• hakan@hakanlindgren.com

Etikettarkiv Release

Ljudbokssläpp 5:e februari :-)

Så spännande! Den femte februari (alltså om mindre än fyra veckor) är det officiellt släpp på Att raka en zebra – the audio book!

Inläsare är Mattias Palm. Mattias har en fantastisk röst. Jag har lyssnat på min förlagskollega Daniel Wångstens Oavsett vad, och är grymt imponerad. Jag har dessutom pratat med Mattias ett par gånger på telefon. Nu är jag inte så lite nyfiken på hur Zebran kommer att låta …

Zebran kom ut i mitten av 2015. Det skall bli spännande att se hur ljudboken tas emot också, inte minst hos streamingtjänster som Storytel och Nextory … Det brukar ta någon vecka extra innan ljudböckerna finns på plats där, men den som väntar på någonting gott 😉

Ljudböcken kommer att finnas som “vanlig” CD-bok, som nedladdningsbar mp3-fil  samt mp3-versionen på CD-skiva. Zebran finns förstås fortfarande som både pappersbok och e-bok. Det är bara att välja, med andra ord …

Läs gärna den här artikeln på Boktugg om trender i bokbranchen 2017. Ljudbok som media kommer att öka och bli ännu större än idag – det lovar gott 😉

 

 

Release för “Över en vinterfika”

Oj, oj, oj! Vad göra när böckerna nästan är slut inför fikareleasen? Som tur var räckte det precis. Jag fick böckerna i slutet av november och fikan var bestämd till 14:e december …

Jag hade kunnat ha fikan tidigare, men eftersom jag gillar marginaler och inte var säker på hur lång tid det skulle ta att få hit böckerna från Sverige, så fick det bli så här. Jag hann alltså, om det är någon som inte förstått ännu, och böckerna hann också nästan ta slut. Nu finns det ett par stackare kvar, så om någon är sent ute, så kan man skynda sig till mig 😉

Utdrag ur Ryska dockor:

“Jag kunde knappast klandra honom om han ångrat sig. Ännu mindre om han kom några minuter försent. Jag tittade på klockan för säkert hundrade gången. Tjugofyra minuter. Café de la Paix var varmt och svetten rann nedför ryggraden. Jag borde inte ha tagit en polotröja på mig, men det var kallt ute. Några enstaka snöflingor visade att Paris försökte komma i julstämning. Skyltfönstren hos Galeries Lafayette och Printemps lite längre bort lyckades bättre.

Från bordet på den inglasade verandan fördrev jag tiden med att betrakta den parisiska eftermiddagsrusningen. Egentligen var det konstigt att de inte styrde undan trafiken framför Operan där alla turister slogs om det perfekta fotot framför den pampiga byggnaden. Men det var inte mitt problem och definitivt inte det som upptog mina tankar tjugofyra timmar om dygnet.

Det hade blivit så fel. Jag hade inte skött det snyggt, det visste jag. Om Jacob bara inte hört Fred och mig genom dörren, om han inte bestämt sig för att hälsa på just då, just när jag faktiskt talade om för Fred att det var Jacob jag ville ha.”

123