Alltså, jag hade storyn klar med synopsis och allt, och hade skrivit en sådär 13.000 ord, när plötsligt undertecknad författare blev helt överrumplad av händelserna i boken. Det här var verkligen inte vad jag planerat! Ändå kände jag att det måste få ske …
Men, ska det vara så här när man är författare? Är det inte jag som bestämmer?
Tydligen inte, inte i det här fallet … Att det här infallet dessutom löste en annan frågeställning som jag inte tidigare hittat något svar till, gjorde att det hela var enkelt att acceptera. Nu ska jag bara tänka om fortsättningen 😉 Och skriva om/ anpassa synopsis.
Kommer berättelsen att sluta annorlunda? Nja, inte så mycket. Den slutliga twisten finns kvar (än så länge, men vem vet vad som händer längre fram?), den har bara blivit ännu starkare (om det inte dyker upp en hänsynslös mördare, en enbent psykopat eller en blodtörstig vampir på vägen …).
Bäst att fortsätta med skrivandet, med andra ord, medan saker och ting fortfarande är som de ser ut att vara. Hjärnan arbetar för högtryck, just nu känns det som om jag har koll på berättelsen igen, men hur länge ska det vara?
Snart är det förresten dags för den stora bokmässan. Jag ska tyvärr inte dit i år, så tråkigt att inte vara med på årets litterära händelse, men i år blir det så. Inom kort kommer Instagram och Facebook att överflödas av bilder på glada bokfantaster och det är kanske lika bra att pausa övriga inlägg om skrivande … Nå, jag får väl koncentrera mig på mitt manus i stället 😉