När jag skriver försöker jag att ha struktur. Jag börjar med ett synopsis som ger mig en idé vart jag är på väg och sedan vad varje kapitel ska handla om. Andra skriver på och låter berättelsen själv föra dem framåt, de känner sig låsta av ramverk och att inte låta karaktärerna få ta den väg de vill.
Med den bok jag skriver nu, tänkte jag att jag skulle försöka mig på ett mellanting. Jag hade synopsis för första halvan klar och visste vad kapitlen skulle handla om och ungefär hur historien skulle sluta. Så jag skrev. Och skrev.
Tills jag kom till en punkt där jag inte längre visste hur jag skulle komma till den punkt jag tidigare bestämt … Den person som jag tidigare tänkt skulle spela andrafiolen hade tagit mera plats än jag tänkt mig, hans roll hade blivit intressantare och personligheten mer spännande. Den tänkte huvudpersonen hade fogat sig och gett plats åt sin medkaraktär.
Men skulle jag fortsätta så? Skulle historien få bli en helt annan än den jag tidigare tänkt mig, eller skulle jag få tag tag i det hela och styra upp skrivandet som jag alltid gjort?
Scrivener är ett fantastiskt verktyg när man är i min situation. Det är som att jobba med post-it-lappar där man kan flytta runt kapitel och händelser och allt man skrivit i respektive avsnitt följer med. Dessutom kan man ge varje karaktärs avsnitt en specifik färg, vilket gör det ännu enklare att hitta rätt: blå post-it för D, gula för H (D och H är mina två huvudrollsinnehavare), gröna för A och rosa för S (två viktiga biroller, men inte de enda som har något att säga till om …). Varje post-it-lapp har en rubrik och dessutom får man plats med precis hur mycket man vill på lappen (även om allt förstås inte syns när man tittar på anslagstavlan i sin helhet).
Nu är jag nästan i mål med strukturen, så att jag snart kan börja skriva igen. Jag gillar verkligen planeringsstadiet, inte minst när man känner att man hittar rätt och att de hörnstenar som saknats faktiskt kommit inte bara tillrätta utan också på rätt plats – jag säger så nu, men ingenting i den här världen är förstås hugget just i sten 🙂 Mycket kan hända på vägen och jag ser verkligen fram emot att få upptäcka vad det är.
Då kör vi! Trevlig helg 🙂