Ett busskort är förstås inte särskild märkvärdigt. Men när det har din ännu inte treåriga dotters namn på det, känns det ändå lite overkligt …
”Jag är stor, jag ska gå i skolan”, har Maïa sagt sedan någon gång i maj. Hon fyller tre i oktober, så allting är förstås relativt. Och vi pratar om förskolan. I Frankrike börjar barnen det året de fyller tre. Det är inte obligatoriskt, men alla gör så. Barnen går också ofta på dagis från ett par månaders ålder (mammaledigheten är tio veckor, ja veckor, inte månader, varav flera måste tas innan själva förlossningen, så vad annat kan man göra?).
Det är lite paradoxalt att barnen anses vara mogna för förskola även innan de faktiskt fyllt tre, men att de inte får gå på fritidsverksamhet, och därmed inte heller äta i skolmatsalen, förrän dagen efter tredje födelsedagen. För vår del innebär det att under en och en halv månads tid, så ska Maïa lämnas 8.15, hämtas 11.30, lämnas igen 13.30 och hämtas på nytt 15.30. Det är svårt att ha ett heltidsjobb då, om man inte har far- eller morföräldrar i närheten.
Och så skolbussen då. Hon har ett busskort, men vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra med det . Skolan ligger tre kilometer bort, så det är ingen lång färd, och det finns förstås någon på bussen som tar hand om barnen, och någon som ser till att de kommer av och in till skolsalen. Det får väl bli Maïa själv som bestämmer, och det i sin tur beror säkert på hur de andra barnen gör. Med 340 invånare i byn har hon i alla fall tre barn i samma klass och flera stora barn på samma skola.
En ny tid är här! Ja jösses …
Hurra! Medan somliga är på Gotland och njuter av CrimeTime, sitter andra och skriver 😉 Jag blev precis färdig med Moscow Baby 🙂
Redigeringen återstår, den är ännu inte redo att skicka vare sig till testläsare, lektör eller förlag, men ändå – en fantastisk känsla. Jag är grymt nöjd med slutet (också). Det ska bli hur roligt som helst att sätta igång att redigera. Jag har inte läst igenom vad jag skrivit en enda gång, men Hoi Förlags ”speed coach” läste igenom första sidorna under Bokmässan 2015 och gav mig oerhört mycket inspiration att fortsätta. Och nu är jag klar 🙂
Moscow Baby är en relationsthriller. Jacob och hans prins är beredda att gå långt i sin önskan att få barn, mycket långt. Inte ens ”olyckan” som nästan kostade Jacob livet sätter stopp för deras planer. När döden når ikapp dem är det redan för sent …
Utkommer 2017!
Äntligen hemma! Moscow baby har lämnat Ryssland, men så mycket har hänt och så många frågor saknar ännu svar …
Jag har varit ute och rest med jobbet. Flygplatser och plan är bra ställen att fundera på. Saker och ting faller på plats, eller så ställs de på ända och gör att man måste tänka om. Men det är bra. Allting måste utmanas och försvaras, så att man ser att logiken håller.
I skrivande stund har vi precis nått 360 sidor och 135.000 ord. Jag har ett par kapitel kvar men det har hänt saker som gör att jag måste omdisponera lite. Ett spännande arbete!!!
Jag har alla svaren, men jag är ännu inte helt säker på hur jag ska skriva ned dem, så att du, min kära läsare, ska få dem serverade på bästa sätt 😉 Men snart är det jul (i Moscow baby) och jag tror att jag kan lova många överraskningar, inte bara under granen …
Sju kapitel kvar och många säckar att knyta ihop. De flesta har jag klara i huvudet redan, men jag känner att jag också kommer att bli rejält överraskad 😉 Skrivandet går nästan av sig själv. Nya idéer dyker upp hela tiden och jag skulle kunna skriva flera olika versioner av boken. Men, det är tillräckligt svårt att få ihop tiden till att färdigställa en enda, så jag får lägga saker i skrivarskafferiet och hoppas att jag får användning av dem i en annan historia.
Jacob har råkat ut för en mycket traumatisk upplevelse och han vet inte vad han ska göra åt det. Har har en idé vad som utlöst det hela, men är det verkligen så? Just nu verkar det inte så …
Victor är stressad, mer stressad än någonsin, och han har all anledning att vara det. En lösning kan vara nära förestående, men det är långt ifrån säkert. Senaste tidens erfarenheter har lärt honom att tvivla …
Ja, mycket kommer att hända innan Moscow Baby är slut. Tur att jag har min story board, annars hade jag aldrig klarat att hålla alla bollar i luften 😉 Håller du ut till 2017? Då kommer den. Jag ska bara skriva den helt färdig först …
Jag håller på att byta internet- telefon- och internetoperatör. Inga problem i sig, det går precis som programmerat. Sajten för den nya operatören visar att allt är klart, min nya ”box” är skickat via UPS. Trackingnumret hos UPS sa att leveransen skall ske under dagen (det här var igår). De kunde tyvärr inte säga mer än att det skulle ske mellan klockan 9 och 18 … Otroligt dåligt, men vad göra? Jag tar en dags semester och sitter hemma och skriver. Och väntar.
När tror du att de kom? Klockan 9? Klockan 17.59? Fel! De kom inte alls! Nu på morgonen, när jag tittar på den uppdaterade trackingen, ser jag att leveransen är omprogrammerad till i dag. På MIN begäran! säger de. Om de hade bett om ursäkt och sagt att de tyvärr hade så mycket att göra, att de bara inte hann, så skulle jag (med visst grymtande, det ska erkännas) förlåtit dem. Men att ljuga och lägga skulden på mig, antagligen för att framstå som bättre hos deras uppdragsgivare, det har jag svårt att förstå, och att förlåta. Och jag kan dessutom inte ta en dags semester till, för att de (kanske?) kommer i dag … Nu får de väl åka dit, så får jag se om jag har en lapp i brevlådan när jag kommer hem i kväll … Fortsättning följer, med andra ord.
Om jag är upprörd? Märks det? Egentligen är jag bara besviken för att någon inte håller vad de lovar, och sedan ljuger och säger att det är jag som bett dem ändra.
Samtidigt är jag glad 🙂 Jag skrev massor i går! Nästan tre kapitel och dessutom löste sig en del klurigheter som jag funderat på. Det händer saker. Många saker! En del av historien håller sig kvar i Moskva, medan en annan tagit tillbaka till Paris, och en tredje till Göteborg. Det rör på sig 😉 Jag skulle gärna suttit hemma i dag också, men kan tyvärr inte ta ledigt från dagjobbet igen …
Fram tills jag löst situationen och fått min nya box har jag inget internet hemma. Jag kan inte googla efter detaljer när jag skriver, men jag kan inte heller surfa på facebook, twitter och instagram. Vi får se vad det blir i kväll – skrivande eller systeminstallation? Just nu bestämmer jag mig för att jag ska tycka att båda situationer är jättebra 😉
Jaha, nu är det kväll och jag sitter hemma med internet 🙂 Det hade jag nästan inte trott. När jag kom hem från jobbet stod UPS-bilen framför huset och en kille hoppade ut med mitt paket. Hurra! Teve, radio och internet funkar, det återstår bara lite finlir. Tur att man gillar sådant 😉
Trevlig afton!
Dagen började bra. I bilen på väg till jobbet sjunger en förförisk röst ”Je ne ne suis qu’un homme” (Jag är bara en man)/ ”Should’ve gone home”, precis den sorts musik jag älskar, inte minst på morgonen. Kör en snabb Shazam och ser att det är allas vår Måns Zelmerlöw som sjunger för mig. Strålande skrivarinspiration denna måndagsmorgon.
Måns Zelmerlöw – Je ne suis qu’un homme
Nås sedan av budet att min före detta svärmor, som jag förvisso inte träffat på snart tjugo år, men som jag minns med stor ömhet, gått bort. En tår rullar nedför kinden när jag skickar mitt varma deltagande. Mycket känslor att börja både dagen och veckan med.