I går eftermiddag var jag lite trött och hade otroligt svårt att hålla mig vaken på administrationmötet mellan fyra och fem. Jag kanske ska tillägga att den här veckan går jag upp klockan fem (på morgonen) för att redigera Moscow Baby. Vi har ett tajt schema och jag måste lämna in manus till min redaktör Anna på måndag (och har bästa kompisen på besök från Göteborg i helgen).
När jag kom tillbaka till datorn hade jag fått mejl från ett känt teveprogram som undrar om jag ville vara med hos dem till hösten. Svår fråga – inte!
De har hört talas om Moscow Baby och vill gärna att jag kommer, eventuellt med familjen. Spännande och otroligt roligt att det händer saker innan pressreleasen ens är skriven (vad jag vet).
Vi har mejlväxlat lite och nu ser det preliminärt ut som att det blir tevesoffa 19 oktober 🙂 Moscow Baby släpps ju 21 oktober men det skulle passa bra att ha releasefesten den 19:e på kvällen.
Mer info kommer …
Härliga nyheter på söndagskvällen. Min novell Rickyland blir en av de medverkande i antologin Över en sommarfika hos Ariton Förlag 🙂 Nästan hundra noveller hade kommit in.
Jag var också med i Över en vinterfika med novellen Ryska dockor.
Rickyland skrev jag för flera år sedan, när jag var aktiv medlem på skrivarsajten Kaptel1. Nu är den omarbetad och med ett kryddigare och i mitt eget tycke betydligt mer spännande slut.
Över en sommarfika utkommer i juni, lagom till semestrar och tid för mycket läsande 😉
Jo tack, det känns väldigt speciellt när jag allt som oftast får inbjudan från franska STIM (SACEM) att rösta om gud vet vad. Väldigt speciellt eftersom de två låttexter jag skrivit som faktiskt finns på skiva (Indra, april 2006) inte sålt mer än att jag tjänade in anmälningsavgiften på 113 euro 2005. Indra är jätteduktig och hade en stor hit på skivan, men den hade jag tyvärr ingenting med att göra.
Jag kunde inte låta bli att gå in och titta på mitt konto hos SACEM. Imponerande siffror 😉 Jag vet inte ens vad de betyder, mer än att det inte är pengar som skickas till min bank …
Men, det låter mig drömma lite om royalties från förlaget. En dag kanske det kommer sådana från Frankrike också?
Det känns fortfarande som det är långt borta, förutom när man befinner sig på det vanliga jobbet och tänker på allt som skall göra innan – men snart är julen här! (Om någon nu missat det …)
Det har varit ett roligt år, nästan jämt. Mycket har hänt, både privat och på den skrivande fronten.
Jag har gift mig med hela den svenska familjen på plats i Frankrike 🙂
Vår dotter har fått sina franska papper 🙂
I början av året gick svärfar bort 🙁
Jag har skrivit klart Moscow Baby till 99% 🙂
Novellantologin ”Över en vinterfika” med min novell ”Ryska dockor” kom ut och har gått som smör i solen 🙂
Kontrakt påskrivet för ljudboksutgivning av Zebran 🙂
Listan kan göra mycket längre, men jag väljer att sluta medan tid är, för att önska
God Jul & Gott Nytt År
Jag vet att jag skrev om det förra året, på min gamla blogg, men jag kan inte låta bli att göra det igen 😉
Vår dotter föddes i Moskva i oktober 2013. Den 13:e december samma år kom hon till Frankrike, efter två månader med diverse administration i Ryssland, och efter fem år av väntan på att hon skulle komma till.
Lucia kommer för alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan 🙂 När vi på papsens (min) arbetsplats firar Lucia, är Maïa och jag med. Vi firar mer än vad som kanske syns i bild 😉
Dessutom måste vi förstås värna om våra svenska traditioner, inte minst när vi bor utomlands och Maïa inte får dem i samma utsträckning som om vi bott i Sverige.
Jag vet, vi är inte helt politiskt korrekta. Pojkarna har fortfarande strutar på huvudet …
Äntligen!
Vår dotter föddes 2013 i Moskva. Inte oväntat mötte vi motstånd från franska konsulatet, som misstänkte att vi använt oss av surrogatmamma. Surrogatmödrar är inte olagligt i Ryssland, men i Frankrike där vi bor, är det inte tillåtet. De franska myndigheterna gjorde sitt bästa för att göra saker så krångliga som möjligt, eftersom vi kringgått fransk lag. Maktmissbruk, kallar jag det.
Vi var kvar i Moskva i två månader. Egentligen hade vi det bra; vi hyrde en lägenhet i ett bra område med promenadavstånd till både matvarubutiker och till Gorkijparken. Det som var så oerhört frustrerande var osäkerheten och väntan på att få komma hem till oss.
Anmälan om födsel till de ryska myndigheterna gick utan problem. De franska myndigheterna sa nej.
Dotter och äkta make
Vi ordnade med ett ryskt pass till vår dotter, för att hon skulle ha någon form av ID-handling. Vi ansökte om visum för att åka till Frankrike. De franska myndigheterna sa nej, med anledning av att de inte bedömde det som troligt att vi, med dottern, skulle komma tillbaka till Ryssland igen. Återigen hade de inte fel, även om vi förstås inte kunde acceptera deras beslut.
Den franska advokat vi anlitat skrev brev till franska utrikesministeriet. Parallellt med det skrev jag till franska ambassadören i Stockholm som jag träffat vid tillfälle.
Vi ordnade med visum till Tjeckien och därmed Schengen för att ta bilen därifrån.
I sista minuten, dagen innan det bar av till Prag, fick vi besked om att vi kunde komma förbi och hämta ett inresetillstånd hos konsulatet, för en, säger en, inresa till Frankrike. Om det berodde på brevet till utrikesministeriet eller till ambassadören i Stockholm får vi väl aldrig veta.
Hela Rysslandsvistelsen hade varit en kamp mot tiden. Vi hade själva bara visum på tre månader. I dagarna mellan jul och nyår skulle de gå ut, och vad skulle vi göra med Maïa då? Lyckligtvis behövde vi inte fundera så mycket på det. Den 13 december stod vi alla på fransk mark. Vilken lycka!
Därmed inte sagt att alla papper kom på plats. De franska myndigheterna vägrade fortfarande att godkänna en registrering av vår dotter i Frankrike. Inga franska ID-handlingar. Sedan Maïa kom till Frankrike har vi inte kunnat ta flyget. Vi har bilat upp till Sverige ett par gånger, men med nuvarande gränskontroller vågade vi inte försöka oss på det i år. Det var inte förrän Frankrike blivit dömda i EU-domstolen för mänskliga rättigheter, ett beslut som man valde att inte överklaga, som det sakta började röra på sig. Lyckligtvis har allt det här inte inneburit några problem med att ordna med sjukförsäkring och dagis/ skola …
I fredags, alltså drygt tre år senare, fick vi en kopia på Maïas franska födselbevis! Franska konsulatet hade fått i uppdrag av ministeriet att överföra handlingen till Frankrike.
Nu ska vi ansöka om pass och ID-kort – sedan tar vi flyget. I år får vi fortfarande fira jul i Frankrike, men nästa år blir det Sverige J
Som några redan sett och kommenterat på Facebook och Instagram, så har jag skaffat nya författarbilder. Jacob Nordström, alias Foto-Jacob, hjälpte mig att se hyfsad och polerad ut 😉
Dessutom skrev han en liten artikel om mig på sin Facebook- och sin Instagramsida 🙂 Stort tack, Jacob!
Bilderna togs på Hotel Skeppsholmen – tack också till Joachim Olausson, hotellchef och en av mina bästa vänner 🙂
Så här skriver Jacob:
Håkan Lindgren – mästaren på relationsthrillers.
Håkan Lindgren kom ända från Frankrike för att bli fotograferad av mig. Vilken ära!
Håkans senaste relationsthriller heter ”Att raka en zebra”. Jag är mitt uppe i den och ser med spänning fram mot det avgörande slutet.
Sedan flera år tillbaka bor Håkan i Frankrike. På dagarna jobbar han på bank, men sedan några år tillbaka tar skrivandet allt mer plats.
Det började med ett par låttexter och noveller på skrivarsajten Kapitel1 och fortsatte med novellsamlingen ”Vildsint gryning” på Hoi Förlag innan ”Att raka en zebra” släpptes.
Romanen är en relationsthriller. Handlingen är en blandning av Håkans egna erfarenheter och fantasi. Att skaffa barn i Frankrike som homosexuell ligger som en röd tråd i boken.
Uppföljaren, Moscow Baby, jobbar Håkan just nu på som allra mest. Även om ”Att raka en zebra” är en helt fristående bok, så kan den ses som upptakten till Moscow Baby, där saker och ting dras än mer till sin spets.
Porträttbilderna är tagna på Hotell Skeppsholmen.
Tack för en trevlig fotostund, Håkan, och lycka till med kommande romaner!
Mer om Håkan här:
https://hakanlindgren.com/
www.facebook.com/hakan.lindgren.forfattare
Behöver du också porträtt- och pressbilder, liksom Håkan?:
http://www.fotojacob.se/
Hej, hej!
Min fina kusin Erika (känd från teve där hon var med i årets Hela Sverige Bakar 😉 driver båda café och tårtfabrik, The Cake Shop. Om ni inte redan tittat in, så gör det! Hennes tårtskapelser är helt fantastiska!
Hon är också en mästare på att hitta på saker som driver henne framåt. I sitt café (Långedragsvägen 72 i Göteborg) säljer hon också lite smått och gott. Inte minst kan man hitta en och annan bok där 😉
Dessutom kan man beställa på nätet. Här poserar Chanel och Claudia, mina söta kusinbarn, med varsin godbit 😉
Jösses, vilken känsla. I går skickade jag som sagt iväg Moscow Baby till mina testläsare. Jag skall nu själv läsa den på papper, för att få en annan känsla än den man får på datorn. Också det känns spännande 😉
Men vad skall jag nu göra på morgonen, när jag sitter på kontoret strax efter klockan sex, min egentid när jag skriver och marknadsför? Jag har ett par hemliga projekt, som jag absolut skulle kunna ta tag i och komma vidare med. Det lockar, det gör det verkligen.
Men jag har också den mindre hemliga ”bok nummer tre”. I motsats till Att raka en zebra och Moscow Baby, liksom min novell Ryska dockor i antologin Över en vinterfika som kommer ut på Ariton Förlag i december, så är historien helt fristående.
En fallen man är arbetsnamnet. När jag plockar upp den senaste versionen på datorn ser jag att den är daterad nästan exakt för två år sedan. Jag har redan kommit en bit, 180 sidor och cirkus 70.000 ord. Halvvägs, med andra ord, om man utgår från att allt jag skrivit är bra … Det gör jag inte! Medan jag skriver det här inser jag att jag måste, jag vill, ta tag i det här. Nu!
Historien? Än vill jag inte säga så mycket, mer är att den utspelar sig helt och hållet i Göteborg. Jag använde mig av den när jag gick en skrivarkurs hos Leffe Grimwalker (då Leffe Delo) på Skrivsidan. Det var innan Att raka en zebra kommit ut. ”Det luktar utgivning”, sa Leffe då. Tack Leffe! Det motiverade mig oerhört och fanns i bakhuvudet när jag skickade in Zebran till Hoi Förlag.
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA
Så nu kör vi på En fallen man ett tag, tills det är dags att finjustera Moscow Baby 😉
Snart är det dags för Bokmässan igen, årets händelse som dessutom äger rum i världens bästa Göteborg 😉 (Har jag sagt att jag är göteborgare i själ och hjärta?)
Ska du dit? Jag kommer i alla fall att vara där och hoppas att vi ses 🙂
Min ”hemmastation” är Hoi’s monter, B07:60, som alltid. Jag har bokade signeringar varje dag:
Torsdag 22 september kl 14.30 – 15.00
Fredag 23 september kl 16.30 – 17.00
Lördag 24 september kl 13.30 – 14.00
Söndag 25 september kl 13.00 – 13.30
Jag kommer att finnas runtomkring och kanske dessutom ordnar lite spontansigneringar när tillfälle bjuds 😉
Du kommer väl?