”Jag trodde att du var frankofil ut i fingerspetsarna”, sa någon till mig när jag nyss avslöjade att familjen och jag flyttar till Sverige. Frankofil kommer jag säkert att vara resten av livet, men nu har jag tänkt vara det från Sverige i stället. Frankrike kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, och självklart också hos min franske make och vår dotter, precis som Sverige alltid haft. När jag blev fransk medborgare, vid sidan av mitt svenska medborgarskap, visste jag att man faktiskt kan vara, och älska, båda.
När jag tänker efter, fick jag i stort sett samma reaktion när jag valde att flytta från Paris, där jag bodde i en liten med fin lägenhet ett stenkast från stadshuset Hôtel de Ville, och bosatte mig med maken i en by några mil söder om Luxemburg. ”Hur kan du byta storstadspulsen mot ett liv på landet?” Jo tack, det gick utmärkt. Det är väl helt enkelt en fråga om var man befinner sig i livet. Nu har jag bott i Frankrike i 24 år, alltså nästan ett kvarts sekel. Det kan väl vara dags att göra något nytt (eller nygammalt)?
När jag funderar på Sverige, kommer tusen saker fram. När maken tänker på Sverige, är det närheten till naturen som hamnar högt på listan (förutom vår svenska familj, förstås, men det är en självklarhet 😉 ) Sverige är fantastiskt, och Stockholm är en otroligt vacker stad. Och man kan få en kombination av både huvudstad och naturupplevelse! Man kan jobba inne i stan, och bo utanför, långt bort från stress och avgaser.
Dessutom måste vi tänka på vår dotter. Hon är van vid livet i en liten by, med en skola i en, måste man säga, skyddad miljö, hästhagar i närheten och kompisar att leka med. Efter en relativt smärtfri jakt på bostad, har vi hittat precis det vi sökte, med bra bussförbindelse in till stan, tallar och vatten ett stenkast bort, och dessutom med trevliga grannar. Vi har till och med varit och hälsat på i den nya skolan, träffat fröken och hela klassen, och vilket mottagande Maïa fick – helt otroligt! Nu har vi en åttaåring som vet vart hon ska ta vägen när vi flyttar om sex veckor (!), hon vet vem hon ska leka med, hon fick med sig en skolkatalog, så att hon kan lära sig namnen … Vi hade inte kunnat önska oss bättre.
Själv håller jag på att brottas med mitt personnummer. Eller egentligen inte personnumret som sådant, men det faktum att jag står som utvandrade hos Skatteverket och att de som av olika anledningar tar en kreditupplysning på mig, kammar noll. Som boende i Sverige tänker man kanske inte på det, men personnumret är nyckeln till allt (eller nästan 😉 ) När jag gick till Skatteverket för att skriva in mig, blev jag glatt överraskad av hur snabbt själva besöket gick; på en kvart var jag ute igen. Men, trots att jag är svensk och i mina ögon bara ska återaktivera mitt personnummer, fick jag veta att handläggningstiden är två till arton (18!) veckor. Nu håller jag tummarna för att jag hamnar närmare två …
En annan fördel med att bo i Sverige, är förstås att vara på plats för allt som har med skrivandet att göra. Att skriva, redigera och en massa annat, kan man givetvis göra på distans, men boksigneringar är värre. Ta Stockholms Bokhelg, till exempel. 19 – 22 maj blir det litteraturfest och Hoi Publishing kommer förstås att vara med – och jag!
Snart kommer fler nyheter här, håll ögonen öppna. Under tiden kan inläsa om hur Hoi Förlag alltså byter namn till Hoi Publishing och blir publikt.
Och, glöm inte att det är bokrea på gång! Du har halva priset på mina böcker hos Hoi Shop!