Klara, färdiga gå! Redigeringsarbetet av Moscow Baby är i full gång, igen!. Jag har fått tillbaka manus med kommentarer från mina testläsare – och vilka kommentarer sedan! I bästa kreativa anda har jag fått både beröm och massor av förslag på förbättringar (kanske mer än jag hoppats, ska villigt erkännas 😉
Jag läser också igenom hela manuset på papper. Fantastiskt vad man ser saker som man missat när man läst det på skärmen …
Nu ger jag mig en månad av intensivt arbete, så hoppas jag att jag kommit en bra bit närmare slutmålet 🙂
Moscow Baby är en relationsthriller. Jacob och hans prins är beredda att gå långt i sin önskan att få barn, mycket långt. Inte ens ”olyckan” som nästan kostade Jacob livet sätter stopp för deras planer. När döden når ikapp dem är det redan för sent …
Man får väl lov att ta till sig det man önskar? Jag har just fått en ny recension av Att raka en zebra 😉 Sanningen är den att recensionen är minst sagt blandad. Bengt Held gillar inte allt, och det får jag självklart acceptera.
Bengt tycker bland annat att min relationsthriller inte har några thrillerelement. Jag kan förstå det han säger. Att raka en zebra är ingen thriller i vanlig mening, och Bengt är inte den förste som anmärkt på det. Det är helt klart en tanke att ta till sig inför Moscow Baby. Att raka en zebra är en relationsroman med thrillerinslag (tycker jag fortfarande själv ;-).
För den som vill läsa hela recensionen kan man klicka här. Jag tar till mig vad Bengt säger och kommer att se till att Moscow Baby har betydligt mindre av de debutantmisstag som han pekar på.
Samtidigt tar jag förstås till mig allt det goda i Bengts recension:
”Trots det ska öppet homosexuelle författaren Håkan Lindgren inte avfärdas. För när det gäller hantering av svenska språket är han bra – ibland mästerlig – trots att han sedan länge bor i Frankrike. Miljöskildringarna av Paris kanske inte är perfekta litterärt men de ger en känsla att man är i staden. Bäst är han i detaljerna – de där sakerna som vi människor känner igen. Saker i vardagen som vi gillar och ogillar.”
”Trots att Lindgren är lika duktig på svenska språket som Jonas Gardell.”
Som sagt, med dessa ord låter jag mig inspireras och det övriga visar var jag kan bli bättre. Med stor spänning väntar jag på vad mina testläsare skall tycka om ”Moscow Baby” … Redan ikväll skall jag sätta igång att läsa den utskrivna versionen 😉
Novellantologin Över en vinterfika kommer ut i början av december, lagom till jul och är en perfekt julklapp till läsglada vänner och familjemedlemmar. 33 författare (Läs mer om oss alla i albumet på Aritons Facebook-sida) har skrivit varsin berättelse om livsförändring och jag tror att jag vågar utlova en härlig samling historier som trots ett gemensamt ämne bjuder på massor av olika perspektiv. Spännande!
Min novell heter Ryska dockor. Min tolkning av livsförändring kan du alltså läsa i den här antologin 😉 Jag signerar gärna boken och skickar den till dig. Boken är inbunden och jag skickar den till dig signerad för 200 kronor, inklusive frakt.
Jösses, vilken känsla. I går skickade jag som sagt iväg Moscow Baby till mina testläsare. Jag skall nu själv läsa den på papper, för att få en annan känsla än den man får på datorn. Också det känns spännande 😉
Men vad skall jag nu göra på morgonen, när jag sitter på kontoret strax efter klockan sex, min egentid när jag skriver och marknadsför? Jag har ett par hemliga projekt, som jag absolut skulle kunna ta tag i och komma vidare med. Det lockar, det gör det verkligen.
Men jag har också den mindre hemliga ”bok nummer tre”. I motsats till Att raka en zebra och Moscow Baby, liksom min novell Ryska dockor i antologin Över en vinterfika som kommer ut på Ariton Förlag i december, så är historien helt fristående.
En fallen man är arbetsnamnet. När jag plockar upp den senaste versionen på datorn ser jag att den är daterad nästan exakt för två år sedan. Jag har redan kommit en bit, 180 sidor och cirkus 70.000 ord. Halvvägs, med andra ord, om man utgår från att allt jag skrivit är bra … Det gör jag inte! Medan jag skriver det här inser jag att jag måste, jag vill, ta tag i det här. Nu!
Historien? Än vill jag inte säga så mycket, mer är att den utspelar sig helt och hållet i Göteborg. Jag använde mig av den när jag gick en skrivarkurs hos Leffe Grimwalker (då Leffe Delo) på Skrivsidan. Det var innan Att raka en zebra kommit ut. ”Det luktar utgivning”, sa Leffe då. Tack Leffe! Det motiverade mig oerhört och fanns i bakhuvudet när jag skickade in Zebran till Hoi Förlag.
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA
Så nu kör vi på En fallen man ett tag, tills det är dags att finjustera Moscow Baby 😉