Att vår resa att få barn var något alldeles fantastiskt för oss, det har det aldrig rått någon tvekan om. Fem år tog det från det att vi bestämde oss, till vi kunde hämta vår Maïa i Moskva. Det var år av försök, av frustration, stress och förväntan som gång efter annan grusades. Tills den dag då vi fick ett glädjebesked, och från den dag vi faktiskt vågade tro att det var sant. I oktober 2013 föddes vår Maïa <3
Resan blev till en roman, Moscow baby, och ledde till intervjuer hos Malou efter tio och artiklar i flera dags- och veckotidningar. Boken blev omtalad men intresset för vår familj var nästan ännu större.
Nu är det dags för oss och vår historia att bli en del av Surrogat Stories – Twenty extraordinära journeys to parenthood. Författaren Sam Everingham är folkhälsoforskare och grundare till den ideella föreningen Growing Families som utbildar och ger stöd till dem som har svårt att få barn på ”klassiskt vis”, både hetero- och homosexuella familjer, liksom för ensamstående. Genom att arbeta över flera kontinenter har han blivit en av världens främsta kommentatorer om surrogatmödraskapstrender, kapacitet och bästa praxis och hans forskning har publicerats i stor omfattning. Genom Growing Families har Sam hjälpt många hundra blivande föräldrar runt om i världen. Han är författare till tre böcker och har själv döttrar födda via äggdonator och surrogatmödraskap. Tillsammans med Kerry Duncan har han skrivit Surrogacy Stories – Twenty extraordinary journeys to parenthood.
”Creating family is a magical time for most, but for those reliant on the complexities of IVF, egg donation and surrogacy, this process can take years of struggle. It can be a pressure cooker mentally, physically and financially. With declining birth rates and increasing acceptance of diverse family structures in most developed nations, surrogacy is increasingly relied on. And yet in many countries surrogacy is banned. In others, intended parents risk criminal penalties should they engage in commercial arrangements not only in their own country but offshore.
Each of twenty chapters describes one family’s remarkable story of creating via surrogacy. We meet intended parents who are single men, single women, gay and heterosexual couples. Many of them are Australian, but others are from New Zealand, France, USA, Germany, Sweden, Thailand, China and the UK. Each engaged locally or travelled to a diverse range of overseas destinations in the hope of creating family.
These stories shine a light on the private stresses – health scares, miscarriage, premature birth, intensive care, bureaucracy and red tape, job loss, border closures. The raw and personal stories inform and demystify the topic of surrogacy, shedding light on the intimate dramas experienced by intended parents often far from home. But ultimately this book illustrates the remarkable resilience and complexity of parents and what they will do for love and family.”
Här kan du lyssna på en kort presentation av författaren Sam Everingham: Growing families
Jag var nyss inne och tittade på inslaget hos Malou efter tio på Youtube från 2017 – tänk att det setts av snart 55.000 tittare! Titta gärna igen 😉
Så här säger baksidestexten för övrigt om Moscow Baby.
Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike.
Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll.
Moscow Baby är en laddad relationsroman om kärlek, uppoffringar, rädsla och drömmar.
I dag har vi haft en digital bokmässa. Men vad är en digital mässa?Jo, en massa spännande möten med författare, modererade av Kicki Westerberg på Digitala Moderatorer och samtal ledda av Hoi Förlags VD Lars Rambe.
Så här såg det ut när jag själv blev intervjuad av Lars i diskussionen Relationsromaner med udd. Vad utmärker en sådan roman, och inte minst, varför är Moscow Baby en relationsroman med udd?
I både Att raka en zebra och Moscow Baby har HBTQ-frågan en viktig roll, självklart för att huvudpersonerna är ett homosexuellt par, men också för att det handlar om deras önskan att skaffa barn och alla svårigheter det kan medföra.
Frågan är om just HBTQ-ämnet ger en udd i en skönlitterär roman och svaret är ja, även om jag önskar att det inom kort blir en normalitet, att ett älskande par är ett älskande par, den person är blond, den andra mörk, vitt eller svart, man och kvinna, man och man eller kvinna och kvinna. Det spelar ju ingen roll och borde inte behöva betyda en extra udd i sig. Att sedan problematiken blir annorlunda beroende på hur paret ser ut, är förstås en annan sak.
Moscow Baby, för den som inte vet, bygger på makens och min resa att skaffa barn via surrogatmamma i Moskva. Gräv där du står, och så vidare … Självklart har vårt äventyr tjänat som bas till denna i övriga påhittade historia, och jag vill tro att de egna erfarenheterna har gett trovärdighet åt boken. Udden i det här är förstås det ännu ovanliga ämnet och de diskussioner som det har fört och fortsätter att föra med sig.
Nu ser vi fram emot att min nästa roman, En fallen man, kommer ut 21 september och hoppas att det blir åtminstone en digital bokmässa till under hösten. Och att vi ses där 😉
Den 27:e juni är det alltså dags för Sveriges första digitala bokmässa. Den äger rum i världsmetropolen Billesholm och jag hoppas att du kommer dit.
Du kan köpa biljetter direkt från Hoi Förlag, antingen som en del av något av de finfina bokpaket man satt ihop i Hois webbshop, eller om du bara vill köpa biljett och titta in och köpa böcker efteråt. Alla medverkande författares böcker köper du med 20% rabatt.
Här kan du lyssna (och titta) på mig inför eventet. På mässan deltar jag i författarsamtalet om Relationsromaner med udd, kl 10.15 – 11.00, tillsammans med Göran Magnusson, Dan Nilsson och vår moderator, tillika förlagets vd, Las Rambe.
Vi ses snart 😉
Äntligen är det dags för Moscow Baby i pocketformat. Historien är förstås densamma och omslaget också, men nu har fram- och insidan uppdaterats med utdrag ur fina recensioner och dessutom med ett av de kanonfina foton som min gamla kompis Peter Cederling tagit.
Dessutom kan du läsa min novell Soldier, en annorlunda historia (minst sagt 😉 )
Finns att köpa hos alla näthandlare, liksom förstås på förlagets egen webshop. Om du vill lyssna (eller läsa) finns boken förstås också på Storytel, Nextory, Bookbeat m fl.
I slutet av 2008 bestämde maken och jag att vi skulle försöka skaffa barn via en familjejurist och surrogatmamma i Moskva. Efter nästan fem år, i oktober 2013, föddes vår underbara Maïa. Två månader senare var vi hemma på fransk mark och vardagen som barnfamilj kunde börja på riktigt. Trots att Maïa har två pappor har vi alltid känt oss som vilken familj som helst. Vi ÄR som vilken familj som helst!
Fransk administration kan dock ta lite tid. Maïa fick vänta i drygt tre år innan hon blev ”godkänd” som fransk medborgare, trots att maken, som är biologisk pappa, är fransman. Vi gifte oss för övrigt inte förrän det var klart, eftersom vi inte vill störa systemet genom att ändra på några som helst detaljer i familjebilden.
I oktober 2018 körde vi igång adoptionsprocessen. Jag, som inte är biologisk pappa, har utan den inga lagliga rättigheter om något skulle hända. Man vill ju inte måla fan på väggen, men visst måste man se om sitt hus och vara beredd på allt.
Vi tog kontakt med en advokat, densamma som hjälpte oss att få inresetillstånd för Maïa till Frankrike från Moskva 2013, och samlade ihop alla papper som behövdes, ryska sådana med notariestämplade översättningar om surrgoatmammans medgivande till adoption och flera andra dokument. Familj och vänner fick hjälpa till och skriva intyg på att jag var en bra pappa, vi fixade ett fotoalbum som visade att jag funnits med i bilden sedan Maïa föddes, med mera, med mera.
Så gick tiden, tills vi en dag fick ett mejl från advokaten som sa att domstolen saknade viktiga originalhandlingar. Panik! Jag som skickat in allt – hade de kommit bort? När advokaten och jag sedan mindes att vi som försiktighetsåtgärd behållit vissa papper tills vidare, och att det var just dessa som efterfrågades, kunde vi andas ut igen. Sedan största möjliga tystnad ytterligare ett halvår eller så.
Tills i går … I dag ringde advokaten och talade om att adoptionen gått igenom! Jag är nu pappa också på papperet 🙂 Om något skulle hända kan ingen ifrågasätta mina rättigheter. Självklart förändrar det inte det allra viktigaste – kärleken till vårt barn. Vi älskar Maïa mest av allt och det kan ingenting ta ifrån oss. Love is love is love!
Maken och jag var i Neapel förra veckan. Inget coronavirus där enligt pressen och vi känner oss säkra på att inte ha smittats, men hur som helst sitter jag i karantän och arbetar hemifrån under två veckor. Vi får fira tillsammans, Maïa, maken och jag. Och fira ska vi 🙂
De senaste sju dagarna har minst sagt varit händelserika. För en vecka sedan kraschade datorn, min trogne följeslagare sedan sju år. Det var kanske ”hans” tid nu. Det har varit på g ett par gånger tidigare med bland annat en komplett ominstallation för ett par år sedan, men jag trodde nog att vi skulle få ännu lite tid tillsammans … Jag hade i alla fall gjort back-up på det mesta, om än inte allt …
Ny dator beställd och den här gången gjorde jag som många andra – jag lämnade Windows-världen och köpte mig en MacBook Air. Det ska bli spännande att börja arbeta på ett kanske (delvis) nytt sätt. Jag tänker också göra ett rejält försök att arbete med Scrivener … Att köpa dator med svenskt tangentbord när man bor i utlandet är för övrigt inte lätt. Ingen firma (som jag hittat) levererar till utlandet. Ett stort tack till kollegorna Calle och Casper som hjälpte till med leverans i Stockholm och transport tillbaka till Luxemburg 🙂
Däremellan har vi också firat dotterns sexårsdag! Tårtan var kanske inte världens vackraste, men den var hembakad och faktiskt väldigt god …
Så, igår skrev jag kontrakt för min tredje roman! Det sker som alltid hos Hoi Förlag 🙂 Arbetsnamnet är En fallen man. Utgivningen är planerad till september 2020. Det kan tyckas långt bort, men det är mycket som ska göras dessförinnan. Inte minst kommer Moscow Baby som pocket, lagom till sommarens läsning. MB-pocketen kommer i maj.
Jag hoppas att du fortsätter att följa mig på resan 😉