• hakan@hakanlindgren.com

Etikettarkiv äntligen

Adoptionen klar – nu är Moscow Baby min!

I slutet av 2008 bestämde maken och jag att vi skulle försöka skaffa barn via en familjejurist och surrogatmamma i Moskva. Efter nästan fem år, i oktober 2013, föddes vår underbara Maïa. Två månader senare var vi hemma på fransk mark och vardagen som barnfamilj kunde börja på riktigt. Trots att Maïa har två pappor har vi alltid känt oss som vilken familj som helst. Vi ÄR som vilken familj som helst!

Fransk administration kan dock ta lite tid. Maïa fick vänta i drygt tre år innan hon blev ”godkänd” som fransk medborgare, trots att maken, som är biologisk pappa, är fransman. Vi gifte oss för övrigt inte förrän det var klart, eftersom vi inte vill störa systemet genom att ändra på några som helst detaljer i familjebilden.

I oktober 2018 körde vi igång adoptionsprocessen. Jag, som inte är biologisk pappa, har utan den inga lagliga rättigheter om något skulle hända. Man vill ju inte måla fan på väggen, men visst måste man se om sitt hus och vara beredd på allt.
Vi tog kontakt med en advokat, densamma som hjälpte oss att få inresetillstånd för Maïa till Frankrike från Moskva 2013, och samlade ihop alla papper som behövdes, ryska sådana med notariestämplade översättningar om surrgoatmammans medgivande till adoption och flera andra dokument. Familj och vänner fick hjälpa till och skriva intyg på att jag var en bra pappa, vi fixade ett fotoalbum som visade att jag funnits med i bilden sedan Maïa föddes, med mera, med mera.
Så gick tiden, tills vi en dag fick ett mejl från advokaten som sa att domstolen saknade viktiga originalhandlingar. Panik! Jag som skickat in allt – hade de kommit bort? När advokaten och jag sedan mindes att vi som försiktighetsåtgärd behållit vissa papper tills vidare, och att det var just dessa som efterfrågades, kunde vi andas ut igen. Sedan största möjliga tystnad ytterligare ett halvår eller så.

Tills i går … I dag ringde advokaten och talade om att adoptionen gått igenom! Jag är nu pappa också på papperet 🙂 Om något skulle hända kan ingen ifrågasätta mina rättigheter. Självklart förändrar det inte det allra viktigaste – kärleken till vårt barn. Vi älskar Maïa mest av allt och det kan ingenting ta ifrån oss. Love is love is love!

Maken och jag var i Neapel förra veckan. Inget coronavirus där enligt pressen och vi känner oss säkra på att inte ha smittats, men hur som helst sitter jag i karantän och arbetar hemifrån under två veckor. Vi får fira tillsammans, Maïa, maken och jag. Och fira ska vi 🙂

1