Nej, det är inte varje dag som man omnämns i en musiktidning, med en varm hälsning därtill 😉
I senaste numret av W-Fenec, en fransk webbtidning, en s k fanzine, recenseras musikabumet ”In the English way” av min gode och talangfulle vän André Fernandez. Andrés senaste skiva, det tredje i ordningen, får strålande recensioner, alltigenom välförtjänta. Den varma hälsningen jag fick i artikeln beror på att musikskribenten och jag träffades under hela andra omständigheter, för flera år sedan. Hur och var? Ja, det är en annan historia …
Den som följer mina inlägg, minns kanske att André släppte singeln ”Streets of my mind” redan i juli 2021. Texten skrevs av undertecknad många år dessförinnan, men jag är så glad att den fina musiken André satte till, äntligen fick se dagens ljus. Låten finns förstås på skivan ”In the English way”. Lyssna och titta gärna på Youtube, Spotify och andra streamingtjänster. Glöm inte att gilla 😉
”I’m walking through the streets
I’ve lost my mind
The fog’s all over me
Darkness is all
I stumble and fall
To the ground”
För den som inte orkar bläddra till sidan 150 i webbtidningen, kommer en bild på recensionen här. Och en översättning till svenska via depå.com.
”Det är bra att gå tillbaka till grunderna och uppskatta det sanna värdet av en enkel, extrovert och framför allt terribelt effektiv poprockskiva. En skiva som, när du väl har satt den på din hi-fi, redan låter bekant, inte på grund av något skamlöst plagiat, utan på grund av dess allsidiga spår, skickligt genomtänkta och effektivt utförda. ”In the English way” är alla dessa saker.
Det tredje albumet från singer-songwritern André Fernandez, In the english way (som sjungs helt på Shakespeares språk) hämtar sin inspiration från 60- och 70-talens ljuva pop- och rockmelodier. Vår man, som har samarbetat med San Severino, vet vad han talar om när det gäller att blanda ostoppbara melodier med sötaktiga vokallinjer, och i sina texter talar han om sångare som sjunger på engelska utan att förstå det (”The yoghourt’s way”), sexleksaker (”I need love”) eller kärlekskänslor (”Rock you” och ”Streets of my mind” skriven av Håkan Lindgren, som jag varmt hälsar i den här recensionen). Ett riktigt soundtrack som inte skulle ha varit främmande för trilogin ”Ocean” med George Clooney och Brad Pitt i huvudrollerna. I den stora Britpop-traditionen flätas gitarrerna samman mot en solid rytmisk bakgrund och ett antal subtila tillägg (keyboards, flöjt, violin, brass) och sångmelodierna är ostoppbara och träffar spiken på huvudet med varje refräng. Det är en mästerlig hyllning till Hennes Majestäts juveler.
På samma sätt är den engelska skivan, med sitt sobritiska omslag och underhållande innehåll, en sympatisk skiva. Till och med charmig. Också beundransvärd. Framför allt är det en succé. Och även om det inte finns något nytt under solen, kommer det att vara svårt att förbli likgiltig när man lyssnar på de sju spår som utgör detta album (inklusive ett stort 20-minuters stycke som är så psykedeliskt som du vill att det ska vara, och progressivt men inte för progressivt!) Roligt, rörande, dansant och lite knasigt, In the english way är lite av allt det där. Och en hel del mer också! God bless André Fernandez.
Gui de Champ”
Translated with www.DeepL.com/Translator (free version)
