I dag har nättidningen kvartal.se publicerat en lång artikel på temat ”AI visar: De här romanerna av Läckberg är spökskrivna”. Min egen bok Spökskrivaren nämns också i artikeln (nej, inte som något Camilla skulle ha skrivit, eller en som hon påstår sig ligga bakom 😉 ), liksom Camillas Instagraminlägg i samband med att boken publicerades.
Det är en mycket intressant artikel som Lapo Lappin har skrivit. Jag måste erkänna att jag inte var (eller fortfarande är) särskilt insatt i frågan om stilometri. Lapo visar hur han låtit AI tittat på den stilistiska skrivstilen (bruk av ord mm). Dataprogrammet har analyserat Camillas samtliga böcker tillsammans med en hel del andras: Liza Marklund, Lars Kepler, Sofie Sarenbrant, David Lagercrantz och Stieg Larsson och inte minst Pascal Engman som det tidigare ryktats skulle ha tjänat som spökskrivare.
Camilla har kommenterat artikeln och dementerat ryktet på sitt Instagramkonto ännu en gång. Camilla berättar att Pascal Engman har varit hennes redaktör och hjälpte henne när hon inför böckerna om Faye ville byta stil jämfört med de tidigare Fjällbackaböckerna.
Aftonbladet plockar också upp Lapos artikel. Aftonbladet har låtit AI göra och kvalitetssäkra en snabbversion:
För den som ännu inte läst Spökskrivaren säger baksidestexten så här:
Milli Månson är Sveriges deckardrottning, hennes verk översätts och säljs världen över. Milli bor med den unge atleten Samuel och deras två hundar Lady och Gaga. Hon har byggt upp ett riktigt PR-imperium, men samtidigt har hon outsourcat stora delar av verksamheten – däribland sitt skrivande! En modern författare fokuserar på annat än att skriva.
Gauthier Valentino, eller Spooky som Milli kallar honom, är spökskrivaren som står bakom miljontals sålda böcker. Egentligen skulle han vilja skriva något eget, men han vet inte riktigt vad. Deras relation är invecklad; samtidigt som Milli är en krävande arbetsgivare som ställer höga krav, vet båda att Gauthier har ett trumfkort som han när som helst kan spela ut – avslöja att Milli inte skriver själv. Milli har även en trasslig relation till sin sambo – hur är det egentligen ställt med kärleken i förhållandet.
Spökskrivaren är en humoristisk feelgood i svensk samtidsmiljö, där medie- och förlagsbranschen avhandlas med glimten i ögat. Hur är egentligen livet i rampljuset, när ens offentliga och riktiga person ofta flyter ihop? Kommer Gauthier lyckas med att skriva sin egen bok? Och hur kommer det gå för Millis kärleksliv? Igenkänningsfaktorn är hög i denna roman som bjuder på många skratt.
Minns du gymnasietiden? För min del var det ett tag sedan, runt fyra decennier, men jag kommer ihåg hur man stundtals kände sig oövervinnelig och vid andra tillfällen det rakt motsatta. För min del handlade det om kompisar, som för de flesta, skolan (förstås) men också sökandet efter identitet, både sexuellt och på andra plan.
Mina vänner var alla heterosexuella och gick från förhållande till förhållande, medan jag var den som lyssnade, förstod och längtade efter någon, en kille, att själv få prova på att vara tillsammans med. Men Växjö var litet, inte ännu en universitetsstad och inte tillräckligt stor för att ha ett gaydisco. Kanske skulle jag inte vågat mig dit, ens om det funnits … Hur som helst innebar gymnasietiden på många sätt en väntan på och en längtan efter något mer.
När jag nu arbetar med nästa bok, skriver synopsis och även funderar över det som hänt tidigare i livet för huvudpersonen, det som ledde fram till den situationen som huvudstoryn behandlar och leker med, är den stora frågan: Vad kan gå fel när man har allt? Saken är kanske den att ingen har allt, inte ens den som i allas ögon är vacker, intelligent och har tillräckligt med pengar för att inte behöva oroa sig för ekonomin … Mycket vill ha mer, och dessutom är det förstås så att det som syns utåt inte alltid är detsamma som verkligheten.
Min historia är som jag tidigare sagt kanske den mest komplexa jag någonsin arbetat med. Synopsis är viktigare än någonsin och att hitta en trovärdig orsak och verkansbild något som är fantastiskt roligt och spännande. Och svårt!
Parallellt med att strukturera berättelsen, skriver jag bakgrundsstoryn för att på så sätt få en känsla för personligheterna och att låta både huvud- och bipersoner få en chans att uttrycka sig. För visst är det så att dem man skriver om, hur påhittade de än är, ibland väljer att göra uppror och göra saker som du som författare inte planerat. Man måste lyssna på dem om deras agerande ska bli logiskt och trovärdigt.
Dessutom måste karaktärernas agerande i nutid vara konsekvent med deras yngre jag. Även om människor förändras, måste en viss ”ryggrad” finns där och stämma överens över tiden. Skrivprocessen är verkligen intressant. Ju mer man skriver, ju mer vana man får i författandet, desto mer inser man hur många delar det finns som måste passa ihop. Men det blir också bra roligare och roligare!
Alla bilder från bairbie.me
När det är dags att börja med ett nytt manus, finns det kanske lika många sätt att gå tillväga som det finns författare … Somliga sätter igång att skriva direkt, andra gör som jag och planerar storyn i hyfsat stor detalj.
Den här gången har jag en idé som är min hittills mest ambitiösa. Det kommer att bli många vändningar, en del tillbakablickar men kanske inte på det sätt läsaren förväntar sig. Just nu gäller det att planera noggrant, annars kommer det bli svårt för författaren att hålla tungan rätt i mun, och om det är krångligt för mig, kommer de stackars läsarna att få det än värre. Det kommer att bli en hel del frågetecken under resans gång, men självklart ska alla trådar knytas ihop innan sista sidan är slut 😉
Jag skriver just nu ett utkast på synopsis, för att få en känsla av vart jag är på väg och vilka moment som ska passeras. Därefter gör jag som jag brukar och skriver en kort sammanfattning av varje kapitel, och av bokens karaktärer. Just nu vet jag hur boken ska börja, och (ungefär) hur den ska sluta, men vägen dit är minst sagt oklar …
Mina tidigare böcker har klassificerats som ”relationsroman med spänningsinslag” och som feelgood. Den här tror jag inte kommer att hamna inom den första och definitivt inte i den andra genren, kanske mer Nordic Noir men utan att det blir en deckare av det. Lite färg till det i form av spännande dialoger, så tror jag att vi är på god väg.
Inom kort hoppas jag kunna presentera titel, omslag och baksidestext till min kommande roman (med tänkt release innan jul), vars korrektur skickades in till förlaget Bookea förra veckan. Mer information om den kommande barnboken kommer också …
Det är förstås inte första gången rykten cirkulerar om Camilla, så varför skulle jag ens skriva om dem här?
Kanske för att min roman & ljudboksserie Spökskrivaren figurerar i artikeln som dök upp gårdagens Stoppa pressarna. ”Han är Camilla Läckbergs hemliga spökskrivare”, står det. Nej, det är inte mig som journalisten Per Nilsson refererar till, utan författaren Pascal Engman, men det skrivs om tidigare rykten som cirkulerat i pressen och där både Spökskrivaren och jag varit med.
Så här står det i artikeln:
”Ryktena tog även fart som en följd av den satiriska romanen ”Spökskrivaren” av författaren Håkan Lindgren.
Camilla Läckbergs dåvarande PR-rådgivare instruerade henne att ta lätt på det hela i det offentliga och skratta bort det – på så sätt skulle hon te sig mindre ”skyldig”.
– Den är underbar, så jävla rolig, sa Camilla Läckberg om parodin där den framgångsrika deckarförfattaren Milli Månsson lever med en ung atlet och säljer miljontals böcker över världen.
Som bekant är Camilla Läckbergs unge make en framgångsrik MMA-fighter.
Camilla Läckberg talade vid den här tiden om att Pascal Engman arbetat som hennes redaktör – han har dock, till skillnad från andra, inte tackats i förordet till hennes böcker.
Camilla Läckberg spekulerade även i att ryktena uppstått som en följd av ”avundsjuka”.
– Ja, men det tror jag. Precis som med artistbranschen så är det här en bransch när det blir mycket snack och avundsjuka. Och jag tar ju plats på gott och ont.
Uppgifterna om Pascal Engmans roll som spökskrivare har dock förekommit långt innan ”Spökskrivaren” kom ut och nu kan Stoppa Pressarna avslöja vad det var som satte igång ryktesspridningen om det hela.”
Läs artikeln i sin helhet för att få veta mer 😉
Min dotter Maïa har länge bett mig skriva en bok som hon kan läsa och jag har alltid velat göra just det. Hon är nu nio och fyller tio till hösten, så att skriva en bok för åldern 9 – 12 känns fantastiskt roligt. Det blir också lite enklare, när det inte behövs bilder eller teckningar som för yngre barn 😉 Maïa tycker nog att jag skulle kunna klämma in en bild eller två ändå, vi får suga på den karamellen ett tag och se var vi hamnar …
Självklart diskuterar jag handlingen med Maïa. Hon har godkänt storyn (vilken tur) och är ett ständigt bollplank till var handlingen ska utspela sig, vad karaktärerna ska heta och andra detaljer. Av bilderna att döma, skulle man kunna tro att det handlar om hästar eller hjortar, men så lätt blir det inte att gissa … En häst ändå har en viktig roll i historien, liksom en dovhjort, men det blir inga scener i stall eller ridskolor (det finns det andra som skriver om så mycket bättre än jag).
Boken handlar om Maïa – inte min dotter, men någon med samma namn och som får låna en del karaktärsdrag från henne. Någon är försvunnen, någon som står Maïa nära. Av olika anledningar tvingas Maïa själv ge sig ut att leta. Hon får hjälp från oväntat håll, men frågorna är så många och vägen dit de måste ta sig är lång och minst sagt oklar. Ska de lyckas?
Bilden i toppen av inlägget Bénédicte ARROU-VIGNOD från Pixabay
I dag, 21 februari, när alla sociala medier säkerligen kommer att svämma över av foton på semlor (jag kommer också att äta åtminstone en 😉 ), är jag extra nöjd. Jag har nämligen skrivit och redigerat klart manus till min sjätte roman, och skickat in det till förlaget!
Dessutom börjar förstås bokrean i dag, så vänta dig ett par tusen bilder på det också … Apropå den, hittar du bland andra Att raka en zebra, Moscow Baby och En fallen man till pangpriser hos Bokus 🙂
Men som sagt, i dag tänker jag mer på nästa bok. Titeln är satt men än så länge hemlig. Jag kan i alla fall säga att det den har bra melodi och att den till och med rimmar, så kort den är.
Den här gången är det hos Bookea det händer, precis som det gjorde för Spökskrivaren. Som bilderna avslöjar har det med musik att göra, men inte bara. Jag lovar att det händer mycket i den här berättelsen, och bokens huvudperson gör en resa på fler än ett sätt. Jag längtar efter att avslöja mer; den som väntar på något gott (och då menar jag inte bara semlor) …
12 december bjuder Tallbergs Förlag in till kulturkväll, tillsammans med Hoi Publishing och Mäster Olofsgården.
Välkommen på kulturkväll på Mäster Olofsgården!
Tillsammans med HOI Publishing och Mäster Olofsgården bjuder vi på Tallbergs Förlag in till kulturkväll och välkomnar författarna Håkan Lindgren och Per Nohr.
12 december mellan 19:00 -21:00 hålls nästa del av en serie med författarsamtal. Vi får höra om spännande böcker, författarskap och skrivande.
FRI ENTRÉ
Välkomna!
Anmälan: https://www.eventcreate.com/e/kulturkvall-med-hakan-lindg
HÅKAN LINDGREN
Efter närmare ett kvartssekel utomlands, har Håkan nu flyttat hem till Sverige med familjen. I romanen ”Skuggan av paradiset” återvänder han till sin gamla barndomsstad Göteborg. Håkan har tidigare utkommit med romanerna ”En fallen man”, ”Moscow Baby” och ”Att raka en zebra”, samt ett stort antal noveller.
PER NOHR
Per Nohr, är en helt vanlig kille som berättar om sina år som alkoholist, hur han hamnade i ett beroendeproblem, hur det påverkade familjen och framförallt hans två söner. Det gick så lång att sönerna ställde ett ultimatum. Sluta drick eller så har du inte oss kvar. I boken ”En brutalt ärlig historia” berättar han öppet och ärligt om hur han blev alkoholist, hur han tog sig ur det och vilka tuffa konsekvenser som han fortfarande får leva med.
Så var den slut, Bokmässan i Göteborg, anno 2022, den som vi väntat på sedan 2019, som var så intensiv men kom till ända så fort att man knappt hann blinka. Göteborgs-Posten säger att dagarna lockade 82.000 besökare. 2019 hade mässan drygt 86.000 besökare. 7.000 valde att besöka mässan digitalt, vilket var möjligt parallellt med den fysiska mässan i år, och totalt hade vi alltså fler besökare än den senast Bokmässan innan pandemin.
Det var boksigneringar, det var samtal på scen med Benjamin Falk och med Åsa Ringdahl, det var möten med författare och med läsare, med kollegor på Hoi Publishing liksom på andra förlag. På bilderna i fotogalleriet syns några av de fantastiska människor jag träffade, förutom Åsa och Benjamin, till exempel min eminenta redaktör Joanna Björkqvist, journalisten Lina Norman, författaren Natalie Gerami, artisten och författaren Stina Sundling och författaren Åsa Ågren.
Under mitt författarsamtal, när jag blev intervjuad av Benjamin Falk, beskrev han Skuggan av paradiset som en story som påminner om Sidney Sheldon och åttiotalets Dallas. Så otroligt roligt! Jag slukade allt av Sidney Sheldon när hans böcker var som störst. Samtalet kommer inom kort på Youtube.
I dag pratade Åsa Ringdahl om hur man formar sina karaktärer när man skriver, beroende på var rollfiguren befinner sig i livet. Ett mycket trevligt och uppskattat samtal som vi kommer att göra om.
Att sedan Skuggan av paradiset närmast såldes slut, gjorde förstås inte saken sämre 😉 Nu ser vi fram emot allt som hösten har att bjuda, samtidigt som det är svårt att inte redan längta efter nästa års Bokmässa …
En sådan ära att få söndagstugga hos Boktugg i dag! Jag pratar om hur det är att marknadsföra och sälja sina böcker när man bor långt ifrån sin hemmamarknad. Det har varit en utmaning, en som jag gjort vad jag kunnat för att övervinna sedan Att raka en zebra kom ut 2015.
Jag har ju bott utomlands, närmare bestämt i Frankrike, sedan närmare tjugofem år, fram till i år, när familjen och jag flyttat till Sverige. Plötsligt har jag tillgång till lokala händelser och kan så mycket enklare vara en del av kulturutbudet i Stockholm och i städerna runt omkring. Men, som sagt, mitt söndagstugg handlar inte om möjligheterna som Sverige bjuder på, utan om tiden dessförinnan.
Läs gärna hela inlägget hos Boktugg och hör av dig om du har något att tillägga 😉
Att synas, det är väl alla överens om är det viktigaste när man ska marknadsföra sig? Men hur gör man det, särskilt när man bor långt ifrån den marknad där man vill bli sedd? Författaren Håkan Lindgren skriver om sina erfarenheter.
Sverige bjuder på mängder av lokala bokmässor och signeringstillfällen, här finns bibliotek och andra lokaler där man kan föreläsa, men om man själv inte är på plats, vad händer då, och hur gör man för att tillsammans med böckerna skapa sig ett varumärke?
I dag har jag äran att får vara med och lämna skrivtips hos Tallbergs Förlag 🙂
Tallbergs Förlag är ju numera en del av Hoi Publishing och jag finns med i Tallbergs senaste antologi om psykisk ohälsa, Bland molnen finns solen.
Alla författare har sina sätt att skriva, och säkerligen sina tips att ta del av. Det gäller att hitta det som passar just dig. Inte minst finns frågan om att arbeta med synopsis eller inte, eller storyboard, som jag brukade kalla det, vilket helt enkelt är ett sätt att arbeta och bygga upp storyn med kapitel och/ eller delar, innan man börjar skriva. Andra tycker att det inskränker på den konstnärliga friheten.
En viktig del är att våga! så länge du inte gett ut det, innan någon annan läst det, är det bara du som författare som har tillgång till det du skriver. Våga ta ut svängarna, låt karaktärerna göra tokiga saker, känn efter om det passar in i deras sätt, och glöm inte att tokigheter kan tillföra komplexitet, som i rätt mängd ger kött på benen och mustighet i historien.
Det här är förstås bara ett axplock av saker du kan tänka på. Det finns massor av böcker i ämnet att skriva, alltifrån Stephen Kings Att skriva: en hantverkares memoarer, till Att skriva filmmanus av Fredrik Lindqvist. Lycka till och berätta gärna hur det går 🙂