den som lyssnade, förstod och längtade efter någon, en kille, att själv få prova på att vara tillsammans med. Men Växjö var litet, inte ännu en universitetsstad och inte tillräckligt stor för att ha ett gaydisco. Kanske skulle jag inte vågat mig dit, ens om det funnits … Hur som helst innebar gymnasietiden på många sätt en väntan på och en längtan efter något mer.
När jag nu arbetar med nästa bok, skriver synopsis och även funderar över det som hänt tidigare i livet för huvudpersonen, det som ledde fram till den situationen som huvudstoryn behandlar och leker med, är den stora frågan: Vad kan gå fel när man har allt? Saken är kanske den att ingen har allt, inte ens den som i allas ögon är vacker, intelligent och har tillräckligt med pengar för att inte behöva oroa sig för ekonomin … Mycket vill ha mer, och dessutom är det förstås så att det som syns utåt inte alltid är detsamma som verkligheten.
Min historia är som jag tidigare sagt kanske den mest komplexa jag någonsin arbetat med. Synopsis är viktigare än någonsin och att hitta en trovärdig orsak och verkansbild något som är fantastiskt roligt och spännande. Och svårt!
Parallellt med att strukturera berättelsen, skriver jag bakgrundsstoryn för att på så sätt få en känsla för personligheterna och att låta både huvud- och bipersoner få en chans att uttrycka sig. För visst är det så att dem man skriver om, hur påhittade de än är, ibland väljer att göra uppror och göra saker som du som författare inte planerat. Man måste lyssna på dem om deras agerande ska bli logiskt och trovärdigt.
Dessutom måste karaktärernas agerande i nutid vara konsekvent med deras yngre jag. Även om människor förändras, måste en viss ”ryggrad” finns där och stämma överens över tiden. Skrivprocessen är verkligen intressant. Ju mer man skriver, ju mer vana man får i författandet, desto mer inser man hur många delar det finns som måste passa ihop. Men det blir också bra roligare och roligare!
Alla bilder från bairbie.me
När det är dags att börja med ett nytt manus, finns det kanske lika många sätt att gå tillväga som det finns författare … Somliga sätter igång att skriva direkt, andra gör som jag och planerar storyn i hyfsat stor detalj.
Den här gången har jag en idé som är min hittills mest ambitiösa. Det kommer att bli många vändningar, en del tillbakablickar men kanske inte på det sätt läsaren förväntar sig. Just nu gäller det att planera noggrant, annars kommer det bli svårt för författaren att hålla tungan rätt i mun, och om det är krångligt för mig, kommer de stackars läsarna att få det än värre. Det kommer att bli en hel del frågetecken under resans gång, men självklart ska alla trådar knytas ihop innan sista sidan är slut 😉
Jag skriver just nu ett utkast på synopsis, för att få en känsla av vart jag är på väg och vilka moment som ska passeras. Därefter gör jag som jag brukar och skriver en kort sammanfattning av varje kapitel, och av bokens karaktärer. Just nu vet jag hur boken ska börja, och (ungefär) hur den ska sluta, men vägen dit är minst sagt oklar …
Mina tidigare böcker har klassificerats som ”relationsroman med spänningsinslag” och som feelgood. Den här tror jag inte kommer att hamna inom den första och definitivt inte i den andra genren, kanske mer Nordic Noir men utan att det blir en deckare av det. Lite färg till det i form av spännande dialoger, så tror jag att vi är på god väg.
Inom kort hoppas jag kunna presentera titel, omslag och baksidestext till min kommande roman (med tänkt release innan jul), vars korrektur skickades in till förlaget Bookea förra veckan. Mer information om den kommande barnboken kommer också …
I år fyller Stockholm Pride 25 år och är enligt uppgift Sveriges äldsta festival. Vi firar mångfalden och fortsätter kampen för att alla ska vara accepterade för den man är, vilket tyvärr fortfarande inte är fallet. Att bara vara en ”vanlig gay man” har förvisso (i Sverige men långt ifrån överallt) blivit ganska main stream, plain vanilla eller hur man nu vill uttrycka det, men för så många andra (transsexuella som ett exempel), är det fortfarande svårt att vara sig själv och att inte behöva förställa sig, att inte bli betraktad som något annorlunda och ett för vissa störande inslag i deras ordnade vardag.
I onsdags var det invigning av Pride Park. Erwik Communication hade ordnat med champagnebar och mingel, men innan dess blev vi (familjen och jag) haffade av Rapport och tillfrågade om hur vi ser på lördagens Prideparad med den potentiellt ökade hotbilden efter koranbränningar och vad det fört med sig i synen på Sverige och eventuella hämnd aktioner från dem som anser sig skymfade. Diskussionen om koranbränning är en diskussion i sig, som jag inte tänker utveckla här (även om jag har min syn på polisens tillstånd till den sortens aktiviteter).
Den stora behållningen för Maïa (vår dotter, snart tio år) var just mångfalden, alla färger, all glädje, att få träffa Tusse och andra extravaganta personligheter (och en enhörning, tillsammans med vår vän Tannaz, som pricken över i:et). Om vi de facto tar oss in till stan för att se på paraden på lördag återstår att se, men jag hoppas att Pride fortsätter att existera som det gör i dag, även om den ultimata förhoppningen förstås är att det en dag inte ska behövas.
Men, när Italien 2023 bestämmer sig för att avregistrera icke-biologiska föräldrar från födelsecertifikat/ personbevis, vilken innebär att dessa föräldrar inte längre har rätt att hämta sina barn från skolan eller att ta med dem på läkarbesök, inser man att vunnen terräng så oerhört snabbt kan raseras …
Nej, tyvärr kommer Pride-verksamheten att vara nödvändig en lång tid framöver.
Bilder från Rapport, SVT1 (19.30-sändningen från 2 augusti 2023).
Nej, det är inte varje dag som man omnämns i en musiktidning, med en varm hälsning därtill 😉
I senaste numret av W-Fenec, en fransk webbtidning, en s k fanzine, recenseras musikabumet ”In the English way” av min gode och talangfulle vän André Fernandez. Andrés senaste skiva, det tredje i ordningen, får strålande recensioner, alltigenom välförtjänta. Den varma hälsningen jag fick i artikeln beror på att musikskribenten och jag träffades under hela andra omständigheter, för flera år sedan. Hur och var? Ja, det är en annan historia …
Den som följer mina inlägg, minns kanske att André släppte singeln ”Streets of my mind” redan i juli 2021. Texten skrevs av undertecknad många år dessförinnan, men jag är så glad att den fina musiken André satte till, äntligen fick se dagens ljus. Låten finns förstås på skivan ”In the English way”. Lyssna och titta gärna på Youtube, Spotify och andra streamingtjänster. Glöm inte att gilla 😉
”I’m walking through the streets
I’ve lost my mind
The fog’s all over me
Darkness is all
I stumble and fall
To the ground”
För den som inte orkar bläddra till sidan 150 i webbtidningen, kommer en bild på recensionen här. Och en översättning till svenska via depå.com.
”Det är bra att gå tillbaka till grunderna och uppskatta det sanna värdet av en enkel, extrovert och framför allt terribelt effektiv poprockskiva. En skiva som, när du väl har satt den på din hi-fi, redan låter bekant, inte på grund av något skamlöst plagiat, utan på grund av dess allsidiga spår, skickligt genomtänkta och effektivt utförda. ”In the English way” är alla dessa saker.
Det tredje albumet från singer-songwritern André Fernandez, In the english way (som sjungs helt på Shakespeares språk) hämtar sin inspiration från 60- och 70-talens ljuva pop- och rockmelodier. Vår man, som har samarbetat med San Severino, vet vad han talar om när det gäller att blanda ostoppbara melodier med sötaktiga vokallinjer, och i sina texter talar han om sångare som sjunger på engelska utan att förstå det (”The yoghourt’s way”), sexleksaker (”I need love”) eller kärlekskänslor (”Rock you” och ”Streets of my mind” skriven av Håkan Lindgren, som jag varmt hälsar i den här recensionen). Ett riktigt soundtrack som inte skulle ha varit främmande för trilogin ”Ocean” med George Clooney och Brad Pitt i huvudrollerna. I den stora Britpop-traditionen flätas gitarrerna samman mot en solid rytmisk bakgrund och ett antal subtila tillägg (keyboards, flöjt, violin, brass) och sångmelodierna är ostoppbara och träffar spiken på huvudet med varje refräng. Det är en mästerlig hyllning till Hennes Majestäts juveler.
På samma sätt är den engelska skivan, med sitt sobritiska omslag och underhållande innehåll, en sympatisk skiva. Till och med charmig. Också beundransvärd. Framför allt är det en succé. Och även om det inte finns något nytt under solen, kommer det att vara svårt att förbli likgiltig när man lyssnar på de sju spår som utgör detta album (inklusive ett stort 20-minuters stycke som är så psykedeliskt som du vill att det ska vara, och progressivt men inte för progressivt!) Roligt, rörande, dansant och lite knasigt, In the english way är lite av allt det där. Och en hel del mer också! God bless André Fernandez.
Gui de Champ”
Translated with www.DeepL.com/Translator (free version)
