I morse fick jag nedanstående mejl från Petra Ariton på Ariton Förlag:
Sammanlagt 152 noveller fick vi till “Över en vinterfika” och det har varit ett mycket svårt beslut att välja ut vilka bidrag som ska publiceras i den kommande antologin bland så många välskrivna och intressanta berättelser. Jag har glädjen att meddela att din novell är en av de utvalda berättelserna som vi vill publicera i den kommande antologin.
Berättelsen (alltså min novell) utspelar sig strax efter Att raka en zebra, men innan Mosow Baby. Huvudpersonerna är desamma. Jacob träffar sin prins över en fika på ”Café de la Paix” i Paris. För den som läst Att raka en zebra, hoppas jag att där finns många igenkänningstecken. För den som ännu inte läst, hoppas jag att novellen skall locka till vidare läsning 😉
Novellen heter Ryska dockor. Titeln har förstås en betydelse, och den som vill kan dra en parallell till uppföljaren Moscow Baby …
M
oscow Baby – bara två kapitel kvar att skriva. Just nu ligger vi på 375 sidor och 140.000 ord.
Undertecknad tycker själv att det är otroligt spännande …
Jacob har fått ett erbjudande han inte vet om han kan stå emot. Han ställs inför ett inte bara moraliskt dilemma, utan också ett som skulle förändra hans liv på mer än ett sätt … Och inte bara hans liv, dessutom!
Läs mer om Jacobs frustration och stormiga känsloliv innan Moscow Baby i hans gästinlägg på bloggen:
Zebra-Jacob gråter ut efter dubbelmordet
Zebra-Jacob om Alla Hjärtans Dag och ensamhet
Moscow Baby är en relationsthriller. Jacob och hans prins är beredda att gå långt i sin önskan att få barn, mycket långt. Inte ens ”olyckan” som nästan kostade Jacob livet sätter stopp för deras planer. När döden når ikapp dem är det redan för sent …
Utkommer 2017!
Äntligen hemma! Moscow baby har lämnat Ryssland, men så mycket har hänt och så många frågor saknar ännu svar …
Jag har varit ute och rest med jobbet. Flygplatser och plan är bra ställen att fundera på. Saker och ting faller på plats, eller så ställs de på ända och gör att man måste tänka om. Men det är bra. Allting måste utmanas och försvaras, så att man ser att logiken håller.
I skrivande stund har vi precis nått 360 sidor och 135.000 ord. Jag har ett par kapitel kvar men det har hänt saker som gör att jag måste omdisponera lite. Ett spännande arbete!!!
Jag har alla svaren, men jag är ännu inte helt säker på hur jag ska skriva ned dem, så att du, min kära läsare, ska få dem serverade på bästa sätt 😉 Men snart är det jul (i Moscow baby) och jag tror att jag kan lova många överraskningar, inte bara under granen …
Sju kapitel kvar och många säckar att knyta ihop. De flesta har jag klara i huvudet redan, men jag känner att jag också kommer att bli rejält överraskad 😉 Skrivandet går nästan av sig själv. Nya idéer dyker upp hela tiden och jag skulle kunna skriva flera olika versioner av boken. Men, det är tillräckligt svårt att få ihop tiden till att färdigställa en enda, så jag får lägga saker i skrivarskafferiet och hoppas att jag får användning av dem i en annan historia.
Jacob har råkat ut för en mycket traumatisk upplevelse och han vet inte vad han ska göra åt det. Har har en idé vad som utlöst det hela, men är det verkligen så? Just nu verkar det inte så …
Victor är stressad, mer stressad än någonsin, och han har all anledning att vara det. En lösning kan vara nära förestående, men det är långt ifrån säkert. Senaste tidens erfarenheter har lärt honom att tvivla …
Ja, mycket kommer att hända innan Moscow Baby är slut. Tur att jag har min story board, annars hade jag aldrig klarat att hålla alla bollar i luften 😉 Håller du ut till 2017? Då kommer den. Jag ska bara skriva den helt färdig först …
Jag håller på att byta internet- telefon- och internetoperatör. Inga problem i sig, det går precis som programmerat. Sajten för den nya operatören visar att allt är klart, min nya ”box” är skickat via UPS. Trackingnumret hos UPS sa att leveransen skall ske under dagen (det här var igår). De kunde tyvärr inte säga mer än att det skulle ske mellan klockan 9 och 18 … Otroligt dåligt, men vad göra? Jag tar en dags semester och sitter hemma och skriver. Och väntar.
När tror du att de kom? Klockan 9? Klockan 17.59? Fel! De kom inte alls! Nu på morgonen, när jag tittar på den uppdaterade trackingen, ser jag att leveransen är omprogrammerad till i dag. På MIN begäran! säger de. Om de hade bett om ursäkt och sagt att de tyvärr hade så mycket att göra, att de bara inte hann, så skulle jag (med visst grymtande, det ska erkännas) förlåtit dem. Men att ljuga och lägga skulden på mig, antagligen för att framstå som bättre hos deras uppdragsgivare, det har jag svårt att förstå, och att förlåta. Och jag kan dessutom inte ta en dags semester till, för att de (kanske?) kommer i dag … Nu får de väl åka dit, så får jag se om jag har en lapp i brevlådan när jag kommer hem i kväll … Fortsättning följer, med andra ord.
Om jag är upprörd? Märks det? Egentligen är jag bara besviken för att någon inte håller vad de lovar, och sedan ljuger och säger att det är jag som bett dem ändra.
Samtidigt är jag glad 🙂 Jag skrev massor i går! Nästan tre kapitel och dessutom löste sig en del klurigheter som jag funderat på. Det händer saker. Många saker! En del av historien håller sig kvar i Moskva, medan en annan tagit tillbaka till Paris, och en tredje till Göteborg. Det rör på sig 😉 Jag skulle gärna suttit hemma i dag också, men kan tyvärr inte ta ledigt från dagjobbet igen …
Fram tills jag löst situationen och fått min nya box har jag inget internet hemma. Jag kan inte googla efter detaljer när jag skriver, men jag kan inte heller surfa på facebook, twitter och instagram. Vi får se vad det blir i kväll – skrivande eller systeminstallation? Just nu bestämmer jag mig för att jag ska tycka att båda situationer är jättebra 😉
Jaha, nu är det kväll och jag sitter hemma med internet 🙂 Det hade jag nästan inte trott. När jag kom hem från jobbet stod UPS-bilen framför huset och en kille hoppade ut med mitt paket. Hurra! Teve, radio och internet funkar, det återstår bara lite finlir. Tur att man gillar sådant 😉
Trevlig afton!
Att raka en zebra blev ganska exakt 121.000 ord. 120.000 lär vara optimalt. Moscow Baby ligger just nu på 119.058 ord. Det låter ju förträffligt, men jag har tolv kapitel kvar att skriva … Dessutom har jag saker som jag vet att jag måste lägga till i texten när jag redigerar. Det verkar som om jag också måste ta bort en del …
Skrivflowet är på plats, trots brandlarmet som gick på kontoret 06.30 i morse, just när kaffet var klart och jag skulle sätta igång … Nu är det dagjobbet som gäller ett antal timmar. Men, sedan i går kväll är jag gräsänkling till lördag morgon, så nu skall här skrivas på kvällarna också 🙂
Dagen började bra. I bilen på väg till jobbet sjunger en förförisk röst ”Je ne ne suis qu’un homme” (Jag är bara en man)/ ”Should’ve gone home”, precis den sorts musik jag älskar, inte minst på morgonen. Kör en snabb Shazam och ser att det är allas vår Måns Zelmerlöw som sjunger för mig. Strålande skrivarinspiration denna måndagsmorgon.
Måns Zelmerlöw – Je ne suis qu’un homme
Nås sedan av budet att min före detta svärmor, som jag förvisso inte träffat på snart tjugo år, men som jag minns med stor ömhet, gått bort. En tår rullar nedför kinden när jag skickar mitt varma deltagande. Mycket känslor att börja både dagen och veckan med.
Det är så lätt att hitta anledningar till att skjuta på skrivandet. Ibland kan man undra varför, när man faktiskt älskar att göra just det, att skriva! Men det är så mycket annat som skall göras, som faktiskt också har med skrivandet att göra. Marknadsföring, till exempel. Jag kör förresten just nu en liten annonskampanj på Facebook med min fina boktrailer. Den har du väl sett?
Dessutom har jag en del andra än så länge hemliga skrivprojekt som tagit mycket tid, men det är förstås helt i sin ordning.
Skrivandet av Moscow Baby har tyvärr blivit lidande … Men, nu så, är det dags att ändra på det! Klart att det kan hända saker som gör att man måste omprioritera, men i princip så kör vi Moscow Baby hela sommaren. Om det nu håller, så kommer den faktiskt att bli klar lagom till Bokmässan 🙂 Sedan får det förstås finnas utrymme för redigering, men om jag kunde skicka det till förlaget tills dess, så skulle jag vara mycket nöjd! Show up for work! blir mitt motto nu 😉
Att raka en zebra kom ut 2015. Moscow Baby kommer förhoppningsvis ut 2017. Men vad händer där emellan? Ja, med själva skrivandet händer det förstås en hel del. Och med marknadsföringen av Zebran också.
Karaktärerna i boken lever också sina liv. Moscow Baby tar vid ungefär där Zebran slutar, men kanske inte exakt. Jacob, Victor och Cristian har exempelvis alla varit och gästbloggat på min hemsida.
När jag fick syn på inbjudan till Ariton Förlags novellantologi Över en vinterfika, tänkte jag att det skulle vara kul att skriva en fristående novell, men som samtidigt bygger på vad som hänt i Att raka en zebra. Som en liten bonus till Zebrans läsare och en aptitretare till Moscow Baby.
I morse blev den klar, efter god hjälp av mina två trogna testläsare, och är nu inskickad till Ariton. Deadline är först 30:e maj, så jag får vänta lite för att veta om de tycker att den plastar i antologin. Jag får försöka att tänka på annat så länge …
Nu jäklar händer det saker. I Moskva. I Moscow Baby. Intrigerna blir tätare och saker och ting dras till sin spets. Det blir ännu bättre när jag ändrat om i början av boken, allt kommer att byggas upp precis som jag vill ha det. Blir kanon, det här 😉
Det här kapitlet var riktigt spännande att skriva och jag hoppas att det blir ännu mer spännande att läsa …
Bildkälla: Mooscow Times, 11.03.2015