• hakan@hakanlindgren.com

Etikettarkiv attrakaenzebra

”Över en vinterfika” – kommande novellantologi hos Ariton Förlag (och jag är med ;-)

I morse fick jag nedanstående mejl från Petra Ariton på Ariton Förlag:

Sammanlagt 152 noveller fick vi till “Över en vinterfika” och det har varit ett mycket svårt beslut att välja ut vilka bidrag som ska publiceras i den kommande antologin bland så många välskrivna och intressanta berättelser. Jag har glädjen att meddela att din novell är en av de utvalda berättelserna som vi vill publicera i den kommande antologin.


Berättelsen (alltså min novell) utspelar sig strax efter Att raka en zebra, men innan Mosow Baby. Huvudpersonerna är desamma. Jacob träffar sin prins över en fika på ”Café de la Paix” i Paris. För den som läst Att raka en zebra, hoppas jag att där finns många igenkänningstecken. För den som ännu inte läst, hoppas jag att novellen skall locka till vidare läsning 😉

Novellen heter Ryska dockor. Titeln har förstås en betydelse, och den som vill kan dra en parallell till uppföljaren Moscow Baby

Ryska dockor 160419

 

Fira Pride med Twittertrailer :-)

Zebra Twittertrailer 160726Det är Pride i Stockholm med allt vad det innebär! Om du missat det, titta in på QX eller ta dig ut på stan (i kungliga huvudstaden), så hänger du med 😉

Hoi Förlag vill också vara med i karnevalyran. Bland annat har de ordnat den här minitrailern till Att raka en zebra.

Twittertrailer

Visst är den fin?

Finns ju både som inbunden och e-bok 😉

Vad händer mellan ”Att raka en zebra” och ”Moscow Baby”?

Ryska dockor 160419Att raka en zebra kom ut 2015. Moscow Baby kommer förhoppningsvis ut 2017. Men vad händer där emellan? Ja, med själva skrivandet händer det förstås en hel del. Och med marknadsföringen av Zebran också.

Karaktärerna i boken lever också sina liv. Moscow Baby tar vid ungefär där Zebran slutar, men kanske inte exakt. Jacob, Victor och Cristian har exempelvis alla varit och gästbloggat på min hemsida.

När jag fick syn på inbjudan till Ariton Förlags novellantologi Över en vinterfika, tänkte jag att det skulle vara kul att skriva en fristående novell, men som samtidigt bygger på vad som hänt i Att raka en zebra. Som en liten bonus till Zebrans läsare och en aptitretare till Moscow Baby.

I morse blev den klar, efter god hjälp av mina två trogna testläsare, och är nu inskickad till Ariton. Deadline är först 30:e maj, så jag får vänta lite för att veta om de tycker att den plastar i antologin. Jag får försöka att tänka på annat så länge …

Kortfilm om zebror

Att Raka En Zebra – the movie

[huge_it_videogallery id=”3″]

0080-ZEBRA-OMSL-HOISå där, ja! Nu är boktrailern äntligen klar. Ett stort tack till Jens Daniel Burman som inte bara ät författare utan också filmskapare på Roadside Picnic, och fantastiskt duktig, dessutom 🙂

Det där med boktrailer har ända sedan Att raka en zebra kom ut lockat mig. När sedan Daniel hade gjort sin egen trailer och erbjöd sig att göra samma sak för sina förlagskollegor hoppade jag på direkt.

Du hittar den både på Vimeo och på YouTube.

Jag hoppas att du skall gilla den!

 

Och när vi ändå är på gång …

IntuosArt560Kanske har du lust att lära dig att teckna? Varför inte en kurs i att måla digitalt? Titta in hos Intuos Art. De ser ut att ha zebror på menyn, men inte så som du tänkt dig …

Jag blir i alla fall sugen på att måla!

Zebratokig

12800214_992823090755492_3358110061091298409_nMin vän Carina Bonnevier bombarderar mig med zebror nu 🙂 Tack! Den ena är bättre än den andra, men på ett helt annat sätt. Ni såg zebraelefanten med fjärilsöron igår …

I dag kommer en helt annan typ av zebra. Ändå dras blicken till någonting helt annat. Tack Bruce Weber för att du tagit fotot!

Om den här bilden kan inspirera till skrivande? Vad tror du själv? 😉

En bild säger mer än tusen ord?

12795483_992259180811883_3366518039343045943_nJa, vad skall man säga om den här bilden, annat än att den är helt underbar? Tack, min fina vän Carina Bonnevier 🙂

En idé till en ny bok, föreslog Carina. Att raka en elefant?

Temat är inte solklart, men en relationsthriller skulle man nog kunna klämma fram. Inte minst relationen mellan de fjärilstunna och färggranna öronen och resten av den inte riktigt lika lätta kroppen …

Om inte annat så får bilden tjäna som både inspirations- och energikälla 🙂

Zebra-Cristian: ”Kom Oscar, kom till tant Cristian!”

Zebra-Cristian om sina chanser att få fatt i en ”golden boy”


Image-1

Allvarligt talat, hur bestämmer Oscarsjuryn vem som har huvudrollen och vem som har en biroll i en relationsfilm? Okej, okej, när en film har en pojke och en flicka som blir kära, då har man en manlig och en kvinnlig huvudrollsinnehavare. Jag fattar. Men om det är en kärlekshistoria mellan två män? Vem av de underbara killarna har huvudrollen och vem har birollen då? Jag bara undrar …

Egentligen spelar det ingen roll. När en av de tänkta birollsinnehavarna stjäl hela showen, ja faktiskt hela filmen, då måste Oscarn förstås gå till honom. De andra kan få varsin buckla för sina stora biroller, det bryr jag mig inte om. Men man måste kunna vända på saker här i livet och se dem ur nya persektiv, eller hur?

Och vem talar jag om? Moi, naturligtvis! Little ol’ me! Tant Cristian! Den som läst Att raka en zebra vet att jag äger. För den som mot all förmodan inte läst boken, så är det alltså så här:

Jag, alltså Cristian Andersohn, alias Fjollan från Fjällbacka, är Jacobs bäste vän. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Från början en av två vänner, men ändå den absolut bäste (jag vet, jag vet, stating the obvious, men bara så att det inte finns några oklarheter). När Anton har den dåliga smaken att gå och bli mördad, så blir jag dessutom Jacobs ende gode vän. Eller goda vän, om du föredrar. Tant Cristian är inte så petig och definitivt inte homofob (snacka om att skjuta sig själv i foten …).

Historien handlar om Jacob och alla hans män, men mest om den siste. Det händer saker, spännande och hemska saker, men jag tycker att man borde fokusera på den som faktiskt finns där hela tiden, i vått och torrt, som aldrig ger upp och som ser till att Jacob tar sig igenom alla prövningar som alla killar försätter honom i. Jacob är en underbar kille och jag vet att mina känslor kanske inte är helt sunda, men så låt mig då synda.

Dessutom är det knappast någon överdrift att säga att det är jag som gett Att raka en zebra sin färg. Victor sög ju åt sig själva titeln när han bloggade, så jag tycker inte att det är mer än rätt att jag också pinkar in mitt revir. (Hoppas att alla språkbegåvade ser ordvitsen …) Det behövs lite glitter och glamour när vardagen blir för grå och vem ringer man då? Tant Cristian, förstås!

Ja, jag vet att det inte blir jag som får Oscar för rollen som Tant Cristian. Jag kan väl inte spela mig själv. Egentligen hade jag tänkt mig Leonardo DiCaprio som lilla mig. Problemet är att nu lär han vara så förbannat dyr efter sin Oscar och så uppbokad att Svensk Film aldrig någonsin kommer att ha råd med honom. Kanske när Hollywood bestämmer att göra en amerikansk version, som de gjorde med Tre män och en baby? Men för den svenska filmen tänker jag mig Erik Sinclair. Han är faktiskt perfekt.  Somliga kanske tycker att han är för manlig för rollen som mig? Men kolla bilden! Vi har precis samma tvättbräda och leendet är inte olikt heller. Samma oförställda charm, helt enkelt.

Och så till sist ett scoop: Tant Cristian håller just nu på att skaffa sig en strålande roll i uppföljaren Moscow Baby. När den blir film kommer Leonardo att knacka på dörren, det lovar jag 😉

 

Zebra-Victor: ”Hon sköt mig i hjärtat!”

Zebra-Victor om planerna som gick överstyr


 

Erik Victor 3
Putain Håkan, tack för att jag också får komma hit och prata av mig lite. Ibland känns det som att man typ glömmer bort mig. Jag vet inte. Det är inte så att Jacob inte förtjänar den uppmärksamhet han får, för det gör han. Han är antagligen världens snällaste, men jag är inte det svarta lamm som somliga vill få mig att framstå som. Det är jag faktiskt inte. Men man måste väl ändå få lov att se om sitt hus, typ?

Nu har Jacob satt ramen, så jag får väl också berätta för de som eventuellt inte läst Att raka en zebra ännu, att när boken börjar, så har jag precis blivit skjuten. Bildligt talat , men ändå. Chloé, som jag bott med i nästan tjugo år och som jag alltid trott att jag skulle bli gammal med, sa att vi inte hade någon framtid tillsammans, att hon ville ha spänning, att hon ville ha mer. Hon trodde att hon ska få det bättre utan mig. Att hon skulle få mer än mig! Allvarligt talat, med facit i handen, blev det verkligen det? Skulle inte tro det.

Hon drev ut mig på gatorna, det gjorde hon faktiskt. Vad skulle jag göra? Sitta inne och lipa? Definitivt inte min stil! Jag erkänner att jag gjorde vad säkert hälften av alla killar skulle göra i min situation – jag gick på krogen. Än sen då? Ni kan knappast säga att jag var otrogen när jag precis blivit singel. Och ingen kan kalla det för hämnd, av exakt samma anledning.

Fråga: Är det fel att vilja veta vad som händer? Jag tycker inte det. Chloé sa att hon inte träffat någon annan, men jag är fortfarande inte övertygad. Alla tecken fanns där. Hon klädde sig sexigare, hon sminkade sig mer och så pratade hon hela tiden om den där fantastiske nye kollegan. Klart att man vill kolla läget. Konkurrensen, typ.

Jag gjorde det som jag kanske inte direkt är stolt över – jag började följa efter henne. Och sedan honom. Det jag upptäckte var väl inte riktigt vad jag väntat mig, om man säger så … Men det gjorde inte direkt saken bättre.

Sedan kom Gatsby tillbaka. ”Den store Gatsby”, precis som jag mindes honom, så som han alltid sett sig själv. På många sätt var det egentligen hans fel. Så här i efterhand undrar jag om han inte hade baktankar från första början, om han såg sin chans att väva sitt nät och att håva in sin fångst. Allvarligt talat – visst var det så?

Dessutom kom hela idén från honom, när jag tänker efter. Okej, jag slängde kanske ur mig någonting vid något tillfälle, men i så fall var det inte på allvar, verkligen inte. Men sedan vägrade han att släppa taget. Det var som om han ville driva mig till det. Putain! Det var inte mitt fel, det var det inte. Merde!

Jag måste hålla med Jacob om en sak, och det är att det här skulle kunna bli en förbannat bra film. En psykologisk thriller, typ. Och jag vet vad jag talar om, jag har sett alla stora filmer. Allt från När lammen tystnar till alla James Bond-filmer. Vem som ska spela mig? Erik Sinclair, förstås! Kolla bilden här och håll med om att han är mycket mer lik mig än Jacob. Precis samma Beckham-stil som jag, jag tror  till och med att jag har exakt samma luva hemma och jag lånar gärna ut den för filmningen. Nittio euro, minst, som de kan lägga på specialeffekter i stället. Eller på att filma Moscow Baby, när Erik fått en Oscar för rollen som Victor Morel.

Till sist vill jag bara säga, helt pretentionslöst förstås, att det var jag som myntade begreppet ”Att raka en zebra”. Kan man be Spielberg att få betalt för det?