Ett busskort är förstås inte särskild märkvärdigt. Men när det har din ännu inte treåriga dotters namn på det, känns det ändå lite overkligt …
”Jag är stor, jag ska gå i skolan”, har Maïa sagt sedan någon gång i maj. Hon fyller tre i oktober, så allting är förstås relativt. Och vi pratar om förskolan. I Frankrike börjar barnen det året de fyller tre. Det är inte obligatoriskt, men alla gör så. Barnen går också ofta på dagis från ett par månaders ålder (mammaledigheten är tio veckor, ja veckor, inte månader, varav flera måste tas innan själva förlossningen, så vad annat kan man göra?).
Det är lite paradoxalt att barnen anses vara mogna för förskola även innan de faktiskt fyllt tre, men att de inte får gå på fritidsverksamhet, och därmed inte heller äta i skolmatsalen, förrän dagen efter tredje födelsedagen. För vår del innebär det att under en och en halv månads tid, så ska Maïa lämnas 8.15, hämtas 11.30, lämnas igen 13.30 och hämtas på nytt 15.30. Det är svårt att ha ett heltidsjobb då, om man inte har far- eller morföräldrar i närheten.
Och så skolbussen då. Hon har ett busskort, men vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra med det . Skolan ligger tre kilometer bort, så det är ingen lång färd, och det finns förstås någon på bussen som tar hand om barnen, och någon som ser till att de kommer av och in till skolsalen. Det får väl bli Maïa själv som bestämmer, och det i sin tur beror säkert på hur de andra barnen gör. Med 340 invånare i byn har hon i alla fall tre barn i samma klass och flera stora barn på samma skola.
En ny tid är här! Ja jösses …
Dagen började bra. I bilen på väg till jobbet sjunger en förförisk röst ”Je ne ne suis qu’un homme” (Jag är bara en man)/ ”Should’ve gone home”, precis den sorts musik jag älskar, inte minst på morgonen. Kör en snabb Shazam och ser att det är allas vår Måns Zelmerlöw som sjunger för mig. Strålande skrivarinspiration denna måndagsmorgon.
Måns Zelmerlöw – Je ne suis qu’un homme
Nås sedan av budet att min före detta svärmor, som jag förvisso inte träffat på snart tjugo år, men som jag minns med stor ömhet, gått bort. En tår rullar nedför kinden när jag skickar mitt varma deltagande. Mycket känslor att börja både dagen och veckan med.
Just married 🙂 Ja, det är faktiskt sant! Eller närmare bestämt för en vecka sedan, lördagen den 18:e juni. Först nu börjar vi hämta oss och komma ikapp 😉
Efter tio år tillsammans (eller nio år och 364 dagar om man skall vara noga) och på dagen nio år sedan vår PACS (fransk partnerskapsregistrering), slog vi till. Så nu är man äntligen en ärbar man 😉
Efteråt höll vi igång till långt in på natten och till och Maïa dansade till klockan elva. Både den svenska och de franska familjen var på plats och alla var i full form.
Nu byter jag också efternamn, även om jag inte bestämt hur jag gör i mitt skrivande. Vi har slagit ihop våra namn och tagit oss dubbelnamnet Thomas-Lindgren.
För den skarpögde, så har jag äntligen fått mina nya glasögon 😉
Vann rätt låt i Eurovision? Kanske, men den var inte min favorit. För första gången på länge höll jag på Frankrike, inte bara för att jag skulle önskat att Frankrike, mitt adoptivland, skulle fått vinna i mitt hemland.
Jag har nyss varit på gymmet för ett pass Stairmaster. Jag lyssnade på J’ai cherché och vad kan jag säga annat än att den ger mig massor av energi, och att den gör mig glad 🙂
Titta och lyssna på Youtube. Texten har du nedan, på franska och på engelska 😉 Jag gillar speciellt:
I have thrown…
Too many bottles to the sea,
Drank so much bitter liquor,
It made my lips as cold as stone
J’AI CHERCHÉ
J’ai cherché
un sens à mon existence
J’y ai laissé mon innocence
J’ai fini le coeur sans défense
J’ai cherché
L’amour et la reconnaissance
J’ai payé
Le prix du silence
Je me blesse et je recommence
Tu m’as
Comme donné l’envie d’être moi
Donné un sens à mes pourquoi
Tu as tué la peur
Qui dormait là
Qui dormait là
Dans mes bras
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
J’ai cherché
Un sens, un point de repère
Partagé en 2 hémisphères
Comme une erreur de l’univers
J’ai jeté
Tellement de bouteilles à la mer
J’ai bu tant de liqueurs amères
Que j’en ai les lèvres de pierre
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Au gré de nos blessures
Et de nos désinvoltures
C’est quand on n’y croit plus du tout
Qu’on trouve un paradis perdu
En nous
Oh you you you you
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Like the melody of my song
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
giving you love with my song
giving you love with my song
I’VE BEEN LOOKING FOR
I have looked for a sense to my existence,
It made me leave my innocence behind
I’ve finished with an unprotected heart
I have looked for…
Love and recognition,
I have paid the price of silence,
I am getting hurt but starting all over again
You gave me the will to be myself,
Gave a meaning to my questions,
You have killed the fear that was sleeping here,
that was sleeping here, in my arms.
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
I have looked for, a direction, a landmark,
Split into two hemispheres,
Like a mistake of the universe,
I have thrown…
Too many bottles to the sea,
Drank so much bitter liquor,
It made my lips as cold as stone
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Along our injuries and our flippancies,
It’s when we completely lose our faith,
That we find a lost paradise inside ourselves,
Oh you…
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Like the melody of my song
You
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
You
Like the melody of my song
Like the melody of my song
You’re the one that’s making me strong
I’ll be looking looking for
giving you love with my song
giving you love with my song
I går fyllde jag femtio! Ett halvt sekel!!! Det känns som att man då borde hunnit göra någon form av intryck här i världen 😉 Men nej, jag har ingen femtioårskris, och jag hade ingen kris när jag fyllde trettio eller fyrtio heller, för den delen.
Jag fick så många fina gratulationer i går, från så många underbara vänner, att jag verkligen kände att jag kan vara mer än nöjd med mitt ”intryck”. Jag kan inte önska mig bättre 🙂 Stort tack till er alla!
Jag tog ledigt från jobbet. Mannen och jag lämnade Maïa på dagis och stack iväg på en 
dag av lugnt strosande, lunchande, kaffedrickande … Jag fick äntligen beställt mina nya glasögon. För den som såg fotot för någon månad sedan, så blev det inte de bågarna, utan i stället ett par andra Charles Mosa, ”very 1950’s …
Tack än en gång till alla som hjälpte till att göra min dag så fantastisk:-)
Tack också Christine Deluteau för födelsedagszebran 😉
I går var det Mors dag, både i Sverige och i Frankrike. Jag ringde till min ömma moder, mannen till sin, förstås. Vår dotter har en mamma, på sätt och vis, men det är en surrogatmamma i Ryssland. Vi håller en viss kontakt med henne, men inte så att vi firar mors dag, eller ens refererar till henne som mamma.
I stället har vi delat upp firandet i fars dag och i papsens dag. Det är jag som är papsen 🙂 Så jag fick present i går, en fin kom-ihåg-tavla som Maïa gjort på dagis, med små runda lappar att skriva på. På den första lappens står det Grattis och Maïa. Hur skall jag då bära mig åt för att använda lapparna? Jag vill ju inte ta bort den första … Den lilla trätavlan har inte fått någon plats på väggen ännu, men den skall sparas som den är. Jag får minnas saker på annat sätt, jag har ju både iPhone och iPad.
Snart är det Fars dag i Frankrike. Bra, då ligger det så när i tiden att man inte hinner glömma bort det 😉 Men på dagis har de koll!
Vi var ute på lekplatsen, Maïa och jag, både i lördags och söndags. Det dåliga vädret det lovat höll sig nästan borta, så vi fick en eller två timmar om dagen med gungande och rutschkanor, och kompisar som kommer att gå i samma klass när förskolan drar igång till hösten. ”Jag är stor, jag ska gå i skolan”, säger Maïa stolt. Men ännu stoltare är papa och papsen 🙂