En fallen man …

16sep 4

En fallen man …

Jösses, vilken känsla. I går skickade jag som sagt iväg Moscow Baby till mina testläsare. Jag skall nu själv läsa den på papper, för att få en annan känsla än den man får på datorn. Också det känns spännande 😉

Men vad skall jag nu göra på morgonen, när jag sitter på kontoret strax efter klockan sex, min egentid när jag skriver och marknadsför? Jag har ett par hemliga projekt, som jag absolut skulle kunna ta tag i och komma vidare med. Det lockar, det gör det verkligen.

Men jag har också den mindre hemliga ”bok nummer tre”. I motsats till Att raka en zebra och Moscow Baby, liksom min novell Ryska dockor i antologin Över en vinterfika som kommer ut på Ariton Förlag i december, så är historien helt fristående.

En fallen man är arbetsnamnet. När jag plockar upp den senaste versionen på datorn ser jag att den är daterad nästan exakt för två år sedan. Jag har redan kommit en bit, 180 sidor och cirkus 70.000 ord. Halvvägs, med andra ord, om man utgår från att allt jag skrivit är bra … Det gör jag inte! Medan jag skriver det här inser jag att jag måste, jag vill, ta tag i det här. Nu!

Historien? Än vill jag inte säga så mycket, mer är att den utspelar sig helt och hållet i Göteborg. Jag använde mig av den när jag gick en skrivarkurs hos Leffe Grimwalker (då Leffe Delo) på Skrivsidan. Det var innan Att raka en zebra kommit ut. ”Det luktar utgivning”, sa Leffe då. Tack Leffe! Det motiverade mig oerhört och fanns i bakhuvudet när jag skickade in Zebran till Hoi Förlag.