När man skrivit en bok måste det vara oundvikligt att bli nervös för hur den ska tas emot av alla läsare och ljudbokslyssnare … Och när man ser alla positiva utrop kan man inte heller bli annat än glad 🙂 Jag samlar recensioner för alla böcker under fliken Recensioner på hemsidan, med en sida för varje bok. Titta gärna in där, om du är nyfiken på vad andra tycker.
Här kommer några av tankarna om Spökskrivaren:
”Ärligt talat! Det här är en knasig, humoristisk och härlig berättelse som jag tycker ni bör lyssna på om ni gillar glitter, glamour och knasiga karaktärer. En berättelse om hur man formas som person av sin uppväxt och miljö. En berättelse om kamratskap, kärlek, intrigerande och måluppfyllelse. Så himla härlig semesteravkoppling!”
Camilla med Bokbytarhuset
”Mycket dialog, snabba vändningar och hastiga upplösningar, men obs obs missförstå mig rätt: på ett bra sätt!”
Enbokklubb
”… älskar jag hans sätt att skriva, hans humor och de överraskande vändningarna han ofta bjuder på!”
Kaisa Johansson
”En berättelse med humor och glädje som rekommenderas varmt … Ladda ned … och njut.”
Fantastiska Böcker
”Jag gillar den här boken. Jag ler och fnissar, överraskas och upprörs … Det här är en härlig feelgood …”
Saras Bokhyllor
”En välskriven berättelse som har ett starkt driv framåt, fantastiskt språk och flyt i svensk samtidsmiljö … Det är en underhållande och rolig berättelse som bjuder på många skratt. Med härligt gestaltade karaktärer som ger hög igenkänning faktor och lockar till mer läsning eller lyssning. ”
I min bokhylla
”Jag brukar inte göra recensioner i flödet men jag måste bara tipsa er om författaren @hakanlindgrencom”
Fröken Rödlök
”Vilken rolig bok! … Boken är underhållande och kärleksfull.”
Bokmoster
”Håll utkik efter denna. Rekommenderas om man vill ha något rappt, fyndigt och skojigt att läsa i hängmattan.”
Författarfredrik
Jag hoppas förstås kunna fylla på listan med ännu fler 😉
Kan det bli bättre än så här?
”Ärligt talat! Det här är en knasig, humoristisk och härlig berättelse som jag tycker ni bör lyssna på om ni gillar glitter, glamour och knasiga karaktärer. En berättelse om hur man formas som person av sin uppväxt och miljö. En berättelse om kamratskap, kärlek, intrigerande och måluppfyllelse. Så himla härlig semesteravkoppling!”
Tack Camilla med Bokbytarhuset 🙂 Med en sådan recension vågar jag se från emot releasen med tillförsikt 🙂
Enbokklubb hart också läst och gillat Spökskrivaren. Hon säger så här:
”Boken handlar om Gauthier som är spökskrivare åt deckardrottningen Milli Månson. Samtidigt som han själv försöker lista ut hur han ska bli publicerad själv vävs alla tänkbara relationer & barndomstrauman in i varandra och jag måste säga att även mitt cyniska jag stundtals blev överrumplad av händelseförvecklingen. Det var framförallt väldigt fascinerande att läsa något som är skrivet för ljudboksformat. Mycket dialog, snabba vändningar och hastiga upplösningar, men obs obs missförstå mig rätt: på ett bra sätt!”
Båda recensenterna har fått varsitt pressexemplar och har kunnat läsa boken innan den kom ut som ljudbok, men från och med 26 juli kommer Spökskrivaren som ljudbok i tio delar, med två nya delar i veckan.
Jodå, jag visste att jag skulle få ett upptryckt ex av Spökskrivaren, tillsammans med alla de som på något sätt omnämnts i boken och de som kanske eventuellt har tjänat som någon slags förebild. I fredags kom den. Maken som fyllde år, trodde att det var en present till honom 😉 Han får dock vänta på en fransk översättning innan han kan sätta tänderna i den …
I dag är det exakt två veckor tills första delen av Spökskrivaren kommer ut, hos Storytel, Nextory, Bookbeat och förstås Bokus, Adlibris m fl. Nervös? Jag? Lite, det måste jag erkänna. Jag har ju redan lyssnat på boken och hur Ola Rapace löst in den på ett alldeles briljant sätt. Någon har redan läst pressexemplaret och ”ääälskar boken”, så jag vågar känna mig optimistisk, så här strax innan lanseringen 😉
Under tiden fortskrider arbetet med nästa bok, även om jag måste erkänna att koncentrationen inte alltid är på topp. förutom den stundande utgivningen håller familjen på att flytta. Mycket kartonger och just nu ett ekande tomt hus som snart är redo för de nya ägarna. Samtidigt som man vill skriva och vara högproduktiv varenda dag, får man ibland lov att ta et lugnt och se till att få all administration på plats …
Så här såg förresten följebrevet ut till boken – ett stort tack till Hakan på Lava Förlag för att du håller ordning på allt! Nu återstår att se alla reaktioner som kan väntas dimpa ned så fort mottagarna hunnit läsa och ta till sig boken …
Det är sant, Spökskrivaren har fått sitt eget soundtrack! I väntan på ljudboken finns Streets of my mind från och med i dag ute på marknaden, tillgänglig på alla plattformar (Spotify, iTunes, Deezer, YouTube …). Klicka på någon av länkarna och lyssnat (och titta, om du väljer YouTube) 😉 Jag hoppas att du gillar låten!
André Fernandez släpper en hel platta (In the English Way) på engelska och Streets of my mind är första spåret. André har skrivit musiken och undertecknad texten. Om det slår väl ut, kan det bli fler låtar tillsammans 😉
En del av texten dyker upp i Spökskrivaren. (Ja, jag har stämt av med upphovsmännen, allt är i sin ordning 😉 )
Spökskrivaren, för den som missat eller glömt, är en ljudboksserie i tio delar. Första avsnittet dyker upp 26 juli, därefter en ny del varje fredag och måndag.
Milli Månson är Sveriges deckardrottning, hennes verk översätts och säljs världen över. Milli bor med den unge atleten Samuel och deras två hundar Lady och Gaga. Hon har byggt upp ett riktigt PR-imperium, men samtidigt har hon outsourcat stora delar av verksamheten – däribland sitt skrivande! En modern författare fokuserar på annat än att skriva.
Gauthier Valentino, eller Spooky som Milli kallar honom, är spökskrivaren som står bakom miljontals sålda böcker. Egentligen skulle han vilja skriva något eget, men han vet inte riktigt vad. Deras relation är invecklad; samtidigt som Milli är en krävande arbetsgivare som ställer höga krav, vet båda att Gauthier har ett trumfkort som han när som helst kan spela ut – avslöja att Milli inte skriver själv. Milli har även en trasslig relation till sin sambo – hur är det egentligen ställt med kärleken i förhållandet.
Spökskrivaren är en humoristisk feelgood i svensk samtidsmiljö, där medie- och förlagsbranschen avhandlas med glimten i ögat. Hur är egentligen livet i rampljuset, när ens offentliga och riktiga person ofta flyter ihop? Kommer Gauthier lyckas med att skriva sin egen bok? Och hur kommer det gå för Millis kärleksliv? Igenkänningsfaktorn är hög i denna roman som bjuder på många skratt.
När jag skriver försöker jag att ha struktur. Jag börjar med ett synopsis som ger mig en idé vart jag är på väg och sedan vad varje kapitel ska handla om. Andra skriver på och låter berättelsen själv föra dem framåt, de känner sig låsta av ramverk och att inte låta karaktärerna få ta den väg de vill.
Med den bok jag skriver nu, tänkte jag att jag skulle försöka mig på ett mellanting. Jag hade synopsis för första halvan klar och visste vad kapitlen skulle handla om och ungefär hur historien skulle sluta. Så jag skrev. Och skrev.
Tills jag kom till en punkt där jag inte längre visste hur jag skulle komma till den punkt jag tidigare bestämt … Den person som jag tidigare tänkt skulle spela andrafiolen hade tagit mera plats än jag tänkt mig, hans roll hade blivit intressantare och personligheten mer spännande. Den tänkte huvudpersonen hade fogat sig och gett plats åt sin medkaraktär.
Men skulle jag fortsätta så? Skulle historien få bli en helt annan än den jag tidigare tänkt mig, eller skulle jag få tag tag i det hela och styra upp skrivandet som jag alltid gjort?
Scrivener är ett fantastiskt verktyg när man är i min situation. Det är som att jobba med post-it-lappar där man kan flytta runt kapitel och händelser och allt man skrivit i respektive avsnitt följer med. Dessutom kan man ge varje karaktärs avsnitt en specifik färg, vilket gör det ännu enklare att hitta rätt: blå post-it för D, gula för H (D och H är mina två huvudrollsinnehavare), gröna för A och rosa för S (två viktiga biroller, men inte de enda som har något att säga till om …). Varje post-it-lapp har en rubrik och dessutom får man plats med precis hur mycket man vill på lappen (även om allt förstås inte syns när man tittar på anslagstavlan i sin helhet).
Nu är jag nästan i mål med strukturen, så att jag snart kan börja skriva igen. Jag gillar verkligen planeringsstadiet, inte minst när man känner att man hittar rätt och att de hörnstenar som saknats faktiskt kommit inte bara tillrätta utan också på rätt plats – jag säger så nu, men ingenting i den här världen är förstås hugget just i sten 🙂 Mycket kan hända på vägen och jag ser verkligen fram emot att få upptäcka vad det är.
Då kör vi! Trevlig helg 🙂
30.000 ord skrivna av nästa bok, det motsvarar ungefär en tredjedel eller 100 sidor. Den här gången gäller det en helt fristående ”uppföljare” till En fallen man. Temat är annorlunda men tanken är att känslan ska vara liknande, relationer som döljer hemligheter, kärlek och svek.
Det handlar om två män som har mycket gemensamt, men vars liv skiljer sig milsvitt åt. Men nej, kärleken vi talar om är inte mellan dessa män, de förs samman av något helt annat, när hemligheten uppdagas.
Boken har två arbetsnamn, men jag vill inte tala om vilka de är. Ett av dem hänför sig till en av killarna, det andra till vad historien för med sig.
Det är en otrolig ynnest, att få bestämma vad som ska hända i en berättelse, att få saker att hänga ihop, att se vad som saknas och kan tillföras, att hitta på dialoger med de där slutklämmarna man i vanliga livet inte kommer på förrän samtalet är över och det är för sent.
Problemet är förstås att hitta tiden till skrivandet. Heltidsjobbet tar en stor del av dagen, familjelivet en annan. Tidiga morgnar är min räddning, som alltid. Jag längtar efter morgondagen när jag ska fortsätta och jag längtar efter att få se historien ta sin form. Självklart vet jag hur det kommer all sluta, mer eller mindre, men jag är säker på att även jag kommer att bli överraskad mer än en gång under skrivandets resa 😉
Sedan i höstas har jag skrivit på en ljudboksserie, ett otroligt roligt och spännande projekt. Nu är den klar och inskickad till förlaget!
Förlaget har läst och gillat. Dessutom har vi fått tag på en otroligt duktig inläsare som jag knappt kan vänta på att få avslöja 😉
Om allt går som planerat kommer första delen av tio till sommaren, och efterföljande i snabb takt därefter. Jag hoppas kunna berätta mer om både inläsare, förlaget och omslag inom mycket kort 😉
Vad sägs om lite humor, så här inför helgen?
15 minuter för Ann-Sofi Munter: Livet har inte alltid farit väl fram med Ann-Sofi Munter. I brist på annat irrar hon planlöst omkring i sin brandgula Toyota Corolla. Stan är full av rödljus och när hon stannar inför ett av dem rycks dörren upp. ’Kör för helvete’, säger mannen och det blir början på ett oväntat möte med ett lika oväntat slut. För en gångs skull är det Ann-Sofi Munter som befinner sig mitt i händelsernas centrum.
Ann-Sofi Munters trista balkongliv: Om det är någonting som Ann-Sofi Munter har lärt sig i fängelset så är det att dra halsbloss. Men förutom detta är det inte så mycket som hon har tagit med sig från sitt sinkabirum. Det skulle vara beteckningen kåkfarare då. Och bankrånare. Inte så illa för en simpel hemmafru, förstås.
Ann-Sofi Munters franska band: Skärgårdsbåten lägger till vid Brännö Rödsten och Ann-Sofi Munter kliver i land med en känsla av förväntan. Borta är hennes gråa utseende – håret är mahognyfärgat och stora solglasögon täcker ögonen. Nu ska hon väl kunna tillbringa sommaren här utan att bli igenkänd.
Och om du är sugen på hela samlingsvolymen, med helt andra stämningar, hittar du även Soldier, Lunatique och Mister President.
Soldier: Smärtan är outhärdlig, den är djävulsk, den är infernalisk. Blodet har sprutat ur honom – och vad är det egentligen som har hänt? Oskar kan inte tro att det är sant, det som läkaren säger.
Lunatique: Det blev aldrig svart, ens på natten, inte i en stad som Paris. Det blev heller aldrig tyst, inte på riktigt. Gatlyktorna gav natten en orange lyster som blandades med ljuset från alla bilar som aldrig verkade behöva vila.
Mister President: ’Han kommer, han kommer, Presidenten kommer, skynda er, ställ upp er nu! Raka led har jag ju sagt, in med magen’ Förberedelserna är många och noggranna i byskolan inför Presidentens besök – och alla vet att han kommer att välja ut några av dem. Men vilka? Och är det en ynnest att bli utvald?
Vi åkte och åkte. Jag vågade knappt röra på mig.Vad skulle hända nu? Hur skulle jag komma hem igen när Presidenten var färdig med mig? Skulle jag komma hem överhuvudtaget?
Råmanus till mitt senaste skrivprojekt är klart och skickat till testläsare! Det hamnade på runt 76.000 ord vilket motsvarar en roman av ungefär samma längd som En fallen man. Spänningen är, minst sagt, olidlig.
Arbetet är förstås inte slut än. Nu ska första redigeringsrundan påbörjas. För första gången ska jag själv få uppleva, glädjas eller förfasas över vad jag hittills åstadkommit … Ord ska bytas ut, kanske några namn, detaljer ska läggas till, ledtrådar i början för vad som händer senare i historien ska vävas in på ett finurligt vis.
Det här projektet är inte en fortsättning på En fallen man, det här helt fristående, en slags feelgood med inslag av …. Ja, det kan jag inte avslöja ännu 😉
Jag vet inte vad jag är mest nervös för, testläsarens åsikter, eller mina egna. Båda kommer att vara fullständigt ärliga, och det är förstås vad som behövs om jag ska få en chans att förbättra innehållet.
Då kör vi igång! Jag hoppas att du här nyfiken på vad som komma ska …
När jag hade skrivit klart En fallen man hade jag (förstås) genast ett nytt skrivprojekt på gång, en helt fristående uppföljare som inte har något att göra med något jag tidigare skrivit, men som går i samma still som den fallne mannen. Synopsis när skrivit och mer eller mindre klart, och en bra början på själva texten har jag också hunnit med.
Så blev jag tillfrågad om jag inte ville ta mig an ett annat skrivprojekt, en slags novellserie i tio delar. Det ville jag 😉
Idén är riktigt, riktig kul och otroligt spännande. Att skriva i den här formen, noveller som hänger ihop i en hel och riktig story, är nytt för mig och otroligt lärorikt. Följetong kallades det förr, serie heter det nu. Klart att jag skulle vilja berätta mer, men det får vänta lite till … Om allt går som planerat får du veta mer till sommaren. Kom igen, tiden går fort 😉
I kväll har jag skrivit färdigt en del i serien, som just nu ligger på 55.000 ord. Målet är 80.000 ord, i runda svängar, det här ungefär vad En fallen man hamnade på, men det viktigaste är förstås att berättelsen blir bra. Just nu känns det väldigt bra!
Nu är det dags att leka med dottern innan hon ska lägga sig. Trevlig afton!