21 september är det dags! En fallen man, min tredje roman, kommer och jag hoppas att få chansen att presentera den på Bokmässan i Göteborg.
Ett stort tack till fantastiska Cecilia Pettersson på PicaPica Design som gjort alla mina omslag! Hon har verkligen fångat mina tankar om både form och färg, den är annorlunda än de tidigare två, ändå har hon behållit ”Håkan Lindgren-andan”.
”Oscar hamnar i koma efter ett fall från sjätte våningen på hotellet där han jobbar. När han vaknar upp på sjukhuset inser han att han inte alls är vaken – åtminstone inte utåt sett. Alla tror att han är djupt försjunken i koma, han kan varken röra sig eller tala. Men han hör allt som pågår omkring honom. Alla beklaganden och bekännelser från besökarna som dyker upp i sjukrummet. Snart börjar han ana att fallet kanske inte alls var en olycka. Visst har han inte varit Guds bästa barn, men det innebär väl inte att någon skulle vilja döda honom? Han förstår att polisen har lagt ner utredningen, men hans syster Kitty är fast besluten att ta reda på vad som verkligen hänt Oscar.
En fallen man är en nervkittlande roman som utspelar sig både ”inom lyckta dörrar” och utanför dem.”
När min kära redaktör Joanna läst manus första gången och skickade det tillbaka med kommentarer och förslag på förbättringar var det med blandad förskräckelse jag läste vad hon skrivit. Jag var tvungen att intala mig själv att det verkligen var för mitt och manusets bästa som stod i fokus, precis som Joanna intygade, när hon levererade den ena sanningen efter den andra. Märkligt hur sanningarna alltid rörde sådant som inte fungerade …
Det var stundtals inte lätt, men jag tror att det är varje författare dilemma, att stundtals vara övertygad om att det här bara måste få minst ett prestigefyllt litteraturpris och andra stunder bestämma sig att det endast finns en plats för det så kallade alstret och det är papperskorgen, och sedan vara fast i något mellanläge.
Nu är jag i alla fall ganska säker på att resultatet, det jag nu skickat in till Joanna för en andra runda, är flera snäpp bättre än det första. Men, kanske tycker hon i stället att jag snurrat till det ordentligt och att man nu går vilse från sidan ett och aldrig hittar ut från den snåriga skog som mitt manuset utgör …
Skönt är det hur som helst att vi började långt tidigare än förlagets tidsschema. Hela denna första runda, som åtminstone normalt sett är den längst och svåraste, är klar innan vi ens uppmanats att börja. Det ger hopp 😉
Jag har också äntligen fått träffa Joanna. Vi fikade, pratade i ett par timmar och hade fantastiskt trevligt. Vi mejlar en hel del och har lika trevligt där. Jag är otroligt nöjd att ha fått just Joanna som min redaktör!
Förlaget och jag har också suttit ned och diskuterat allt från tankar om omslag till processen fram till, och efter, utgivning. Oerhört inspirerande!
Nu går jag in väntans tider medan Joanna och förlaget arbetar, men jag har mycket annat på gång och slipper sitta sysslolös och bita på mina naglar, och tur är väl det.
Man skulle kanske kunna tro att när man väl skrivit kontrakt på en bok är det mesta av arbetet gjort. Men icke!
Min redaktör har gjort ett minst sagt gediget arbete när hon läst och kommenterat, när hon kommit med förslag på förbättringar eller helt enkelt talat om vad som inte funkar.
Nu sitter jag och läser igenom, skriver om, lägger till, tar bort och försöker att hitta rätt bland allt som ska justeras och ”rättas till”. Det tar mycket tid och kräver fullständig koncentration. Jag har ett särskilt dokument med saker som jag ska göra, få med eller undersöka, och ett annat med alla referenser på nätet där jag hittar de fakta jag behöver. Alla fel och tankevurpor måste bort, all bristande logik måste fixas, tidsaxeln måste vara rätt, ledtrådar måste läggas in, lagom och på rätt ställen.
På lunchen ska jag till gymmet och springa på löpbandet – min erfarenhet säger mig att det är där jag löser många ”problem”, vi får se om det blir fallet också i dag.
Under våren sätter förlaget igång också med omslag och övrigt material runt boken. Allt måste förstås vara klart inför boksläpp 25 september, precis lagom till Bokmässan och jag har redan kontaktat Alexander Erwik på Erwik Communication inför releasefesten i oktober.
Spännande tider! 2020 lovar mycket roligt och det gäller att ta vara på tillfällena 😉 Och 15 april kommer dessutom Moscow Baby som pocket!
De senaste sju dagarna har minst sagt varit händelserika. För en vecka sedan kraschade datorn, min trogne följeslagare sedan sju år. Det var kanske ”hans” tid nu. Det har varit på g ett par gånger tidigare med bland annat en komplett ominstallation för ett par år sedan, men jag trodde nog att vi skulle få ännu lite tid tillsammans … Jag hade i alla fall gjort back-up på det mesta, om än inte allt …
Ny dator beställd och den här gången gjorde jag som många andra – jag lämnade Windows-världen och köpte mig en MacBook Air. Det ska bli spännande att börja arbeta på ett kanske (delvis) nytt sätt. Jag tänker också göra ett rejält försök att arbete med Scrivener … Att köpa dator med svenskt tangentbord när man bor i utlandet är för övrigt inte lätt. Ingen firma (som jag hittat) levererar till utlandet. Ett stort tack till kollegorna Calle och Casper som hjälpte till med leverans i Stockholm och transport tillbaka till Luxemburg 🙂
Däremellan har vi också firat dotterns sexårsdag! Tårtan var kanske inte världens vackraste, men den var hembakad och faktiskt väldigt god …
Så, igår skrev jag kontrakt för min tredje roman! Det sker som alltid hos Hoi Förlag 🙂 Arbetsnamnet är En fallen man. Utgivningen är planerad till september 2020. Det kan tyckas långt bort, men det är mycket som ska göras dessförinnan. Inte minst kommer Moscow Baby som pocket, lagom till sommarens läsning. MB-pocketen kommer i maj.
Jag hoppas att du fortsätter att följa mig på resan 😉
I dag är dagen, den då jag skickat in mitt råmanus till Hoi Förlag. Råmanuset är alltså det till min tredje roman, En fallen man. Så otroligt skönt, det känns fantastiskt bra.
Stort tack till min fantastiska testläsare Åsa Ringdahl och till min lika strålande lektör Niklas Lindroth. Deras tankar och (väldigt många) kommentarer om första utkastet har verkligen hjälpt mig att lyfta manuset ytterligare ett par snäpp.
Det som började för flera år sedan, innan jag skrev Moscow Baby, har nu blivit verklighet. Den historia som jag så länge funderat över, är nu färdig. Men det jag skrev för så länge sedan, ungefär första halvan av boken, behövde skrivas om, om inte helt och hållet, så till väldigt stor del. En del händelser fick tänkas om. Mitt sätt att skriva har utvecklats och texten var tvungen att uppdateras.
En fallen man är förresten helt fristående. Även om en och annan figur från tidigare böcker dyker upp, har historien ingenting med var sig Att raka en zebra eller Moscow Baby att göra.
Nu håller jag tummarna för att förlaget ska godkänna texten. Självklart behöver den redigeras ytterligare, ett spännande och roligt arbete, faktiskt många författares favoritsysselsättning. Och visst är det något speciellt med att finputsa någonting man vet kommer att bli bra 😉
Preliminär utgivning blir 25 mars.
P.S. Det är maken på bilden. Han faller inte, han hoppar, från hopptornet I Evedal, Växjö, sommaren 2017.
En fallen man
Min tredje roman, En fallen man, har gått iväg till testläsare och till lektör. Det är en härlig känsla när man skrivit sista meningen och historien är klar. Alla tankar man haft har funnit sin plats i berättelsen. Man är nöjd med början, mitten och slutet.
Men hänger allt ihop? Har alla detaljer kommit med? Allt eftersom historien utvecklats, när saker har förändrats, när slutet inte blev det man från början tänkt sig, måste en otrolig mängd detaljer ändras också tidigare i boken. Redigeringsarbetet är fantastiskt roligt och en nödvändighet i skrivandet. Inte bara en gång, eller två, snarare närmare tio genomgångar behövs.
Jag har gått igenom manus en gång och har nu alltså skickat det till mina trogna testläsare och lektörer. Deras erfarenhet och vakna ögon är ovärderliga. Parallellt med att de läser, antecknar och kommenterar kommer jag själv att börja omgång två. Om fokus förra gången var på detaljer och logik, blir det nu att titta på språket.
Spännande tider 🙂 Stay tuned for more …
P.S. En fallen man kommer förhoppningsvis i början på 2019.
Jösses, vilken känsla. I går skickade jag som sagt iväg Moscow Baby till mina testläsare. Jag skall nu själv läsa den på papper, för att få en annan känsla än den man får på datorn. Också det känns spännande 😉
Men vad skall jag nu göra på morgonen, när jag sitter på kontoret strax efter klockan sex, min egentid när jag skriver och marknadsför? Jag har ett par hemliga projekt, som jag absolut skulle kunna ta tag i och komma vidare med. Det lockar, det gör det verkligen.
Men jag har också den mindre hemliga ”bok nummer tre”. I motsats till Att raka en zebra och Moscow Baby, liksom min novell Ryska dockor i antologin Över en vinterfika som kommer ut på Ariton Förlag i december, så är historien helt fristående.
En fallen man är arbetsnamnet. När jag plockar upp den senaste versionen på datorn ser jag att den är daterad nästan exakt för två år sedan. Jag har redan kommit en bit, 180 sidor och cirkus 70.000 ord. Halvvägs, med andra ord, om man utgår från att allt jag skrivit är bra … Det gör jag inte! Medan jag skriver det här inser jag att jag måste, jag vill, ta tag i det här. Nu!
Historien? Än vill jag inte säga så mycket, mer är att den utspelar sig helt och hållet i Göteborg. Jag använde mig av den när jag gick en skrivarkurs hos Leffe Grimwalker (då Leffe Delo) på Skrivsidan. Det var innan Att raka en zebra kommit ut. ”Det luktar utgivning”, sa Leffe då. Tack Leffe! Det motiverade mig oerhört och fanns i bakhuvudet när jag skickade in Zebran till Hoi Förlag.
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA
Så nu kör vi på En fallen man ett tag, tills det är dags att finjustera Moscow Baby 😉