Äntligen! Dagen innan den stora Bokmässan sparkar igång, är det dags för Skuggan av paradiset att se dagens ljus 🙂
Jag har nyligen fått lyssna på ljudboken, inläst av Razmus Nyström på Dramaten – vilken röst! Jag är grymt nöjd med denna så viktiga del i lyssnarupplevelsen.
Och nu ska Skuggan av paradiset till Bokmässan! Den får sällskap av En fallen man, som aldrig fått chansen att upptäcka vare sig mässan eller ens Göteborg (vi hade ju det där lilla mellanspelet med covid-19 …), som ändå är skådeplatsen för båda dessa böcker.
Dagen till ära, eller sagt boken till ära, har Formidaniel hjälpt mig att skapa två underbara boktrailers, en något längre och en lite kortare. Det var Daniel som ordnade trailers också till En fallen man och till Spökskrivaren. Titta gärna igen, det är de värda 😉
Greve Archibalds förmögna hustru och hans knarkande älskarinna råkar föda varsin son på samma dag. När greven till sin förfäran märker att sonen hans fru nedkommit med har grava missbildningar i ansiktet bestämmer han sig för att byta ut barnen. Den vackre Hampus växer upp som grevens son, med silversked på det fina godset. Att han är gay stämmer inte helt in i bilden av den konservativa familjen, men utöver det är allt så gott som perfekt.
Dante växer upp i utanförskap på grund av sitt utseende och sin ryktesomsusade mamma. Hon är inte särskilt närvarande och Dante förbannar ofta sin tillvaro på livets skuggsida. I sena tonåren inträffar något som får honom att söka efter sitt ursprung och ana att greven kanske är hans far. Nu startar jakten på upprättelse. Snart börjar en plan ta form, Dante tänker ta sig in i den fina familjen. Till varje pris.
Äntligen! 2020 blev det ingen Bokmässa alls, eftersom pandemin lamslog större delen av världen, och då var Sverige ändå mer ”lössläppt” än många andra länder. 2021 blev det en alternativ mässa, med säkerligen intressanta författarsamtal men inga montrar och jag valde, som många andra, att inte åka dit …
Men nu! 22 – 25 september 2022 blir det Bokmässa igen – yay! Det är dags att umgås, att träffa både läsare och författarkollegor, att mingla och inspireras, att skratta och att trivas 🙂
Som vanligt kommer jag en stor del av tiden att hålla till hos Hoi Publishing (som för hette Hoi Förlag), samma monter som alltid, B07:60, även om Hoi också har ytterligare två montrar, en för Tallbergs Förlag och en för Lilla Hoi.
I år kommer jag att ha min splirrans nya Skuggan av paradiset med mig. En fallen man fick aldrig någon bokmässa 2020, som den kommer förstås också att finnas med.
Så här ser schemat ut. Spontana signeringar blir det förstås också, så kom förbi montern även om dessa tider inte passar 🙂 See you there!
I onsdags var det dags för invigning av Pride Park på Östermalms IP, allt inom ramarna för Stockholm Pride. Alexander Erwik hade fixat minglet, en given succé – och vi var bjudna 🙂 Det är dags att bekänna färg och mottot för tillställningen var just färg, färg, färg! Självklart ägde fotograferingen rum på rosa mattan <3.
Det blev lite boksignering också, närmare bestämt i Pride House som i år höll hus på Clarion Hotel på Ringvägen. Tillsammans med Tallbergs Förlag, som numera tillhör Hoi Publishing, signerade jag böcker både i måndags och på fredagen.
Men vad är väl Pride utan paraden? I dag drog familjen in till stan och tittade på det enorma tåget som tog i runda slängar två och en halv timme att rulla och dansa förbi! Maïa var grymt imponerad av sitt livs första Pride-tåg. Mycket färg, mycket musik, men också viktiga budskap, som sig bör <3
Medan festen säkerligen fortsatte på olika håll i Stockholm, unnade vi oss en underbart god glass på Triple Oh! Ice Cream på Nybrogatan – mums!
Nu (19 – 22 maj) är det dags för Stockholms bokhelg. Igen, eftersom det ägde rum även förra året, men för första gången för mig, eftersom jag kommer att delta och dyka upp på signeringar. En av fördelarna med att numera vara bosatt i Stockholm, är förstås att kunna vara med på många flera sådana här roliga event.
Stockholms bokhelg hittar du på stans gator, varav en stor del i Gamla stan. Här har du en karta.
Skuggan av paradiset kommer först i september (går att förhandsboka redan nu), lagom till Bokmässan i Göteborg, men det här är tillfället att komma ikapp med tidigare böcker hos Hoi 😉
Programmet hos Hoi på Johannesgränd 1 i Gamla stan, är som följer:
21 maj kl 13
22 maj kl 15
Varsågod, en liten teaser/ påminnelse för En fallen man:
Vi ses snart!
Manuset till min femte roman skickade jag in för några veckor sedan och i går skrev förlaget och jag avtal – härligt! Dessutom ser det ut att gå fint att få boken klar till Bokmässan i september 🙂
”Ungen” är inte det färdiga namnet på manus, utan är bara ett arbetsnamn, eller egentligen bara en del av arbetsnamnet, men resten tänkte jag hålla hemligt ett tag till 😉
I morgon kväll har jag möte med min förläggare Carola för att prata detaljer, både spännande och intressant. Dessutom ska vi lägga riktlinjer för omslaget, så grymt nyfiken på det. Jag har själv ett par idéer, men jag hoppas att min ständiga formgivare Cecilia är med på båten och då kommer med ännu bättre idéer, som hon alltid gör!
Någon kanske minns ovanstående bild från ett inlägg för ett bra tag sedan – nu kan jag äntligen säga att den har med kommande bok att göra. Men vad?
Joanna, min redaktör från En fallen man, kommer att vara med den här gången också. Jag var (och är fortfarande) grymt nöjd med resultatet, så att veta att Joanna just nu sitter och läser, gör mig faktiskt lite pirrig, både för att hon är så otroligt duktig, och för att jag vet att hon kommer att se de svagheter som måste arbetas bort – jag bara hoppas att de sistnämnda inte är för många …
Jag återkommer snart med mer 😉
60.000 – en magisk siffra, en milstolpe i min författarvärld, men ännu är jag inte framme. Nej, jag talar inte om 60.000 sålda eller ens nedladdade exemplar, jag tänker på min femte roman, den jag arbetar på just nu, och på hur mycket jag har skrivit. En fallen man hamnade på runt 80.000 ord, det gjorde även Spökskrivaren och det är därför min hållpunkt när jag tänker på hur ”tjock” boken ska vara. Självklart kan det variera och siffran i sig är inget självändamål, men då vet jag ungefär var jag ligger i skrivandet.
Det stämmer ganska bra, när jag tittar på min synopsis, jag har skrivit ungefär tre fjärdedelar. Storyn är klar, alla kapitel har en liten beskrivning om sitt innehåll, även om jag själv inte är hundra på hur alla trådar kommer att knytas ihop. Ännu …
När man börjar skriva, när man bara har en idé, kanske en inledning eller bara ett slut, och man ska befolka den med karaktärer, storyn ska färgsättas, miljöer ska skapas, och skärmen är tom, är författarrollen ibland minst sagt karg. Man får söka efter ljuset, kika bakom varje litet hörn, i varenda liten vrå, och ändå hittar man stundtals inte mycket att gå på och bygga med.
Sedan släpper det, väggarna blir ljusare, gladare, solen tittar fram, fönster öppnas, någon knackar på och vill vara med, rollerna fylls och själva skrivandet kan börja. Allt flyter, men ändå för det lite som livet, stundtals tar det stopp, annat tar över och fyller dagarna, och skrivandet får pausa. Så kommer det igång igen, berättelsen tar överhanden och vill komma ut, vill bli färdig och vill veta hur den ska sluta.
Så är det nu. Sista fjärdedelen pockar och vill bli klar. Sedan är det redigering som gäller och författaren får se till att alla tankar som uppstått under tiden han (i mitt fall) skrivit, de måste hitta sin plats så att storyn hänger ihop. Språket ska putsas, saker ska läggas till, annat ska tas bort, innan allt går iväg till förlaget. Spännande tider!
Dessutom hägrar Bokmässan 2022. Ingen av mina två senaste böcker har varit med på den. Kommer nummer 5 att bli klar och få loss om uppmärksamheten då? Bäst att jobba på …
Vad har den kommande Spökskrivaren gemensamt med James Bond?
Jo, jag vet. Jag har redan berättat att det är Ola Rapace som är inläsare till Spökskrivaren, men i går kväll fick jag filerna med den färdiginlästa boken. Wow! Men allvarligt, Ola Rapace! Så otroligt bra – Ola läser lugnt och sansat, välartikulerat och med exakt rätt avvägning mellan att läsa neutralt och att lägga in en alldeles särskild, men inte överdriven, betoning i Milli Månsons repliker.
Nu sitter jag här och vill bara att boken ska komma ut! I första skedet kommer Spökskrivaren enbart som ljudbok, så Olas inläsning är förstås oerhört viktig. Och det här bådar gott 🙂 Om ljudboken går bra, kommer boken också i pappersformat. Det är inte utan att man skulle vilja ha tillgång till en kristallkula för att se hur det går …
I stället skriver jag på nästa bok, den fristående fortsättningen till En fallen man. Egentligen är det ingen uppföljare alls, den har inte mer gemensamt med boken om Oscar än att den utspelar sig i och omkring Göteborg, samt att en av huvudpersonerna besöker Oscars Hotel Midgård, men tanken är att den ska vara i samma anda, en relationsroman med psykologiska spänningsmoment och oväntade vändningar. Otroligt roligt att både planera och att skriva.
Spökskrivaren är också en relationsroman, men i stället i feel good-anda som jag hoppas ska locka till både mys och skratt. Och en del höjda ögonbryn, fler än en gång! Och ja, det finns en planerad uppföljare till Spökskrivaren också, på samma sätt som till En fallen man, utan några uppenbara sammanhang, åtminstone än så länge. Synopsis är påbörjat och det lovar bli en riktigt berg- och dalbana på fler än ett sätt.
Måndagen 26 juli är det dags för första delen, sedan följer kommande delar varje fredag och måndag, i tio avsnitt. Jag hoppas att du hänger på från början 😉
Milli Månson är Sveriges deckardrottning, hennes verk översätts och säljs världen över. Milli bor med den unge atleten Samuel och deras två hundar Lady och Gaga. Hon har byggt upp ett riktigt PR-imperium, men samtidigt har hon outsourcat stora delar av verksamheten – däribland sitt skrivande! En modern författare fokuserar på annat än att skriva.
Gauthier Valentino, eller Spooky som Milli kallar honom, är spökskrivaren som står bakom miljontals sålda böcker. Egentligen skulle han vilja skriva något eget, men han vet inte riktigt vad. Deras relation är invecklad; samtidigt som Milli är en krävande arbetsgivare som ställer höga krav, vet båda att Gauthier har ett trumfkort som han när som helst kan spela ut – avslöja att Milli inte skriver själv. Milli har även en trasslig relation till sin sambo – hur är det egentligen ställt med kärleken i förhållandet.
Spökskrivaren är en humoristisk feelgood i svensk samtidsmiljö, där medie- och förlagsbranschen avhandlas med glimten i ögat. Hur är egentligen livet i rampljuset, när ens offentliga och riktiga person ofta flyter ihop? Kommer Gauthier lyckas med att skriva sin egen bok? Och hur kommer det gå för Millis kärleksliv? Igenkänningsfaktorn är hög i denna roman som bjuder på många skratt.
30.000 ord skrivna av nästa bok, det motsvarar ungefär en tredjedel eller 100 sidor. Den här gången gäller det en helt fristående ”uppföljare” till En fallen man. Temat är annorlunda men tanken är att känslan ska vara liknande, relationer som döljer hemligheter, kärlek och svek.
Det handlar om två män som har mycket gemensamt, men vars liv skiljer sig milsvitt åt. Men nej, kärleken vi talar om är inte mellan dessa män, de förs samman av något helt annat, när hemligheten uppdagas.
Boken har två arbetsnamn, men jag vill inte tala om vilka de är. Ett av dem hänför sig till en av killarna, det andra till vad historien för med sig.
Det är en otrolig ynnest, att få bestämma vad som ska hända i en berättelse, att få saker att hänga ihop, att se vad som saknas och kan tillföras, att hitta på dialoger med de där slutklämmarna man i vanliga livet inte kommer på förrän samtalet är över och det är för sent.
Problemet är förstås att hitta tiden till skrivandet. Heltidsjobbet tar en stor del av dagen, familjelivet en annan. Tidiga morgnar är min räddning, som alltid. Jag längtar efter morgondagen när jag ska fortsätta och jag längtar efter att få se historien ta sin form. Självklart vet jag hur det kommer all sluta, mer eller mindre, men jag är säker på att även jag kommer att bli överraskad mer än en gång under skrivandets resa 😉
Eller ja, kanske inte Godot direkt, men på nästa utgivning (mer information mycket snart, fick det grymt snygga omslaget i går …), varför inte passa på att lyssna på eller läsa någon av de tidigare böckerna?
En del av dem finns dessutom på den stora bokrean 😉 Du hittar dem också hos Storytel, Nextory, Bookbeat, Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln och många andra.
Förutom de tre romanerna Att raka en zebra, som kom 2015, Moscow Baby (2017) och En fallen man (2020), har du också sex noveller att njuta av, enskilt eller i en samlingsvolym.
Femton minuter för Ann-Sofi Munter – Livet har inte alltid farit väl fram med Ann-Sofi Munter. I brist på annat irrar hon planlöst omkring i sin brandgula Toyota Corolla. Stan är full av rödljus och när hon stannar inför ett av dem rycks dörren upp. ’Kör för helvete’, säger mannen och det blir början på ett oväntat möte med ett lika oväntat slut. För en gångs skull är det Ann-Sofi Munter som befinner sig mitt i händelsernas centrum.
Ann-Sofi Munters trista balkongliv – Om det är någonting som Ann-Sofi Munter har lärt sig i fängelset så är det att dra halsbloss. Men förutom detta är det inte så mycket som hon har tagit med sig från sitt sinkabirum. Det skulle vara beteckningen kåkfarare då. Och bankrånare. Inte så illa för en simpel hemmafru, förstås.
Ann-Sofi Munters franska band – Skärgårdsbåten lägger till vid Brännö Rödsten och Ann-Sofi Munter kliver i land med en känsla av förväntan. Borta är hennes gråa utseende: håret är mahognyfärgat och stora solglasögon täcker ögonen. Nu ska hon väl kunna tillbringa sommaren här utan att bli igenkänd.
Mister President – ’Han kommer, han kommer, Presidenten kommer, skynda er, ställ upp er nu! Raka led har jag ju sagt, in med magen!’ Förberedelserna är många och noggranna i byskolan inför Presidentens besök – och alla vet att han kommer att välja ut några av dem. Men vilka? Och är det en ynnest att bli utvald? Vi åkte och åkte. Jag vågade knappt röra på mig. Vad skulle hända nu? Hur skulle jag komma hem igen när Presidenten var färdig med mig? Skulle jag komma hem överhuvudtaget?
Soldier – Smärtan är outhärdlig, den är djävulsk, den är infernalisk. Blodet har sprutat ur honom och vad är det egentligen som har hänt? Oskar kan inte tro att det är sant, det som läkaren säger.
Lunatique – Det blev aldrig svart, ens på natten, inte i en stad som Paris. Det blev heller aldrig tyst, inte på riktigt. Gatlyktorna gav natten en orange lyster som blandades med ljuset från alla bilar som aldrig verkade behöva vila.
När jag hade skrivit klart En fallen man hade jag (förstås) genast ett nytt skrivprojekt på gång, en helt fristående uppföljare som inte har något att göra med något jag tidigare skrivit, men som går i samma still som den fallne mannen. Synopsis när skrivit och mer eller mindre klart, och en bra början på själva texten har jag också hunnit med.
Så blev jag tillfrågad om jag inte ville ta mig an ett annat skrivprojekt, en slags novellserie i tio delar. Det ville jag 😉
Idén är riktigt, riktig kul och otroligt spännande. Att skriva i den här formen, noveller som hänger ihop i en hel och riktig story, är nytt för mig och otroligt lärorikt. Följetong kallades det förr, serie heter det nu. Klart att jag skulle vilja berätta mer, men det får vänta lite till … Om allt går som planerat får du veta mer till sommaren. Kom igen, tiden går fort 😉
I kväll har jag skrivit färdigt en del i serien, som just nu ligger på 55.000 ord. Målet är 80.000 ord, i runda svängar, det här ungefär vad En fallen man hamnade på, men det viktigaste är förstås att berättelsen blir bra. Just nu känns det väldigt bra!
Nu är det dags att leka med dottern innan hon ska lägga sig. Trevlig afton!