Jag måste erkänna att jag inte alls tänkte på det när jag skrev Att raka en zebra. Jag hade min historia som jag ville berätta, på mitt sätt, och med alla detaljer som jag funderat ut och arbetat med. Och det var nog bra. Om jag skulle ändrat min text beroende på vem jag trodde skulle läsa boken, skulle det inte känts naturligt. Kanske beror det också på att jag skriver för vuxna, precis som jag själv, med egna livserfarenheter som ibland kanske liknar mina. För den som skriver barn- och ungdomsböcker är det naturligtvis annorlunda.
Mitt uppvaknade vad gäller just målgruppen kom på min (och Lars Rambes) releasefest i juni förra året. Jag hade min säljpitch om en relationsthriller om önskan att få barn, jag berättade att den handlar om två par som bryter upp, ett hetero- och ett homosexuellt par, och frustrationen när den ene desperat vill ha barn men den andre inte. That’s it. Vi sålde jättebra på releasefesten, så jag ifrågasatte inte det på något sätt. Medvetet hade jag ändå låtit bli att trycka på att barnfrågan rörde det homosexuella paret, av rädsla att skrämma iväg någon som kanske var homofob.
Så, när nästan alla gästar gått hem, kom Tove Alsterdal dit, direkt från Liza Marklunds fest. Det var första gången jag träffade henne, en väldigt trevlig och intressant bekantskap. När hon frågade vad boken handlar om, drog jag min lilla sammanfattning. Vi pratade lite innan hon frågade: ”Så det handlar om ett homosexuellt par? Varför sa du inte det direkt?” Jag svarade lite undanglidande att det ju inte var någonting märkvärdigt, att jag ville att det skulle vara naturligt, att det inte skulle spela någon roll. ”Men det är ju just det som gör att din bok sticker ut!” Äh, ja just det, ja. Tänkte inte på det.
Lika självklart som det plötsligt blev, lika fegt som jag försökt att dölja det innan, lika befriande kändes det efteråt. Och lika rädd som jag varit att skrämma iväg eventuella homofober, lika bra är det förstås bättre att just de inte köper boken, än att de blir besvikna och arga när de senare börjat läsa.
Ja jösses, vad man kan komplicera saker och ting ibland …
6 comments so far
Ann Hempel PertmannPosted on7:31 f m - jan 19, 2016
Insiktsfullt skrivet. Jag minns ditt motstånd när vi pratade om boken innan den var utgiven. Tanken slog mig att du skulle kunna göra mer av det, men jag såg din infallsvinkel också. Det var ju inte segment och bokaffärer vi pratade om utan om just din bok och ditt författarskap. Det blir nog lätt sådär för mig också när jag tänker på mitt skrivande, jag har svårt att se vad jag skriver om egentligen. Behöver hjälp där för att få distans.
hakanlindgren.comPosted on10:22 f m - jan 19, 2016
Ja, jag kommer ihåg att vi pratade om det, Ann 🙂 Det är intressant att strukturera sina tankar ibland, bara man inte låter strukturen ta död på kreativiteten 😉
Ylwa KarlssonPosted on10:26 f m - jan 20, 2016
Hej Håkan!
Jag läste din bok i somras, men som du kanske har märkt så har jag inte lagt upp den som boktips på min blogg än. Anledningen till det var att min kommentarslista blev ganska lång och det har inte känts riktigt rätt att recensera den på bloggen. En av sakerna som står på min ’lista’ var just frågetecknet kring målgruppen. Vem vänder sig boken till?
Det finns ett par saker till som jag hade kommentarer till och tack vare det här inlägget så kanske jag ’vågar’ recensera boken på min blogg snart! 🙂
hakanlindgren.comPosted on11:16 f m - jan 20, 2016
Hej Ylwa,
Jag vet ju att du läste/ skulle läsa den 🙂 Ser med spänning fram emot din recension, våga på du, bara 😉
Ylwa KarlssonPosted on12:23 e m - jan 20, 2016
Tack för kommentaren, Håkan!
Det kommer att ta ett par dagar till på grund av situationen här hemma, men kanske någon gång nästa vecka. 🙂
hakanlindgren.comPosted on12:43 e m - jan 20, 2016
Låter fint, det. Hoppas att din bror mår bättre. Allt gott!