Kategorier
HBTQ Inspiration Moscow Baby Skrivande Surrogatmödraskap Teve TV Uncategorized

Och så blir det teve …

I går eftermiddag var jag lite trött och hade otroligt svårt att hålla mig vaken på administrationmötet mellan fyra och fem. Jag kanske ska tillägga att den här veckan går jag upp klockan fem (på morgonen) för att redigera Moscow Baby. Vi har ett tajt schema och jag måste lämna in manus till min redaktör Anna på måndag (och har bästa kompisen på besök från Göteborg i helgen).

När jag kom tillbaka till datorn hade jag fått mejl från ett känt teveprogram som undrar om jag ville vara med hos dem till hösten. Svår fråga – inte!

De har hört talas om Moscow Baby och vill gärna att jag kommer, eventuellt med familjen. Spännande och otroligt roligt att det händer saker innan pressreleasen ens är skriven (vad jag vet).

Vi har mejlväxlat lite och nu ser det preliminärt ut som att det blir tevesoffa 19 oktober 🙂 Moscow Baby släpps ju 21 oktober men det skulle passa bra att ha releasefesten den 19:e på kvällen.

Mer info kommer …

Kategorier
Att raka en zebra Bokrea HBTQ Ljudbok Uncategorized

Zebran på bokrean

Härligt! Nu kommer Zebran på Bokrean 🙂 Titta in bland annat på bokus.com. Endast 109 kr för den inbundna boken.

OBS! Bokrean startar 22 februari, men man kan förhandsbeställa redan nu.

Du kan förstås också ladda ned den som ljudbok. Bara 94 kr hos adlibris 🙂


”Nu har jag läst ”Att raka en zebra”. Jag älskade den! Ny typ av historia för mig, underbart språk och rolig! Du har skrivit en av de roligaste meningar jag någonsin har läst. Skrattade åt den meningen i flera dagar och visade alla i min närhet. Väntar med spänning på nästa bok!”
Sylwi La Terra

 

Kategorier
Adoption Debatt HBTQ Moscow Baby Personligt Surrogatmödraskap Uncategorized

Världens mest efterlängtade ID-kort?

Några kanske minns mitt inlägg från den sjätte december där jag berättade att min dotter Maïa nu är fransk medborgare? Hon fyllde tre i oktober, och vi hade hållit på sedan hon föddes 2013 i Moskva, så lyckan och lättnaden var enorm.

Därmed inte sagt att alla frågetecken var uträtade … Trots alla papper vi skickat in till franska konsulatet i Moskva, så ansåg de sig inte ha tillräckligt för att fastställa mammans födelsedag och -ort. I Frankrike skall det stå i din/ ditt födelseattest/ personbevis. I Maïas papper, de som vi fick i december, finns mammans namn, men ingenting mer om henne.

Och personbevis behövs när man ansöker om ID-kort och pass. Vi började med ID-kortet och tog med allt man sagt behövdes. Men, det blev bakläxa, om än inte oväntat. ”Mammans födelsedatum och -ort saknas på födelseattesten!” Med lätt panik letade vi i alla papper vi har om vad vi kunde bifoga för att bekräfta det som saknades. Informationen hade vi, men konsulatet hade alltså inte tyckt att våra papper var tillräckliga.

Borgmästeriet i vår by, där man lämnar in ansökan, kunde inte svara på hur lång tid det skulle ta att få kortet. Lite googlande sa fem till sex veckor. Prefekturen i närmaste storstad, där det hela behandlas, sa sex till åtta. Det var bara att hoppas att de inte först skulle återkomma och säga att de papper vi lämnat in var otillräckliga …

Sent igår kväll kom ett mejl från borgmästeriet, med ett kort meddelande: ”God kväll, Maïas ID-kort finns att hämta i borgmästeriet …”. Jag vågade nästan inte tro att det var sant – tänk om det bara var ett brev som sa att någonting saknades.

Men, nu har vi det – äntligen! Då kör vi igång med passet 🙂

 

Kategorier
Att raka en zebra HBTQ

Regnbågslitteratur

Biblioteken har ofta en sektion om gaylitteratur. Jag råkade just på Biblioteket i Kramfors, på nätet, och deras lista på ”Regnbågslitteratur”. Ett fantastiskt trevligt och vackert begrepp som jag är stolt över att få tillhöra!

Man får gå ned till ”Bögiga boktips” för att hitta Zebran. Måste erkänna att jag är mindre förtjust i det begreppet, men får samtidgt inse att jag kan vara lite gammeldags i det hänseendet – skyller på att jag inte bott hemma på länge 😉

Här finns Jonas Gardell, Michael Cunningham, Alan Hollinghurst, Edmund White – och jag (+ några till). Känns fint 🙂

Kategorier
Adoption HBTQ Inspiration Personligt Surrogatmödraskap

Vårt eget ljus kom till Frankrike Lucia 2013

Jag vet att jag skrev om det förra året, på min gamla blogg, men jag kan inte låta bli att göra det igen 😉

Vår dotter föddes i Moskva i oktober 2013. Den 13:e december samma år kom hon till Frankrike, efter två månader med diverse administration i Ryssland, och efter fem år av väntan på att hon skulle komma till.

Lucia kommer för alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan 🙂 När vi på papsens (min) arbetsplats firar Lucia, är Maïa och jag med. Vi firar mer än vad som kanske syns i bild 😉

Dessutom måste vi förstås värna om våra svenska traditioner, inte minst när vi bor utomlands och Maïa inte får dem i samma utsträckning som om vi bott i Sverige.

Jag vet, vi är inte helt politiskt korrekta. Pojkarna har fortfarande strutar på huvudet …

Kategorier
Adoption Debatt HBTQ Inspiration Personligt Surrogatmödraskap

Efter 3 år blev min dotter erkänd som fransyska

Äntligen!

Vår dotter föddes 2013 i Moskva. Inte oväntat mötte vi motstånd från franska konsulatet, som misstänkte att vi använt oss av surrogatmamma. Surrogatmödrar är inte olagligt i Ryssland, men i Frankrike där vi bor, är det inte tillåtet. De franska myndigheterna gjorde sitt bästa för att göra saker så krångliga som möjligt, eftersom vi kringgått fransk lag. Maktmissbruk, kallar jag det.

Vi var kvar i Moskva i två månader. Egentligen hade vi det bra; vi hyrde en lägenhet i ett bra område med promenadavstånd till både matvarubutiker och till Gorkijparken. Det som var så oerhört frustrerande var osäkerheten och väntan på att få komma hem till oss.

Anmälan om födsel till de ryska myndigheterna gick utan problem. De franska myndigheterna sa nej.

Dotter och äkta make

Vi ordnade med ett ryskt pass till vår dotter, för att hon skulle ha någon form av ID-handling. Vi ansökte om visum för att åka till Frankrike. De franska myndigheterna sa nej, med anledning av att de inte bedömde det som troligt att vi, med dottern, skulle komma tillbaka till Ryssland igen. Återigen hade de inte fel, även om vi förstås inte kunde acceptera deras beslut.

Den franska advokat vi anlitat skrev brev till franska utrikesministeriet. Parallellt med det skrev jag till franska ambassadören i Stockholm som jag träffat vid tillfälle.

Vi ordnade med visum till Tjeckien och därmed Schengen för att ta bilen därifrån.

I sista minuten, dagen innan det bar av till Prag, fick vi besked om att vi kunde komma förbi och hämta ett inresetillstånd hos konsulatet, för en, säger en, inresa till Frankrike. Om det berodde på brevet till utrikesministeriet eller till ambassadören i Stockholm får vi väl aldrig veta.

Hela Rysslandsvistelsen hade varit en kamp mot tiden. Vi hade själva bara visum på tre månader. I dagarna mellan jul och nyår skulle de gå ut, och vad skulle vi göra med Maïa då? Lyckligtvis behövde vi inte fundera så mycket på det. Den 13 december stod vi alla på fransk mark. Vilken lycka!

Därmed inte sagt att alla papper kom på plats. De franska myndigheterna vägrade fortfarande att godkänna en registrering av vår dotter i Frankrike. Inga franska ID-handlingar. Sedan Maïa kom till Frankrike har vi inte kunnat ta flyget. Vi har bilat upp till Sverige ett par gånger, men med nuvarande gränskontroller vågade vi inte försöka oss på det i år. Det var inte förrän Frankrike blivit dömda i EU-domstolen för mänskliga rättigheter, ett beslut som man valde att inte överklaga, som det sakta började röra på sig. Lyckligtvis har allt det här inte inneburit några problem med att ordna med sjukförsäkring och dagis/ skola …

I fredags, alltså drygt tre år senare, fick vi en kopia på Maïas franska födselbevis! Franska konsulatet hade fått i uppdrag av ministeriet att överföra handlingen till Frankrike.

Nu ska vi ansöka om pass och ID-kort – sedan tar vi flyget. I år får vi fortfarande fira jul i Frankrike, men nästa år blir det Sverige J

Kategorier
Att raka en zebra HBTQ Recension Skrivande

”Ibland är hanteringen av svenska språket mästerlig”‏

Man får väl lov att ta till sig det man önskar? Jag har just fått en ny recension av Att raka en zebra 😉 Sanningen är den att recensionen är minst sagt blandad. Bengt Held gillar inte allt, och det får jag självklart acceptera.

Bengt tycker bland annat att min relationsthriller inte har några thrillerelement. Jag kan förstå det han säger. Att raka en zebra är ingen thriller i vanlig mening, och Bengt är inte den förste som anmärkt på det. Det är helt klart en tanke att ta till sig inför Moscow Baby. Att raka en zebra är en relationsroman med thrillerinslag (tycker jag fortfarande själv ;-).

För den som vill läsa hela recensionen kan man klicka här. Jag tar till mig vad Bengt säger och kommer att se till att Moscow Baby har betydligt mindre av de debutantmisstag som han pekar på. 

Samtidigt tar jag förstås till mig allt det goda i Bengts recension: 

”Trots det ska öppet homosexuelle författaren Håkan Lindgren inte avfärdas. För när det gäller hantering av svenska språket är han bra – ibland mästerlig – trots att han sedan länge bor i Frankrike. Miljöskildringarna av Paris kanske inte är perfekta litterärt men de ger en känsla att man är i staden. Bäst är han i detaljerna – de där sakerna som vi människor känner igen. Saker i vardagen som vi gillar och ogillar.” 

Trots att Lindgren är lika duktig på svenska språket som Jonas Gardell.” 

Som sagt, med dessa ord låter jag mig inspireras och det övriga visar var jag kan bli bättre. Med stor spänning väntar jag på vad mina testläsare skall tycka om ”Moscow Baby” … Redan ikväll skall jag sätta igång att läsa den utskrivna versionen 😉

Kategorier
HBTQ Inspiration Personligt Surrogatmödraskap

Maïas busskort – en surrealistisk känsla

Ett busskort är förstås inte särskild märkvärdigt. Men när det har din ännu inte treåriga dotters namn på det, känns det ändå lite overkligt …

”Jag är stor, jag ska gå i skolan”, har Maïa sagt sedan någon gång i maj. Hon fyller tre i oktober, så allting är förstås relativt. Och vi pratar om förskolan. I Frankrike börjar barnen det året de fyller tre. Det är inte obligatoriskt, men alla gör så. Barnen går också ofta på dagis från ett par månaders ålder (mammaledigheten är tio veckor, ja veckor, inte månader, varav flera måste tas innan själva förlossningen, så vad annat kan man göra?).

Det är lite paradoxalt att barnen anses vara mogna för förskola även innan de faktiskt fyllt tre, men att de inte får gå på fritidsverksamhet, och därmed inte heller äta i skolmatsalen, förrän dagen efter tredje födelsedagen. För vår del innebär det att under en och en halv månads tid, så ska Maïa lämnas 8.15, hämtas 11.30, lämnas igen 13.30 och hämtas på nytt 15.30. Det är svårt att ha ett heltidsjobb då, om man inte har far- eller morföräldrar i närheten.

Och så skolbussen då. Hon har ett busskort, men vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra med det . Skolan ligger tre kilometer bort, så det är ingen lång färd, och det finns förstås någon på bussen som tar hand om barnen, och någon som ser till att de kommer av och in till skolsalen. Det får väl bli Maïa själv som bestämmer, och det i sin tur beror säkert på hur de andra barnen gör. Med 340 invånare i byn har hon i alla fall tre barn i samma klass och flera stora barn på samma skola.

En ny tid är här! Ja jösses …

Kategorier
Att raka en zebra HBTQ Skrivande Uncategorized

Fira Pride med Twittertrailer :-)

Det är Pride i Stockholm med allt vad det innebär! Om du missat det, titta in på QX eller ta dig ut på stan (i kungliga huvudstaden), så hänger du med 😉

Hoi Förlag vill också vara med i karnevalyran. Bland annat har de ordnat den här minitrailern till Att raka en zebra.

Twittertrailer

Visst är den fin?

Finns ju både som inbunden och e-bok 😉

Kategorier
HBTQ Personligt Surrogatmödraskap

Just married :-)

Just married 🙂 Ja, det är faktiskt sant! Eller närmare bestämt för en vecka sedan, lördagen den 18:e juni. Först nu börjar vi hämta oss och komma ikapp 😉

Efter tio år tillsammans (eller nio år och 364 dagar om man skall vara noga) och på dagen nio år sedan vår PACS (fransk partnerskapsregistrering), slog vi till. Så nu är man äntligen en ärbar man 😉

Efteråt höll vi igång till långt in på natten och till och Maïa dansade till klockan elva. Både den svenska och de franska familjen var på plats och alla var i full form.

Nu byter jag också efternamn, även om jag inte bestämt hur jag gör i mitt skrivande. Vi har slagit ihop våra namn och tagit oss dubbelnamnet Thomas-Lindgren.

För den skarpögde, så har jag äntligen fått mina nya glasögon 😉