Kategorier
HBTQ Inspiration Personligt Surrogatmödraskap

Maïas busskort – en surrealistisk känsla

Ett busskort är förstås inte särskild märkligt. Men när det har din ännu inte treåriga dotters namn på det, känns det ändå lite overkligt. Klicka på rubriken för att läsa mer …

Ett busskort är förstås inte särskild märkvärdigt. Men när det har din ännu inte treåriga dotters namn på det, känns det ändå lite overkligt …

“Jag är stor, jag ska gå i skolan”, har Maïa sagt sedan någon gång i maj. Hon fyller tre i oktober, så allting är förstås relativt. Och vi pratar om förskolan. I Frankrike börjar barnen det året de fyller tre. Det är inte obligatoriskt, men alla gör så. Barnen går också ofta på dagis från ett par månaders ålder (mammaledigheten är tio veckor, ja veckor, inte månader, varav flera måste tas innan själva förlossningen, så vad annat kan man göra?).

Det är lite paradoxalt att barnen anses vara mogna för förskola även innan de faktiskt fyllt tre, men att de inte får gå på fritidsverksamhet, och därmed inte heller äta i skolmatsalen, förrän dagen efter tredje födelsedagen. För vår del innebär det att under en och en halv månads tid, så ska Maïa lämnas 8.15, hämtas 11.30, lämnas igen 13.30 och hämtas på nytt 15.30. Det är svårt att ha ett heltidsjobb då, om man inte har far- eller morföräldrar i närheten.

Och så skolbussen då. Hon har ett busskort, men vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra med det . Skolan ligger tre kilometer bort, så det är ingen lång färd, och det finns förstås någon på bussen som tar hand om barnen, och någon som ser till att de kommer av och in till skolsalen. Det får väl bli Maïa själv som bestämmer, och det i sin tur beror säkert på hur de andra barnen gör. Med 340 invånare i byn har hon i alla fall tre barn i samma klass och flera stora barn på samma skola.

En ny tid är här! Ja jösses …

Av Håkan Lindgren

Håkan Lindgren föddes i Göteborg men har sedan slutet på 90-talet bott i Frankrike. Trots drömmar om att bli inredningsarkitekt hamnade Håkan i finansbranschen och arbetar nu i Luxemburg. Starten på hans skrivande kom när en vän som var sångerska bad honom skriva några låttexter. Detta ledde in honom på novellskrivandet och 2015 kom romanen Att raka en zebra. Denna följdes år 2017 upp med Moscow Baby, en romantiserad skildring av hur han och maken fick sin dotter med hjälp av en surrogatmamma i Ryssland. Håkans senaste roman En fallen man utspelar sig i Sverige och den gamla hemstaden Göteborg, men en french touch har ändå lyckats smyga sig in.

Visa arkiv

4 svar på ”Maïas busskort – en surrealistisk känsla”

oh, det är stort! Den lilla tjejen. Det kommer så klart att gå bra, de andra är ju inte äldre. Härligt att höra att hon är taggad, det är den bästa förutsättningen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.