• hakan@hakanlindgren.com

Etikettarkiv kapitel1

Smakprov: Kapitel 1 och 2 av ”En fallen man”

Har du inte läst En fallen man ännu? Nyfiken på hur boken börjar? Wait no longer, här kommer ett utdrag 😉

Kapitel 1

7 mars 2018, klockan 16.03

Jag faller! Hjälplös känner jag hur balansen försvinner, hur fötterna förlorar all kontakt med golvet. Nacken krampar när jag försöker trotsa tyngdlagen och dra mig uppåt. Det går inte. Jag är på fel sida barriären. Räcket försvinner framför mig. Helvetes … Jag vill inte dö! Jag försöker sträcka mig efter något, vad som helst. Den satans tyngdlagen. Drar. Mig. Därifrån. Nedåt. Det är lönlöst. Kan inte göra något. Inget. Jag störtar. Vinden susar förbi. Rött. Allt är rött. Vill inte dö.

Vill inte.

Dö.

Allt är svart.

Kapitel 2

7 mars 2018, 45 minuter tidigare

Oscar hade alltid varit av åsikten att det var bäst att få saker gjorda direkt, snarare än att ha dem hängande över sig. När den fjärrstyrda kameran i rum 601  inte reagerade på hans tangenttryckningar gick han in i den webbaserade hotelliggaren och bekräftade att rummet var ledigt, öppnade skrivbordslådan och plockade med sig en liten skruvmejsel innan han reste sig.

”Ska bara fixa en sak”, sa han utan att förvänta sig ett svar.

Fia hade inte varit där mer än ett par månader, hon hade börjat som Oscars assistent i januari, men de hade redan etablerat ett arbetsförhållande som passade honom utmärkt. Hon gjorde sitt jobb, mestadels sittande två meter ifrån honom utan något till synes större behov av att komma sin närmaste kollega, alltså tillika chef, in på skinnet. Tillsammans utgjorde de it-avdelningen på Hotell Midgård, ett av Göteborgs numera absolut bästa hotell, och de hade koll på allt. Rättelse: Oscar hade koll på allt. Verkligen allt. Fia skulle ha koll på mycket, men inte allt. Verkligen inte allt.

Fia grymtade något ohörbart, som väntat. Utan att bry sig om vad det kunde vara gick Oscar med bestämda steg mot trapphuset. De flesta skulle tagit hissen till sjätte våningen, men Oscar hade lärt sig uppskatta vardagsmotionen när han kunde få den, inte minst med tanke på alla timmar han satt framför datorskärmen. Han nickade mot receptionen där eftermiddagsrusningen börjat ta fart och kollegorna inte såg ut att ha tid att uppfatta vad som hände längre bort än på motsatta sidan av disken. 

Nyckelkortet Oscar hade i ett band om halsen öppnade alla dörrar på hotellet. Gustaf Engliden, hotellets direktör, levde i tron att hans kontor var ett undantag, att hans instruktion om att Oscar när han programmerade personalens passerkort då också skulle blockera sitt eget mot tillträde till Englidens domän. Engliden kunde vara så naiv.

Oscar hade inte brytt sig om att ta med sig en stege till sviten, det skulle ha varit att be om onödiga frågor. I stället drog han fram en av de danskdesignade fåtöljerna vid det runda träbordet i hörnet. Stående på dess karm nådde han gardinstången utan problem och tog fram den lilla skruvmejseln ur fickan. Med ett enkelt grepp fick han upp luckan på stångens baksida och sträckte sig efter den lilla kameran där innanför.

Ett klickande fick honom att hoppa till. Från den udda position han befann sig i, balanserande på tå och med fingrarna inne i gardinstångens baksida, försökte Oscar se var ljudet kommit ifrån, men bestämde sig för att det måste ha varit från andra sidan dörren. Det kunde hur som helst omöjligt vara den dyra stolen som protesterade mot hans vikt, och där fanns ingen mer än han själv i rummet. 

Han drog ut den lilla kameran, en trådlös Netgear Pro, för att se om den mot all förmodan glappade. Det nya batteriet han satt i tidigare i veckan hade inte hjälpt.

Ett nytt ljud fick Oscar att rycka till. 

Han höll på att tappa balansen när han insåg att han inte var ensam trots allt.


Boken finns är köpa både som pappers-, e- och ljudbok. Du hittar den hos Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Hoi Bokhandel och många andra och du kan förstås både lyssna och läsa hos Storytel, Nextory, Bookbeat med flera.

1